Att hitta en rytm

Vad fort liVet går. En vecka har knappt hunnit börja innan den är över. I alla fall känns det så ibland. Det mesta i livet består av ”vardag”. Den ena dagen följer på den andra och ser ungefär likadan ut. Då och då bryter det in något annat, med sådant som inte är lika vanligt eller kanske till och med helt nytt och annorlunda. Detta är livets gång. Vi markerar det genom timmar, dagar, veckor och år. Kanske är det så att vi behöver hitta en rytm som bär oss genom det som sker, både av vardag och högtid.

I naturen möter vi en given rytm genom årstidernas återkommande växlingar. Det är en rytm som också blir en del av vår livsrytm. Kyrkoåret ger oss också en rytm som kan vara till hjälp i vår livsvandring. Här vandrar vi genom olika söndagar och olika perioder såsom fastetiden. Det kan bli en hjälp att fokusera på olika delar av livets stora mysterium. Fastan är ett sätt att stanna upp i livet och reflektera, men också en tid av förberedelse inför det som ska komma. Dessa perioder behöver vi också, inte minst i en tid när allt snurrar för fullt.

Människors livsrytm kan se väldigt olika ut. Vi behöver hitta vår egen rytm, där både vardag och högtid finns med och kanske kan kyrkoåret få vara oss till hjälp. Fastan kan då få bli en tid när jag stannar upp och reflekterar. För mig är söndagen en annan viktig tid i min livsrytm. Det ger mig möjlighet att fira gudstjänst och att stanna upp en stund inför Gud och lyssna in livet som han gett mig. Jag tror på rytm och på vana och där är mässan en del av mina goda vanor. Det blir en återkommande rastplats under min livsvandring. Det är det jag hoppas att kyrkan ska få vara. En rastplats och ett möte med Gud mitt i den livsvandring som vi är inne i. Väl mött i kyrkan.