9. Diskussion och slutsatser
styrelse och nationell likvärdighet. Förutsättningen är dock att den inte blir omfattande utan begränsas till förhållanden som är särskilt kritiska ur ett likvärdighetsperspektiv. Ytterligare ett villkor är att den inte gäller eller kombineras med statliga regleringar av resurstilldelning, gruppstorlek, bemanningskrav eller arbetsprocesser. Beredningen anser att det redan idag finns en alltför omfattande detaljreglering inom flera verksamhetsområden. Därför är vi bekymrade över förslag och idéer om ny reglering – även om de framförs med det vällovliga syftet att skapa ökad likvärdighet och förbättra verksamhetens kvalitet. Beredningen anser inte att sådan reglering leder till ökad likvärdighet utan bara ger kommuner och landsting sämre förutsättningar att utveckla sin verksamhet.
Så kallad »mjuk styrning« kan bidra till att skapa drivkrafter för utveckling men måste utformas i samspel med kommuner och landsting och ha en rimlig omfattning Staten har kraftfulla medel för att påverka kommunernas verksamhet även utan reglering eller kontroll. I detta sammanhang är Öppna jämförelser av resultat och kvalitet, ofta i samarbete med skl, ett viktigt styrmedel genom att synliggöra skillnader och skapa drivkrafter för förbättringsarbete. Staten kan spela en ännu mer aktiv roll genom initiativ eller stöd till gemensamma satsningar för att hantera viktiga problem. Det behöver dock ske i samverkan med kommuner och/eller landsting och i rimlig omfattning för att ha en reell styreffekt. Det finns en stor risk för att mängden av överenskommelser idag – ofta kopplade till prestationsbaserade ersättningar – blir kontraproduktiv. Det är frestande för ett landsting eller en kommun att satsa på sådana behov som staten pekar ut även om man bedömer att det finns lokala behov som är viktigare. Och kanske vänjer man sig vid att alltid få särskild ersättning för att ge sig i kast med de av staten prioriterade uppgifterna – särskilt om bidraget löper vidare år efter år. Här måste staten undvika att överenskommelserna blir många och administrationen betungande i förhållande till den mottagarkapacitet som finns för att arbeta konstruktivt med de uppgifter som lyfts fram.
Det behövs ett formaliserat, sektorsövergripande samråd på politisk nivå mellan regeringen och den kommunala sektorn Ökad kunskap om skillnader respektive svaga resultat har inneburit att kommunernas och landstingens förmåga att klara sitt uppdrag ifrågasatts. I debatten efterlyses ofta en starkare statlig styrning och ibland till och med en övergång till statligt huvudmannaskap. Diskussionen präglas alltför ofta av en
68 Hur olika får det bli? Slutrapport