slutpunkt utan den leder fram till Guds förlåtelse och upprättelse – till att vi kan möta livets och världens utmaningar upprätt och uppriktigt. Vi har behov av förlåtelse, upprättelse och befrielse, många gånger. Att inte erkänna vad vi gjort fel eller att ge upp för att vi missat målet är inget alternativ. Ansvaret ser olika ut för olika människor: de som har högre inkomster svarar oftast för en större klimatpåverkan än de med lägre inkomst, män påverkar oftast klimatet mer än kvinnor. Den som inte har gått i den andres skor gör gott i att vara försiktig med att uttala sig om den andres livsval, men vi bör ändå diskutera de förväntningar som kan ställas på alla människor i samhället. Normer förändras, liksom våra egna upplevelser av vad som är attraktivt och njutbart. I takt med att klimatfrågan får större betydelse ändras synen på vad som anses vara ett socialt acceptabelt beteende. För hundra år sedan var det acceptabelt att spotta på golvet. Vilka av dagens beteenden kommer framtida generationer att skaka på huvudet åt?
”Kommer det att gå bra, mamma?” När vi relaterar klimatförändringen till våra barns och barnbarns framtid blir framtidsperspektivet längre men inte oöverblickbart. Att tala om barnen är att ställa sig själv i ansvarsposition. Just nu förbrukar vi de resurser som kommande generationer skulle ha haft att leva på. Om vi inte agerar i tid, lämnar vi en springnota som de som är barn idag och i morgon måste betala. Barn perspektivet är därför ofrånkomligt i klimatfrågan. 54