»
HELENA ÄR FÖDD och delvis upp-
växt i Dalarna men hon talar inte dalmål. – Nej. Visserligen är jag född i Särna i västra Dalarna men jag var bara två år när familjen flyttade till Danderyd. I Danderyd bodde vi tills jag var 11 år och det var här på Kevinge utomhusisbana jag stiftade bekantskap med curling för allra första gången. Då helt ovetandes om hur mycket denna sport skulle glädja och fostra mig till den jag är idag samtidigt som jag skrinnande runt herrarna som spelade för fullt. EFTER NIO ÅR i Danderyd flyttade vi till-
baka till Dalarna, till Falun där jag senare började i gymnasiet. Jag gick fyraårigt tekniskt gymnasium med de två sista åren i Borlänge på el-tele-datateknisk linje. Efter det blev det högre datautbildning på högskolan i Sandviken-Gävle. Det var dock i Falun som Helena Svensson, som hon då hette, kom i kontakt med curlingen. – Det var Per Hedéns förtjänst. Han ville ha fler flickor som tränade i Falu Curling Club. Annelie Burman och jag gick i samma klass och vi började samtidigt. Sedan kom bl.a. Anna Eggertz och Kattis Hjort. Per lockade många tjejer till klubben. Han var ju ung själv med ett härligt driv. Vi blev ett stort juniorgäng i Falun, bland killarna ”Hågge” Nilsson och Håkan Funk. Curlinghallen blev en samlingsplats för såväl oss Falujuniorer som juniorer från Karlstad, Örebro och Sundbyberg. På alla lov hade vi träning såväl dag och kväll. Per schemalagde de ganska så tuffa träningspassen, där en missad sten innebar flertalet armhävningar, och samtidigt spelade hög musik i hallen. Per anordnade också resor i och utanför Sverige och som säsongsuppstart i augusti tävlingen Mysmixen, där tjejer och killar lottades
ihop från olika klubbar och spelade curling långt in på natten. Vi hade underbart roligt de där åren. Per Hedéns träningspass gjorde susen och Falu CC fick snabbt fram verkligt bra tjejer. – Jag kommer ihåg mitt första JSM, i Sollefteå 1981. Jag spelade med Annelie, Brita Lindholm och Monika Jansson från Karlstad. Det gick så bra, vi kom tvåa och det kändes som det öppnade hela världen för mig. Det var också här som jag för första gången träffade Stefan Hasselborg som jag senare har lärt mig så mycket av. Stefan har, vid mina olika internationella uppdrag, tillsammans med Leif Öhman lärt mig massor om isförhållanden, preparering, stenmaterial och inte minst den mentala förberedelsen inför och efter matcher vid VM och EM. FALUTJEJERNA grupperade sedan om sina
lag och två år senare spelade Annelie’s lag hem SM-guld damer och gick till semifinal i dam-VM i Moose Jaw i Kanada. – Deras framgång sporrade oss och tillsammans med Pers bror Anders Hedén startade vi en gedigen satsning för att vinna JSM. Trots all träning missade vi att kvalificera oss från distriktet till JSM 1984, så hård var konkurrensen! Men till vår lycka halkade vi verkligen in igen på ett bananskal, genom att en plats i JSM blev ledig efter ett återbud. Helena spelade då med Kattis Hjort, Karin Berggren och Anna Eggertz. I JSM fungerade allt och det blev ett sensationellt JSM-guld. Några veckor senare fick laget åka till JEM i Edinburgh där det blev guld, för övrigt det enda JEM-guld som Sverige erövrade under åren 1983 t o m 1987. Från 1988 är det junior-VM som gäller. – Det var ju stort att få åka till Skottland. Vi fick spela i H&M-overaller som specialdesignats för VM damer i Jönkö-
ping och hade med oss OS-facklor från Orrefors som presenter då Sverige och Falun var i full gång att söka vinterOS. EFTER JUNIORTIDEN blev det inga större
framgångar i Falu-dressen. Istället blev Umeå CK nästa klubbadress för Helena. Hon kom med i Umeås lag som vunnit JSM 1985 med Elisabet Johansson (senare Gustafson), Katarina Nyberg, Elisabeth Persson och Eva-Lena Jonsson. - Anders Hedén hade börjat coacha umeåtjejerna och han tyckte att jag skulle vara med där. Så det blev Umeå några år. Främsta framgången då var SM-silver 1986 efter Elisabeth Högströms Karlstad. EFTER UMEÅ blev det jämtlandsklubbar-
na Frösö-Oden CK och Östersunds CK i början av 90-talet. Just 1990 blev ett riktigt guldår. Tillsammans med Lotta Giesenfeld, Annika Lööf, Elisabeth Hansson och Lena Mårdberg vann Helena först elitseriefinalen mot Stocksunds Ingrid Meldahl och sedan SM-finalen mot Växjö med Inga Arfwidsson. Belöningen blev först VM-spel i Västerås på vårvintern och sedan EM i Lillehammer i december samma år. Det blev sjätteplatser i båda mästerskapen. - Det var jättekul men det var tufft att få spela sitt första VM på hemmaplan. Jag spelade fyra men jag skippade inte, det har jag aldrig riktigt gillat. Skip var Lotta Giesenfeld. Jag är mer lagspelare och tycker om utbytet med såväl lagkompisar som motståndarna på banan samt att få hantera förberedelserna för mina lagkompisar på bästa sätt med tider, stenordning, renhållning mm. MED FRÖSÖ-ODEN hade vi för första
gången deltagit i Internationalen Damen Cup i Bern och det var första gången i seniorsammanhang som jag var på
« Det var Per Hedéns förtjänst. Han ville ha fler flickor som tränade i Falu Curling Club. Annelie Burman och jag gick i samma klass och vi började samtidigt. Sedan kom bl.a. Anna Eggertz och Kattis Hjort. Per lockade många tjejer till klubben. Han var ju ung själv med ett härligt driv . » SVENSK CURLING | NR 2 2013 19