”Det blev en del funktionella nackdelar med att bevara den gamla byggnaden och samtidigt försöka göra den användbar. Konferensrummen är för små. En sammanslagning av rummen var omöjlig beroende på skyddsbestämmelserna. Ventilationen gick inte att lösa på ett bra sätt eftersom det hade inneburit för stora ingrepp. Detta har lett till en mindre rationell användning av lokalerna än vad som hade varit önskvärt. Därför har byggnaden bara i mycket begränsad omfattning kunnat användas för konferensverksamhet. Vi har funnit en kontorshyresgäst som ger vissa hyresintäkter, men huset visar fortfarande ett negativt saldo. Nu i efterhand kan vi säga att vi underskattade de antikvariska merkostnaderna. Utan bidraget från länsstyrelsen hade förlusterna varit ännu större.”
Summering Av ovanstående praktikfall kan vi för det första lära att det är utomordentligt viktigt att man som ägare och förvaltare av en kulturbyggnad gör en mycket noggrann analys av objektets förutsättningar och förväntade kostnader och intäkter, innan ett åtgärdsprogram genomförs.
För det andra framstår det som utomordentligt angeläget att länsstyrelserna även i fortsättningen får möjligheter att ge fastighets ägarna stöd för vården av de byggnader som vi genom byggnadsminnesförklaringar betraktar som vårt svenska gemensamma kulturarv.
60