individuell frihet trummas ut som frälsningsmantran från både politiker, organisationer, kommunala instanser (till exempel skolor) och näringsliv. Visst skulle man kunna säga att livets stora frågor alltid har varit desamma, såväl för unga som för gamla. Men då livssituationen tar sig nya former blir också frågornas uttryck annorlunda. Sannolikt pratar man om döden på ett annat sätt i dag än tidigare, samtidigt som unga pratar på ett annat sätt än äldre. Livsstilarna kan liknas vid ett raster som påverkar hur man tolkar sin egen livssituation. Den breda ung domsgruppen i Sverige har det materiellt mycket bättre i dag än vad man hade under 50-talet. Å andra sidan präglades livssituationen på den tiden av en framtidstro, som inte alls har sin motsvarighet i dag. Poängen här är inte att framhålla den ena tiden som bättre än den andra, utan bara att illustrera vikten av att förstå det föränderliga i ungas livssituation. Först då kan vi skapa ett konfirmandarbete som är relevant för alla. Flera studier har under senare år visat att ungas psykiska hälsotillstånd successivt försämras. (Ungdomsstyrelsen 2005, Bremberg 2006) Men att hävda att unga i dag mår sämre än vad de gjorde för 30 år sedan är inte helt oproblematiskt och studiernas resultat behöver inte innebära att unga faktiskt mår sämre. Om allt annat vore konstant, kunde vi vara säkra på att det innebär en hälsoförsämring. Men så är det inte. Kanske har den sociala acceptansen för att uttrycka ohälsa ökat? Eller är dagens unga sämre rustade att hantera livets skiftningar än vad man var för 30 år sedan? (Eberhard 2006) Om någon, eller båda, av dessa två tankar bär så lite som ett uns av sanningens prägel blir de resultat som visar på ökad ohälsa bland unga mer svårtolkade. Inte heller när det gäller faktauppgif ter kan man vara helt säker. Att fler unga i dag vårdas inom psykiatrin än tidigare kan vara ett tecken på att den typen av vård blivit mer tillgänglig och behöver inte per definition innebära att fler unga mår sämre. Jag vill med detta varken motsäga eller ifrågasätta tidigare forsknings- och ut redningsresultat, utan endast problematisera dem ytterligare för att mana till viss försiktighet. Dessutom visar dessa förklaringsmodeller på nog så intressanta förhållanden vad gäller ungas livssituation. Är man i dag mindre rustad att hantera livets stora frågor än man var tidigare? Kanske kan man inte svara med ett ja eller nej, men det ser helt klart annorlunda ut i dag än tidigare. Frågorna borde hänga nära samman med på vilket sätt konfirmandarbetet möjligen bör utvecklas. 12
en tid fylld av mening