musik
Bach och symbolerna Text: Christer Staaf
26
Nu pågår som bäst Domkyrkans konsertserie med Bachs samlade orgelverk. Den här musiken har studerats och kommenterats oändligt mycket med mer eller mindre fantasifulla tolkningar som följd.
ger motargument och försvarar för att senare befästa. Denna retorik var viktigt för Bach både i många fria verk, men också i mera bundna former som fuga och italiensk konsertstil.
Faktum är att man redan tidigt upptäckte egenheter i musiken som talar för att Johann Sebastian medvetet har format den för att tolka psalmtexter och centrala teman i den kristna tron. Det är överdrivet att tala om ett hemligt symbolspråk som skulle vara nedlagt i noterna och att innehållet bara öppnar sig för den invigde, något som ligger långt ifrån den lutherska tro som han var uppvuxen med. Musiken upplevs istället genom allmänna musikaliska uttrycksmedel och med den musikaliska retorik som var bruklig då. Under barocken fanns en nyfikenhet på antikens utarbetade mönster för hur man lägger fram och försvarar en tes. Så kan man även strukturera en musikalisk tes, ett tema, som man lägger fram,
”Som sagt verkar det mera som något som har roat Johann Sebastian än som något pretentiöst hemlighetsmakeri.” Men det mesta hämtas ur den allmänmusikaliska verktygslådan. Dur är något positivt och moll är allvarligare men kan också uttrycka en stilla glädje. En uppåtgående melodi är positiv (rentav uppståndelse), en nedåtgående har mera allvar över sig (eller kan betyda
nedstigning från himlen eller människoblivande). Sinnesstämningarna upplevs även i tonernas intervall. En nedåtgående kromatisk (med halvtonssteg) melodi upplevs som klagande medan en uppåtgående upplevs som strävande eller längtande. Kvartsteg upplevs positiva (”Vi gå över daggstänkta”) och kvinter upplevs ofta lugna och ljusa (”Vad ljus över griften”). En överstigande kvart låter skärande (djävuls-frestelse-symbol) liksom en fallande förminskad septima (syndafallet, Durch Adams Fall). En stor sext upplevs glad (”Nu tändas”) och en liten sext, låter extremt sorglig (”Love story” eller Fantasi c-moll) osv. Om man spelar två toner och binder ihop dem så att det låter ”taa-ta”, får man en effekt som låter suckande. Med detta målar Bach ofta vånda eller längtan. Spelar man dessa exempel hör de flesta det utan förkunskap eller att veta något om beteckningarna. Svårare är det inte. På Bachs tid var det vanligt att man
