Prästsamtal om nattvard

En total frihet och samtidigt så heligt

”Åldern spelar ingen roll utan det handlar om glädjen att få vara nära Gud”

Eva-Lena Karlsson

Pastoratets präster i ett intressant samtal på Gläntan om nattvard.

Det är prästen som delar nattvarden. Men vad är deras egna tankar om den? Andrum har träffat prästerna i Södra Tjusts pastorat för ett samtal om nattvarden.

TEXT: Filip Ewertsson FOTO: Fredérick Lindström

Stämningen är god med påfyllda koppar och assietter med kladdkaka. Kyrkoherde Matilda Helg inleder prästträffen på Gläntan en vacker höstonsdag. Hennes fråga om att dela ett nattvardsminne blir startskottet på en svarsrunda bland prästerna som tar oss från New York och nallar på nattvardsbordet till struliga ungdomar och en nåd som övergriper allt.

”Bröt brödet så smulorna sprutade” Annsofi Arenander berättar om en resa till New York under prästutbildningen på 1990-talet och ett besök till en kyrka i South Bronx. – På väggen längst bak i kyrkan fanns bilder på Martin Luther King och Malcolm X. När det var fridshälsning så gick alla ut och rökte. Prästen tog fram en stor, flätad croissant som han bröt så det sprutade smulor! AIDSsjuka fick vin i särkalkar (egna små glas) vid nattvarden. Man kramades och pratade. Det var en total frihet i nattvarden som samtidigt var så helig. Det var bland de finaste mässorna jag upplevt, säger Annsofi.

”Dallrade av gudsnärvaro” Eva-Maria Heedman har många goda nattvardsminnen. Men minns särskilt nattvardsfirande med en grupp ungdomar som levde ett ganska stökigt liv.

– Allra först var det svårt för dem att komma till ro. Men vi läste och gjorde nattvarden tillsammans. På så sätt lyckades vi komma till stillheten. Många gånger kunde man känna att det dallrade av gudsnärvaro. Jag tyckte det var jättehäftigt att få göra den här upplevelsen med ungdomarna.

Anette Franzén berättar att hon bett barnen hon mötte i en tidigare tjänst att ta med något fint hemifrån att duka nattvardsbordet med. – Det var väldigt roligt att se vad de tog med sig för något. Barnen bara intog hela grejer med en sådan självklarhet. ”Jag vill ha min nalle här” sa någon. Det var ett härligt och fint tillfälle, säger Anette.

”Gud är ändå större” Eva-Lena Karlsson delar också ett minne med barn i fokus. – Ofta tänker många ”inte ska väl jag gå fram först till nattvarden, jag väntar”. En 4-åriga flicka hade suttit och väntat i bänken under gudstjänsten på det här momentet. När jag då bjuder in med orden ”Kom nu är allt tillrett” då tar flickan med sig sin mamma först i kön och springer sedan fram för att få ta emot nattvarden. Åldern spelar ingen roll utan det handlar om glädjen att få vara nära Gud, säger Eva-Lena.

På tal om ålder och nattvard så dyker frågan upp om vem som får ta nattvarden. Enligt traditionen så är den för alla som är döpta, men alla prästerna i pastoratet är rörande överens om att nattvarden är för alla och ”att nåden övergriper allt”. – Gud är ändå större, säger Britt Alf. ■