Liber 03/2016

+ CHRISTOFFER STRANDBERG: Tänk politiskt och tänk själv

EFTER KUPPFÖRSÖKET Allt färre röster hörs i Turkiet

HJÄRNFLYKT ELLER INTE? Sverige lockar unga finlandssvenskar

.1.

LEDARE

IN MED UNGDOMARNA, UT MED GUBBARNA

B SUSANNA RAPP chefredaktör

”Lågt valdeltagande bland unga leder till att äldre får styra och ställa i politiken”

eräkningar av samarbetsorganisationen Inter-Parliamentary Union (IPU) visar att 51-60-åriga män använder mest politisk makt i världen. Handen upp om du är överraskad? Nej? Inte vi heller. De flesta är medvetna om att medelålders män är överrepresenterade i politiken. Enligt IPU är bara cirka 1,9 procent av alla världens parlamentariker under 30 år gamla. Endast i Finland, Sverige, Norge och Ecuador är andelen tio procent eller högre. Trots att vi i Finland nu har rekordmånga under 30-åriga riksdagsledamöter, hela 14 stycken, är medelåldern i riksdagen rätt hög, drygt 47 år.

Varför får då medelålders gubbar bestämma över hur framtiden ska se ut?

Dels får vi unga se oss i spegeln, påpekar riksdagens yngsta ledamot, SDP:s Ilmari Nurminen (f.1991). Nurminen kommenterade frågan i det senaste numret av Ylioppilaslehti. Lågt valdeltagande bland unga leder till att äldre får styra och ställa i politiken. Valdeltagandet har sedan början av 1990-talet haft en nedåtgående trend bland hela befolkningen men i synnerhet unga vuxna verkar bry sig allt mindre om att rösta. I förra kommunalvalet röstade bara en tredjedel av 18-30 åringarna. I en gallup av Delegationen för ungdomsärenden Nuora uppgav en femtedel av ungdomarna att de inte kommer att rösta i kommande kommunalval.

Den färskaste Ungdomsbarometern visar att vissa unga väljer att inte rösta för att de helt enkelt ids. Ungdomar upplevde också att det inte lönar sig att rösta. I Nuoras gallup uppgav också en del unga att de upplever att de inte har åsikter som de kan grunda sitt val på. Det är oroväckande om så pass många unga känner att de inte har någon åsikt om politik, som egentligen ligger dem väldigt nära i vardagen.

Läget är ändå inte hopplöst. Politik är trots allt något som intresserar unga allt mer, enligt Ungdomsbarometern. Fler skulle också vilja aktivera sig inom politiken. Det handlar alltså inte om att unga inte skulle vara intresserade eller inte bry sig. Däremot vill de kanske inte använda sig av de traditionella vägarna och vårt politiska system. Unga verkar också ha svårt att hitta ett parti eller en kandidat som skulle passa dem.

Därför finns det skäl för alla politiska ungdomsorganisationer, också för oss, att se sig i spegeln. Talar vi på ett sådant språk och om sådana saker att det intresserar unga? Får unga sin röst hörd via oss? Har vi de redskap som behövs för att påverka? Enligt gallupen kunde hälften av de tillfrågade unga inte ännu säga vilket parti de tänker rösta på. Nu har vi ett drygt halvt år på oss att visa vad Svensk Ungdom går för.

Fram till kommunalvalet kommer Liber att presentera några av våra kommunalvalskandidater. De har olika erfarenhet, kommer från olika orter men är alla kunniga och kompetenta. De vill påverka hur saker sköts i deras hemkommun.

Statsvetaren och kommunalvalskandidaten Thomas Karv som intervjuas i detta nummer säger det bra, man måste i alla fall försöka göra skillnad.

.2.

INNEHÅLL no

03/2016

Jämstäldhet diskuterades på sommarsemi s. 10

3

LEDARE

4

ANSLAGSTAVLAN

6

SU I MEDIA

7

KOLUMN

8

SAMHÄLLE

9

SAMHÄLLE SU

10

SAMHÄLLE Sommarseminarium 2016

12

SAMHÄLLE

14

KOLUMN Demokrati

15

SAMHÄLLE Finns

Fritt fall Den som spar, hen har i Nyland på Hangö Pride

The Bare Necessities: Life and Hope in the Calais ‘Jungle’

rige?

det fler möjligheter i Sve-

18

KULTUR Med

humorn som vapen

21

KOLUMN

22

VÅGA PÅVERKA SU:s

kommunalvalskandida-

24

KLIMAT Deltagande

en del av lösningen

26

EKONOMI Generationsgapet

Världsförbättraren

ter presenterar sig

Sverige lockar finlandssvenskar s. 15

ingen självklarhet

bättre förr?

- framtiden var

Allt färre röster hörs i Turkiet

28

VÄRLDEN

30

V I E R AS K Y N Ä Panu Mäenpää: Yhdenvertaisuus on sallimuksen tuolla puolen

Christoffer Strandberg talar om politisk satir s. 18

Susanna Rapp ANSVARIG UTGIVARE Ida Schauman GRAFIKER Lotta Fors OMSLAG Lotta Fors TRYCKERI KTMP Group MEDVERKANDE Anna Abrahamsson, Charlotta Rosenlöf, Fredrik Gräsbeck, Panu Mäenpää, Jasmine Rowlands, Ida Schauman, Frida Sigfrids, Theo Sjöblom, Rebecka Streng, Annika Leppäaho, Jani Sarén och Henrik Wickström NO 3/2016 CHEFREDAKTÖR

SU:s kommunalvalskandidater presenterar sig s. 22

Setas Panu Mäenpää skriver om regnbågsfrågor s. 30 .3.

Simonsgatan 8 A 00100 Helsingfors (09) 693 072 47

liber@su.fi www.su.fi ISSN 2343-239X

ANSLAGSTAVLAN

3 TIPS

VERONICA ASPELIN Svensk Ungdoms nya verksamhetsledare för högskolepolitik och organisation

Budgetweekends Spendera en långhelg i Gdansk för några tior, boka in en spahelg hos grannen Tallinn eller njut av höstsolen i trendiga Prag.

1

Levande ljus i höstmörkret.

Placera ut ett tiotal ljus i rummet, släck lampan och gotta ner dig under en pläd.

Hösten har minsann sin charm den också!

2

Golden milk.

Den här guldgula drycken består av gurkmeja, ingefära, kanel och vitpeppar som blandas med rykande varm mandelmjölk.

Betydligt mera spännande än kaffe och te!

3

SU på prideparad i Åbo!

Keep calm and have pride I sommar firades Pride på många orter runt om i Svenskfinland och Svensk Ungdom var så klart med och firade kärlekens och jämlikhetens fest.

Paraden ordnades bland annat i Hangö, Raseborg, Pargas, Åbo och Helsingfors.

– Pride känns viktigare än någonsin i det polariserade samhällsklimat som vi har idag. Jag tycker att Pride ska handla om att man inte bara ska få ha

sin egen sexualitet, utan också få vara stolt över den, sade SU:s ordförande Ida Schauman till Åbo Underrättelser under Pride i Åbo.

I Hangö och Raseborg ordnades Pride för första gången och evenemangen var lyckade. Nästa sommar hoppas vi på att Pride har spridit sig till allt fler städer. (Läs mer om Hangö Pride på sida 9. SU var naturligtvis på plats där också!)

Följ oss på @ SVENSKUNGDOM

Vill du se din bild här?

Använd hashtaggen #SVENSKUNGDOM

i din nästa Instagrampost.

@ CHARLOTTASP Tusen tack #svenskungdom och

@ SVENSKUNGDOM_RKPNUORET Hälsning-

#bryssel för denna gång! Nu far vi vidare till Hawaii ... eller så bara hem å fira #pride #loveislove

ar från Björneborg och #SuomiAreena! Förbundsledningen i full gång med att rekrytera nya medlemmar.

.4.

ARKIVHÖRNAN

Följ oss på @SVENSKUNGDOM

@ MARKLEVENGOOD

Träffade Per Gessle på planet! Han såg riktigt bra ut! He's got the look.

Man vill bara gå "nananananaanananana...." @ IDASCHAUMAN

SKOLNING TILL HAVS “SU:s österbottniska kommunavalskandidater skolades på ett båtseminarium Vasa -

Umeå den 2 augusti. Olav Jern gav en översikt av SU:s ideologiska, medan Björn Månsson drog upp riktlinjer för SU-politiken i kommunerna. Kretsordförande Peter Backa som ledde båtseminariet kunde vara nöjd med uppslutningen." (Libers föregångare, Svensk Framtid nr 6, 1980. Svenska centralarkivet)

Tänk vad lätt det är glömma mänskliga rättigheter när det är politiskt obekvämt. Jag skäms över mitt land #migri @ KASKILUOTO

Viimeinkin #äärioikeisto on tajunnut laittaa tarransa sinne, minne ne aatteineen kuuluvat: roskikseen #SVL @ ERKKARAILO

Suom poliitikoilla on outo refleksi. Jos äärioikeisto tekee jotain, on samassa yhteydessä mainittava myös äärivasemmisto tai maahanmuuttajat @ ANNASABRAH

#Schaumaninfläppitaulu fylls i helgen av jämställdhet&feminism. #sipilänfläppitaulu ta kontakt för tips #sommarsemi

UNGA LIBERALER I UMEÅ I slutet av juli åkte ett gäng med SU-medlemmar till Norrbyskär i Umeå för att delta i ett politiskt sommarläger som ordnades av paraplyorganisationen Nordiska Centerungdomens Förbund (NCF). Läg-

ret som gick av stapeln för första gången samlade 30 deltagare från centerliberala syskonorganisationer runt om i Norden. Bland annat nordisk kultur, samarbete, gemenskap och politik fanns på agendan.

ORGANISERAD RASISM SKA VARA STRAFFBART Svensk Ungdom är med i kampanjen ”En morgondag utan rädsla”. Målet är att göra organiserad rasism straffbart. Den politiskt obundna merborgarkampanjen kräver att riksdagen agerar för att organiserad rasism förbjuds och deltagandet i sådan verksamhet kriminaliseras i den finska lagstiftningen. Europeiska kommissionen mot rasism och intolerans (ECRI) har kritiserat Finland för att rasism och diskrimine-

ring sällan går till domstol trots att rasism är ett ofta förekommande fenomen i samhället. ECRI prickar också Finland för att antalet domar i rasdiskrimineringsfall är väldigt få. Kampanjen har även fått stöd av juridiska experter som anser att den nuvarande lagstiftningen inte är entydig och borde ändras i enlighet med internationella förpliktelser. Du kan underteckna adressen på www.rasismirikoslakiin.fi

.5.

SIFFRAN

2030 Då ska världen en bättre plats att bo i, enligt FN:s globala hållbarhetsmål. De 17 målen, eller Agenda 2030, som har antagits av stats- och regeringschefer ska bland annat utrota fattigdom och hunger, förverkliga mänskliga rättigheter för alla, uppnå jämställdhet och bekämpa klimatförändringen.

SU I MEDIA

VBL & ÖT 10/09/16

SVENSK UNGDOM I ÖSTERBOTTEN: PIXNEKLINIKEN MÅSTE FINNAS! “SVENSK UNGDOM I ÖSTERBOTTEN anser att en eventuell nedläggning av Pixnekliniken skulle vara förödande.

– Pixnekliniken är den enda anstalten som ger missbrukarvård på svenska.

Det är självklart att den behövs, säger kretsstyrelsemedlem Ida-Maria Skytte.

Orsaken är att samkommunen Kårkullas medlemskommuner i allt mindre utsträckning betalar den frivilliga årsavgiften. Kommunerna tror sig spara genom att betala för enskilda fall, trots att vårddygnet då är dubbelt dyrare. SU i Österbotten anser det uppenbart att ingen vårdanstalt kan gå runt ekonomiskt på dessa premisser, då man inte på förhand kan veta vem eller hur många som kommer att drabbas av missbruk. All verksamhet bygger på långsiktighet.

HBL 12 /08/16

UNGA MÖTER MÅNGA UTMANINGAR

– Har kommunerna plötsligt en befolkning 100 procent frisk från missbruk? Eller tror man att missbrukarvård inte kräver fullständig kommunikation på modersmålet? undrar Skytte.

Vidare förundras SU i Österbotten över den fortsatta nedklassningen av missbruk som icke-sjukdom.

– Liksom andra patienter har en missbrukarpatient rätt att få vård på sitt modersmål. Lika väl som vi kämpar för välfungerande tvåspråkig hälso- och sjukvård, måste vi kämpa för missbrukarvård på svenska. Behovet minskar inte över en natt, avslutar Skytte.”

“ÄVEN OM UNGA I FINLAND inte i samma ut-

sträckning som på andra håll i världen är drabbade av fattigdom, så bör man ändå uppmärksamma de förändringar och utmaningar som unga finländare möter. Vi kan konstatera att de finländska unga i de flesta fall lever under goda förhållanden, men att det även här hos oss finns det utmaningar inom ungdomssektorn som vi måste lösa. Allt fler unga riskerar att marginaliseras och bli utslagna. Professor Välijärvis forskningsresultat visar att 10 000 unga i varje årskull i grundskolan riskerar bli marginaliserade, det vill säga att bli utan en fortsatt studieplats efter grundskolan.”

Henrik Wikström Kretsordförande för SU i Nyland HBL 12.8.2016

Ida-Maria Skytte SU i Österbotten VBL och ÖT 10.9.2016

ÅU 07/09/16 AAMUSET 01/09/16

RKP-NUORTEN PUHEENJOHTAJA IDA SCHAUMAN: MITEN HALLITUS SAA UNTA ILTAISIN?

SVENSK UNGDOM ORDNAR POLITIKERSKOLA “SFP:S UNGDOMSORGANISATION SU uppmanar

“ULKOMAALAISLAIN MUUTOKSET astuvat voimaan torstaina. RKP-nuorten mielestä

turvapaikka­päätösten valitusaikojen lyheneminen ja oikeusavun rajoittaminen heikentävät turvapaikanhakijoiden oikeusturvaa. RKP-nuorten puheenjohtaja Ida Schauman on muutoksista vihainen ja katsoo, että muutokset ovat jatkoa hallituksen ”epäinhimilliselle pakolaispolitiikalle”.

– Hallitus kohtelee turvapaikanhakijoita epämiellyttävänä ongelmana, josta on päästävä eroon nopeasti seurauksista välittämättä. Hallitus on tehnyt selvän linjauksen, jonka perustana on hallituspuolueiden kannatuksen asettaminen ihmisoikeuksien edelle, Schauman sanoo.

Schaumanin mukaan aika jää häpeäpilkuksi Suomen ja Euroopankin historiaan. Hän on tyrmis­tynyt siitä, miten ihmisoikeuksien rajoja venytetään turvallisten alueiden arvioinnissa ja mahdollisuuksissa perheenyhdistämiseen. Tavoitteena on Schaumanin mukaan tehdä Suomeen jäämisestä niin vaikeaa kuin mahdollista, ellei mahdotonta.”

Aamuset, 1.9.2016

ungdomar att engagera sig i kommunalvalet.

Många SFP:are i Pargas och Kimitoön ställer inte upp för omval och det finns därför hundratals väljare som får se sig om efter en ny kandidat.

Svensk Ungdoms kretsordförande i Åboland, Elis Henell ser det här som en möjlighet för nya unga kandidater att stiga fram och ta de här rösterna.

– Det finns många unga förmågor i de här kommunerna, men för att bli invalda måste de först ställa upp.

Henell säger att det inte behövs många röster för att man ska bli invald eller få en suppleantplats. SU vill därför uppmuntra ungdomar att ställa upp i kommunalvalet genom att ordna en politikerskola.” ÅU, 7.9.2016

.6.

KOLUMN

FRITT FALL

H

östen har kommit igång i politiken. Efter två månaders sommardvala har riksdagsledamöterna krupit in till granitborgen från sina sommarstugor. Först och störst under hösten är stadsbudgeten.

För en utomstående kan budgeten verka ointressant, hundratals sidor med siffror efter siffror. Många känner sig mera inspirerade av frågor som utbildning, jordbruk, klimat, mänskliga rättigheter, eller försvar. Ändå är budgeten avgörande för dessa och många andra frågor.

Regeringens budgetförslag är dyster läsning för dem som förespråkar utbildning. Regeringen gör historiskt stora nedskärningar i yrkesskolorna och i högskolorna ­— 190 miljoner i yrkesutbildningen och 105 miljoner från högskolorna på årsbasis. Dessutom ska 150 miljoner skäras från studiestödet på lång sikt. Den här politiken är svår att förstå.

Finland kommer aldrig att konkurrera med billig arbetskraft eller låga skatter. Det vi kan konkurrera med är kunskap - med kunniga arbetstagare och nytänkande innovationer. Det förutsätter att vi har en stark utbildning som vaskar fram de bästa förmågorna, oberoende av vilken bakgrund de har.

Regeringens nedskärningar kommer att försvaga möjligheterna till en jämlik utbildning. Nedskärningarna innebär så mycket som en fjärdedel av studerandes grundinkomst. Fler och fler studerande kommer att vara tvungna att låna för att få en examen. Det höjer tröskeln för framförallt dem som kommer från en låginkomstbakgrund. De som studerar ställs inför hårdare krav på studieprestationer och mindre möjlighet till flexibilitet i studierna.

Mindre resurser till yrkesutbildningen och högskolorna kommer att ha en inverkan på utbildningens innehåll och kvalitet. Inom yrkesutbildningen kommer det att innebära att en grupp elever som enligt många lärare skulle behöva mera stöd, nu kommer att få mindre av den varan.

Inom högskolesektorn innebär nedskärningarna att närmare 5000 jobb försvinner. När 1000 jobb försvann i Salo ordnades det krismöten. Nu förorsakar regeringen egenhändigt en mycket större grupp arbetslösa. Det säger sig självt att en så stor minskning i personal kommer att påverka både forskningen och utbildningen.

Nedskärningarna i utbildningen kan få budgeten i balans på kort sikt.

Frågan är vad man får ge upp istället. Redan nu ser vi allt fler forskare och studerande som söker sig till andra länder. Framtiden i resten av Norden ser ljusare ut. Senast igår meddelade Sveriges regering att man gör rekordhöga satsningar på forskning och utveckling.

Risken är att Finland faller bakom i utvecklingen. Regeringen menar att nedskärningarna inte har bestående negativa effekter på utbildningen, på konkurrenskraften, på mängden innovationer eller på jämlikheten. För vår allas skull så hoppas jag att de har rätt. Annars håller de på att såga av den gren vi sitter på.

.7.

IDA SCHAUMAN Förbundsordförande

”Regeringen menar att nedskärningarna inte har bestående negativa effekter.

För vår allas skull så hoppas jag att de har rätt. Annars håller de på att såga av den gren vi sitter på. ”

SAMHÄLLE

Den som spar hen har TEXT

Fredrik Gräsbeck ILLUSTRATION Annika Leppäaho

Studietiden kan vara den bästa tiden i livet, men många blir också tvungna att leva på litet.

I synnerhet efter regeringens nedskärningar i studiestödet kan det bli kärvt om man inte vill lyfta studielån. SU:s expert Fredrik Gräsbeck bjuder på några tips till studerande och andra som vill dra ner på kostnaderna.

gång än att du handlar fler gånger i veckan. Dessutom minimerar du risken för impulsköp om du har en färdig plan på vad du ska köpa. Har du en frys så kan du även handla varor som är på rabatt och frysa in.

Minska mängden kött Nej du måste inte bli vegetarian, men det kan vara värt att tänka på hur mycket och vilken sorts kött man äter. Kött är oftast dyrt och det finns mycket annat man kan använda för att få i sig rätt mängd proteiner.

Istället för att göra en köttfärssås med pastan kan man göra en sås med sojakross och bönor. Det finns massor med bra vegetariska recept på nätet och allt som oftast är säsongsgrönsaker godare än billigt, importerat kött av låg kvalitet.

Cykla Använd cykeln så ofta du kan. Att åka kollektivt som studerande är relativt billigt, men är ändå en utgift att räkna med. En bra och en hållbar cykel är en engångsinvestering som du i bästa fall kan använda året om. Förutom att du sparar pengar så får du även vardagsmotion.

Dela med dig

Biblioteket Från biblioteket kan du låna allt från böcker till instrument. Det enda du behöver göra är att skaffa dig ett bibliotekskort. Särskilt kurslitteratur och andra saker, som du högst antagligen behöver använda endast en gång, är värt att kontrollera om det finns på biblioteket.

Köp mer mat på en gång Planera dina inköp så att du i bästa fall behöver åka och handla endast en gång i veckan. Det är oftast billigare att köpa större mängder på en

Har du grejer som du sällan använder? Är det värt att köpa en slipmaskin om du vet att du endast kommer att behöva den ytterst sällan?

Låna av en kompis istället. Vi har alla olika intressen, hobbyer och behov i vardagen och därmed också olika ägodelar. Det är definitivt mycket billigare att låna eller hyra en slipmaskin av din kompis än att köpa en ny. Du kan också dela med dig av dina digitala prenumerationer. Spotify och Netflix är två digitala tjänster som är möjliga att dela på mellan kompisar, partners eller familjemedlemmar. Varför ha två av något om man är nöjd med att dela?

.8.

Sofia Haglund, Jenny Vilén och Theo Sjöblom firade Pride i Hangö

SU i Nyland deltog i Hangö Pride Theo Sjöblom FOTO Jani Sarén TEXT

DET FÖRSTA PRIDEVECKOSLUTET i

Hangö gick av stapeln den 19-21 augusti. En arbetsgrupp på fem personer stod tillsammans med flera lokala företag för planeringen och genomförandet av stadens första Pridefestival. Temat för veckoslutet var ”Be who you are”, var den du är. SU i Nyland var på plats tillsammans med SU i Hangö för att kolla läget och delta i lördagens parad.

PROGRAMMET BÖRJADE REDAN på fredagen, då staden ordnade en regnbågskryssning och en Pridedebatt samt då flera av stadens restauranger hade Priderelaterat program. Huvudevenemanget gick av stapeln på lördagen i soligt och varmt väder. På förmiddagen fylldes Casino-

parken av barnvänligt program, bland annat besök av självaste julgubben. Vid lunchtid samlades en liten men ivrig grupp SU:are vid restaurang Makana i Östra hamnen med SU- och SFP-flaggor i alla regnbågens färger.

DET GODA HUMÖRET HÖLL I SIG trots den långa väntetiden, och då lastbilarna körde in framför restaurangen började ett långt tåg av paraddeltagare formas bakom dem. Gruppen bestod av besökare från när och fjärran, vissa klädda färggrant i självsydda kläder, andra iförda masker och accessoarer av olika slag. Många hade också banderoller med kärleksfulla citat.

Paraden började sedan sakta men säkert vandra längs med havskusten mot

.9.

Plagen-stranden. Uppskattningsvis 300 människor deltog i själva paraden och en ungefär lika stor mängd såg på.

VÄL FRAMME VID PLAGEN fick deltagarna njuta av en kostymuppvisning medan en coverkonsert stod för underhållningen i Casinoparken invid. På kvällen ordnades beach dance samt en gemensam uppstädning av stranden.

Hangös första Pride blev en succé för såväl staden som för arrangörerna och nästa års evenemang planeras redan för fullt. Det var glädjande att se så många deltagare med olika bakgrunder och från olika åldersgrupper. SU:s grupp representerade synligt liberala och solidariska värden. Vi hoppas på en ännu större representation från SU nästa år!

SAMHÄLLE

Sommarsemi är inte bara föreläsningar och workshoppar utan också en chans att lära känna nya och gamla SU:are.

Än är vi inte där SOMMARSEMINARIUM 2016 TEMA: JÄMLIKHET

Frida Sigfrids FOTO Fredrik Gräsbeck TEXT

UNDER FÖRSTA VECKOSLUTET i

september ordnade Svensk Ungdom traditionsenligt sitt sommarseminarium. Den här gången ordnades seminariet en bit utanför Esbo centrum, intill vattenparken Serena. Där fick vi sova i små stugor och sedan spendera dagarna på hotellet intill.

Temat i år var jämlikhet och vi behandlade det från många olika synvinklar. Vi lyssnade på föreläsare, diskuterade och debatterade kring jämlikhet och jämställdhet inom olika sektorer. Till skillnad från regeringen som i sitt regeringsprogram enbart konstaterar att

kvinnor och män i Finland är jämställda, tyckte vi att det ännu finns mycket att jobba på . I Finland borde man bli bättre på att se mångfald som en fördel inom alla sektorer.

På söndag morgon berättade riksdagsledamot Anders Adlercreutz hur jämställdhetspolitik fungerar i praktiken. Även om tidpunkten kanske inte var den mest optimala för många, var det en väldigt intressant diskussion. Vi funderade på hur beslut som fattas påverkar jämlikheten och jämställdheten i ett land, även om man kanske inte alltid kommer att tänka på det.

ETT EXEMPEL ÄR SNÖSKOTTNING och vilka vägar man väljer att ploga först. Ofta prioriterar man de stora vägarna som

. 10 .

går förbi flygfält eller tågstationer och efter det plogas vägar som går till daghem och skolor, eftersom de kanske anses mindre viktiga. Det här kan ses som en jämställdhetsfråga eftersom det oftare är fler kvinnor som för barn till skolor och daghem medan vägarna till flygfälten och tågstationerna kanske används mer av män. För en mamma med barnvagn kan ett 5 centimeter djupt snötäcke ha en enorm skillnad medan en som kör bil kanske knappt märker det. Det är klart att det finns två sidor i alla diskussioner men det här är ett exempel på en fråga som många kanske inte alls tänker på ur ett jämställdhetsperspektiv.

Andra saker som vi funderade kring under veckoslutet var till exempel kvotplatser till olika utbildningar och

arbetsplatser. I Finland används kvoter redan på många ställen men det finns rum att utveckla dem ytterligare. Redan om man ser på hur utskottsplatserna i riksdagen är fördelade märker man att frågan borde lyftas upp mera. I social- och hälsovårdsutskottet är enbart ungefär 14 procent män medan siffran i finansutskottet är ungefär 76 procent.

En annan sak som används för att anställningsprocessen ska vara mer jämlik

är anonyma CV:n. Det betyder att den som anställer i början av anställningsprocessen inte vet varken ålder, namn eller kön på dem som sökt jobbet. På det här sättet undviker man lättare också omedveten diskriminering.

UNDER VECKOSLUTET LYSSNADE vi

inte enbart på intressanta föreläsare eller debatterade utan det fanns också mycket tid för mer fria aktiviteter. På lördagen

Temat jämlikhet diskuterades ur olika perspektiv

. 11 .

hade vi tillgång till både bastu och simbassänger, vilket var riktigt skönt. Senare under kvällen hade vi en riktigt lyckad sitz med både vana sitzdeltagare och sådana som aldrig förr deltagit i en sitz. Veckoslutet var alltså blandat med både inspirerande talare, debatter, workshops, simning och lite fest. Det är alla ingredienser som behövs för ett väldigt lyckat veckoslut. Tack till alla som var med och hoppas vi ses igen nästa år!

SAMHÄLLE

The Bare Necessities: Life and Hope in the Calais ‘Jungle’

TEXT

Jasmine Rowlands / Libel

A

young Sudanese man languishes on a fence next to the railway line that sunny July evening in Calais, in northern France. In Sudan, perhaps he had been an engineer, an electrician or a teacher. Instead, in this sprawling mass of mud-caked tents and mobile homes, he is one of the estimated ten thousand rendered reliant on volunteer organisations for his basic daily needs. He is sentenced to an indefinite waiting game in a place in which no government will take responsibility.

We, a group of volunteers, had spent the day helping to prepare meals in the Calais Camp Kitchen for over 1000 of the residents, dismantling wooden pallets for firewood, and sorting through piles of assorted donations in the warehouse. I was impressed by the dedication, level of organisation and the sheer number of volunteers, but horrified at the conditions in the so-called ‘Jungle’ camp. I was saddened that thousands of predominantly young men have been left in such a hopeless situation. These individuals who risked everything to flee unimaginable conditions at home, only to find themselves stranded in a refugee camp within Europe’s borders.

It’s hard not to be frustrated by our media, which consistently fails to highlight the horrors faced in the ever-expanding refugee camp right on our border; or to be rendered speechless by the total inaction and apparent pull-the-wool policy that politicians from many parties have successfully adopted. And all the while, it’s certainly difficult not to feel utter despair at accounts of disappeared unaccompanied minors, rampant disease, violence and prostitution within the camp.

T

he constant rumours of an imminent demolition of parts of the camp have created a heightened atmosphere of tension in the camp, I’m told. Without any official recognition of the camp, as has been established in the much smaller settlement in Dunkirk, there is little information about the future of the ‘Jungle’. The lack of official status also means that there are no large humanitarian organisations operating in the camp.

If it weren’t for active organisations like Help Refugees, L’Auberge des Migrants, Medecins Sans Frontiers and Care

for Calais, most of the refugees in the Calais Jungle would not have access to basic medical care, tents, essential hygiene products and clothing to survive the bitterly cold Calais winter. But a recent surge in numbers arriving at the camp, alongside a dwindling number of donations, has meant that the organisations here are struggling to cope. The closure of the make-shift community eateries in the camp by the French authorities has also increased the number of people who are reliant on donations. Fostering such a culture of dependency is further compounding the helplessness and boredom which runs amok in the camp.

I was there for just one weekend but amongst the intense sadness, there was still an element of hope. That the authorities would recognise the legitimacy of their claims to asylum and that one day they might have the opportunity to carve out a better life for themselves. One Afghan refugee, Iqbal*, had been an interpreter for the US Army for many years in his home country. In the makeshift school yard, he relayed his hope that one day he would again be able to work in a similar capacity. He had a good life, he told me in perfect English, and an obvious knack for languages. He’d been living in the camp for just over three months, and was already able to communicate well in French, and had mastered some Arabic too. He talked of the conditions in the camp in a matter of fact way, and explained that his previous job meant he had little hope of returning home, so long as the Taliban remained at large in his region.

A

group of Somali men approached me, looking for some help with English pronunciation. In a matter of minutes, tables and chairs were assembled and we were sat in the adjacent field, reading Pinocchio together. Books and learning materials are available in the camp, courtesy of the Jungle Books initiative which also runs volunteer-led English and French classes on a daily basis.

As we walked away from the camp later that evening, the sun was setting. Several groups of young men were playing cricket with donated bats, and we stopped to watch from the surrounding bank, alongside an eager crowd of onlookers.

Behind us, the tents and shipping containers stretched out as

. 12 .

far as the eye could see – a sea of mud, tarpaulin and misery.

It’s perhaps easy to forget the human stories in Calais, and the individuals who are caught up in a crisis of such magnitude. We’re confronted by scary images on our television screens, but the reality for thousands of people is that these scary pictures are what they continue to endure on a daily basis. For many of the most vulnerable refugees in Calais, the fear is no longer the unknown, but the very real dangers they face here in the so-called Jungle.

T

he organisations working in Calais aim to provide immediate relief, legal advice and support – the bare necessities. Instead of a political agenda, there is a deep feeling of solidarity with those very people neglected by the authorities. Let’s hope that one day this camp will cease to exist and that the work of such organisations will no longer be needed. But in the meantime, it’s perhaps a small comfort to see that as long as the ‘Jungle’ remains in Calais; there will always be a troupe of volunteers doing what little they can to meet the basic needs in the camp.

“Once you’ve been at the camp as a volunteer, you’ll be back.” Sharon*, a nurse from Galway greeted me when I arrived in Calais - I was fortunate enough to have been placed in a room with her at the local hostel. Her kind, yet practical

approach has earned her a great deal of respect in the camp, to which she travels from Ireland to volunteer one week every month. She has been volunteering with Medecins Sans Frontiers on a regular basis for more than a year now, and is truly one of the many individuals who are making a difference in the camp on a daily basis.

But she was right, and I will be back. I’ll be in Brussels collecting donations on September 16th and in London collecting donations on September 15th. Cash donations are always appreciated too. If you’d like to volunteer in Calais, you can find more information on the Facebook group “Uniting Volunteers, Travelbuddies…”. The website www.calaidipedia.co.uk is also a very useful source of information and is constantly being updated. Alternatively, if you’re unable to make it to Calais or Dunkirk, have a look on the Serve the City website, which runs local initiatives in cities all over the world, including the fantastic Brussels-based project Breakfast for Refugees. *Names have been changed to preserve the anonymity of those mentioned in this article.

Liber samarbetar med den internationella paraplyorganisationen International Federation of Liberal Youths tidning Libel, som reportaget är skrivet för.

Bilderna är tagna av organisationen Help Refugees

. 13 .

KOLUMN

DEMOKRATI INGEN SJÄLVKLARHET

D

et är lugnt och stilla vid horisonten. Luften fylls av sorlet av människor.

En efter en stannar vi alla vid de uppställda kikarna och blickar ut över ett av världens mest isolerade länder som likaså är en av världens få diktaturer, Nordkorea.

Då jag skriver detta är jag enbart på åtta kilometers avstånd från Nordkorea.

Gränsen mellan Syd- och Nordkorea är ett av de mest populära resmålen i Sydkorea och gränsen besöks årligen av en miljon turister. När jag ser Nordkorea framför mig dyker en hel del tankar upp - hur ser vardagen ut där, hur mår människorna som bor där och hur är det att leva i en diktatur?

Jag började filosofera mer kring den sista frågan, hur det är att leva i en diktatur.

Den 15 september firade vi den internationella dagen för demokrati. Dagen brukar inte firas med större festligheter trots att det kanske skulle finnas en orsak till det.

Jag har svårt att föreställa mig hur det är att leva i en diktatur där man bokstavligen är inlåst i ett utarbetat system. Jag är glad över att vi i Finland får leva i en demokrati.

Det är något man lätt tar som en självklarhet, men det är viktigt att man ibland stannar upp och funderar över hur värdefullt det faktiskt är.

Under de senaste veckorna har media fyllts med nyheter från Nordkorea där man åter har gjort kärnvapenprov, trots starkt internationellt motstånd. Propagandautspelen från Nordkoreas sida har ökat under den senaste tiden och man vill ständigt testa den internationella samhörighetens gränser.

Tyvärr har läget på Koreahalvön delvis eskalerat, vilket det alltid gör med jämna mellanrum. Något som kanske är annorlunda med situationen på Koreahalvön i jämförelse med andra internationella konflikter, är samarbetet på den internationella nivån. Det är, som tur, lätt att finna en gemensam internationell front mot Nordkoreas kärnvapenprov. Det skulle vara ändamålsenligt om man kunde hitta en likadan internationell konsensus i andra konflikter som drabbar vår jord.

När den sydkoreanska turistbussen börjar köra tillbaka mot Sydkoreas huvudstad Seoul frågar vår guide om vi tror att Koreahalvön blir ett enat land i framtiden. Det blir tyst i bussen och ingen räcker upp sin hand som ett jakande svar på frågan. För alla oss i bussen känns tanken omöjlig. Då vi fick besöka en tågstation innanför den militärt kontrollerade zonen kunde man se en karta där både Syd- och Nordkorea är ett och samma land och järnvägsförbindelserna löper ända till Europa, även till gränsen av Finland. På den moderna tågstationen kan man också notera en skylt med Nordkoreas huvudstad ‘’Pyongyang’’. Det är ett tecken på hoppet om en förenad Koreahalvö.

Det blir intressant att se hur situationen utvecklas på Koreahalvön. Flera stora nationer väljer nya statschefer under det kommande året, vilket även har en betydelse med tanke på läget där. Det är viktigt att man med en enad front fördömer Nordkoreas kärnvapenprov eftersom vi inte har behov av fler stora internationella konflikter. Och, vem vet, kanske vi kan se en enad Koreahalvö i framtiden. Tanken verkar omöjlig nu, men den internationella politiken förändras snabbt då den vill det.

. 14 .

HENRIK WICKSTRÖM Nylands kretsordförande

”Hur ser vardagen ut i Nordkorea, hur mår män­ niskorna som bor där och hur är det att leva i en diktatur?”

Kaisa Kepsu-Lescelius är utredningsansvarig vid tankesmedjan Magma

SAMHÄLLE

MÖJLIGHETERNA I SVERIGE LOCKAR UNGA FINLANDSSVENSKAR Debatten om finlandssvenska högutbildade som flyr till Sverige för grönare betesmarker har gått het i medierna. Man talar om ”Hankenkolonin” som har bildats i Stockholm och oroar sig över att kompetensen rinner ut från Finland.

Susanna Rapp ILLUSTRATION Lotta Fors TEXT

D

iskussionen är ändå inne på villospår, enligt Kaisa Kepsu-Lescelius, utredningsansvarig för tankesmedjan Magma och författare till rapporten ”Hjärnflykt eller inte?”.

Utredningen, som publicerades i september och grundar sig på skräddarsydd statistik, ska bidra med faktaunderlag till debatten om utflyttningen till Sverige. Av den framgår att det verkligen är fler unga finlandssvenskar som flyttar till Sverige. Samtidigt är det tveksamt om man kan tala om hjärnflykt, säger Kepsu-Lescelius.

– Det är så klart en förlust att så många flyttar. Alla har hjärnor – och händer. Om det är fråga om hjärnflykt kan ändå diskuteras, säger Kepsu-Lescelius, som överlag håller sig avvaktande till termen hjärnflykt då flyttningen i de flesta

fall inte handlar om aktivt flyende.

– Man ser att det inte bara är de högutbildade som flyttar utan tvärtom, många är inte särskilt högutbildade. Å andra sidan flyttar många till Sverige för att studera och har ännu inte nått upp till sin fulla kompetensnivå.

Kepsu-Lescelius säger att man inte bara ska fokusera på högutbildade då utflyttningen av människor med till exempel grundutbildning också kan ha konsekvenser.

– Det är förstås svårt att sätta fingret på vilka branscher som drabbas men det kan handla om exempelvis vårdpersonal, människor som behövs för att servicen ska vara tryggad på svenska.

Tröskeln för att flytta till Sverige har alltid varit låg för den svenskspråkiga befolkningen i Finland. De senaste två

. 15 .

VÄRLDEN

. 16 .

åren har utflyttningen till Sverige ändå accelererat. Sedan början av 2000-talet har 26 000 svenskspråkiga flyttat utomlands och av dem drygt 17 000 till Sverige.

I Helsingfors- och Åboregionen handlar det i högre grad om karriärflyttare medan österbottningarna flyttar i det skedet då man vanligen flyttar hemifrån, skriver Kepsu-Lescelius i rapporten. Tidigare har utflyttningen varit högst i Österbotten men nu är det Helsingforsregionen som tappar flest unga.

– Speciellt utvandringen av unga som har andra stadiets utbildning, så som studentexamen eller yrkesexamen, har ökat dramatiskt i Helsingforsregionen. Det är lite av ett trendbrott.

U

ngefär hälften av utflyttarna kommer tillbaka. Det innebär att Svenskfinland har förlorat cirka 8000 människor till Sverige under de senaste 15 åren.

Utöver att Svenskfinland tappar talanger och kompetens så påverkar utflyttningen också befolkningsstrukturen.

– Delvis syns det i åldersstrukturen eftersom det är unga och ofta kvinnor som flyttar. De är i en ålder då de snart börjar få barn och det påverkar också den framtida åldersstrukturen som i sin tur påverkar försörjningsförhållandet i hemlandet. Det är överlag ett stort orosmoln i Finland, hur vi ska försörja våra framtida pensionärer.

– Lokalt och nationellt är konsekvenserna olika. Om det är någon speciell ort som drabbas hårt påverkas också språkförhållandena då minoritetsrättigheterna är bundna till hur många vi är.

Rapporten går inte närmare in på vilka orsaker som ligger bakom utflyttningen men Kepsu-Lescelius säger att Sveriges dragningskraft och skillnaderna i arbetsmarknaden framhävdes starkt. För att fördjupa forskningen gjorde hon några intervjuer med människor som har flyttat till Sverige.

– Det är inte hela förklaringen men många framhävde möjligheterna i Sverige. Där finns det andra studieprogram än i Finland, andra möjligheter för framtida karriär och också möjligheter på svenska. I synnerhet sådana personer som har sämre kunskaper i finska hade en uppfattning om att de hade

inte så många möjligheter i Finland för framtida karriär.

Också högskolornas inträdesprov nämndes som konkret orsak.

– Vissa studerande verkar tänka på effektiviteten. Om de inte har kommit in här på första gången så vill man inte öda flera år på att fortsätta försöka. Då väljer man istället att studera i Sverige för att det är lättare att komma in där. Vi har ett onödigt trögt system som det finns orsak att reformera, säger Kepsu-Lescelius och tillägger att det är bra att systemet nu ses över.

K

epsu-Lescelius framhäver också den kulturella och sociala närheten. Förutom ett gemensamt språk handlar det också om att många finlandssvenskar följer exempelvis den svenska populärkulturen, politiken och informationsspridningen överlag.

– Därför känns Sverige kanske bekant. Förstås handlar det också om de sociala kontakterna som redan finns där och som man får information av.

Kepsu-Lescelius säger ändå att konsekvenserna är tudelade och att man inte ska bli alltför pessimistisk. För den enskilda individen för flytten oftast med sig enbart positiva saker. Det är också positivt att nya kontakter skapas mellan Finland och Sverige och de kunde utnyttjas i ännu högre grad.

– Vi har mycket internationell rörlighet just nu och har velat vara med i EU och ett gränslöst Norden. Finlandssvenskar är också till en viss mån eftertraktade i Sverige, har jag förstått.

Dessutom är det svårt att hejda utflyttningen.

– Sverige är en del av den gemensamma arbets- och studiemarknaden för svenskspråkiga i Finland. Vi måste fråga oss hur Finland kan vara konkurrenskraftigt och vilka framtidsutsikter och karriärvägar vi har för ungdomar.

– Att flytta till Sverige är ett stort steg även om det är relativt lätt. Om vi upplever ett ekonomiskt uppsving och det finns en bättre atmosfär av positiv anda så tror jag att det kommer att påverka trenden.

”Speciellt utvandringen av unga som har andra stadiets utbildning, så som studentexamen eller yrkesexamen, har ökat dramatiskt i Helsingforsregionen. Det är lite av ett trendbrott.”

. 17 .

KULTUR

. 18 .

MED HUMORN SOM VAPEN Många har sett honom spela Alexander Stubb, Tarja Halonen, Elisabeth Rehn, Carl Haglund eller Arja Saijonmaa. Trots de många rollerna försöker skådespelaren och programvärden Christoffer Strandberg ändå inte dölja sig bakom någon mask.

TEXT FOTO

Susanna Rapp Lotta Fors

C

hristoffer Stranberg säger att en av de viktigaste egenskaperna hos en imitatör är att kunna avslöja sin fantasi om karaktären man imiterar.

– Det är viktigt att man kan skapa en illusion och bjuda publiken in till leken, att få dem att gå med på att jag är Elisabeth Rehn för en stund. Men man måste också ärligt och öppet använda sig själv och blotta sig.

Strandbergs karaktärer föds av att han tycker att det är lustfyllt och roligt att imitera just de här människorna. Det måste finnas något som är värt att lyfta fram och överdriva.

– Det kan börja i helt olika ändor. Ibland kan jag tycka att någon har en fantastisk röst som jag genast hittar och kan återskapa, och ibland kan en människa ha en så absurd tankevärld, eller säga så sjuka saker att jag känner att jag måste få peta i det. Det varierar väldigt mycket, säger Strandberg.

Ofta finns det också en ordentlig dos samhällskritik i Strandbergs sketcher och pjäser, som exempelvis i föreställningen Valet och kvalet, som turnerade i Svenskfinland före och efter riksdagsvalet 2015. Strandberg säger att samhällssatir både är roligt och kritiskt när det är som bäst.

– Det värdefulla är om man kan skratta och sedan tänka vidare. Framför allt vill jag uppmana folk till att tänka politiskt och tänka på vad politiker säger. Jag hoppas att aldrig själv komma med enkla, platta svar i min humor utan att den snarare uppmanar till att vara kritisk.

I dagens politiska läge, där det finns starka antidemokra-

tiska krafter i Finland och hela Europa, och då nyhetsflödet tyngs av allvar och kriser, är det viktigt att kunna väcka intresse för politik. Enligt Strandberg är humorn ett viktigt redskap för att synliggöra politiska frågor. Ofta kan de kännas allvarliga och tråkiga trots att det handlar om våra vardagliga liv. Men humorn har också ett egenvärde.

– Humorn är jätte viktig, också bara humor för humorns skull! Ett gott skratt har ett egenvärde i sig, säger Strandberg.

Enligt Strandberg har den politiska satiren inte haft en lika stark tradition i Finland som i exempelvis Sverige, där ståuppkomiken och tv-serierna är mycket större.

– I Finland har vi kanske inte varit så inriktade på samhällssatir och politisk satir som man har varit i Kontinentaleuropa. Det är synd men samtidigt en möjlighet. Jag ser att det finns en nisch för mig själv där. Förhoppningsvis är jag någon dag med och skapar eller utvecklar traditionen.

S

ociala medier har också öppnat nya möjligheter för att kommentera samhälleliga, dagsaktuella fenomen. Strandbergs klipp om Alexander Stubb har sedan det publicerades på våren setts av över 300 000 människor och spridit sig genom traditionella medier.

– Webb och TV är de lättaste formerna för då kan man skriva en sketch på onsdag, spela in den på torsdag och sända den på fredag eller göra det till och med ännu snabbare.

. 19 .

KULTUR Det är mycket svårare att ta ställning och vara dagsaktuell på en teaterscen då det kräver mycket mer förberedelser.

Numera jobbar Strandberg också som programledare på Radio X3M:s Succémorgon. Där når han varje morgon människor i hela Svenskfinland. Strandberg säger att det bästa med jobbet är kontakten till unga människor.

Också på Succémorgon får Strandberg använda sin skådespelartalang. Förutom att göra sketcher spelar Strandberg ibland flera personer samtidigt i studion.

– Det finns stunder av förvirring när jag intervjuar mig själv och mina kolleger Janne och Fredrika också ställer frågor till mig. Jag utmanar mig själv inom någonting ganska bekant. Det finns många chanser att göra bort sig i en livesändning och det tycks locka mig.

I

egenskap av programledare krävs det även att Strandberg är sig själv.

– Min ambition var att kunna visa folk vem Christoffer Strandberg är. På samma sätt som i skådisyrket så är jag här också mitt främsta instrument, men samtidigt kräver det ett annat redaktionellt och journalistiskt tänk.

– Jag är nog mera seriös än vad folk kanske tänker sig, om man har sett mig som imitatör och skådespelare. Samti-

digt har jag jätte lätt för skratt och skulle våga beskriva mig som en varm och sympatiskt människa.

Strandberg säger att arbetet som programvärd har varit en välkommen omväxling till teaterarbetet. Teaterdrömmarna finns ändå fortfarande kvar. Enligt Strandberg var skådespeleriet hans allra första passion och den är fortfarande stark. Med skådespeleri menar Strandberg inte bara att stå på scen, utan också kunskapen man måste ha om konst, film och vilken kontext man befinner sig i.

– Det är så mycket som ingår i att vara skådespelare, åtminstone för mig. Det är min absolut största dröm och det har funnits med sedan liten. Det var en sommarföreställning när jag var åtta eller nio år gammal och sedan var det kört. Imitationerna och rollen som komiker och drag­ showerna har sedan kommit in bit för bit.

Nästa steg kunde vara att ge sig in i processen enbart som skådespelare. Hittills har Strandberg antingen skrivit eller skrivit och regisserat de produktioner han har varit med i. Att jobba med kameran är också en dröm.

– Men jag har också accepterat att saker får ta sin tid.

Tidigare har jag haft bråttom och tackat ja till mycket vilket också lett till att jag har fått göra mycket. Nu har jag lite större ro, allt måste inte ske på en gång.

jobb. Just nu lyssnar jag på italienska arior och Pet Shop Boys. Så är jag ju omgiven av dagens popmusik på min arbetsplats.

CHRISTOFFER STRANDBERG ++

Född: 1989 i Sjundeå

++ Bor i Helsingfors med sambo och hund ++ Jobbar: Programvärd för Succémorgon på Radio X3M, skådespelare, regissör, manusförfattare, dragartist. För tillfället jobbar Strandberg med ett lustspel med anledning av drottning Christinas 250 års jubileum. Engångsföreställningen visas den 21.10 på Alexandersteatern. ++ Lyssnar: Alltid på något som har att göra med mitt

++ Läser: Mycket material om personer jag imiterar och historiska texter. Så slukar jag dagligen en massa aktualiteter. ++ Favoritplats: Den plats jag alltid längtar till är vårt sommarställe i Sjundeå. ++ Äter: Helst mångsidigt, vegetariskt och fisk. Jag börjar må illa om jag måste äta snabbmat. Mat är väldigt viktigt för mig, en stund som är fredad från arbete.

. 20 .

KOLUMN

VÄRLDSFÖRBÄTTRAREN

M

orgonen börjar med en kopp kaffe och nyheter. När det är dags att göra sig redo är det kavajen och ett självsäkert leende som allra säkrast anpassar sig till alla situationer man kommer att bemöta under dagens lopp. I korridoren reflekterar man gärna över kolumnen i dagens Hufvudstadsbladet och funderar vad man ska lyfta upp ur texten då man delar den på Facebook.

Dessutom hinner man gå igenom kvällens föredragningslista. Är det något intressant man kunde diskutera under punkten politisk diskussion? Vad är det som har hänt i Nyland under sistone, finns det något som borde nämnas?

Facebook talar om att det snart ordnas flera evenemang och seminarier, vore kul att delta i åtminstone några. Det gäller att planera sin tidsanvändning ytterst noggrant. Det måste även skrivas en insändare eller två. Men den bästa känslan är nog där man ligger i sängen just före man somnar och tänker på att man steg för steg håller på att rädda världen. Tills det slår en att en politiker kanske inte borde sova lugnt om nätterna, speciellt inte om det pågår en kris i världen. När man vaknar nästa morgon så känns det naturligt att man väljer att jobba ännu mer.

Medan man sitter vid frukostbordet funderar man på vilka möjligheter det finns i framtiden. Först ställer man upp i en kampanjgrupp under kommunalvalet varefter man själv ställer upp som kandidat. Någonstans bland alla val finns ändå den där gnistan kvar. Den där känslan som gör att man vill jobba vidare för en bättre värld. Men för att skapa förändring krävs det ofta en titel av något slag. Man gör en mental SWOT-analys. Hoten för en karriär inom politiken tycks vara många. Det finns också en del svagheter, som att man har väldigt lite tid för sig själv.

Samtidigt finns det många möjligheter, att lära sig om världen, träffa människor, förstå samhället. Inom politiken får man jobba med något man verkligen tror på och något som kan förändra vardagen för hundratals, tusentals, kanske till och med miljontals människor. Och när man tänker på det så är det helt enkelt värt alla de där timmarna med arbete och den där osäkerheten. För en världsförbättrare finns det ingen bättre inspiration än tanken om en bättre värld.

. 21 .

REBECKA STRENG Förbundsstyrelsemedlem

”Någonstans bland alla val finns ändå den där gnistan kvar. Den där känslan som gör att man vill jobba vidare för en bättre värld.”

VÅGA PÅVERKA

VÅGA PÅVERKA! I serien presen-

teras några av SU:s kommunalvalskandidater från olika håll i Svenskfinland. De kan vara erfarna kandidater eller nykomlingar, unga eller snäppet äldre. Det som de alla har gemensamt är att de vill påverka den politik som görs nu.

Efter gymnasiet kommer Sara Vanin att söka in till pilotskolan.

"Unga borde ha större roll i politiken" Karisbon Sara Vanin, 18, kommer att ställa upp i kommunalvalet för första gången nästa vår.

TEXT&FOTO

Susanna Rapp

SARA VANINS INTRESSE FÖR POLITIK väcktes

redan i högstadiet då hon deltog i Ungdomsparlamentet och på den vägen är det. Senare blev hon vice ordförande för ungdomsfullmäktige i Raseborg och nu leder hon även Svensk Ungdoms lokalavdelning i Raseborg. Vanin tror att fler unga skulle vara intresserad av kommunpolitik om undervisningen skulle ta upp det i ett tidigare skede.

– Man borde visa hur det fungerar i kommunen, det är många som inte ens vet att det finns nämnder och fullmäktige, sägere Vanin.

– Det är de ungas framtid som formas och står på spel. Deras idéer och kommentarer är väldigt viktiga. Man borde höja ungas intresse att vilja påverka i kommunen, säger Vanin och menar att framtiden skulle se ljusare ut

om vi hade fler unga beslutsfattare.

Ungas roll i kommunpolitiken kunde också stärkas om ungdomsfullmäktige skulle få mer synlighet, tror Vanin. I ungdomsfullmäktige fick Vanin erfarenhet av kommunpolitik då hon under sin mandatperiod som vice ordförande satt med i samhällstekniska nämnden.

I kommunen vill hon jobba med ungdomsfrågor som utbildning. Hon säger att hon upplevt att hon själv kan påverka rätt mycket och få sin röst hörd, men påpekar att alla säkert har olika erfarenheter.

– ALLA SYNS INTE PÅ SAMMA SÄTT. När jag satt i nämnden syntes jag ganska bra och de andra nämndmedlemmarna tog mig och mina åsiker i beaktande. Jag kom bra överens med alla som satt i nämnden, ock-

. 22 .

så med ordförande, säger Vanin och tillägger att det är viktigt att ha bra kontakter. Ännu vet hon inte riktigt vad hon ska vänta sig av kommunalvalet och kampanjen.

– Det är första gången som jag ställer upp, hur det än går så är det något jag kommer att ha nytta av senare i livet.

I september ordnades Pride för första gången i Raseborg. Det var ungdomsfullmäktige som tog initiativ till paraden för omkring två år sedan. Vanin var också med på ett hörn i planeringen och har bland annat tänkt på olika artister för evenemanget och andra arrangemang.

Enligt Vanin gick Pride suveränt.

– Det kom en massa glada människor på plats och det blev helt som vi hade tänkt oss. Det var knappast den sista gången det ordnas Pride i Raseborg!

"Man måste försöka fast det går åt skogen" Statsvetaren Thomas Karv, 28, har snart två mandatperioder i Nykarlebys stadsfullmäktige bakom sig. Karv ställde upp i sitt första kommunalval som 20-åring år 2008 och blev direkt invald i Nykarlebys fullmäktige.

TEXT&FOTO

Susanna Rapp Thomas Karv säger att det tar en stund att lära sig hur allt fungerar och hänger ihop i kommunen. Man behöver inte heller vara expert på allt inom kommunalpolitik.

FÖRSTA ÅREN GICK åt

till att komma underfund med hur kommunpolitik fungerar men sedan var det dags att kavla upp ärmarna, säger Thomas Karv. I vår ställer han åter upp för omval med sikte på stadsstyrelsen.

– Första mandatperioden var nog mest att se och lära sig. Man är ganska liten och osynlig som 20-åring på sitt första fullmäktigemöte. De fyra första åren räckte helt enkelt inte och jag tänkte att så här kan jag inte avsluta min politiska karriär, jag vill faktiskt åstadkomma någonting. Och orsaken till att jag ställer upp nu igen är att jag efter åtta år tror att jag verkligen kan göra skillnad.

KARV SÄGER ATT DET TAR EN STUND att lära sig hur allt fungerar och hänger ihop i kommunen. Han påpekar att man inte heller behöver vara expert på allt inom kommunalpolitik.

– När jag blev invald hade jag aldrig till exempel hört talas om en revisionsnämnd, säger Karv som nu själv sitter som revisionsnämndens ordförande.

Karv har under sin tid i fullmäktige

varit en aktiv förkämpe för att Nykarleby ska fortsätta vara en självständig kommun. Nykarlebys ungdomsråd, utbildningsfrågor och vad som kommer att hända byskolorna har också varit viktiga frågor för honom.

– I Nykarleby har vi fortfarande många byskolor och jag har också varit väldigt mån om att vi ska behålla dem.

FÖR TILLFÄLLET ÄR DET OSÄKRA men

viktiga tider inom kommunpolitiken då kommunernas resurser och uppgifter kommer att minska i och med social- och hälsovårdsreformen. Å andra sidan tror Karv att de österbottniska svenskspråkiga kommunerna kan hitta en enad röst när det nya landskapet bildas.

– Förr i tiden fick man fatta beslut om att bygga saker, i dag får vi besluta om vad som ska stängas och hur vi ska skära ner. Men någon måste ju vara där och ta ansvar. Fast det går åt skogen så måste man försöka. Jag vill inte vara den som sitter hemma och läser tidningen och svär över att allt går dåligt utan vill sitta med på mötena och göra

. 23 .

det jag kan för att det ska gå i rätt riktning. Då har man i alla fall försökt.

Trots att utsikterna ser dystra ut säger Karv att det också finns många ljusglimtar inom kommunalpolitiken.

Man lär känna en massa intressanta människor som delar ens intressen och värderingar, och kan skapa nyttiga kontakter. Det finns också stunder då man märker att ens hårda arbete ger resultat.

– Till exempel då vi efter mycket arbete lyckades öppna ett nytt dagis i min gamla byskola som stod tom. Det gjorde väldigt gott för byn. Då visste jag att det här har jag varit med och lobbat för i bakgrunden och talat i salen så att det verkligen blev till.

DET SOM KRÄVS I KOMMUNPOLITIK är att man vill göra en skillnad i sin hemstad, säger Karv.

– Man måste ha intresse, bry sig om vad som händer och vara villig att lära sig. Annars är det ingen idé.

Det Karv ångrar är att han inte engagerade sig i politiken tidigare.

– Ju snabbare man börjar aktivera sig politiskt, desto lättare är det.

KLIMAT

LOKAL KUNSKAP HAR VIKTIG ROLL I KAMPEN MOT

KLIMATFÖRÄNDRINGEN

. 24 .

Forskningsresultaten är tydliga: Utsläppen av så kallade växthusgaser minskar inte, och den globala uppvärmningen bara ökar. Enligt forskardoktor Kenneth Nordberg kan lokal kunskap vara till stor nytta då man beslutar om klimatåtgärder.

TEXT

Charlotta Rosenlöf

ATT DET ÄR MÄNNISKAN som

ger upphov till en stor andel av gaserna genom användning av fossila bränslen är det inte längre någon fråga om. Klimatförändringen är här. Och det är bråttom att ta reda på hur vi ska anpassa oss till den.

I Finland kommer klimatförändringen att ta sig i uttryck som varmare vintrar, regnigare somrar och fler och kraftigare stormar. Naturzonerna kommer att flytta norrut och med dem kommer nya arter till vår flora och fauna. Jordbruket behöver anpassas och en del sommarstugor kan vara i farozonen när havsytan stiger. Men generellt kan vi i Finland ändå känna oss ganska trygga.

Vårt vatten kommer inte att ta slut, och knappast heller maten. Ingen kommer att bli bostadslös på grund av översvämning eller skogsbrand. Vi har både socialt och ekonomiskt kapital som kommer att fånga upp dem som påverkas av strömavbrott eller utebliven skörd.

VÄRRE ÄR DET FÖR VÄLDIGT många andra av de 7,4 miljarder människor på denna jord. Extrem torka, extrem nederbörd, höjd havsnivå och verkligt svåra stormar kommer hårdast att drabba länder som har det svårt från förut. Länder där fattigdom, korruption och våld är utbrett. Instabila stater har socioekonomiska och politiska problem som naturligt ger sämre förutsättningar att anpassa sig till klimatförändringen. När utmaningarna inte kan hanteras är det

stor risk att det leder till våldsamma konflikter.

– Klimatförändringen kommer att göra många platser obeboeliga. Det blir intressant att se hur det ska hanteras, säger Kenneth Nordberg.

Nordberg är forskardoktor vid Åbo Akademi. Hans intresseområde ligger vid deltagande i planering och förvaltning; hur lokal kunskap ska tas tillvara i myndigheternas arbete. Det omfattar nätverkande och samarbete, hur vanliga människor eller intressegrupper kan vara med och påverka och forma beslut utgående från vilka förutsättningar och behov de har.

– Grundtanken är att de som har lokal kunskap vet var behoven finns och vad som behöver utvecklas.

Myndigheterna vill ta välgrundade beslut baserade på vetenskap. Men eftersom varje plats ser olika ut, har olika egenskaper samt yttre och inre effekter som varierar, så hinner forskningen inte alltid med. Det blir en tröghet i miljöförvaltningens system.

– Konceptet om deltagande, att mera information ska komma nerifrån och gå uppåt, har fått stort genomslag i internationella avtal. Bland annat Århuskonventionen lyfter upp vikten av deltagande inom miljöförvaltning. Men det är en sak att få in begreppet om deltagande i lagstiftningen och en annan att i praktiken få in det i systemet, förklarar Nordberg.

Enligt Nordberg är det trögt att förändra förvaltningskulturen och ofta krävs ett generationsskifte. Det krävs även en mogen stat, eller snarare ett moget medborgarsamhälle där medborgare

. 25 .

har kapacitet att delta, det vill säga att befolkningen är utbildad och det finns exempelvis intresseföreningar. Samtidigt har det visat sig att deltagande kan vara enklare att införa i omogna system där förvaltningskulturen inte bromsar förändring, men problemet kan då vara att det inte finns någon som kan initiera och driva igenom förändringen.

– När det gäller klimatförändringen har man insett att nuvarande miljöskydd inte räcker till. Lösningen är att man måste se det som ett helt system.

TIDIGARE HANDLADE MILJÖPOLITIKEN om att man skapade skyddsområden för att separera mänsklig påverkan. Det fungerar till viss del, samtidigt vet vi att det inte räcker. I stället går man mer och mer över till att tänka på socioekologiska system, där människan är en del av naturen och inte separat från den. Sociologiska, ekologiska och ekonomiska faktorer samverkar hela tiden.

Men för att få till stånd en omställning i förvaltningen och ens kortsiktigt starta anpassningsprocessen till klimatförändringen krävs ett ekonomiskt startkapital. Ett startkapital, som för omogna staters del gärna kunde komma från västvärlden.

– Det borde finnas en stark politisk vilja att ge stöd till utvecklingsländer, med tanke på hur ogärna Europa vill hantera den flyktingkris vi ser i dag.

Strömmen av direkta och indirekta klimatflyktingar kommer bara att tillta, men beslutsfattarna verkar blunda för detta. Det är en fråga om rättvisa, vilket tyvärr väger ganska lätt inom politiken, funderar Nordberg.

EKONOMI

Generationsgapet framtiden var bättre förr?

TEXT

Anna Abrahamsson

U N G D O M E N Ä R I N T E VA D D E N VA R I T. På många sätt har de som växer upp idag det bättre än någonsin förr. Världen är på det stora hela mer fredlig och trygg än tidigare. Vi lever mer jämlikt och har fler friheter och rättigheter, vi kan nå hela världen genom smartapparater i fickformat, resultaten i internationella intelligensmätningar pekar uppåt. Dagens unga borde ha hela världens möjligheter för sina fötter. Ändå är det inte riktigt så, för alla. I våras slog tidningen the Guardian vakt om att Y-generationen – de som är födda mellan 1980 och 1995 – är den första generationen på 50 år som inte har större välstånd än generationen innan; som i många fall har det sämre ekonomiskt ställt än pensionärerna. I länder som Grekland, Spanien och Rumänien är risken att leva i fattigdom större bland unga än någon annan samhällsgrupp. Ekonomisk turbulens, ökande bostadspriser och samhälleliga omvälvningar har på många sätt lagt upp nya villkor för en stor del av dem som växer upp idag.

Unga har i högre grad mer osäkra anställningsförhållanden och lägre lön än snittet. Att ha ett jobb är dock ändå inte alltid en självklarhet. I de flesta länder är sysslolöshetssiffran dubbelt högre bland unga än hos övriga befolk-

ningen. Detta gäller också Finland, där ungdomsarbetslösheten en längre tid har legat på lite över 20 procent. Att hamna utanför är ofta tufft på det personliga planet, och nationalekonomiskt är det bara dumt. Det är en stor del av vår mest mångsidiga resurs med högst potentiellt tillväxtvärde – vår befolkning – som inte tas tillvara.

SIFFRORNA HAR MÅNGA ORSAKER, men

problem i strukturerna kan inte bara viftas bort. I flera länder ser man lagstiftning som är designad för att skapa trygghet för de som redan är i arbete. Den historiska bakgrunden till det är förståelig, men kan idag innebära lagstiftning som bygger murar på en arbetsmarknad som är i kraftig förändring – murar som blir svåra för unga och andra som försöker entra marknaden att komma över. Den tekniska utvecklingen och globaliseringen skapar nya behov på arbetskraft och förpassar andra till historien. Över hälften av framtidens jobb – bara om ett par decennier – beräknas vara sådana som inte ens existerar idag.

För att bemöta de snabba omställningar samhället genomgår kommer flexibilitet att behövas. Att fortsätta bygga möjligheter för alla kommande generationer borde vara såväl ett moraliskt som hållbarhetsmässigt imperativ.

Samtidigt har de unga både demografiska och demokratiska utmaningar.

I många av världens rika länder, inte minst Japan och Europa, utgör de unga en allt mindre del av befolkningen –

. 26 .

som inte heller tänder på traditionell representativ demokrati och val i samma mån som de äldre. I frågor där det finns klara skillnader mellan årgångarna riskerar unga i högre grad att dra det långa strået. Brexitomröstningen i somras var ett tydligt exempel, där den yngre och mer EU-positiva generationen förlorade i siffror och fick se dörren till Europa stängas. Också i Finland är frågan aktuell gällande ekonomisk hållbarhet och offentliga satsningar. I vinter kommer riksdagen att behandla ett medborgarinitiativ om det så kallade. ”brutna indexet”, initierat av Seniorrörelsen och flera av SDP:s tidigare riksdagsledamöter. Initiativtagarna vill anpassa pensionerna till den allmänna löneutvecklingen, vilket man frångått redan år 1977. Enligt Pensionsskyddscentralen skulle initiativet öka de offentliga utgifterna i miljardklass på lång sikt och tömma pensionsfonderna tills år 2060.

INGEN VINNER PÅ ATT SKAPA motsättningar mellan åldersklasser. Frågan om ungas och kommande generationers deltagande och ekonomiska möjligheter behöver ändå tas på allvar, för att skapa garantier för en hållbar utveckling och demokrati. Att framtiden var bättre förr är fel väg att gå. Ungdomspolitik är, kanske tydligare än någonsin, allt annat än på skoj. Ungdomspolitik handlar om – och är avgörande för – hur vi skapar vår gemensamma framtid. Och den skapas redan idag.

Turkiets president Recep Tayyip Erdogan. Foto: esrk / Shutterstock.com

ALLT FÄRRE RÖSTER HÖRS I TURKIET I mitten av juli gjorde en militär fraktion ett misslyckat kuppförsök i Turkiet. Nu använder president Recep Tayyip Erdogan kuppförsöket som ett sätt att ytterligare stärka sin makt. Nazlican Kanmaz från den liberala ungdomsorganisationen 3H befarar att Turkiets demokratiska värderingar är hotade. Till och med Erdogans galna handlingar har fått legitimitet genom kuppförsöket, säger hon.

TEXT

Susanna Rapp

. 27 .

VÄRLDEN

D

en 15 juli hände något som få hade kunnat förutspå.

Sent på fredagskvällen inledde en fraktion inom den turkiska militären ett försök att ta makten i Turkiet.

Läget i Turkiet var kaotiskt, soldater stängde av bland annat Bosporenbron mellan Europa och Asien, skottlossning och bombningar pågick hela natten och pansarvagnar intog Atatürks flygplats i Istanbul.

Turkiets president Recep Tayyip Erdoğan och hans anhängare kvävde ändå kuppförsöket snabbt. I en TV-sändning som gjordes via mobilapplikationen Facetime beordrade han den turkiska befolkningen att gå ut på gatorna och bekämpa dem som hade vänt sig mot regeringen.

Nazlican Kanmaz, som leder den internationella kommittén i den liberala turkiska ungdomsorganisationen 3H Movement, befann sig på sin väns bröllop när kuppförsöket började.

– Ungefär alla turkiska liberaler befann sig på samma plats och vi var på sätt och vis instängda där, berättar Kanmaz på Skype. För tillfället bor hon i North Carolina i USA, där hon studerar filosofi.

Medier rapporterade om att många turkar gick ut på gatorna för att stoppa kuppen. Enlig Kanmaz var det ändå främst fråga om Erdoğans folk, anhängare till det konservativa regeringspartiet AKP. – De andra, som jag, var inspärrade och ville inte gå ut. Det var inte som protesterna i parken Gezi, då vi snarare kämpade för våra individuella rättigheter, individen mot staten.

– Jag var förfärad över det som hände. Soldater, som bara följde order, och också andra människor blev dödade. Det var så onödigt. De flesta som fanns på gatorna, på båda sidorna, var oskyldiga, säger Kanmaz.

Under den kaotiska natten dog omkring 300 människor och över 2000 skadades. Kanmaz säger att kuppförsöket var mycket oväntat, nästan otänkbart då Turkiet trots sina problem är en demokrati.

– Även om Turkiet inte är en västlig demokrati är det fortfarande en demokrati. Att ha ett militärt kuppförsök var konstigt, ingen hade förväntat sig det. Det fanns inga tecken på att det skulle hända.

Turkiet har en lång historia av statskupper och många har lämnat öppna sår . Ofta har den bakomliggande orsaken varit ett instabilt samhälle eller en oro för att landet börjar glida iväg från att vara en sekulär stat. Turkiet är enligt grundlagen sekulärt men det har länge funnits spänningar mellan den religiösa och icke-religiösa befolkningen. Majoriteten av den turkiska befolkningen är muslimer men det finns många som inte utövar sin tro.

K

anmaz säger att militären hade mycket makt i synnerhet i kuppen som skedde år 1980. Då var det den turkiska militären med Kenan Evren i spetsen som tog makten. Evren styrde Turkiet fram till 1989 och den grundlag han stiftade 1982 var i kraft till så sent som 2010.

Det senaste kuppförsöket har åter väckt diskussionerna om en grundlagsreform. Man befarar ändå att det kan vara ett sätt för Erdoğan att ytterligare stärka sin makt. Erdoğan

valdes till president 2014 men innan det hade han suttit som premiärminister i över tio år.

– I synnerhet Erdoğan verkade på något sätt maktlös efter kuppförsöket – och han är den mäktigaste människan i Turkiet. Men han fann ett sätt att vända situationen genom sin utrensning.

Efter den misslyckade kuppen utlystes undantagstillstånd som ger Erdoğan makt att regera utan parlamentets stöd i tre månader. Sedan mitten av juli har omkring 60 000 människor blivit avskedade, avstängda från sitt jobb eller gripna. Bland dem finns många militärer, poliser, professorer, tjänstemän och journalister men också exempelvis fotbollsdomare. Manövern har setts som maktgalna Erdoğans sätt att säkerställa sin position.

– Många människor blev dödade eller försvann efter kuppen 1980. De flesta människorna föredrar att folk blir fängslade framom att människor torteras och försvinner.

Människor på gatan är okej så länge deras närmaste är trygga. Men det är klart att folk, speciellt de med högre utbildning, är missnöjda, säger Kanmaz.

– Exempelvis 3H försöker jobba för pluralism och mångfald, hur den än ser ut. Men om man blir bestraffad för det, kan vi inte skapa någon demokratisk bas för minoriteter, unga, kvinnor och andra politiska synsätt. För tillfället är det farligt att försöka öka medvetenheten, de kan gripa dig när som helst om du är annorlunda.

Efter kuppförsöket utpekades predikanten Fethullah Gülen och hans anhängare som kuppmakare. Gülen har levt i frivillig landsflykt i USA sedan slutet av 1990-talet och Erdoğan har krävt att han ska överlämnas till Turkiet. Förfrågan var ändå inte kopplad till kuppförsöket, enligt USA:s utrikesdepartement.

G

ülen-anhängarna har nätverk över hela världen och sprider sin islamska tro genom missionsarbete. Kanmaz påpekar att Gülen och Erdoğan var nära vänner och allierade tills en korruptionshärva år 2013, där åklagare som var kopplade till Gülen anklagade ministrar i AKP och Erdoğans son för korruption.

– För omkring tre år sedan började Erdoğan anklaga Gülenrörelsen för försök till att upprätta en parallell stat och ta makten, berättar Kanmaz.

Enligt Kanmaz försöker Erdoğan alltid ställa sig i opposition till något i sin politik, som exempelvis gülenrörelsen eller kurderna. Hon säger att det i verkligheten inte finns längre någon riktig opposition.

– Det finns inte lika många röster i politiken längre, eftersom vi enligt Erdoğan måste vara en nation för att kunna värja oss för den parallella staten.

Den nationalistiska andan har ökat på sistone och många turkar är väldigt stolta över bland annat sin flagga och sina turkiska värderingar. Kanmaz säger att sådana grupper som finns i marginalen för Erdoğan riskerar att bli utanför den turkiska nationen som han försöker bygga. Tidigare såg läget mer hoppfullt ut då exempelvis representanter från det

. 28 .

Foto: Drop of Light / Shutterstock.com ^ Nazlican Kanmaz berättar att det främst var anhängare till det konservativa regeringspartiet AKP som gick ut på gatorna för att trycka ned kuppförsöket. > Nazlican Kanmaz leder den internationella kommittén 3H Movement.

Foto privat.

prokurdiska partiet blev invalda i parlamentet 2015.

För tillfället är Erdoğan mycket populär i Turkiet. I juni 2015 upplevde hans parti AKP en svacka i väljarunderstödet och misslyckades med att få majoritet i parlamentet men i ett nyval i november samma år tog partiet åter omkring 60 procent av platserna. I opposition sitter CHP som för socialdemokratisk politik, det vänsterinriktade prokurdiska partiet HDP och det högerextrema partiet MHP. – Erdoğan får sin makt genom sina väljare och hänvisar till folkets vilja. Han säger att hans folk är med honom - om de inte vore det skulle de inte rösta på honom.

– I början av Erdoğans period som premiärminister var det bättre då exempelvis ekonomin vände på grund av liberal finanspolitik. Efter protesterna i Gezi-parken började saker förändras, det blev tydligare hurdan stat Erdoğan strävar efter att skapa, ett mer islamiserat land.

Efter rensningen spekulerades det också om att Erdoğan själv orkestrerat kuppförsöket för att kunna stänga ut oliktänkare. Kanmaz vill inte ta ställning till de olika konspirationsteorierna och säger att hon inte vet vad hon ska tro.

Det som är problematiskt är att regeringen nu använder den misslyckade kuppen som ett sätt att få så mycket makt som möjligt. Kanmaz befarar att Turkiets demokratiska

värderingar kommer att lida.

– Till och med Erdoğans galna handlingar har fått legitimitet genom kuppförsöket.

Hon tror ändå att en del av AKP-anhängarna så småningom börjar inse vad som händer i Turkiet, och att landet efter det inte kommer att ha en konservativ regering på en lång tid.

– Tills dess, de följande tio eller tjugo åren måste vi mobilisera oss.

E

n annan sak som oroar Kanmaz är den främlingsfientliga trenden som fått starkare fotfäste inom EU de senaste åren. Turkiets eventuella medlemskap i EU har skapat debatt och syntes också i kampanjerna för brexit.

– Det är svårt att se vad som är på gång i Turkiet från utsidan. Om jag skulle bo i Europa skulle jag säkert också vara skeptisk till Turkiet.

– Mitt största problem med de nyheter jag har sett i Europa är att ingen vet något om Turkiet. De ser bara Anatolien (red anm. den asiatiska delen av Turkiet). Det är klart att man också ska acceptera det och att de röstar på Erdoğan.

Men Turkiet är mycket mer, ett kosmopolitiskt land till sin bakgrund. Det man ser i nyheterna är generaliseringar och förenklingar, det underlättar inte situationen alls.

. 29 .

VIERASKYNÄ

YHDENVERTAISUUS ON SALLIMUKSEN TUOLLA PUOLEN ” Keskustelua käydään usein lähtökohdista, missä hlbti-vähemmistöön kuuluvat ikään kuin odottavat portin ulkopuolella sillä aikaa, kun ”yhteiskunta” miettii, onko sopivaa päästää heidät sisään?”

O PANU MÄENPÄÄ Puheenjohtaja 2015-2016, Seta ry

tsikkoon pystyy mahduttamaan mahdollisimman monta abstraktia käsitettä, jos haluaa, kuten juuri todistin. Kaikilla niillä on kuitenkin vahva läsnäolo elämässä, jos yhteiskunta niin sallii. Ja yhteiskunta­ han olemme me, siis sallimmeko?

Salliminen on käsite, johon aika usein törmää keskusteluissa, joissa hlbti-asioista puhuvat ne, joita varsinaisesti hlbti-vähemmistökysymys ei henkilökohtaisesti koske.

Tai ainakin niin he auliisti yleensä haluavat kertoa. Sallimmeko tasa-arvoisen avioliiton?

Sallimmeko homo- ja lesboparien adoptoida lapsen? Keskustelua käydään usein lähtökohdista, missä hlbti-vähemmistöön kuuluvat ikään kuin odottavat portin ulkopuolella sillä aikaa, kun ”yhteiskunta” miettii, onko sopivaa päästää heidät sisään? Menneen muutaman vuoden aikana olen minäkin tuijottanut televisiota ja katsonut, kun minun oikeuksistani keskustellaan, ikään kuin minä en jo olisi vahva osa tätä yhteiskuntaa.

On osaksi hieman huvittavaa, joskin usein turhauttavaa seurata vierestä, miten meistä hlbti-vähemmistöön kuuluvista ihmisistä puhutaan ikään kuin nyt kynnyksellä olevana uhkana, joka musertaa sen yhteiskunnan, jota toiset ihmiset ovat rakentaneet. Uutinen: emme me ole nyt yhtäkkiä syntyneet, uutena ilmiönä. Niin kauan kuin nämä ns. yhteiskunnan rakentajat ovat olleet olemassa, olemme me olleet olemassa ja rakentamassa tätä yhteiskuntaa. Erona on vain se, että aiemmin olemme tyytyneet osaamme ja vaienneet omista päämääristä, koska yhteiskunnallinen keskustelu ei ole sitä sallinut.

. 30 . . 30 .

Emme mekään halua yhteiskunnan rapistuvan, päinvastoin, haluamme sen vahvistuvan yhteiskunnaksi, jossa kaikkien on hyvä olla.

Vuosikymmenien työ, jota Seta ja muut ihmisoikeusjärjestöt ovat tehneet, on vihdoin viime vuosina alkanut kantaa hedelmää ja yhteiskunnallinen keskustelu on saatu avautumaan yhdenvertaisuutta kohti. Itse näen mm. Tahdon2013-kampanjan kään­ teentekevänä, kun moni ihminen heräsi siihen konkreettiseen realisaatioon, että toden totta, meillä kaikilla ei ole samanlaisia oikeuksia, laki ei ole samanlainen meille kaikille. Symbolinen avioliitto toimi myös symbolina yhdenvertaisuudelle: kaikkien rakkaus ansaitsee tunnustuksen.

Seta ry ja Kulttuuria kaikille –palvelu järjestää Suomen 100-vuotisjuhlavuotena hankkeen Suomi 100 - Sateenkaaren väreissä, jonka tarkoituksena on kerätä sateenkaarevaa historiaa itsenäisyytemme ajalta.

Tämä on erittäin tärkeää meille kaikille hlbti-­ ihmisille, mekin haluamme vahvat juuremme tähän maahan, tämän kansan historiaan.

Samalle haluamme näyttää vahvasti, miten me olemme aina olleet moninainen ja yhdenvertainen kansa, vahvasti yhdessä tekemässä hyvinvointia itsellemme ja kanssakulkijoille.

Tämä on erittäin tärkeää aikana, jolloin moni haluaa määritellä, kuka on oikea ja kunnon suomalainen. Sitä ei saisi kukaan ulko­ puolelta määritellä, sen oikeuden me saamme itse tuntea, sielussamme ja sydämessämme.

Me saamme joka päivä määritellä itsemme, suomalaisiksikin, jos niin haluamme.

Lisää tietoa hankkeesta: www.kulttuuria­kaikille.fi

. 31 .

”DET VÄRDEFULLA ÄR OM MAN KAN SKRATTA OCH SEDAN TÄNKA VIDARE. FRAMFÖR ALLT VILL JAG UPPMANA FOLK TILL ATT TÄNKA POLITISKT OCH PÅ VAD POLI­T IKER SÄGER. JAG HOPPAS ATT ALDRIG SJÄLV KOMMA MED ENKLA, PLATTA SVAR I MIN HUMOR UTAN ATT DEN SNARARE UPPMANAR TILL ATT VARA KRITISK.” - CHRISTOFFER STRANDBERG, SIDA 19

. 32 .