ALLHELGONA
PÅ BODENS KYRKOGÅRDAR
Foto: Emma Berkman
Halloween och allhelgona – spöken och ljuständning Varje höst, inför alla helgons dag, bjuder Matteuskyrkan i Boden in till temasamlingar för kyrkans granne Torpgärdsskolan. Som ett komplement till spöken, bus och godis, får barnen komma till Skogskyrkogården, prata om döden, se kyrkogården, urnor och gravstenar och höra om vårt svenska allhelgonafirande. Tredjeklassarna från Torpgärdsskolan anländer till Skogskyrkogårdens kapell i Boden. De delas in i grupper, som får alternera mellan olika stationer. Barnen får träffa församlingspedagogen, en präst och en av kyrkans volontärer, samt Svenska kyrkan i Bodens kyrkogårdsansvarige. Med sång, musik, samtal och ljuständning förmedlas på ett pedagogiskt vis vårt svenska allhelgonafirande, som är något helt annat än köpmännens och det amerikanska halloweenfirandet som vi har anammat i Sverige. - Jag tycker att det är viktigt att kunna erbjuda skolan denna samling för att prata om våra traditioner runt allhelgonahelgen och döden. Vi pratar ju vanligtvis inte så mycket om döden så det här är ett sätt att närma sig den på barnens nivå, säger Carina Westbrandt, församlingspedagog. Hon läser för barnen ur en barnbok som handlar om att förlora en anhörig. Tillsammans med barnen resonerar hon kring budskapen och bilderna. Barnen är genast med på noterna och vill berätta sina historier.
Om katten, hunden, kaninen, guldfisken, morfar, farmor. Alla saknade och sörjda. Även levande människor kan skapa sorg och saknad. En kompis som har flyttat långt bort. Eller en mamma och pappa som har separerat så man inte får träffa den ena så ofta. Carina svarar och agerar bollplank i barnens funderingar som är både kloka, genomtänkta och kan leda till långa samtal. Som avslutning på hennes stund med barnen får de som vill tända ett ljus i ljusbäraren. Barnen blir andäktiga och samlade. Att tända ljus för någon eller något som man vill tänka lite extra på är både spännande och fint, tycker många av dem. I gruppen som prästen Anna Nilsson och volontären Johannes Uddling tar emot får barnen bekanta sig med kyrkorummet och kyrkans traditioner runt alla helgons dag.
”Varför har prästen en sån där vit krage? Vad betyder korset? Hur går det till när man begraver någon?” Anna berättar om sitt arbete som präst, om hur en begravning går till och om det svenska allhelgonafirandet. Barnen får ställa frågor och de sjunger tillsammans. Nyfikenheten är stor. Varför har prästen en sådan där vit krage? Vad betyder korset? Hur går det till när man begraver någon?
Den tredje gruppen får gå ut på kyrkogården med kyrkogårdsföreståndare Ingvar Öberg. Han visar gravarna och berättar om Bodens kyrkogårdar, vad som gäller på en kyrkogård, och att det finns olika sorters gravar. Barnen får också veta att vi tänder ljus på våra anhörigas gravar vid allhelgona och en del har varit med och gjort det tidigare. Ett väldigt intressant moment som fångar barnens uppmärksamhet är när han visar hur en urna ser ut. En del har sett sådana också. Ingvar berättar hur de används och barnen kommenterar och ställer frågor. Från Torpgärdskolans sida ser de naturliga kopplingar till läroplanen och de delar som de ska arbeta med tillsammans med barnen. - Vi tycker att Matteuskyrkan är väldigt bra på att hålla sig neutrala. De prackar inte på barnen ett kristet budskap. Vi brukar också följa upp besöket efteråt på skolan och diskutera hur olika religioner gör, att det här är ett sätt att tänka, och att alla är fria att tycka och tro vad de vill, säger läraren Anna Eriksson. Text & foto: Anna Bergström, nordskribenten@gmail.com
Är din skola intresserad av en temasamling? Kontakta församlings-expeditionen på 0921-77 500.
2
Bilaga från Svenska Kyrkan Boden
Barnens allhelgona - Bus eller ljus? Under Allhelgonahelgen bjuder Svenska kyrkan i Boden in till temasamlingar för barn och familjer. Som ett komplement till spöken, bus och godis, får barnen besöka kyrkogården, diskutera livet och döden och höra om vårt svenska Allhelgonafirande.
funderingar om livet och döden. Det finns pyssel och fika och möjlighet att få tända ett ljus för någon eller något. Pim Wizelius från Boden är en av föräldrarna som valde att delta i fjol med sina barn på 5, 8 och 10 år. - Vi gick dit dels för att våra barn pratade mycket om döden och vi kände att det inte ska vara något onaturligt. Jag tycker också det är viktigt att visa barnen varför vi firar allhelgona, berättar Pim. Under samlingen fick barnen ventilera sina funderingar, diskutera boken som lästes tillsammans och även se och känna på en urna. - Våra barn pratade mycket om sorgen efter våra djur som dött och ställde en massa frågor och vi tyckte alla det var riktigt bra. Jag kan definitivt rekommendera andra att gå på det här. Att kunna prata om döden som ju är en del av livet ska vara naturligt och det är bra att barnen lär sig hantera det.
Under Allhelgonahelgen är den svenska traditionen att tända ljus på våra anhörigas gravar extra stor. I samband med detta har Svenska kyrkan i Boden valt att hålla öppet för fika och samtal för den som vill värma sig och byta några ord. Specifikt för barn och familjer firas Barnens Allhelgona. Som en paus från spöken, pumpor och dörrknackningar tas barnen emot i kapellet på Skogskyrkogården och i Överluleå kyrka under Allhelgonahelgens lördagseftermiddag. På plats finns församlingspedagog och annan personal från Svenska kyrkan och läser sagor och möter barnens
Foto: Louise Hedberg
Text: Anna Bergström, nordskribenten@gmail.com
Kyrkogården
– en plats för de efterlevande Begravningen är över. Livet går vidare för alla andra, medan du själv är kvar i din sorg och saknad. För många är graven en plats där sorgen får sitt utlopp i många år, kanske resten av livet. Kyrkogårdspersonalen möter sorgen i alla dess skeden på sin arbetsplats. - Alla våra medarbetare är utbildade för att kunna möta människor i sorg, förklarar Ingvar Öberg, kyrkogårdsansvarig i Svenska kyrkan i Boden. Personalen måste ha en lyhördhet för om någon ser ut att behöva stöd eller kontakt, och ta sig tid att lyssna. Första mötet med anhöriga är redan innan begravningen, vid anvisningen av gravplatser. - Det kan i vissa fall vara ett väldigt känsligt läge för de anhöriga och vi får vara medvetna om att vara extra tydliga och förstående, säger Ingvar Öberg. Ilska Han berättar vidare att det inte är ovanligt att sorg också yttrar sig som ilska. Sorg och ensamhet vänds ganska ofta till en praktisk fråga och vi får ibland ta emot en ilska som personer sällan skulle visa en präst till exempel. Ingvar Öberg berättar en historia om en person som var riktigt upprörd över en sak som han hade förväntat sig skulle åtgärdas på fruns grav. Ingvar lyssnade och beklagade att det inte hade kommit till hans kännedom, och bjöd mannen att följa med så de kunde titta på det tillsammans. Under arbetet som mannen deltog i lugnade han ner sig och samtalet vände till att han började berätta. - Jag fick hela deras livs historia, om frun, vilka resor de gjort. Dagen därpå kom han tillbaka igen, med smör-
gåsar och kaffe och ville fortsätta prata, minns Ingvar Öberg. Personligt berörd Personalen på en liten ort som Boden får räkna med att arbeta på begravningar eller köra transporter där de känner de inblandade. Under arbetet gäller det att jobba professionellt, den egna sorgen får släppas ut vid andra tillfällen. - Jag har vid något tillfälle valt att byta arbetsuppgift med en kollega vid barnbegravningar, berättar Andreas Nygren, som tyckte att det kändes för nära att både känna till familjen och själv ha barn i samma ålder. Lösa situationen Under begravningen har kyrkogårdspersonalen ansvar för allt det praktiska som ska fungera runt jordfästningen, det ska finnas jord, bärare ska instrueras och ibland tas om hand om de inte orkar, musik och kyrkklockor ska slås av och på. - Saker som går fel på ett bröllop kan man skratta åt som ett kul minne. På en begravning är det mycket känsligare om något händer, säger Ingvar Öberg. Personalen berättar om allt från musik som hakar upp sig i cd-spelaren, lås som fryser i begravningsbilen och problem med rätt gravrättsinnehavare, till sällskap som har svimmat en efter en, vägrat släppa kistan, börjat bråka eller till och med fallit ner i graven. Det är oundvikligt att det händer saker som ingen kan råda över. En del av arbetet för kyrkans personal är att lösa det så smidigt och odramatiskt som möjligt. . Text: Anna Bergström, nordskribenten@gmail.com
Foto: Camilla Arvidsson
Barnanpassad kyrkogård Kyrkogården är ingen lekplats, men kan ändå bli en lustfylld plats för barnen att följa med till. På kyrkogården i Gunnarsbyn finns det även trädgårdsredskap för barnen så att de kan hjälpa till att plantera och vattna. Att plantera, påta i jorden och vattna blommor brukar de flesta barn tycka är roligt. Så även på kyrkogården. På Gunnarsbyns kyrkogård finns därför ett antal små redskap snyggt uppradade och väntar på de barn som besöker kyrkogården. - Tanken är helt enkelt att göra kyrkogården lite roligare att besöka för barnen, säger Svante Öberg, kyrkogårdsansvarig i Gunnarsbyn.
Gunnarsbyns kyrkogård har köpt in en del små skottkärror, vattenkannor och redskap som passar i storlek till barnen. Barnhörnan skapades redan 2013 och har varit uppskattad. - När barnen får vara med och hjälpa till när till exempel föräldrarna gör i ordning en gravplantering, så kanske det blir enklare för föräldrarna också. Och framför allt roligare, konstaterar Svante. - Så låt barnen vara med och hjälpa till, så blir kyrkogårdsbesöket en fin upplevelse tillsammans! Under allhelgonahelgen kommer det även att finnas redskap för barnen på de andra kyrkogårdarna i Boden. Text: Anna Bergström, nordskribenten@gmail.com
Foto: Svante Öberg I Gunnarsbyn har det införskaffats små redskap för barnen så att de kan hjälpa till vid blomplantering och vattning.
3
Bilaga från Svenska Kyrkan Boden
Vad tänker du om döden? Emil 9 år: Jag tänker svart. Vissa människor som har varit snälla i sitt liv kommer till vitt i himlen. Och dom dumma till djävulen. Jag känner flera som har dött men jag tänker inte så mycket på det längre. Men jag saknar vår hund.
Sorgen över en närstående kan väckas kraftfullt flera år senare när barnet är i en annan mognadsfas och exempelvis ett kärt husdjur dör. Låt barnen vara med, välkomna sorgen och hjälp dem i den, oavsett vad som hänt eller hur det yttrar sig
”Barnens sorg är randig” Som vuxen nära ett sörjande barn är det viktigt att förstå att sorgen har en uppgift och att barnen går ut och in i sin sorg, att våga prata om den som har dött och att inte själv dölja sin vuxensorg. Att ett barn kan bli en pajas när en nära anhörig har dött, börja sjunga glatt vid graven eller leka dödslekar på dagis, är helt normalt i deras sätt att hantera sorg och död. Precis som att sorgen över en närstående människa kan komma ut som en hjärtslitande utåtriktad sorg flera år senare när ett husdjur dör och barnet är i en annan mognadsfas. Oavsett vad som hänt och händer, så är det viktigt att låta barnen sörja, och förstå att deras sorg kan yttra sig annorlunda än för oss vuxna, och vara både djupare och längre. - Barns sorg är randig – de går in och ut i den. Leken är läkande och hjälper dem i sorgen. Det är jobbigt att sörja, och det sliter. Men det är inte farligt, säger Anna Grenholm, präst i Svenska kyrkan i Boden. Från Svenska kyrkan finns hon som en resurs både förebyggande i barngrupper, skolor med mera, och kan tas in som stöd när något akut har hänt i ett sorgehus eller en grupp där barn och ungdomar är berörda. I egenskap av bataljonspastor har hon mött tragiska händelser och hon har även lång erfarenhet från arbete i Sjukhuskyrkan i Sunderbyn. Annas råd till vuxna runt barn och unga i sorg är, förutom att vara ärliga och öppna både med vad som har hänt och med sin egen och barnets sorg, också att svara på barnens frågor (inte på det de inte frågar) och att ta frågorna på allvar. Att få veta om mormor har en kudde i kistan, eller vem som har nyckeln när kistan är låst, kan vara väldigt viktiga frågor i barnens sorgeprocess. Att barnet strax efteråt glatt trallar och skrattar betyder inte att det inte har förstått allvaret eller inte bryr sig. - Jag brukar alltid, där det är möjligt, uppmuntra till att låta barnen vara med vid sorg och död. All forskning visar att det är bättre ju mer ärlig närvaro och korrekt information barn får. Det är också viktigt med normalisering, den helar. Att få gå på ett barnkalas, eller ut och shoppa, kan vara det allra mest naturliga när en närstående har dött. Det blir en andningspaus för att fortsätta sorgearbetet, säger Anna.
• Att möta de tankar och känslor som sorgen skapar. • Att bevara och hedra minnet av de liv som levts. • Att lära sig att fortsätta leva och älska. Våga prata med barnet om personen som dött, om roliga minnen. Och om barnet har förlorat en förälder, var inte rädd att berätta om du tycker barnet är lik personen i fråga, eller ”tänk din mamma älskade också den här pajen”, om det är så. Sådana kommentarer och bekräftelser kan betyda mycket mer än vuxna anar. För barnen spelar åldern och mognadsfaser en viktig roll i hur deras sorg yttrar sig. Barns sorg är ofta både djupare och längre än vuxnas. - Barnens sorgereaktioner liknar vuxnas, men det är en skillnad i tankesättet, menar Anna. Barn under fem år förstår inte att döden är för alltid. Att säga att farfar som har dött sover kan därför i all välmening bli jättefel – vilket barn vågar sova då? - Ljug aldrig om döden. För kan du ljuga om en så stor och viktig fråga i barnets liv, hur ska barnet kunna känna förtroende sen? För små barn är kroppskontakt extra viktig under sorgen. Barn mellan fem och tio år börjar gradvis förstå att döden är oåterkallelig och att det innebär att livsfunktionerna upphör. Runt sju års ålder börjar barnet förstå att döden finns överallt och att den är oundviklig för alla. Tonåringar ska dessutom hantera sorgens alla faser och känslor tillsammans med allt annat som rör sig i deras utveckling. De kan både bli utåtagerande och kapsla in sin sorg. - Barn kan reagera med ilska mot den som har dött, mot Gud, mot en förälder. De kan få ångest och depression och känna skuld, säger Anna. Hon förklarar också att reaktionerna kan komma långt efter en händelse, och utlösas av något nytt som väcker känslorna från en gammal sorg som nu hanteras på ett nytt sätt. - Döden kommer för oss alla och vi kan inte skydda våra barn mot verkligheten. Men vi kan stötta dem i den verkligheten och hjälpa dem, så att inte sorgen tar fel vändning. Och det är ingen prestigeförlust att ta hjälp utifrån, det är tvärtom bra, att sitta tillsammans med någon som även kan ge den vuxne stöd i att trösta barnet, säger Anna Grenholm. Text & foto: Anna Bergström, nordskribenten@gmail.com
Sorgen är viktig och måste få finnas. Anna beskriver sorgens uppgifter i fyra punkter: • Att förstå och reda ut vad som har hänt.
Vad är skillnaden mellan Allhelgona och Halloween? Både allhelgonahelgen och halloween uppmärksammar de döda, men det görs på väldigt olika sätt. Alla helgons dag firas alltid lördagen mellan 31 oktober och 6 november. Halloween firas alltid 31 oktober. Nutida firande av halloween har sitt ursprung i ett keltiskt firande av de döda i förkristen tid. En del av firandet bestod i att man tände eldar och klädde ut sig för att skrämma onda andar. Längre fram i tiden oroades kyrkans präster av att den gamla traditionen fortlevde, eftersom den innebar en tro
på att de döda kunde komma tillbaka i form av andar. Omkring år 1000 införde påven högtiden Alla själars dag. Tanken var att man då skulle minnas sina döda anhöriga, be och tända ljus för dem. Förhoppningen var att det nya firandet skulle ersätta det gamla. Än i dag kvarstår en del av halloweenfirandet i vårt samhälle, samtidigt som allhelgonahelgen är en viktig kristen högtid. Text: svenskakyrkan.se
Oskar 9 år: Nu måste jag tänka… Vår hund dog, och min farfar och min morfar. Det var länge sen. Jag tror inte jag tänker så mycket på det nu. Men man blir ju lite ledsen när dom dör. Och ibland blir jag ledsen när jag tänker på dom.
Adina 8 år: Jag tänker ledsen, fast egentligen är det väl inte så. Egentligen borde man fira, för att dom får ha det festligt där uppe i himlen. Jag tror dom gör kul saker där. Men när dom dör i den världen blir det läbbigt. Då smälter dom bort.
Alicia 5 år: Jag tänker att man kan bli ett spöke eller en ängel när man dör. Min mormors mamma har dött. Och våra två hundar.
Signe 4 år: Jag tänker att det är sorgligt med döden. Min katt Bellas ungar har dött. Det kändes inte bra. Det är också sorgligt om någon människa försvinner. Min farfar har dött. Och min kompis Raha har flyttat till Stockholm. Jag saknar dom. Men mormor skickade en bild på mig till Raha när jag var skojig, och då skickade Raha en puss till mig. Då blev jag glad.
Allhelgona med Svenska kyrkan ”Musik till tröst” Onsdag 30 oktober 18.30 Mikaelskyrkan En gudstjänst med tröstande toner. Sångsolist Emmelie Rova. Julia Magnusson m.fl, Tommy Persson.
Fredag 1 november Öppet för ljuständning 13.00–17.00 Lundagårdskapellet, Skogskapellet & Överluleå kyrka Kom och gå som det passar dig. Möjlighet till samtal, ta en kopp kaffe eller sitta ner i lugn och ro. Kyrkogårdspersonal finns plats för att svara på frågor. Stilla musik i allhelgonatid 16.00–17.00 Överluleå kyrka Andreas Printz
Lördag 2 november ”Helgonen” Musikgudstjänst 11.00 Överluleå kyrka Trivselklang, Rörvikskyrkans körer och kammarorkester. Anders Stenman, Kjell Sandberg. Öppen för ljuständning 12.00–16.00 Överluleå kyrka Möjlighet till samtal och en kopp kaffe. Stilla musik i allhelgonatid 13.00–14.00 Överluleå kyrka Lena Engvall Öppet för ljuständning 13.00–17.00 Lundagårdskapellet Möjlighet till samtal och en kopp kaffe. Kyrkogårdspersonal finns på plats. Andakt i allhelgonatid 17.00 Lundagårdskapellet Susanne Markström, Niklas Thornéus
Öppet för ljuständning 13.00–18.00 Skogskapellet Kom och gå som det passar dig. Möjlighet till samtal och en kopp kaffe i personalbyggnaden. Kyrkogårdspersonal finns på plats för att svara på frågor. Andakt i allhelgonatid 18.00 Skogskapellet Sång Eleanor Harlin-Siurumaa Anna Nilsson, Lena Stenlund. Sänds även live på Facebook Barnens allhelgona 13.00–14.00 Skogskapellet Sagor och funderingar kring livet och döden. Pyssel och fika. Carina Westbrandt, Anna Nilsson. Barnens allhelgona 15.00–16.00 Överluleå kyrka Sagor och funderingar kring livet och döden. Pyssel och fika. Carina Westbrandt, Anna Nilsson Öppen för ljuständning 15.00–16.00 Edefors kyrka Möjlighet till samtal och fika. Minnesgudstjänst 16.00, Edefors kyrka Ljuständning för under året avlidna. Tommy Persson, Julia Magnusson Öppet för ljuständning 16.00–18.00, Gunnarsbyns kyrka Möjlighet till samtal. Minnesgudstjänst 18.00, Gunnarsbyns kyrka Ljuständning för under året avlidna. Kören Exodus med Lena Engvall, Anders Stenman, Lena Sandling
”Till himlen med lovsång” 18.00 Rörvikskyrkan Konsert med duetter, solosång och instrumentalmusik Marie Öqvist-Sundqvist och Katarina Molander-Sandberg, sång Blockflöjtsgruppen Musica Dolce, Kjell Sandberg
Söndag 3 november ”Vårt evighetshopp” Minnesgudstjänst 10.00 Mariakyrkan Kören Sävast Singers med Niklas Thornéus, Victoria Svärd-Wärme Gudstjänst 10.00 Rörvikskyrkan Anna Nilsson, Kjell Sandberg Mässa 11.00 Överluleå kyrka Sång Ludvig Grenholm Tommy Persson, Lena Stenlund Byagudstjänst 16.00 Norriåns byagård Anders Stenman, Niklas Thornéus Kyrkkaffe Minnesgudstjänst 16.00 Överluleå kyrka Ljuständning för under året avlidna. Nina Sandell- violin och ackompanjemang, Överluleå kyrkokör, Hans Johansson, Lena Stenlund ”Musik till tröst” - musikgudstjänst 18.00 Edefors kyrka Edefors kyrkokör med Julia Magnusson. Tommy Persson.