KOMPIS - En helt vanlig eftermiddag i Kristinedalkyrkan

”Hej! Välkommen! Vad kul att se dig. Hur är det?”

Vi pedagoger möter upp barnen i barngruppen ”Kompis 2”, vid dörren i vapenhuset. De hänger av sig skolväskor, hjälmar och jackor på krokarna och går in i församlingssalen. Samtalen som var igång redan i skolan fortsätter och blandas med rörelse och nya samtalämnen.

Det är i gång. Första gruppen har kommit. En stunds drop-in och idag har vi tagit fram madrasser, mattor och rockringar. Det görs kullerbyttor, hjulas, snurras med rockringar och någon får till en rondat, samtidigt som någon sitter och spelar melodiskt på pianot i rummet.

”Titta på mig!” ”Kolla vad jag kan!” ”Titta när jag hjular!” Efter en stund har alla kommit och vi möts runt bordet med mellanmålet i fokus och snacket i centrum. Det knapras morötter och mumsas mackor medan samtalen flödar, både högt och lågt. Ofta handlar det om saker som hänt i skolan. ”Han tog min mobil, så jag slog till honom.” Vi lyssnar och undrar: ”Hade det kunnat lösas på något annat sätt?”

Terminen har nyss börjat och vårt nya tema: vänskap, håller sakta på att växa fram. I de spontana samtalen kan vi lyssna in, vara nyfikna och ställa frågor som leder till vidare funderingar. Det är livligt och rörligt, men vi försöker hålla oss till bordet för vår mellanmålsstund. Samtalet tar nya vändningar, förslag på hur en kan göra i liknande situationer kommer fram och fler vill berätta om tillfällen de har varit med om.

Barnen dukar undan efter sig och ställer in disken i kökets diskbackar. Dags för aktivitet! Utifrån barnens önskemål och pedagogernas tematänk gör vi olika saker såsom pyssla, måla, odla, baka, fixa gosedjursfest, grilla, gör utflykter och leker lekar. Just församlingssalen och kyrksalen är perfekta rum för kurragömmalekar av olika slag. Idag knyter vi vänskapsarmband i garn. Med stor glädje och entusiasm kastar barnen sig över alla garnnystan och börjar välja sina favoritfärger… ”Idag har vi tänkt att vi ska göra armband till varandra i gruppen…” säger en av pedagogerna. Först protester, men efter att alla har fått någon i gruppen att göra armband till, blir det istället ett stort engagemang. ”Vilken är din favoritfärg?” ”Tycker du att det ska vara flest lila trådar, eller blå?” Nu riktas fokus i stället till vad kompisen gillar för färger, så att armbandet blir personligt.

Nytt för i år inom vårt tema vänskap, är att vi ska brevväxla med en annan barngrupp i Lena församling i Vattholma pastorat, utanför Uppsala. Våra barn har skrivit första brevet där vi har berättat om vår kompisgrupp, vad vi gör och vad vi har för favorit -djur, färg och godissort. Vi har målat porträtt av oss själva och skickat med. I skrivande stund väntar vi ivrigt på svar. Vänskap i vår lilla grupp och vänskap med en annan församling i en annan del av Sverige.