»
Tom Schaeffer är en riktig stock-
holmare. Född på Karolinska i Solna den 15 november 1940. Sedan uppväxt i Ekhagen vid Frescati innan familjen så småningom flyttade till Fleminggatan på Kungsholmen. – När jag flyttade hemifrån i början av 60-talet så blev det Vattugatan 13 i Sundbyberg. När jag träffade Ulla och vi gifte oss bodde vi kvar på Vattugatan men när vi fick Daniel 1981 köpte vi radhuset i Näsbypark där vi nu bor. Det var faktiskt Boa (Carlman) som tipsade oss om att det fanns ett hus ledigt. Han och hans familj bor på samma gata och för 12 år sedan flyttade Bengt Oscarius också hit. Tom Schaeffers yrke under karriären var skeppsmäklare. Hur kommer man in i den branschen? – Min pappa var i sjöfartsbranschen. Sedan jag tagit studenten, gjort lumpen och gått ut Schartau handelgymnasium fick jag mitt första jobb som rederitjänsteman, befraktare på ett litet rederi som hette Monark Line. Via kontakter med pappa så fick jag anställning på ett rederi som hette Scandinavian Motorships som fraktade bilar i ena riktningen och skogsprodukter i den andra. Där trivdes jag utmärkt och var kvar ända tills företaget gick i konkurs. Men då hade jag knutit kontakter i både bil- och skogsbranschen och fixade bilkontrakt och då blev jag skeppsmäklare 1979 i eget bolag. Jag höll på med det i 16-17 år och det gick bra. Men sedan ville en chef på ett skogsbolag själv sköta frakterna så han sade upp kontraktet. Så jag slutade jobba när jag var 56 år. Men jag kom tillbaka i branschen efter två år när Mercedes hörde av sig och ville att jag skulle sköta frakterna av deras bilar till Sverige. Jag hade kvar mina kontakter med Holmen som hade två båtar som gick mellan Hallstavik och Lübeck. Så jag mäklade ihop tra-
den Hallstavik-Lübeck-Södertälje och det höll jag på med till jag blev 67 år och gick i pension. När familjen Schaeffer hade flyttat till Kungsholmen blev Tom bekant med bröderna Christer och Claes Källén och de lockade Tom till curlingen och Stallmästaregårdens CK. – Det var 1958. Då fanns ju inga juniortävlingar så vi fick spela not gubbar hela tiden. Det var vi tre och Christer Öhrman som sedan spelade med Djurgården. Toms första SM var i Östersund 1963 där han spelade tillsammans med bröderna Källén och deras pappa Stig som skip. Laget från ”Stallis” hade konkurrens av 95 andra lag i historiens största SM-tävling som spelades på Fyrvalla, arena för skridsko-VM 1957. – Ja, SM i Östersund glömmer jag aldrig. Det var så himla kallt, säger Tom. Men det var kul och intressant. Vi åkte tåg upp och hela vagnen var full med sten. Stenarna sjönk sedan ner i isen för att de var för varma när vi skulle spela. Det dröjde dock några år innan Tom vann sin första SM-medalj. Det var 1970 i Skellefteå där Tom skippade Stallmästaregårdens lag med Claes och Christer Källén och Sture Lindén som fjärde länk. Belöningen förutom första SM-tecknet blev att spela för Sverige vid VM i Utica, USA samma vår. – Det var verkligen kul och det gick ganska bra för oss. Kanadas lag Don Duguid vann alla seriematcher och gick direkt till final. Efter särspel mot USA fick vi möta Skottland med Bill Muirhead i semifinalen. Med sista stenen spelade han en kanon som chappade direkt. Han hade träffat bara lite snett hade han vickat ut och vi hade vunnit på en kantsten. Men vi blev trea i alla fall.
Tom var skip och spelade etta medan Claes Källén spelade fyra. – Ja, på den tiden var det så att skulle man skippa fick man inte spela fyra. Det var prestigegrejen. Men det gick ganska bra. Jag vet ju hur viktig ettan är. Sedan blev det både lagbyte och klubbyte för Tom Schaeffer. – Strax före midsommar 1970 så kontaktade Bengt Oscarius mig och berättade att han, Kjell (Oscarius) och Boa ville satsa och behövde en ny spelare istället för Christer Wessel som ville trappa ner. När Claes och Christer Källén, som båda hade familj, inte ville göra någon satsning så tackade jag ja till Djursholms erbjudande. För Toms del innebar det att han måste lära sig sopa med broom. – Ja, just det. Djursholmskillarna hade ju börjat med broom något år tidigare. Men det gick ju bra och redan andra säsongen 1971-72 vann vi SM i Karlstad. Nu blev det VM-spel i GarmischPartenkirchen i Västtyskland men den här gången blev det inte lika kul som 1970 för Tom och 1969 för Kjell, Bengt och Boa. Det blev sju raka förluster och jumboplacering. – Ja, ”Kjella” hade tidigare träffat kanadatränaren Ray Turnbull och lärt sig spela corner guards. Så i Garmisch skippade Kjella corner guards i alla olika lägen så vi kastade bort sten efter sten på alla garder istället för att dra in i boet. Det var misslyckat. – När vi kom hem så var det deppigt men vi träffades och bestämde att vi skulle ha revansch. Vi tränade stenhårt hela sommaren och hösten och sedan vann vi SM igen i Sundsvall. Jag tror det var mot Stickan Johnson i finalen, två djursholmslag alltså.
« SM i Östersund glömmer jag aldrig. Det var så himla kallt, säger Tom. Men det var kul och intressant. Vi åkte tåg upp och hela vagnen var full med sten. Stenarna sjönk sedan ner i isen för att de var för varma när vi skulle spela. » SVENSK CURLING | NR 2 2013 11