artikel
Låt oss fira jul med båda fötterna på jorden! Text: Johannes Zeiler
Berättelserna om Jesu födelse i Betlehem har i över två tusen år färdats över hav och land, korsat ängar och öknar, dragit in i städer och byar. De har formats och färgats av de många och skiftande sammanhang i vilka de sjungits, dramatiserats, avbildats, lästs och talats fram för att så bli levande och meningsfulla i människors liv. Dessa mångfaldiga och tvetydiga bilder lever sida vid sida, förändras över tid, och överraskar oss ständigt på nytt. Scenografin och rekvisitan kopplade till själva födelsescenen är därför alltid i rörelse. Jesus är klädd i kilt, sari och svensk folkdräkt, han föds i kungapalats och flyktingläger, tillhör urfolk och majoritetsbefolkningar. Han är afrikan och asiat. På samma gång. Julens berättelser om hur Gud blir människa knyter 18
samman dåtid med nutid och påminner oss därigenom att Gud alltid är djupt förbunden med varje människas liv och villkor på jorden.
”Jesus är klädd i kilt, sari och svensk folkdräkt, han föds i kungapalats och flyktingläger.” Bara två av bibelns fyra evangelier återger händelseförloppet som rör Jesu
födelse och är sinsemellan ganska olika till sin karaktär. Bortom och bakom kejsarens påbud om skattskrivning, stjärnan på himlen, den heliga familjens sökande efter härbärge, eller herdarnas möte med änglarna i nattens mörker ställs vi inför ett nyfött barn, som gavs namnet Immanuel (det betyder: Gud med oss). Det som började med olika fragment av muntliga vittnesbörd blev till en mångbottnad berättelse om den Gud som kommer till oss i mänsklig gestalt och får ett ansikte i Jesus Kristus. På flera sätt är det en oavslutad berättelse. På basis av bibeltexternas många gånger knapphändiga uppgifter, antydningar och obesvarade frågor har kyrkan över hela världen frimodigt och kreativt i konst, rit och tradition kompletterat och fyllt ut berättelserna om
