2 minute read
Trädens hemliga liv
Rubriken kommer från Dagens Nyheters reporter Lisa Magnussons artikel om skogens hälsosamma effekter på både kropp och själ. Det är naturligtvis ingen ny kunskap. I Uppenbarelseboken står det: ”Trädets blad är som läkemedel för folken.”
Advertisement
Jag läser Peter Wohllebens bok Trädens hemliga liv, som handlar om trädens förmåga att kommunicera; de hjälper varandra, varnar varandra och kommer överens med varandra. De verkar ha tidskänsla och Peter skriver att de kan räkna, de räknar antal varma dagar så de ska veta om sommaren har kommit eller om det bara är en tillfällig värmebölja. De lever i familjer och barnen behöver sina föräldrar för att inte växa för fort och på så sätt bli sköra.
Efter den läsningen ser jag på träden med nya ögon. Träden kan utan tvekan lära oss något om våra liv. I Bibeln finns ett antal kopplingar till träd. I Jesaja står det: Vi vissnar alla som löv. Vi är lika, vi och träden – vi knoppas, vi slår ut. Vi växer och vissnar. Vi faller till marken och blir till jord. Vi uppstår till något sorts liv igen.
Den som litar till Gud, blir som ett träd planterat nära vattnet, så står det i Jeremia. Det handlar om att ha tillgång till källan. Att ha sina rötter där de kan få näring. Att lära sig leva som träden är att öva sig på stillhet. Att stå med fötterna djupt i jorden och sträcka sina händer mot
himlen. Vartenda träd har två kronor. En för höjden - en för djupet. En för jorden, en för himlen. En för mörkret och en för ljuset.
I vår tid med mycket stress och mycket skärmtid är nog skogen viktigare än någonsin. Det har blivit inne med det japanska Skogsbadet, shinrin yoku, som innebär att man under handledning får hjälp att öppna och ”bada” sina sinnen i naturen. Det är också ungefär det vi gör i Södra Tjusts pastorat, bland annat på våra pilgrimsvandringar och pilgrimsritter. Jag brukar säga att gå ut i skogen är att gå in i sig själv men också att gå in i ett mycket större sammanhang att få vila i.
Lisa Magnusson avslutar sin artikel med orden ”Inför det stora, eviga är vi alla lika små. Och tryggare kan ingen vara än den som får ta semester från sin egen gudlösa individualitet och vila i total betydelselöshet i en susande skog”.
/Karin Sanell
TRYGGARE KAN INGEN VARA En av våra mest älskade psalmer Tryggare kan ingen vara skrevs av Lina Sandell. Lina hade en koja i en stor ask som stod på gården. Kojan var hennes älsklingsplats och det är sannolikt att många av hennes psalmer kom till högt uppe i asken.
