Sann mot sig själv - öppen mot andra

gamla förbundet” ersatts av ”ett nytt förbund” kom senare att bli hörnstenen i antijudisk ersättningsteologi. Det judiska anspråket att vara och förbli ett folk med en särskild relation till Gud (”förbundsfolket”) är en utmaning för universalistisk kristen teologi liksom judendomens avvisande av Jesus som Messias.

Det kan vara provocerande för kristna att upptäcka att de heliga skrifter som är gemensamma för judisk och kristen tradition har en annan tolkningshistoria och är insatta i andra tolkningssammanhang i den judiska gemenskapen än i den kristna. En central kristen tolkningsstrategi har varit att kontrastera svårbegripliga och frånstötande texter i Gamla testamentet med texter från Nya testamentet (”lagträldom mot evangeliets frihet”). Jesus framställs då som den som bryter med det gamla och för fram något nytt och omstörtande. Möten med levande judisk textutläggning rubbar sådana schabloniserade föreställningar; Jesus kan också uppfattas som tillhörig judisk tradition. Detta innebär också att en del kristet tankegods måste omprövas. Så till exempel psalmtexter som Sv.ps. 331:6: ”Moses gav oss lag och krav … Jesus lyfter bördan av.” Psalmen säger något annat än den bibeltext (Johannes 1:17) som den bygger på: att lagen gavs genom Mose och nåden och sanningen genom Jesus kan läsas som att både Mose och Jesus ger det som är gott, de är båda förmedlare av det gudomliga.

Att lagen inte har samma betydelse för en lutherskt kristen som för en jude är dock uppenbart. Våra kristna erfarenheter av lagen är annorlunda än de judiska. För lutherskt kristna ses lagen som nödvändig för människors förhållande till varandra på jorden, men vi menar också att lagen avslöjar vår oförmåga att uppfylla den fullt ut och att den därför driver oss till Kristus. De judiska erfarenheterna av lagen är annorlunda; här är det glädjen över lagen och Guds trofasthet trots folkets ofullkomlighet som står i centrum.

De frågor som väcks bland kristna i mötet med judendom är bland andra hur det är möjligt att bygga en kristen identitet som inte förutsätter en nedvärdering av den judiska gemenskapens självförståelse. Hur kan kristna förhålla sig till gammaltestamentliga bibeltexter utan att hemfalla åt en form av ersättningsteologi? Kan kristna visa sin glädje över Evangeliets frälsande kraft och samtidigt förstå den judiska glädjen över Lagen? Hur förstår judar och kristna förbundsteologi i ljuset av varandras teologiska traditioner?

Det är inte bara så att texter tolkas på olika sätt i judisk respektive 39