INTRO Värdshus och Världshus

Värdshus och Världshus

I många hem börjar förberedelserna så smått inför den kommande julen. Kanske njuter du, som jag, av en adventskalender i år? Kanske pyntar du och gör lite extra fint?

Så annorlunda vi firar nu för tiden, tänker jag, gentemot hur det måste varit den allra första julen. Då var det inte så mycket julmys och pyntande. Inte så stämningsfullt. I fokus fanns istället en folkräkning där syftet var att alla skulle betala skatt. Kanske inte helt olikt våra egna deklarationstider?

Fast kanske lite mer livfullt ändå! I min fantasi tänker jag mig ett stort folkvimmel under de dagar som omgärdade den första julen. Människor kom från alla väderstreck till den lilla staden Betlehem. Unga och gamla. Hela familjer tillsammans och en och annan ensam vandrare. Alla som på något sätt hade sitt ursprung i staden Betlehem hade kallats hem för att registrera sig hos de romerska myndigheterna. Skattskrivningen var en ny uppfinning som ståthållaren Quirinus hade bestämt. Det hade aldrig gjorts förr och de flesta såg det nog som en ganska trist teknikalitet som måste göras. Men kanske bjöd den också på oväntad glädje? Så kan det ju bli på en hemvändardag, när släktingar och gamla vänner kommer samman. Säkert var det många som gick till restauranterna för att äta och umgås!

Så kommer då Josef och Maria till Betlehem. Och när de anländer är alla övernattningsmöjligheter som bortblåsta. Inte ett ledigt rum kan de hitta. Vi vet att Maria, som var höggravid när de kom till Betlehem, fick föda sin son i ett stall eftersom det var fullt på vartenda värdshus. Jag har ofta funderat på hur fantastisk den där värdshusvärden var som hittade en lösning för Maria trots att allt såg hopplöst ut. Jag tänker att hon eller han måste varit en människa med stort hjärta som såg möjligheter där andra bara såg problem.

FOTO: PIXABAY

Och med värdshusvärdens hjälp kunde Maria föda Jesus till världen. Jesus, som med sin person, föder hopp och liv i oss!

Om vi återvänder till vår egen tid, så tänker jag att hoppet behöver födas också här. In i våra privata liv och in i vår gemensamma framtid. Vi lever i en tid där vi matas av olika slags hopplösheter. Vi får höra om hur vårt samhälle splittras allt mer i olika grupper som har svårt att förstå varandra. Vi får hör att miljö- och klimatfrågorna är reella problem som på riktigt måste få en snar lösning. Och vi ser hur många av oss kämpar för att få vår vardag att gå ihop.

Ibland påminner vi lite om Josef och Maria. Också vi kan vara ute och söka ett ”värdshus”, en plats där hoppet kan födas. Samtidigt kan vi också likna ”värdshusvärden”. Vi kan bli människor som är lösningsfokuserade, och som är beredda att hitta livsbärande lösningar för andra. Ett sådant exempel är berättelsen om Hoppets katedral, som ni kan läsa om på nästa sida i detta nummer av Klockrent.

En annan hoppbärande tanke delar Petter Ölmunger i sin krönika. Petters text handlar inte om ett ”värdshus” men väl om ett ”världshus”. Om hur vårt gemensamma hem i universum borde föra oss samman och sporra oss att på bästa sätt ta hand om varandra.

En god läsning önskar jag er! Och när tiden är inne – en välsignad jul!

ELINOR JOHANSSON, KYRKOHERDE elinor.johansson@svenskakyrkan.se 0303 - 660 02