På besök hos vänner i Afrika

Petter Ölmunger, präst, har intervjuat Petra Nilsson, kyrkvärd i Ödsmåls församling, om hennes resa till vårt vänstift i södra Afrika hösten 2022.

Hej Petra! Du har varit i Afrika. Hur kommer det sig?

Göteborgs stift 1 arrangerade en resa hösten 2022 till ett av våra vänstift, det östra stiftet i den evangelisk-lutherska kyrkan i södra Afrika (ELCSA-ED). 2 Jag anmälde mig eftersom jag är engagerad i kyrkan och har ett stort intresse för Afrika.

Vilka var med på resan och vad var syftet?

Vi var 17 personer, männniskor som på olika sätt är engagerade i stiftet och dess församlingar. Präster och diakoner, men också kyrkvärdar och förtroendevalda.

Biskop Susanne och hennes man var också med. Syftet med resan var att stärka våra vänrelationer med människorna och kyrkan i denna del av Afrika. Tanken är också att vi som är aktiva i olika församlingar nu ska fortsätta informera om våra erfarenheter, så att fler blir blir medvetna om vårt vänstift och känner sig delaktiga i relationen.

Hur bodde ni på plats?

Vi blev inhuserade i olika hem i församlingarna i vänstiftet. Jag hamnade hos en kvinna i 60-årsåldern. Det var ganska enkla villkor. Det fanns ingen vattentoalett utan det var utedasset som gällde. För att tvätta sig kokade man upp vatten från brunnen. I en del av hemmen fanns inte ens elektricitet, medan standarden i andra hem var ganska hög. Så det kunde vara stora skillnader mellan olika familjer. Jag hade det i alla fall jättebra och det var extra roligt när jag fick träffa kvinnans barn och barnbarn.

Vad fick ni uppleva?

Massor! Vi besökte många verksamheter som drivs med koppling till kyrkan. Till exempel besökte vi mentormammorna, en organisation av erfarna mammor som hjälper mer oerfarna mammor i sitt föräldraskap. Vi träffade personer som jobbar med mobil sjukvård och barn som får extra stöd och ett mål mat efter skolan, och vi mötte tidigare kriminella som går hantverksutbildningar för att kunna få ett ordentligt arbete. Men det är svårt, för det är jättehög arbetslöshet, och att ha ett kriminellt förflutet gör det inte enklare.

Vi hade förstås också möten med representanter från vänstiftet och från andra kyrkosamfund i området. Och så besökte vi en ursprungsby där vi fick uppleva mer traditionell lokal kultur.

1 Svenska kyrkan är uppdelad på tretton geografiska stift som leds av varsin biskop. Göteborgs stift omfattar församlingar och pastorat i Bohuslän, Halland och västra delen av Västergötland.

2 ELCSA-ED omfattar en del av Sydafrika samt kungariket Swaziland, eller eSwatini som är det officiella namnet sedan 2018.

Hur var gudstjänsterna?

De var härliga! Det var ju lite speciellt eftersom de ordnade särskilda gudstjänster med anledning av vårt besök, och människor från flera olika församlingar deltog. Så det var mycket folk och gudstjänsterna pågick flera timmar. Kollekterna var väldigt speciella. Istället för att bara gå fram eller sitta kvar i bänkarna så dansade man medan man gick fram för att lämna sitt bidrag. Det fanns en stor glädje över att få ge av det lilla man hade.

Nu har du varit hemma i några månader.

Hur har resan har påverkat dig?

På många sätt. En sak jag tänker mycket på är de människor som vi mötte på resan som kämpar för demokrati och mänskliga rättigheter. Det pågår en maktkamp mellan delar av folket och den absolute monarken i eSwatini, kung Mswati III, som har regerat sedan 1986. Den senaste tiden har konflikten eskalerat. Demokratiaktivister fängslas och utsätts för förföljelser på olika sätt. Många har också blivit dödade. Det märktes att det fanns en rädsla hos många att prata om detta, men också en oro för hur utvecklingen framåt ska bli. På vägen till flygplatsen stannade vi i Johannesburg och träffade Sveriges ambassadör i Sydafrika, Håkan Juholt. Han pratade mycket om vikten av att stödja en demokratisk utveckling. Men det är så svårt att veta hur man bäst kan göra det. Det funderar jag mycket kring.

Kan du tänka dig att åka tillbaka om du får chansen?

Ja, absolut! Jag var i Tanzania för 25 år sedan. Men denna resa var väldigt annorlunda. Jag tycker att jag har fått en fördjupad förståelse och jag känner att jag vill bygga vidare på denna erfarenhet. Men man behöver inte nödvändigtvis resa till Afrika. Jag hoppas att vi kan starta upp en internationell grupp i pastoratet och odla våra internationella vänrelationer ännu mer också här i Stenungsund.