religiositet ryms inom hinduismen – är en utmaning till kristen teologi som betonat enhet och renlärighet och ofta också enhetlighet. I en tid när mångfald är ett honnörsord kan hinduismen framstå som en religion som tillåter väsentligt större mångfald än kristendomen. Individen kan välja sin egen gud eller gudinna, sitt sätt att utöva religionen (genom tillbedjan, meditation, intellektuell reflektion eller handlingar) och dessutom ges nya möjligheter i nästa liv. Hinduismen framstår alltså som tolerant, med stor frihet för individen att välja väg efter eget temperament. Att hinduismen inte alltid är så tolerant i praktiken är delvis en annan sak. Kastväsendet i Indien är en utmaning för den kristna teologi som ser alla människors lika värde och rättigheter som en hörnsten, men kastsystemet kritiseras också av många hinduiska ledare. Eftersom hinduismen är så mångfasetterad beror utmaningarna till teologin på vilken form av hinduism de kristna möter. Katolska dialogteologer som exempelvis benediktinmunkarna Abhishiktananda (Henri le Saux) och Bede Griffiths fascinerades av hinduisk Advaitafilosofi (icke-dualistiskt tänkande) och sökte efter att fördjupa och erfara den kristna tron genom hinduiskt inspirerad askes som ledde dem till insikten om tillvarons enhet. Andra teologer, som exempelvis biskopen i Church of South India A.J. Appasamy (1891–1975), vände sig istället till bhakti-traditionerna där tillbedjan av en Gud som gör sig känd för människor är central; här såg de kristna teologerna likheter med kristen tillbedjan av det gudomliga. Under de senaste decennierna är det framför allt olika former av befrielseteologi med tonvikt på de ”kastlösas” (daliternas) kamp för sina rättigheter som har varit viktig inspiration för kristna teologer som arbetat interreligiöst i en hinduisk omgivning. Utmaningarna för kristna dalit-teologer i Indien i förhållande till högkastiga hinduer är annorlunda än de som nordamerikanska kristna teologer involverade i dialog med brahminska Sri Vaishnava-anhängare möter. I det ena fallet handlar frågorna om människovärdet, i det andra exempelvis om olika uppfattningar om vad Guds nåd innebär. ”Guds nåd” är ett centralt begrepp i Sri Vaishnava-teologin. Det finns två riktningar inom rörelsen: ”katt-skolan” som menar att människan bärs av Guds nåd så som kattungen bärs av sin mamma; och ”apskolan” som istället menar att människan söker sig till Guds nåd genom att klänga sig fast vid Gud så som apungen klänger sig fast
33