Sommar och sol

Nu är sommaren här igen med allt vad det innebär. Två sånger dyker upp i mitt inre. Jag hör Sven- Ingvars sjunga:

”Sommar, sommar och sol, havet och vinden, å doft av kaprifol. Sommar, sommar och sol, en himmel så blå som viol.”

Nog förknippar vi den här tiden med sol och värme och när det blir lite gråa dagar längtar vi efter att solen ska lysa klart igen. Kanske är det så med livet också, att vi längtar efter de soliga dagarna, men jag undrar hur det skulle vara om det ständigt var sol. Kanske skulle det bli lite enformigt och växterna skulle sloka i rabatten. Vi behöver regnet och kanske också en och annan gråmulen dag.

Den andra låten som spelar i mitt inre är en sång av Ingemar Olsson:

”Molnen

För mig är de här raderna fyllda av hopp. De talar om en Gud som finns där mitt i alla livets förhållanden, även om jag inte upplever det så. Gud försvinner inte när molnen dyker upp i mitt liv, däremot kan min erfarenhet av Gud variera. Ibland är Gud självklar och tydlig, ibland lite mer dold och tyst. Mitt i allt detta får vi söka Gud och vem vet kanske dyker han upp på ett helt oväntat sätt.

Friluftsgudstj Nst

S:t Andreas atriumgård (ingång under klocktornet)

Midsommardagen, lördag 24 juni 15.00.

Johan Jesperson, präst