E
rosion är ett försvinnande som förändrar och förtär landskap. En geologisk process där stränder och mark raderas bort av en obarmhärtig rytm, ett naturligt knaprande av yta där människor har gått och levt under lång tid.
När naturens osynliga krafter visar sin potential att fysiskt urholka sten och stränder tvingas människor att överge sina bon. Försvinnandet är en kraft större oss själva. En ständigt pågående dragkamp mellan kvarhållande och undanröjande krafter - mellan tillblivelse och försvinnande – en del av livet. Vårt åldrande är en snarlik process. En långsam resa och till en början knappt märkbar nedbrytning. Det är som att den kostym vi fått oss till dels blivit för stor och tycks vara på väg att falla av. Våra rörelser blir allt stelare, vår gång allt mer framåtlutad. Vi krymper. En dag faller vi alla. En försvinnandets koreografi. En rörelse som aldrig vilar och ingen kommer undan. Frågan är hur vi låter oss svepas med – med ångest, ödmjukhet eller lättnad?
Allt försvinner. Allt förändras. Inget är för evigt.
Enligt klimatanalys från SMHI lär extremvattenståndet för vissa delar av Skåne bli mer än 2,5 meter över dagsläget inom de närmsta 80 åren.
A N N A B LO M QV I S T Sakkunnig klimatanpassning, SMHI
Mitt arbete går ut på att stödja samhället med kunskap om klimatrisker och klimatanpassning och åtgärder. Vi är ett slags övergripande specialister som samlar in olika sorters kunskap om hur samhället kan anpassa sig till ett varmare klimat. Vi tittar på olika sätt vi kan anpassa samhället för de förändringar vi står inför. Vårt mål är att skapa en bred kunskapsbank och vägleda till omställning på bästa sätt. Huvudfokus är att stötta nationella myndigheter och länsstyrelser när det gäller dessa frågor. De är enligt lag förordnade att aktivt arbeta med klimatanpassning och medverka till att samhället ställer om för att klara framtidens förändringar. Via länsstyrelserna arbetar vi dessutom en hel del med att både inspirera till och få i gång ett aktivt klimatengagemang hos svenska kommuner. Förändringarna vi har framför oss kommer att påverka oss alla på alla plan. Det råder inga tvivel om den saken. Nu handlar det om hur förberedda vi kommer att vara. Idag vet vi att vi alla kommer att bli påverkade av klimatförändringarna. Oavsett var vi bor och lever kommer vi behöva anpassa oss. Tittar vi över hela världen finns det hundratals miljoner människor som inom en snar framtid kommer att bli akut påverkade. De bor i områden som blir obeboeliga på grund av temperaturökningar eller havsnivåhöjningar. När alla dessa människor kommer vara tvungna att röra på sig, då står hela världen inför en stor klimatflyktingkris. Är vi redo för det?
Även i Sverige har vi redan fått ett förändrat klimat. Kusterosion, översvämningar, skyfall och värmeböljor ser vi redan en del av men allt detta kommer att öka längre fram. Redan nu kan vi se en kronisk brist på vatten i vissa delar av södra Sverige. Det beror på att det regnar för lite och att det är lite varmare vilket gör att marken torkar ut snabbare och grundvattennivåerna sjunker. Dessutom har vi knappt några våtmarker kvar som kan samla upp överflödigt vatten. I stället för att regnvatten tillåts sippra ner genom marken och lagras som grundvatten leds det nu direkt ut i havet. Vi behöver absolut se över vår vattenanvändning och försöka skapa mer cirkulära system för att rusta oss för framtiden på ett bättre sätt. Just nu är vatten en gratis naturresurs som vi slösar friskt med – det måste ändras för att vi på sikt ska klara oss. Det är tydligt att klimatet redan förändrats. Planetens medeltemperatur har ökat med 1,2 grader sedan slutet av 1800-talet när industrialiseringen kom i gång. Idag kan man med största säkerhet säga att värmeböljor, skyfall och torka hänger ihop med den här temperaturökningen. Extrema väderhändelser händer oftare och blir värre. Även i Sverige. Här ser vi också tydligt att temperaturzonerna flyttar norrut med ett visst antal meter varje år. Det innebär till exempel att inom en inte allt för lång framtid kommer Skåne ha flera månader längre växtsäsong på grund av ökad temperatur. Till viss del kan detta ge fördelar, men annat kan också påverka, som bristande tillgång på vatten och större angrepp av mögel eller insekter. Klimatet kommer att påverka allt. Stora produktions- och logistiksystem kommer att bli alltmer sårbara och det måste vi ta höjd för.
Klimatmodellerarna beräknar att havsnivån med viss sannolikhet kommer stiga mellan 0,3 – 1,1 meter fram till år 2100. Men det kan också bli betydligt värre. Man måste höja blicken och tänka minst ytterligare 100, 200 eller till och med 500 år fram i tiden. Vad står vi inför då? Planerad reträtt eller flexibel markanvändning innebär att vi ser över kustnära bebyggelse. Handlar det om nybyggnation är det otroligt viktigt att vi inte bygger på fel ställen. Här måste vi titta långt fram i tiden. Planerad reträtt kan innebära att flytta enskilda bostäder som ligger för nära riskområden. På längre sikt kan det även handla om
att flytta hela städer. I världen pågår just nu flera projekt att göra just det. Jakarta, Indonesiens huvudstad, är på god väg att hamna under havsnivån och för att rädda staden pågår nu ett stort jobb med att helt enkelt flytta den till ett annat ställe. Egentligen är detta en problematik för de flesta kuststäder runt om i världen. New York City, Bergen, Singapore och Venedig har samma typ av dilemma. Hur kommer det att påverka oss som människor? Jag tror absolut att vi kommer ställas inför liknande problem i Sverige längre fram. När man tittar på frågan om havsnivåhöjning förstår man att klimatförändringen är en civilisationsfråga. Vem blir vi i ett varmare klimat och en förändrad värld?
Min uppfattning är att fler och fler tar till sig scenarierna om framtidens klimat och försöker sätta sig in i frågorna. Att media blivit betydligt bättre på att följa med och rapportera kring extremhändelser med koppling till klimatförändringen har absolut hjälpt till. Det hjälper oss att nå ut med budskapet att alla måste anpassa sig på en bredare front. Det här är frågor som gäller oss alla och som är direkt avgörande för vår framtid. På EU-nivå upplever jag äntligen att det börjar hända saker och jag hoppas att beslutsfattare i Sverige kommer att agera starkare framöver. För att vi ska kunna möta förändringarna på bästa sätt krävs vissa uppoffringar men framför allt helt nya sätt att tänka kring både problem och lösningar.
P E R VA L L B O Skadechef, Länsförsäkringar Göinge–Kristianstad
Natur och hav har varit en stor och självklar del av mitt liv. Jag växte upp i Blekinges skärgård. Långt ute på en halvö låg mitt föräldrahem. Bor man så nära havet lär man känna det på ett sätt som gör det enkelt att upptäcka både små och stora förändringar. Jag ser tydligt hur miljöpåverkan har förändrat havet över tid. Det märks på allt från botten till havsnivå och fiskbestånd. Hur människan påverkar miljö och klimat har alltid varit en stor fascination för mig.
Som skadechef är en del av mitt uppdrag att noga följa utvecklingen av klimatet. Vi kartlägger effekter av väderskillnader och extremväder för att utvärdera risker för skador till följd av naturens svängningar. Det handlar om både frekvens och omfattning av åska, storm, skyfall, översvämningar, snötrycksskador och skogsskador. Eftersom vi finns i ett område med stor översvämningsproblematik är havsnivåhöjningen av extra intresse. Vattennivåerna smyger sig på och de tillfälliga höjningarna orsakade av oväder är som varningssignaler. Det leder till översvämningar som i sin tur leder till kostsam och stor förstörelse för allt från kommun till privatpersoner.
Vi började på allvar fokusera på klimatomställningen år 2014. Vi ville vara med och påverka och delta i diskussionerna om ett mer hållbart samhälle. Då var det svårt att få gehör för många av våra tankar och önskemål men numera är det betydligt fler som lyssnar och bjuder in till öppna diskussioner. Nu tas det höjd för klimatförändringar i alla större projekt som genomförs. Att klimatförändringarna kommer och att det kommer bli ett alltmer allvarligt läge – det råder det inga tvivel om.
Dagens samhälle är på många sätt mer sårbart för stora väder– och klimatförändringar än det tidigare varit. Det beror dels på den kustnära bebyggelsen som löper stor risk för omfattande skador om havet höjs men det handlar också om stora skyfall, som skapar problem vart de än faller ner och kraftigare och mer frekventa åskoväder som på grund av vårt alltmer elektroniska samhälle numera kan orsaka betydande skador. När vi arbetar i olika projekt som rör klimat och miljö i vår nära omvärld är långsiktighet och samverkan viktiga parametrar att ta hänsyn till.
Perspektivet måste vara långsiktigt – i allt vi gör. Det är enkelt att fastna i ett mer kortsiktigt synsätt som när det gäller strandnära bebyggelse, det är attraktivt för alla här och nu, men hur blir det för fastighetsägare lite längre in i framtiden när översvämningar kan vara mer regel än undantag? Här måste man utgå från ett betydligt längre perspektiv för att bygga ett samhälle som håller över tid och för att förhindra att fastighetsägare hamnar i klistret. Om 100 år riskerar byggnader som står för nära vattnet att tappa sitt värde om de drabbas av upprepade översvämningar.
När det gäller samverkan handlar det om att kommuner, myndigheter, länsstyrelser, forskningsvärlden, organisationer, näringsliv och privatpersoner måste arbeta tillsammans för att hantera de klimatförändringar vi har att vänta. Ingen part kommer bli framgångsrik på egen hand. Vi behöver synka både ansträngningar och erfarenheter för att skapa nya, smartare och mer effektiva lösningar för framtiden.
“Det är viktigt att vi tillsammans skapar ett samhälle som är rustat för framtiden. Det är den bästa gåvan vi kan ge till de som kommer efter oss.”
CAROLINE HALLIN Kustingenjör och teknologie doktor. Forskar och undervisar om fysikaliska kustprocesser vid Lunds Tekniska Högskola och Delfts Tekniska Universitet i Nederländerna
För att kunna hantera klimatförändringen måste vi till att börja med acceptera att den sker. Som kustingenjör går mitt jobb ut på att försöka ge svar på hur framtiden kommer att se ut. Och hur de scenarierna i sin tur kommer att påverka våra kuster och i slutändan både samhällen och invånare. Stränder är dynamiska och av olika anledningar förändras de över tid. Krafterna som eroderar kuststräckorna är desamma oavsett om du befinner dig i Sverige, Nederländerna eller Australien. De här förändringarna har pågått sedan urminnes tider men nu går de allt snabbare och blir alltmer märkbara. Det vi kan göra nu är att hantera dem på bästa möjliga sätt.
Mitt arbete går främst ut på att skapa och utveckla numeriska modeller som simulerar hur stränder och sanddyner utvecklas och förändras över tid. Det kan vara allt från ett decennium till ett sekel som vi tittar på. Med hjälp av dessa modeller försöker vi hitta troliga svar för hur kusterna kommer att se ut i framtiden. Det är komplicerade frågor och det är en hel del olika faktorer att ta hänsyn till när man försöker mäta graden av erosion. Vad vi bland annat tittar på är hur vind, vågor och strömmar flyttar sanden – här är saker som vegetation, sandfuktighet och sanddjup viktiga faktorer att väga in. Är sanden till exempel fuktig är den svårare att förflytta med vind och är där stor växtlighet på toppen av en sanddyn binds sanden kvar även vid tuffare klimat och skadorna av stormerosion blir mindre. Självklart behöver saker som ändrat klimat, mer/mindre nederbörd och oftare förekommande extremväder också vägas in.
Att havet kommer att stiga råder det inga tvivel om. Frågan är hur snabbt det går och hur mycket det stiger. Det här kommer att dra med sig att vi i framtiden kommer bli tvungna att säkra viss bebyggelse som ligger kring kusterna. Det är svårt att veta hur vi gör detta bäst. Ett alternativ är att flytta dem men det innebär stora ekonomiska, miljömässiga och framför allt sociala konsekvenser. Kanske är det bättre att skydda dem med hjälp av vallar och strandfodring? Eftersom ingen vet hur snabbt förändringarna kommer tänker jag att det är viktigt att inte göra för radikala förändringar innan vi vet hur läget ser ut. När det gäller ny bebyggelse ska man självklart planera för det långa loppet och inte skapa nya områden och stadsdelar kring kusten utan att ha tagit höjd för de mest extrema klimatprognoserna. En spännande tanke att leka med är att skapa fler tillfälliga bostäder som inte behöver stå fast på samma ställe för evigt. Det är naturligt att vi tittar på kustnära bebyggelse men ingen tittar på alla viktiga naturområden vi har på samma sträckor. De riskerar att försvinna rakt ner i havet om vi inte ser upp. Naturområdena är viktiga för biologisk mångfald och ur rekreationssyfte för oss människor men de fungerar även som en naturlig kolinlagring. Eroderas marken och jorden fragmenteras och hamnar i havet frisätts en stor mängd koldioxid rakt ut i atmosfären. Hur ser det scenariot ut om 100 år? Det är det ännu ingen som tittat på alls.
”Det enda jag vet med säkerhet är att naturen alltid klarar sig. Den återhämtar sig eller den förändras. Klimatförändringarna är egentligen allra värst för oss människor.”
När det gäller klimatförändringar är havet och erosion inte min största stress. Inte här i Sverige i alla fall. Vi får helt enkelt anpassa oss till de förutsättningar vi har. För mig är det största och mest överhängande hotet torkan. Med den kommer allvarliga konsekvenser som brist på vatten och mat. Torkan kan slå ut hur stora områden som helst medan översvämningar och havsnivåhöjningar drabbar mer lokalt.
Det finns en stor instabilitet i klimatet just nu och ingen kan med säkerhet säga om eller när det tippar över. Därför är det så otroligt svårt att skapa konkreta och mer precisa beräkningar. Jag känner mig väldigt ödmjuk inför framtiden och är mentalt förberedd för att det faktiskt kan bli precis hur som helst. Det är så många olika parametrar som spelar in att det är näst intill omöjligt att förvänta sig ett visst scenario. Men att det blir annorlunda än det är idag eller hur det tidigare varit – det är alldeles säkert.
CLAES–HENRIK LASSES Deltidsbrandman Åhus, Kristianstad kommun
Under mina 25 år som deltidsbrandman har jag varit med om en hel del extremvädersituationer. Både när det gäller stigning av havsnivåer, skyfall och bränder. Den värsta översvämningen i vår tid var år 2002 då Helgeå, som är Skånes största å, svämmade över. Vattenståndet i ån ökade med mer än två meter på väldigt kort tid. Ån ligger centralt i Kristianstad och huvudfokus var att först och främst att bygga en skyddsbarriär längs stora delar av ån för att på bästa sätt förhindra att allt för stora vattenmängder tog sig upp på land och in i staden. Tivoliparken som ligger i direkt anslutning till ån stod helt under vatten men vi lyckades förhindra att det spred sig in i staden. På grund av Kristianstads utsatta läge har vi bra beredskap inför nödsituationer av det här slaget. Kommunen agerar förebyggande och räddningstjänsten har resurser för den här typen av krissituationer.
I Åhus hade vi år 2017 en liknande händelse. Olyckliga väderförhållanden med både stark vind och regn skapade en situation där havsvattennivån på bara en timme steg med mer än en hel meter. Det gick så snabbt att vi som var på plats till och med kunde se höjningen med ögat. Vattnet flödade in över stränder, gräsmattor och högt upp över kajkanterna. Återigen kunde vi förlita oss på erfarenhet och kompetens från liknande situationer. Vi fick snabbt läget under kontroll genom att skapa tillfälliga vallar för att förhindra vattnet från att ta sig upp mot bebyggelsen. Så fort vi fått den situationen under kontroll började vi pumpa bort så mycket av överflödet som möjligt. Tack vare räddningstjänstens snabba insats räddade vi flera privata bostäder från att översvämmas.
TO M M Y L I N D E Kristianstad
Vi har problem vid stora skyfall. Vattnet samlas längs hela gatan och rinner inte undan tillräckligt snabbt. Det träcker in i husen och trycks upp genom brunnarna inomhus. Vid senaste rejäla skyfallet fick vi in vatten i hela källaren. Bara ett enda av våra rum klarade sig utan vattenskador. Det blev fuktskador på golven och vi hade en hel del saker som blev förstörda. Sedan dess har vi inget av värde nära golvet utan förvarar det mesta på hyllor en bit över marknivå. Vi är flera hus på samma gata som har liknande problem.
GÖRAN TROBRO Lantbrukare och Ordförande Länsförsäkringar Göinge–Kristianstad
Som lantbrukare märker jag klart och tydligt att något händer i naturen. Jag kommer från en lång tradition av jordbrukare. På min släktgård har det i generationer bedrivits jordbruk så långt tillbaka som till 1600-talet när Skåne fortfarande tillhörde Danmark. Jag är uppvuxen här och jag har verkat här i hela mitt liv. Jag har sett naturen förändras på olika sätt genom tiderna men det är annorlunda nu. För mig är det tydligt att något händer med klimatet och det råder inga tvivel om att vi kommer få mer av de här förändringarna framöver. I familjen driver vi två lantbruk. Ett strax utanför Kristianstad och ett i Brösarp. Det rör sig om både skog, betesmark, odlingar och djur. I Brösarp har vi omkring 200 köttdjur och en stor del växtodling – allt KRAV-certifierat. Gården består mestadels av naturliga betesmarker med stor artrikedom och bred biologisk mångfald samt åkermark där vi framför allt odlar vall. Den ligger vackert beläget mitt i Verkeåns naturvårdsområde. Jag spenderar en hel del av min tid i naturen och jag märker tydliga tecken på att något händer med klimatet. I somras var det ovanligt lite regn och en hel del torka medan det i höstas regnade ovanligt mycket. Jag upplever en märkbar förändring av jorden. Solens strålar har helt enkelt blivit starkare och bränner marken hårdare. Förändringen har självklart skett gradvis men den är inte desto mindre tydlig. Att klimatet förändras framöver är något vi måste anpassa oss till – på alla plan i samhället.
”Vad som helst kan hända framöver. Ingen vet med säkerhet. Vad vi måste göra är att planera 50 till 100 år fram i tiden för att skapa samhällen som förblir hållbara även på lång sikt.”
I min roll som ordförande i Länsförsäkringar Göinge–Kristianstad har jag de senaste 25 åren sett både stora och små förändringar i allt från samhälle till klimat. Förändringar som både individer, kommuner och näringsliv blivit tvungna att anpassa sig till. Den här anpassningen kommer fortsätta och vi måste alla vara en del av omställningen. I förändringsarbetet har vi valt att ta en aktiv roll. Vi vill vara i framkant när det gäller frågor som rör miljö och klimat. Det är viktigt för oss att aktivt arbeta med hur vi kan ställa om. I slutändan handlar det här arbetet till stor del om att verka skadeförebyggande och att skapa större trygghet för våra kunder tillika ägare. Vi gör det här för att på bästa sätt vara med och skydda dem från skador förknippade med extremväder. Att vi deltar i samhällsdebatten och att vi påverkar där vi kan ger oss nya möjligheter att arbeta med omställningen.
Vår miljö- och klimatpolicy har vuxit fram under åren. I takt med att vi upplevt allt större klimatpåverkan på nära håll har det blivit en självklarhet att ligga i framkant när det gäller dessa frågor. Området vi verkar i är ett av Sveriges mest utsatta när det kommer till översvämningar. Det märker vi inte minst på sårbarheten hos våra kunder och ägare. Därför är det viktigt för oss att i samarbete med Länsstyrelse och kommun göra vår röst och vår expertis hörd för att kunna påverka när det gäller framtida bebyggelse och infrastruktur. Arbetet vi gör påverkar främst vårt närområde och vi fokuserar på att skapa lösningar kring områden vi har möjlighet att påverka. Länsförsäkringar Göinge–Kristianstad finns på en av de mest utsatta platserna i Sverige när det gäller klimatförändringar. Området är det lägst belägna i landet och vi är omgivna av hav, åar och vattendrag som lätt svämmar över vid oväder. Det är ett drabbat område och ”fel” väder kan leda till enorma skador. Klimatförändringarna är redan här och det råder inga tvivel om att de blir än mer påtagliga i framtiden. Idag återkommer de scenarier som vi förr pratade om i 200-års intervaller med ungefär 10 till 20 års mellanrum. Det är alltså en hel del förändring på gång och vi har inget annat val än att anpassa oss på bästa möjliga sätt.
RENÉE CARLSSON Hållbarhet och kommunikationschef, Länsförsäkringar Göinge-Kristianstad
När jag var barn spenderade vi många somrar i en skärgårdsstuga på Tärnö. En liten ö, allra längst ut i Karlshamns skärgård. Det var jag, mamma, pappa, lillasyster och mormor. Vi hyrde ett rum i Herberts stuga. Han var fiskare och här bodde vi tillsammans på somrarna – utan el och utan rinnande vatten. Det var ett enkelt liv och vi levde mer eller mindre mitt i naturen. Mormor och jag gick på långa äventyr tillsammans. Ofta gick vi till öns södra sida, Sandviken. Vägen dit gick på små stigar genom kohagar och vildvuxen natur. Framme vid havet blåste det ofta och vågorna rullade kraftigt in mot stranddynerna. Här stannade vi länge och lekte. Vi tävlade om vem som vågade stå närmast strandkanten och vänta på vågorna och sedan springa snabbt upp på land – utan att bli våt om fötterna. Dessa stunder är bland mina tidigaste och bästa minnen med mormor. Leken kallade vi ”Havet kommer”.
Idag, när jag arbetar med frågor som rör hur vi människor behöver anpassa oss efter klimatets förändringar har innebörden av ”havet kommer” blivit något helt annat.
Vi är alla oroliga för hur framtiden ska se ut. De överhängande klimatförändringarna väcker domedagskänslor och hopplöshet. Man känner sig maktlös av att inte veta hur man kan påverka. Självklart kan vi som enskilda individer sträva efter att göra mer hållbara och eftertänksamma val som rör vår direkta vardag. Men de stora och komplicerade frågorna som att temperaturen ökar, isarna smälter och vattennivån höjs – de skapar lätt en orosklump i magen. Det är vår verklighet nu och vi måste hitta sätt att förhålla oss till det.
När vi började vårt påverkansarbete kring klimatomställningen tog vi helt enkelt fasta på att vi varken kan eller vill ducka för utmaningarna vi står inför. Vi vill vara med och bidra med vår kunskap och expertis inom till exempel skadeförebyggande åtgärder. Det finns inga snabba eller enkla lösningar, ingen sitter på alla svar och det går inte att lösa problemen ensam. Vi visste knappt vart vi skulle börja men utgångsläget var att hitta de områden och frågor där vi, genom erfarenhet och kompetens, kan vara med och påverka. Vi vill kroka arm med både kommuner, länsstyrelse, näringsliv och civilsamhälle för vi är helt säkra på att det är när vi slår oss samman som vi har möjlighet att skapa stor skillnad. Dessutom skapar känslan av att hjälpas åt en positiv förändringscykel och hopp föds. Vi är förundrade över hur mycket drivkraft, engagemang och passion det finns bland människor som verkligen vill vara med och försöka göra skillnad. Det finns inget recept på framgång i dessa frågor men vad vi lärt oss över tid är att satsa på långsiktiga lösningar, lita på forskningen och att det är tillsammans vi är som allra starkast.
“Vi är en av många kuggar i ett stort förändringshjul – det ger en riktigt bra känsla. Vi bidrar alla med olika delar för att hjulet ska rulla. Vi spelar alla roll och tillsammans skapar vi förändring för framtiden.”
Det är viktigt att bidra till att skapa en positiv rörelse för att undvika att skapa mer oro i samhället. Vi vuxna har ett ansvar för att prata med och lyssna på våra barn och unga i dessa frågor. Det värsta som kan hända nu är att den unga generationen blir paralyserad och känner sig maktlös. Därför vurmar vi extra för att lyssna på unga och hjälpa dem nå fram med tankar och idéer kring hållbarhet. Det är viktigt att vi bjuder in dem i samtal och diskussioner för att lära dem hur vuxenvärlden fungerar så att de tidigt förstår hur de ska navigera för att få sin röst hörd. Deras intresse och engagemang kommer vi vara helt beroende av längre fram.
Jag är ödmjuk inför den här svåra frågan och tacksam för allt stöd vi får från vår styrelse. De uppmuntrar oss att hela tiden ligga steget före, att vara modiga och att driva förändring. Det är inte ett enkelt jobb men jag är så glad att få ta del av det här och känna att det faktiskt är möjligt att med mod, envishet och nyfikenhet driva omställningsarbetet framåt.
Vi kommer inte att ge upp – vi är här för att göra skillnad för alltid.
E
fter att jag dokumenterat samhällsskildringar, följt arbetsplatser och personliga livsöden utifrån ett socioekonomiskt perspektiv började jag köra längs Skånes kust. Mest för att byta miljö och få nya perspektiv. Jag tyckte att klimatfrågan
var väldigt engagerande, men svår att kommunicera i en bildserie – tills dess att jag hamnade i stormen Urd vid Hovs hallar vintern 2017. Plötsligt blev det hela glasklart och fröet till denna bok började gro. Efter några års samlande av miljöbilder och intervjuver fanns det material till en liten utställning som visades i Helsingborg. När pandemin slog till fick jag tänka om och skapade en utomhusutställning på de flätade erosionsstaketen vid Klitterhus i Ängelholm. Smhi fick ögonen på projektet och valde att samarbeta med mig. De ville kommunicera ut sin forskning tillsammans med mina bilder i utställningsformat. Det är, så vitt jag vet, första gången en myndighet väljer att jobba med någon från det fria kulturlivet. Och det är väl det som är nyckeln – att börja samarbeta över gränser och konstellationer för att gemensamt komma på rätt köl i frågan om klimatet.
Universitet och gymnasieskolor engagerar studenter och elever att utifrån dokumentationen arbeta med klimatanpassning och frågor kring kommunikation och gränsöverskridande samarbeten. Jag står ödmjuk inför hur detta frö nu blivit en bok. Att Länsförsäkringar Göinge-Kristianstad nyfiket knackade på dörren och gjorde denna bok till verklighet. Främst i syfte att få till framtida samarbeten, en vilja att tänka på ett nytt sätt för att bryta gamla mönster och tankar kring ”hur det ska vara” och gemensamt nå ut med den abstrakta frågan om klimatet. Denna bok visar på just det – att alla nu gemensamt går vidare i klimatanpassningen.
Kristoffer Granath, 2021