Hanken - ett utmärkt språngbräde i livet

När jag fick frågan om jag som gammal Hanken Alumn ville skicka en hälsning till dagens Hankeiter måste jag ta mig en ordentlig tankeställare. Världen har förändrats en hel del sedan jag tog min första examen vid Hanken för femtio år sedan. Det kan vara svårt för dagens studerande att förstå hur vi klarade oss med de rudimentära verktyg vi hade till vårt förfogande under studietiden men samtidigt kan det ju vara kul att följa med mig på en tripp

"down memory lane” . Text & Bild: Carita Teperi f. Limnell

Hanken - Ett hem för diplomekonomer och -korrespondenter på 70-talet

Hur kom det sig att jag valde att studera vid Hanken? När jag var liten bodde vi på Runebergsgatan, snett mittemot Hanken, så platsen var bekant från min barndom. Eftersom jag alltid varit intresserad av språk var språklinjen vid Svenska Flicklyceet eller “Bullan” ett naturligt val för mig men sedan blev det lite knepigare. Jag skulle ha varit välkommen tillbaka till skolan som språklärare men hela tanken kändes absurd. Mitt tålamod skulle aldrig ha räckt till att undervisa ointresserade elever. Jag skulle antagligen ha bombarderat klassen med kritor och pekpinnar bara för att väcka de lataste. Efter ett år som utbyteselev i USA var det min dröm att få jobba utomlands, helst som tolk vid FN i New York. Tyvärr fanns det ingen tolkskola i Finland och jag hade inte råd att studera utomlands. Jag måste få en utbildning och ett jobb så snabbt som möjligt. Som så många finlandssvenskar valde jag att börja studera vid Hanken. På sjuttiotalet var studierna uppdelade i en ekonomoch en korrespondentlinje. Mitt språkintresse fick mig att välja korrespondentlinjen, trots att ekonomlinjen kunde hade gett mig ett bredare urval av såväl ämnen som studiekompisar. Det fanns inga pojkar på korrespondentlinjen, tyvärr. Det skulle ha varit en trevlig omväxling efter alla år i en flickskola. Ett av våra första gemensamma uppgifter som hankeiter var att springa runt och samla in tidningspapper för att hjälpa till att finansiera Hankens nybygge Casa Academica. Det gav oss en stark känsla att vi gjorde någonting viktigt med tanke på Hankens framtid. Ämnesurvalet bestod av national- och företagsekonomi, ekonomisk geografi, handelsrätt, statskunskap, statistik med matematik samt bokföring. Företagsekonomin var indelad i tre kurser: redovisning, marknadsekonomi och företagsadministration. Jag valde marknadsekonomi som huvudämne och drygade ut studierna med approbaturer i svenska, engelska, tyska och spanska. På sjuttiotalet fanns det inga datorer att använda som hjälpmedel. Vi kunde inte Googla efter information på nätet utan vi måste söka oss till bibliotek och andra informationskällor för att hitta de uppgifter vi behövde. Lärarna använde sig av overhead-projektorer vid föreläsningarna. Hankens

Carita Teperi f. Limnell

Studier vid Hanken: 1969-1972 diplomkorrespondent, huvudämne marknadsföring, 2000-2008 ekonomiemagister, huvudämne företagsledning och organisation Gradu: “How atractive is Finland from a Dutch perspective? - A study of Dutch investment in Finland”

Arbetsuppgifter: Economic Specialist vid Amerikanska

Ambassaden i Helsingfors 1972-1988, Senior Economic

Adviser vid Nederländska Ambassaden i Helsingfors 1988-2011, Pensionerad mångsysslare, mormor och farmor 2011-

ADB-sal var visserligen fylld med jättestora hålkortsapparater men mobiltelefoner och internet t.o.m. telefax var okända begrepp. Allting gjordes för hand. Om vi ville hjälpa en kompis med att göra anteckningar under en föreläsning måste vi sticka in ett kalkyleringspapper i anteckningsblocket. Kopieringsmaskinen spottade bara ut en ljusröd kopia åt gången. Skrivmaskinerna var till största delen manuella. Med lite tur kunde man få använda en elektrisk skrivmaskin. Telex var en förfinad version av skrivmaskinen. Det man skrev överfördes till mottagaren utan att man behövde skicka ett brev per post – rena lyxet. Företagen använde sig av telex, telegram och brevpost. Telefax och datorer blev vanliga långt senare. Vår gamla trotjänare trådtelefonen fick en ny konkurrent. Den bärbara biltelefonen var en stor och klumpig manick som affärsmännen tog med sig på sina handelsresor. Det gällde bara att boka ett hotellrum högst upp för att försäkra sig om att förbindelsen fungerade.

Nu tror ni säkert att det inte fanns något socialt liv på Hanken. Tvärtom, vi hade en aktiv studiekår som ordnade fester och olika evenemang. Vi träffades mest i cafeterian. Senare kom de nya utrymmena i Casa med i bilden och så fanns det naturligtvis Ölkki i Hankens källarvåning. I jämförelse med den solemna årsfesten var festerna där något vildare och definitivt mer dryckesbetonade. Tyvärr är mina upplevelser av det vilda studielivet något begränsade, så jag kan inte ge er en mer detaljerad minnesbild av det glada sjuttiotalet på Hanken. År 1972 var jag klar med korrespondentstudierna. Tanken var att fortsätta till ekonomiemagister men tyvärr går det inte alltid som man planerar. Jag gifte mig och fick barn. Kombinerat med ett heltidsjobb räckte tiden inte till, så jag måste lägga studieplanerna på hyllan. Det skulle dröja trettio år innan jag beslöt mig för att plocka ner dem, damma av dem och slutföra det jag påbörjat.

Vägen till en internationell karriär

Under studietiden hade jag sommarjobb på fondavdelningen vid HAB. Till dagsrutinen hörde att traska över till börsen, följa med

handelstransaktionerna, notera dagens kurser och till slut ställa ut en tavla med börskurserna i bankens skyltfönster. Tanken att jobba med garantier och fonder var lockande. Några år senare intervjuades jag för en praktikantplats vid Världsbanken i Washington DC. Jag hade utmärkta studieresultat och fyllde alla kriterier med ett undantag – jag hade man och barn. De ansågs vara ett hinder för mig att kunna jobba utomlands. Lyckligtvis har tiderna

"Lyckligtvis har tiderna förändrats.

Man behöver inte vara singel för att göra en internationell arbetskärriär"

ambassad. Jag hade kvar mina goda kontakter med studiekamraterna i USA och tänkte - why not, jag skall göra ett försök. Jag ringde Amerikanska ambassaden i Helsingfors och det visade sig att de hade en plats ledig på den ekonomiska avdelningen. Jag blev inkallad till en intervju och till min stora förvåning fick jag platsen. Utan min mångsidiga Hanken utbildning skulle det knappast ha lyckats. Jag lärde mig snabbt att läsa tidningar och hitta artiklar som kunde intressera amerikanska beslutsfattare. Till jobbet hörde också att skriva analyser och rapporter om Finlands ekonomi, handel och industri samt investeringsförutsättningarna i vårt land. Jobbet som Economic Specialist var mångsidigt och intressant. Jag träffade många finska och amerikanska höjdare inom politiken och företagsvärlden. Finland var en viktig knutpunkt för amerikanska och ryska intressen. Amerikanska utrikesministern Georg Schultz var en ofta sedd gäst i Helsingfors och i maj 1988 fick vi besök av President Ronald Reagan. Efter sexton år på Amerikanska ambassaden var jag redo för nya utmaningar. Trots att jag ville vidga mina vyer hittade jag mig själv på en ny ambassad. Den här gången fick jag jobb som Economic and Commercial Adviser vid Nederländska ambassaden. Min uppgift var att försöka befrämja handel och investeringar mellan Finland och Nederländerna. Jag fick också chansen att lära mig ett nytt språk, “gurgelspråket” holländska. Trots att de flesta holländare talar engelska var det en stor fördel att kunna holländska. Isynnerhet ägarna av mindre företag gillade att få tala sitt eget modersmål när de tog kontakt med ambassaden.

förändrats. Man behöver inte vara singel för att göra en internationell arbetskärriär. Tvärtom, familjen kan vara en viktig tillgång. Tyvärr blev det ingen internationell bankkarriär för mig men jag lyckades med kompromissen att kunna arbeta “utomlands” här i Finland istället. Under ett tandläkarbesök råkade jag läsa en artikel om arbete på en

Sommaren 2000 deltog jag i en kurs kallad “International Business” som Hanken arrangerade inom öppna högskolan. Kursen var intressant och tangerade mitt arbete vid Nederländska ambassaden. Jag fick “blodad tand” och beslöt mig för att fortsätta mina studier. Det var ibland lite knepigt att kombinera arbete och studier men med god vilja och energi lyckades det. Det var en jättestor skillnad att studera som 50-plussare jämfört med mina första år som 20-årig Hankeit. Jag gillade grupparbetena som inte var så vanliga på sjuttiotalet, åtminstone inte på korrespondentlinjen. En kombination av yngre och äldre studerande i samma grupp gjorde arbetet mångsidigt och intressant. Alla hade en chans att visa fram sina starka sidor. Jag hade intalat mig själv att inte tävla med mina yngre studiekompisar men det visade sig snart att jag tävlade närmast med mig själv. Jag tycker om nya utmaningar och blir lätt uttråkad om arbetet går helt på rutin. Trots att en magisterexamen inte hade någon påverkan på min arbetskarriär, ville jag prestera.

Mitt huvudämne var företagsledning och organisation. Det gick snabbt av avlägga de tilläggskurser som krävdes: International Business, Human Resource Management, Strategies for Asia Pacific, Advanced Organization Analysis, forskningsmetoder och ett seminarium men sedan sa det stopp. Jag hade svårt att välja innehållet till min gradu. Det fanns så mycket intressant jag skulle kunna skriva om.

Förändringen av studielagen satte slutligen fräs på oss “evighetsstuderande” . Då det blev klart att alla som påbörjat sina studier före år 2005 måste slutföra dem under våren 2008, blev det fart på mig. Jag valde att skriva min gradu baserad på det jag jobbade med och kände väl till. Titeln blev : “How attractive is Finland from a Dutch perspective? - A study of Dutch investment in Finland” . Om jag minns rätt så var vi flera hundra utexaminerade år 2008. Hankens festsal var för liten och festen hölls i Finlandiahuset istället. Det var en otrolig upplevelse, en av de bästa i mitt liv. Höjdpunkten var att ta emot mitt diplom för avlagd ekonomie magisterexamen tillsammans med min yngsta son Mikael, som också valt Hanken till sin studieplats. Det blev en hel del goda minnen för familj, släkt och vänner. När jag ser tillbaka på mina två studieperioder vid Hanken kan jag konstatera att studerandet vid mogen ålder har sina fördelar. Du kan koppla ihop studierna med din livserfarenhet och den arbetserfarenhet du samlat på. Du kommer också lättare undan när du lär dig att prioritera. Du behöver inte läsa allting utan kan koncentrera dig på det viktigaste. Samtidigt måste jag medge att studerandet var mindre hektiskt på sjuttiotalet. Världen förändras i rask takt och utbudet av information ökar. Det gäller att vara kritisk och selektiv och noga kontrollera att källuppgifterna stämmer.

På sjuttiotalet var det inte så vanligt att jobba eller studera utomlands i motsats till dagens läge där globaliseringen och internationella kontakter helt tagit över. Alternativen är oändliga vilket återspeglar sig på dagens Hankeiter. Till en början var Hanken närmast en studieplats för finlandssvenskar, i synnerhet för sådana som inte riktigt visste vad de ville bli när de blev stora. Under årens lopp har skolans popularitet bland den finskspråkiga befolkningen ökat. Hankens utmärkta internationella rykte har också lockat till sig utländska studerande som söker en god och mångsidig handelsutbildning.

Jag har haft två viktiga motton i mitt liv – att alltid slutföra det jag påbörjat och att göra mitt bästa med de uppgifter och projekt som jag har. Jag tänkte tidigare att studerandet kunde ha varit ett bra yrke, ifall jag skulle ha fått betalt för mödan. Idag är jag nöjd med mitt liv som pensionär. Jag har tid att läsa, handarbeta och njuta av mina underbara barnbarn. När jag därtill har en finfin partner att dela helg och vardag med, ja, vad mera skulle jag kunna önska?