1982 års kyrkomötesreform Först 1982 hände något mer genomgripande. Då genomfördes en partiell men viktig förändring av relationerna mellan staten och Svenska kyrkan:
Svenska kyrkan gavs rätt att disponera all kyrklig egendom inklusive prästlönetillgångarna.
Kyrkomötets deltagande i lagstiftningen avvecklades nästan helt.
En lagstadgad skyldighet för alla som tillhör Svenska kyrkan att betala kyrkoavgift infördes.
Riksdagen delegerade till kyrkomötet uppgiften att fatta beslut i viktiga inomkyrkliga frågor.
Staten förband sig att utan kostnad svara för uppbörden av kyrkoavgiften.
Den prästerliga representationen och biskoparnas självskrivna ledamotskap avskaffades.
Sedan den 1 januari 2000 är Svenska kyrkan rättsligt sett ett registrerat trossamfund, en helt ny associationsform som kom till i samband med reformen. Förändringen innebar sammantaget att Svenska kyrkan gick
Ansvaret för huvuddelen av begravningsverksamheten stannade hos Svenska kyrkan.
En läronämnd (med alla biskopar som ledamöter) för behandling av lärofrågor inför beslut i kyrkomötet. En styrelse inrättades på nationell nivå, Svenska kyrkans centralstyrelse.
från att ha varit lokala kyrkokommuner och samfälligheter till att bli registrerade och självständiga delar inom Trossamfundet Svenska kyrkan,
En formell åtskillnad gjordes mellan lagreglerad och icke lagreglerad verksamhet i Svenska kyrkan.
från att ha varit statliga och kommunala organ i stiften till att bli registrerade och självständiga delar av Trossamfundet Svenska kyrkan på stiftsnivå och
Millennieskiftets kyrkohistoriska reform 1982 års ordning varade fram till kyrka-statreformen vid millennieskiftet. En i det närmaste fullständig avveckling av statskyrkosystemet genomfördes fr.o.m. den 1 januari 2000. Reformarbetet inleddes med 1995 års principbeslut. Stat och trossamfund sökte sig i samverkan fram till nya konstitutionella former för trossamfunden och en större jämlikhet dem emellan. Beslutet innehöll också ett löfte om att Svenska kyrkan skulle kunna arbeta vidare med oförändrade verksamhetsförutsättningar. Svenska kyrkan fick en lösning som innebar en bevarad identitet som evangelisk-luthersk, episkopal, demokratisk och rikstäckande folkkyrka. Konkret innebar reformen följande:
från att ha varit statliga organ och stiftelser på nationell nivå till att bli en samlad organisation på nationell nivå, Trossamfundet Svenska kyrkan. Man kan med fog säga att resultatet av dessa förändringar var att Svenska kyrkan tog det slutliga steget från myndighetskyrka till trossamfund. Kyrkan blev en del av det som brukar kallas den tredje sektorn vid sidan om den offentliga sektorn (stat och kommuner) och den privata sektorn (näringslivet). MER ATT LÄSA I fördjupningsdelen finns kyrka-statfrågans långa historia mer utförligt redovisad. I kapitel 3 finns en detaljerad redovisning av rättsliga frågor som rör relationerna mellan stat och trossamfund, bl.a. Svenska kyrkan. De särskilda reglerna för kungens, prinsars och prinsessors bekännelse behandlas i dels i kapitel 10, dels i kapitel 17. I kapitel 17 Frågor för framtiden behandlas diskussionen om en gemensam lag för alla trossamfund i stället för lagen om Svenska kyrkan.
En särskild lagstiftning beslutades för Svenska kyrkan. De skilde sig i vissa avseenden från övriga samfund. Full beslutsrätt för Svenska kyrkan infördes i alla egna angelägenheter, dvs. inomkyrkliga frågor, utan någon delegation från riksdagen. En lagstadgad rätt till kyrkoantikvarisk ersättning från staten lades fast.
25