En sommardag!

Det är en underbar morgon. Luften är fortfarande sval efter natten, men solen värmer redan skönt. Fåglarna kvittrar och doften av blommor vilar över gravkvarteren.

Utanför ekonomibyggnaden samlas allt fler ombytta kollegor. Maskiner och fordon körs ut ur garaget, redskap plockas fram. En eftersläntrare dyker upp och rusar in för att byta om. Det småpratas och några skratt hörs. I grupper, beroende på arbetsuppgift, sprider personalen ut sig över området. Surr av humlor och bin hörs, och några fjärilar har slagit sig ner på blommorna i en av de stora blomurnorna.

Gruppen som ska rensa och luckra gravrabatter vandrar i väg, i doften av lind och lavendel. Ganska snart hörs det typiska ljudet när luckerspadarna bearbetar jorden. Det blir många knäböjningar och byxorna med knäkuddar är verkligen en välsignelse. Gravrabatt efter gravrabatt, gravlinje efter gravlinje rensas. Det doftar jord och rosor. Begoniornas blad frasar vid den lätta beröringen när ogräset plockas bort. Korgarna fylls allteftersom av allt som rensats. En resurs som är början på ny kompost. Lite längre bort surrar gräsklipparna. Det tjocka, saftiga gräset glänser i solen.

Med van hand kör personalen gräsklipparna längs häckar, stenar och grusgångar. Nu utökas doftsymfonin med en fläkt av nyklippt gräs. Gräsklipparnas surr ackompanjeras av de eldrivna häcksaxarnas svirrande ljud. De lite rufsiga häckarna formas till smaragdgröna murar. När allt är färdigt har kilometervis av häckar ansats till perfektion.

Värmen blir alltmer tryckande och molnen tätnar. Det susar i trädkronorna. Plötsligt mullrar det på avstånd och himlen öppnar sig. En eftermiddagsskur smattrar mot regnstället och stora, tunga droppar hänger längs kanten på kepsskärmen. Allt blir blött, jorden blir kladdig och det känns som om arbetet tar mycket längre tid. Det höga resultat som alltid eftersträvas blir svårt att nå.

En som uppskattar regnet är koltrasten, som sjunger för full hals, medan regndropparna rullar som glaspärlor längs hans sotsvarta fjädrar. Arbetsdagen lider mot sitt slut. Tyst glider griftegårdsarbetarnas röda, eldrivna fordon fram mellan gravlinjernas långa rader, där gravstenarna står i givakt i duggregnet. Regnet lättar. Ett moln med släpande draperier drar bort i väster. Genom en gyllene port i de åskblåmolnen bryter solen fram. Ett ljus, på en gång starkt och dämpat, sveper in griftegården i aftonens stillhet och gör på ett förunderligt sätt allt levande.

I släpljuset gnistrar vattendropparna i odlingsbäddarna, som vore de miljoner diamanter och någonstans, inne i tystnaden, hörs ett avlägset eko av gångna släktens steg.

Personalen återvänder till utgångspunkten vid ekonomibyggnaden. Redskapen tvättas av. Fordon och gräsklippare parkeras i garaget. Ombyte, de våta arbetskläderna hängs på tork och därefter är det hemgång. Solbrännan hettar lite på kinderna. Luften är frisk efter regnet och det droppar från blad och grenar. Alla vandrar hemåt, var och en till sitt. Imorgon väntar ännu en sommardag på Linköpings griftegårdar. ■