bakom den gemensamma deklaration om rättfärdiggörelsen som arbetats fram av katolska kyrkan och de evangelisk-lutherska kyrkorna för att bilägga den flerhundraåriga tvist som funnits. Frälsning och rättfärdiggörelse kan med ett evangeliskt-lutherskt synsätt inte vinnas genom goda gärningar (eller för den delen, som förekom vid tiden för reformationen, avlatshandel), utan endast genom tro på Jesus och att han har sonat våra synder. De evangelisk-lutherska kyrkorna och katolska kyrkan har gemensamt konstaterat att olika språkbruk och terminologi har lett till att kyrkorna talat förbi varandra på många punkter och att de nu står så nära varandra i frågan om rättfärdiggörelsen att fördömandena från reformationstidens skrifter inte längre är tillämpliga. Frågan ska därför inte ses som kyrkoskiljande. Samtalen i Sverige har lett fram till gemensamma teologiskt och pastoralt inriktade dokument om dopets innebörd och konsekvenser, giftermål över samfundsgränserna och ett internationellt uppmärksammat dokument om biskopsämbetet. För Svenska kyrkans del skedde ett positivt genombrott i förhållande till Romersk-katolska kyrkan i samband med Johannes Paulus II:s (1920-2005, påve 1978-2005)) besök i Sverige 1989. Denna kontakt fortsattes i samband med firandet i Rom 1991 av 600-årsminnet av Heliga Birgittas kanonisation.8 Ärkebiskop Bertil Werkström (1928-2010) och Johannes Paulus fick då också en god personlig relation som var betydelsefull. Hösten 2016 väntas påven Franciskus I (1936-) till Lund och Sverige för det gemensamma möte som Lutherska världsförbundet och Romersk-katolska kyrkan arrangerar inför 500-årsjubileet Martin Luthers teser på kyrkan i Wittenberg. Mötet kan ses som en förberedelse för det – historiska? – möte som kan komma till 500årsjubileet. Franciskus blir den andre romersk-katolske som kommer till Sverige. Trots olika uppfattningar i några frågor är relationerna mellan Svenska kyrkan och Vatikanen goda, vilket framgick av ärkebiskop Antje Jackeléns besök hos påven Franciskus I våren 2015. Under ett tjugotal år har kontakterna mellan Svenska kyrkan och de ortodoxa kyrkorna i Sverige vuxit i styrka. Samtal pågår. Den starkt ökade invandringen av ortodoxer har gjort detta än mer angeläget. Allt har inte varit en stor ekumenisk lycka. Svenska kyrkan har en mer liberal teologisk hållning än många andra kyrkor. Relationen till några kyrkor blev kärvare då Svenska kyrkan fattade beslut om prästvigning av kvinnor, liksom efter beslutet om kyrklig vigsel vid äktenskap mellan personer av samma kön. Det blev en kris, både i sak och därför att några kyrkor ansåg att Svenska kyrkan
brustit i samrådet inom Borgågemenskapen och Lutherska världsförbundet (LVF). Romersk-katolska kyrkan och de ortodoxa kyrkorna var också kritiska mot Svenska kyrkans beslut, liksom några av de inomkyrkliga fromhetsriktningarna och frikyrkorna. För Lettlands evangelisk-lutherska kyrka är Svenska kyrkans uppfattning ett hinder för att bli fullvärdig medlem i Borgågemenskapen (vilket det däremot inte är för den lettiska utlandskyrkan). I början av 2013 avbröt Mekane Yesus-kyrkan i Etiopien efter en mångårig samverkan relationerna med både Svenska kyrkan och den största amerikanska evangelisklutherska kyrkan, Evangelisk-lutherska kyrkan i Amerika (Evangelical Lutheran Church in America, ELCA) på grund av dessa kyrkors syn på homosexualitet i förhållande till prästämbetet och kyrklig vigsel. Dessa tre kyrkor är bland de allra största i LVF. I Sverige sker emellertid fortfarande ett arbete med rötter i Mekane Yesuskyrkan inom Svenska kyrkan. Svenska kyrkan har för sin del hävdat att både det lutherska och det ekumeniska samarbetet måste tåla skilda uppfattningar, även i för de olika kyrkorna viktiga frågor. MER ATT LÄSA I kapitel 14 finns en genomgång av inhemsk och internationell ekumenisk samverkan. l fördjupningsdelen beskrivs bakgrund och nuvarande situation för kristna trossamfund i Sverige utöver Svenska kyrkan. Där behandlas också andra religioner än den kristna och den religionsdialog som pågår.
Gemenskap med andra kyrkor Kyrkogemenskap är mer än ekumeniska samtal och överenskommelser i enskilda frågor. Kyrkogemenskap är just det som ordet säger, alltså en längre gående gemenskap där man accepterar varandras ordning i fråga om t.ex. medlemskap, dop och vigningstjänst/ämbete och där man dessutom på olika nivåer ömsesidigt deltar i varandras liv. En grundtanke är också att en medlem i en kyrka i mötet med en annan kyrka ska bemötas på samma sätt som denna kyrkas egna medlemmar. Beslut om kyrkogemenskap fattas av i Svenska kyrkan av kyrkomötet. Den mest självklara kyrkogemenskapen har Svenska kyrkan med andra kyrkor i Lutherska världsförbundet (LVF). De beslut som LVF fattat vittnar om att man ser sin uppgift att vara just en gemenskap mellan medlemskyrkorna. Den mest uppmärksammade ekumeniska överenskommelsen i nyare tid är för Svenska kyrkans del Borgåöverenskommelsen (The Porvoo Declaration) som ingicks 1993. Den kan ses som en fortsättning på den gemenskap som i början av seklet etablerades mellan Engelska kyrkan och Svenska kyrkan. Bakom överenskommelsen stod
Porvoo är det finska namnet på Borgå, den stad där överenskommelsen undertecknades.
8
35