DRÖMMAR FRÅN DALSVÄGEN

Vi träffas på Dalsvägen 23, äldreboendet i Gunnebo, en förmiddag i början på året. I den ljusa samlingssalen vid de vackert dukade kaffeborden, sitter ett femtontal personer, boende på Dalsvägen och de som har hemtjänst. De har bjudits in för att ”minnas sitt 50- och 60-tal” med musik och modevisning. Efter modevisningen ska vi tala om drömmar.

Göran, 83 år, berättar om sitt liv som fiskare. – Jag längtade ut på havet, inte det stora havet men Östersjön. Jag har bott runt om i Småland och är uppvuxen i Västervik. Jag ville stanna där jag är född. Jag hade inte trivts någon annanstans, säger Göran. Han har arbetat som fiskare, men ville egentligen bli kock..

– Men jag är en naturman, har fiskat och jagat hela mitt liv. Jag har haft ett bra liv och kan säga att jag uppfyllt mina drömmar. Idag drömmer Göran om att få vara på Hasselö på somrarna.

Birgit, 87 år, har däremot drömt mycket i sitt liv. – Både som barn och vuxen; jag drömmer fortfarande och många drömmar har slagit in – speciellt de jag drömde när jag var barn. Andra inte och man får släppa det, säger Birgit. Men det har funnits drömmar som hon tänkt extra mycket på. Drömmar kan återkomma, men Birgit delar inte sina drömmar med någon.

– Vissa drömmar kan vara hemska och jag tycker att jag drömmer mindre idag, säger Birgit.

är en och jagat hela mitt liv. Jag har haft ett bra liv och kan säga att jag uppfyllt mina

Flera jag talar med berättar att de drömmer regelbundet, det känns när man vaknar, men man kommer inte håg drömmen. Andra drömmer inte, och dagdrömde gjorde man bara som ung.

Eskil, 95 år, hade mardrömmar som liten.

– Jag hade mängder av mardrömmar som barn, som en följetong. Men av föräldrarna fick han höra att ”du är ingen drömmare”. Han säger att drömmarna har förändrats sedan han var pojke ”det går inte att jämföra”.

I tidig skolålder återkom den klassiska drömmen att springa för att komma undan. I samband med konfirmationen började Eskil tänka på vad han ville med sitt liv.

– Jag kan säga att en del av mina drömmar kom att styra mina val.

– Nu, när jag är över nittio fortsätter jag drömma – speciellt min mor återkommer ofta, på ett mycket naturligt sätt. Det är inget att vara rädd för. Det är viktigt att fortsätta drömma, det stimulerar hjärnan. Jag drömmer till exempel om mina förfäder – nutid och dåtid vävs ihop. Jag skulle vilja ha en förklaring, säger Eskil. ■