DEN FÖRFÄRLIGA OLYCKAN i Västrums kyrktorn

Varje lördagkväll ringde socknens klockare in helgen och sockenborna kunde samlas till helgmålsbön. Så skedde också i Västrums kyrka lördagen den 3 augusti 1845. Men den gången slutade det med en fasansfull olycka.

Klockaren i Västrum hette Johan Solfeldt. Han var född i Lönneberga 1788 och flyttade till Västrum 1817. Då kom han till Rumma gård som skogvaktare. Där arbetade också pigan Brita Cajsa Palmberg. Hon var dotter till bruksskräddaren Nils Palmberg och hans hustru Brita Stina Fröberg och född 1796 på Anvedebo Krog i Hjorteds socken. Senare hade hennes familj flyttat till Forsebo i Västrum.

De unga tu gifte sig i mars 1821. Året innan hade Johan Solfeldt fått ett nytt arbete. Han blev socknens klockare och efterträdde då Fredrik Fagerström som dött i maj 1820.

Tre veckor efter vigseln föddes äldste sonen Carl Peter och först därefter flyttade den unga familjen från Rumma till sockenstugan vid kyrkan. Johan var då 33 år och hustrun Brita 24 år.

Att Johan Solfeldt valdes till klockare föll sig nog naturligt för han var son till klockaren Anders Solfeldt i Lönneberga.

Sockenstugan låg intill kyrkan, troligen ungefär på den plats där den första kyrkskolan byggdes 1850, där den nuvarande skolan från början av 1900-talet är placerad. Sockenstugan användes för sockenstämmans möten och andra sammankomster, men där kunde också församlingens klockare bo.

Intill sockenstugan låg ett sockenmagasin och en fattigstuga. Det verkar som om den nybyggda kyrkskolan 1850 ersatte den äldre sockenstugan, för så snart skolan var klar blev familjen skrivna som boende i skolhuset i stället. Troligen arbetade klockaren även som lärare från början, det var mycket vanligt, men när skolhuset byggts anställdes en ny lärare som hette Nils Fredrik Blomberg och som också bodde i skolhuset.

Med tiden fick makarna Solfeldt fem barn, den förstfödde Carl och hans yngre syskon Carolina, Lovisa, Johanna och Anders, födda mellan 1821 och 1833. När barnen var små hade de en piga anställd och under ett par år hade Johan en lärling, organistkandidaten Carl Peter Ljungberg.

Eftersom de bodde så nära kyrkan var det kanske vanligt att Johan hade med sig något av barnen när han gick till jobbet för att ringa i klockorna uppe i kyrktornet.

Lördagskvällen den 3 augusti följde yngste sonen Anders, då elva år gammal, med sin far till helgmålsringningen.

Det skulle han inte ha gjort.

Säkert hade han fått tillsägelse av sin far att hålla sig långt ifrån de tre stora tunga klockorna när de svängde fram och tillbaka. Men kanske gossen hade spring i benen och glömde bort vad far sagt, för när den sista ringningen innan helgmålsbönen inleddes träffades pojken av en av klockorna och dog ögonblickligen. "Ihjälslagen av kyrkklockan" har prästen skrivit i kyrkboken.

Torsdagen den 8 augusti begravdes den unge klockaresonen på Västrums kyrkogård.

16 år tidigare hade den nyfödda dottern Lovisa dött och många föräldrar förlorade sina barn i sjukdomar, barnadödligheten var stor. Men att som förälder ha orsakat sitt eget barns död, även om det var en olyckshändelse, var förstås något helt annat.

Livet gick vidare för den sargade familjen i sockenstugan.

1857 tog makarna emot ett fosterbarn, barnhusbarnet Matilda Augusta Falk från Stockholm, fem år gammal. Hon blev kvar i familjen till 1869, då hon var 17 år. De tog också hand om en fattig ung änka som antecknades som "vansinnig" och som sedan kom till fattighuset. Den 11 april 1863 dog klockaren Johan Solfeldt ett par månader innan han skulle fylla 75 år. Troligen dog han av sjukdom för någon dödsorsak finns inte inskriven i kyrkboken. Men där kallas han kantor fast det i husförhörslängderna står klockare. 1856 hade kyrkan fått en ny orgel. Efter Solfeldts död blev skollärare Blomberg församlingens organist och kanske hade de delat på denna syssla de sista åren. Någon ny klockare anställdes inte.

Vid Jonas död hade makarna ganska rikligt med lösöre i hemmet, inte några pengar men gott om skulder, visar hans bouppteckning. När begravningen och skulderna dragits av återstod ett arv värt 11 riksdaler.

Hustrun Brita levde som änka i sju år och dog 1870. Under änkeåren hade hon bott kvar i skolhuset.

Makarna hade tre barn som överlevde barndomen och blev vuxna. Vad hände med dem?

Äldste sonen Carl kom i klammeri med rättvisan och levde ett brokigt liv. Först som äldre bildade han familj och dog på fattighuset 1912.

Äldsta dottern Carolina gifte sig med skomakaren Peter August Fagerberg, sonson till kyrkvaktaren Jonas Fagerberg i Gutan, han som rymde från rysk fångenskap (se Andrum 2020:1).

Yngsta dottern Johanna blev kvar hemmavid och bodde länge på fattighuset, sedermera ålderdomshemmet, där hon dog 1920. ■

Planskissen över kyrkans område i Västrum gjordes vid kyrkogårdens utökning 1881.

Väster om kyrkan låg då kyrkskolan, där familjen Solfeldt bodde, troligen på samma plats som den gamla sockenstugan stått på. Vid den tiden gick landsvägen norr om kyrkan och fattighuset låg då ungefär där den nuvarande vägen går. Bildkälla: Lantmäteriet.