Rätt kalciumnivå efter kalvning ger:

Färre mastiter och enklare kalvning

Subklinisk kalciumbrist ger inte kalvningsförlamning men ökar risken för andra sjukdomar som till exempel mastit och livmoderinflammation. En av förklaringarna är att djur med låga kalciumnivåer i blodet också får ett försämrat immunförsvar.

Dessutom är musklernas funktion beroende av kalcium. När musklerna fungerar sämre stänger sig spenkanalerna sämre och risken för mastit ökar. En försämrad muskelfunktion ökar också risken för kvarbliven efterbörd och löpmagsförskjutning.

Fruktsamhet

Ett nedsatt immunförsvar ökar risken för livmoderinflammation. Sviterna efter en sådan kan försämra både äggets och fostrets utveckling. Man har i försök sett att kor med kalciumbrist får en sänkt fertilitet och en längre tid till konstaterad dräktighet, trots till synes normal ägglossning.

Man har också sett tydliga samband mellan låga kalciumivåer i blodet och höga nivåer av NEFA och ketonkroppar. Båda dessa ämnen och därmed också kalciumbrist är starkt kopplade till energibrist och försämrad fruktsamhet.

Mjölkavkastning

Musklerna är beroende av kalcium och det gäller även vom- och tarmrörelserna. Därför ser man ofta ett sänkt foderintag kopplat till låga kalciumnivåer i blodet och följaktligen också en sänkt mjölkavkastning.

Det är den subkliniska kalciumbristen som kostar mest pengar, inte de kliniska kalvningsförlamningarna. Det är bortfallet i mjölkproduktion som står för den största kostnaden.