Ingrid-pionjär inom musikterapi

Ingrid Michaelssen är en pionjär, en inspiratör och en förebild. Hennes starka tilltro till konstens och musikens läkande och utvecklande potential ledde till ett outtröttligt utvecklingsarbete inom Landstinget Värmland och en tjänst som musikterapeut vid Karlstads centralsjukhus.

Bland det första jag noterar när jag träffar Ingrid hemma i hennes hus i centrala Vimmerby är ett diplom på väggen. En utmärkelse - som Ingrid Michaelssen fick av musikterapeuternas riksförbund - som enbart ges till någon som åstadkommit något alldeles unikt. Ingrid var nämligen först i Sverige med att skapa en tjänst i bild- och musikterapi i rehabiliteringssyfte vid ett svenskt sjukhus.

Från 1994 till 2010 byggde Ingrid upp och ledde musikterapiavdelningen vid Centralsjukhuset i Värmland. Hon arbetade med både barn och vuxna inom sjukhusets olika avdelningar: neurologi, palliativ vård, onkologi och rehabilitering samt utbildade själv vårdpersonal i musikterapi. Lill Lindfors hyllar Ingrids arbete

Vi sätter oss ner vid bordet, och snart spelar Ingrid upp en tjugo år gammal inspelning för mig. När Lill Lindfors under en direktsänd radiointervju samtalade med Ingrid beskrev hon det så här fint: “Det som Ingrid Michaelsen lyckas göra är att föda en livskraft hos människor. Att tro på sig själv och sin egen förmåga”.

När Lill Lindfors sedan började gå in på djupet och frågade “hur jobbar du?” svarade Ingrid “Jag känner in, jag försöker närma mig patienten med empati och förhålla mig öppen till den människa jag möter utan några som helst förutbestämda riktningar”.

Intervjun byter plats

Det är varmt denna sommardag och på eftermiddagen fortsätter vi intervjun i en mer svalkande miljö. Vi tar oss till campingen i Vimmerby där vid sjön Nossens strand en lokalkändis, trubaduren Kalle Sellbrink, uppträder.

Under pausen hälsar vi på Kalle och när han får reda på att Ingrid tidigare arbetat som musikterapeut blir han alldeles salig. De har gått samma musikutbildning och Kalle valde inte att arbeta med just musikterapi, men tycker att det är verkligt stort det Ingrid åstadkommit.

“Storheten att arbeta som musikterapeut ligger egentligen i det enkla”, berättar Ingrid. Hon förklarar att tyngdpunkten ligger vid vikten av lyhördhet för det unika i varje möte. Musiken används som ett verktyg för att uttrycka kommunikation och socialt samspel. Att vara här och nu. Att intuitivt känna in patienten, känna av vilka behov den har, att antingen få vara i tystnad eller få vara i samtal. Att sedan locka fram någon dröm, en längtan hos den sjuka. Något litet som kan frammana en vilja till att skapa och en livsglädje. Att bara en sekund få känna att man har luft under vingarna. “Det handlar inte om att rädda den personen från att dö utan att lägga en mantel om den så att den ska få det så bra som möjligt”. Första uppdraget: med dementa

Det första arbetet var med dementa. “Elna var en äldre dam som var så söt och skramlade alltid med sina tändstickor. Jag lade märke till henne men hon kom aldrig till mig. Men en dag tog Elna mod till sig och frågade om vi kunde sjunga ´Var skog har nog sin källa´”.

I och med att den sången blev levande för Elna – då den minde henne om hennes föräldrar – så kunde ingen längre stoppa henne. Skaparlusten var pånyttfödd. Hon började stjäla plastblommor och sidenblommor på hemmet och började klippa och klistra och skapa. En möjlighet som egentligen saknades helt, för på hemmet hade de inte tillgång till material att vara kreativ med.

Efter ett jul- och nyårsuppehåll tog Elna med sig en gammal trasig fiol till Ingrid. Ingrid tog med sin och de börjar spela tillsammans. “Det var inte en ton som var ren när vi spelade men det var inte heller ett enda öga som var torrt. Alla på hemmet satt helt saliga och lyssnade till varenda melodi”.

Med tiden fick Elna tillbaka många minnen. Efter hand som Elna blev så kraftigt återställd av musikterapin kunde sedan medicineringen slopas. Vad som hände sedan var chockerande, framförallt för läkarna. De kunde konstatera att Elna faktiskt inte alls var dement, utan det var medicineringen som hade gjort henne dement.

“Josef och Prozac skriver inte så bra låtar som Mozart” påpekar Ingrid för mig.

Namn: Ingrid Michaelssen Bor: Vimmerby Bakgrund: Utbildad i musikterapeututbildning vid KMH kungliga musikhögskolan. musikterapeututbildning. Utbildad på Alma - modell i Baskemölle. Speciellt: Arbetade som den första någonsin med musikterapi inom Karlstads centralsjukhus

Musik effektivt vid stroke

En annan avdelning där Ingrid arbetade mycket var med strokepatienter.

“Mötet med Kurt var väldigt speciellt. Han var en före detta rektor som drabbats av stroke och förlamning. Hela hans fysik talade om att han varit en mycket aktiv person. Han hade älskat att vandra i fjällen och han hade tyckt om att organisera, skapa, organisera och sköta om. Och nu satt han paralyserad. Han hade varit en duktig körsångare men nu upplevde han att rösten inte bar längre. Hans allra största sorg var att förlora sången”. Ingrid kopplades in efter en remiss från en läkare.

“När jag först såg Kurt låg han i ett sterilt rum tillsammans med andra förlamade, och där blir man väldigt fort avidentifierad. Han hade blivit deprimerad”.

Kurt svarade väldigt bra på att få sjunga. Så pass bra att han fick tillbaka livsglädjen och dessutom återfick vissa hjärnfunktioner. “Innan var allt han ville att lösa korsord. Efter terapin levde han upp i flera år innan han en dag till slut dog med ett leende på läpparna, medan jag grät”. Musik för de döende

Just den palliativa avdelningen var den sektion som

satt de djupaste spåren i Ingrid. Det var inte bara så att musiken hjälpte patienten att få en inre frid i själen inför möten med döden, utan många fick förlängda liv. ”Jag hamnade på en palliativ avledning på Karlstads sjukhus. Mitt mål var att locka fram en önskan eller längtan att få se en blomma. En kvinna såg en speciell orkidé. Då skyndade jag mig att ta reda på fakta om just den blomman. Snart var jag där med blädderblock, stativ och kritor. I stunden, i känslan och intuitionen kommer det fram en bild, som i ett rus. Ofta kan man sedan koppla en text till bilden, som kommer från en sång”. Svårare var arbetet med de cancersjuka barnen. ”Jag fick verkligen träna mig i att lita på min intuition och öva mig på att vara totalt närvarande. Jag var rädd men samtidigt modig. Jag gjorde det trots min egen förtvivlan för jag ville vara någon för någon. Och vem skulle göra det om inte jag?” Musikterapin – ett livskall

Vid en hastig återblick över hennes liv kan det te sig naturligt hur Ingrids olika livsval till slut lett fram till musikterapin. Men det var inte en helt rak väg att gå utan allt skedde på intuition. Ingrids bana startade som förskollärare och expert inom barnomsorgen där hon fick en specialtjänst som bestod i att ta hand om svåra fall. Att upprätta en kontakt var en tuff utmaning. Särskilt med en del invandrarfamiljer kunde det bli frustrerande på grund av bristande kommunikation, speciellt då hon märkte att orden inte räckte till. Intuitivt insåg hon att det behövdes nya verktyg för att nå fram.

Musiken skulle då komma att bli det nya verktyget för att nå målet. Målet som inte handlade om att få till den perfekta musiken. Musiken var istället ett medel för att skapa glädje och gemenskap. Hur terapin går till

Jag får själv uppleva ett prov på Ingrids musiktalang och kreativitet när vi möts.

Först i form av att hon spelar en vacker melodi och sjunger friskt vid pianot. Sedan får jag en beskrivning av hur terapin går till. ”Musiken används som en matta som rullas ut och en väg att gå på så att man går in i medvetandet och kan känna sig trygg tills dessa att bilden får övertaget. När man nått dit kan man börja måla. Allt detta som väcker livslusten i oss. Längtan efter att drömma, inspirationen till skaparlusten”. Ingrids tjänst axlas av efterföljare

Motståndet fanns där av och till. Chefer som ifrågasatte det vetenskapliga i behandlingarna. Ännu högre uppsatta som ville skära ned på resurserna. Men i samma stund som kritiken kom hördes de starka rösterna från människor inom vården som försvarade musikterapin varpå den kunde fortsätta. Än idag är den igång och idag heter kvinnan som axlat Ingers roll Alexandra Ullsten. Alexandras pionjärsarbete med att implementera musikterapi på neonatalavdelningen vid Centralsjukhuset i Karlstad är också unikt. Hon är dessutom forskare vid Institutionen för Hälsovetenskaper vid Örebros Universitet. Ingrids nya liv

Nu mer än någonsin kan Ingrid Michaelssens egen gedigna erfarenhet inom musikterapi komma till användning då hon kan tillämpa den på sig själv.

I samband med flytten från Värmland till Vimmerby har hon själv drabbats av minnesförluster. Avsaknaden av sammanhang orsakade inre identitetsproblem. Hon upplever en känsla av att vara förlorad. Allt man varit med om - vad är det värt om man inte minns det?

För att balansera upp denna känsla av förtvivlan smyger Ingrid då och då ner i källaren och spelar sina favoritlåtar på pianot, bland dem Benny Anderssons “Tröstevisa” som går rakt in i själen.

Men hon skulle inte ha något emot att ha en människa vid sin sida som kunde, liksom hon själv gjort, uppmuntra och inspirera till kreativitet och skapande. Vi avrundar i musikalisk glädje

Mitt livs längsta intervju - som var en musikalisk resa genom Ingrids innehållsrika liv - kulminerar efter åtta timmar med en melodisk fest. Lokaltrubaduren Kalle Sellbrink bjuder upp Ingrid på scenen. Tillsammans skapar de i stunden någonting helt fantastiskt. Ingrid får sjunga en sommarvisa ur Astrid Lindgrens värld, som bjuder in barnen till dans. Det står inte på förrän Ingrids glädje och skönsång smittar av sig och alla barnen har formats till en lång, lång svans som sprudlar av glädje.

Barn är det ultimata beviset på hur livet ska levas – levande och lekande. Ingrids starka livsgnista och livskall kanske får en fortsättning tillsammans med barnen. Hennes inre sprudlande livsglädje skiner minst lika starkt som ett barns.

Musik som Medicin

Möjligheter och svårigheter för musikterapins existens

Ola Sigurdson, professor i tros- och livsåskådningsvetenskap vid Göteborgs universitet berättar att människan alltid har musicerat. ”Människan är en musikalisk varelse. Under lång historisk tid var det självklart att musiken hade ett egenvärde men det stod inte i strid med att den användes i ett specifikt syfte. Exempelvis kunde den bota kärleksproblem. Ska man amputera ett ben så visade det sig att en gitarr kunde distrahera från smärtan”.

Förr i tiden separerade man inte musiken från konsten eller medicinen. I den moderna tiden vill man ha var sak i sin egen lilla låda. Men det är oundvikligt att musiken, i alla tider, kommit in i som en möjlighet för att återfinna välbefinnande och hälsa.

Historiskt – en mer integrerad människosyn

När skolmedicinen växte fram specialiserade sig medicinen. En läkare på 1200-talet skulle däremot ha en lång repertoar av verktyg, allt ifrån diet till musik. Denna fragmentering av människan har bidragit till att människan för den medicinska vetenskapen objektifieras. Musiken hänförs till det blott subjektiva. “Därmed kan man säga att man på 1200-talet hade en mer integrerad människosyn. Jag menar inte att vi ska återvända till den tiden, men det finns någonting att fundera på kring människans existens och musikens roll som är grundläggande för att sedan kunna ställa frågan om musiken är bra för hälsan”.

Sverige ligger efter

RBU – Riksförbundet för Rörelsehindrade Barn och Ungdomar erbjuder musikterapi för sina medlemmar via Musikterapi Syd som drivs av musikterapeut Nina Cherla. Trots att hon lyckats med något unikt anser hon att orsaken till att Sverige halkar efter inom musikterapins område handlar om att man i Sverige har en mer naturvetenskaplig strävan för att få access till vårdkarusellen. Inom sjukvården rör man sig dessutom i en evidensbaserad miljö.

Av 150 utbildade musikterapeuter i Sverige har bara 15 uppdrag inom landets olika regioner. Anledningen är att Sveriges musikterapeuter inte kan få en legitimation för sitt yrke. Det sägs att mer forskning behövs. Trots att forskning redan finns, exempelvis denna, publicerad på den vetenskapliga plattformen The Lancet som bevisar musikterapins positiva effekt (se https://www.thelancet.com/journals/laneur/article/ PIIS1474-4422(17)30168-0/fulltext)

Musikterapin stor utomlands

Musikterapi är däremot stort inom många europeiska länder och i Indien. I Storbritannien är musikterapi en del av det allmänna sjukhussystemet. Man praktiserar under legitimation och man kan gå till en vårdcentral och få en remiss till en musikterapeut.

Det finns dock undantag även i vårt avlånga land. På Lunds universitetssjukhus har man nyligen utlyst en tjänst på neonatalavdelningen. Sedan september 2020 har föräldrar med barn inlagda på neonatalavdelningarna på Skånes universitetssjukhus erbjudits musikterapi. Detta för att minska spädbarnets stresspåslag och samtidigt skapa en naturlig närhet mellan föräldrar och barn.

Indien – anrik musikterapikultur

Musikterapeuten Nina Cherla, sångare, musikterapeut och grundare av Musikterapi Syd menar att skillnaden mellan Indien och Sverige är stor. ”I Indien finns en större acceptans för att musiken används som medicin, i både helande och terapeutiskt syfte. Indisk musikterapi, som har använts i flera tusen år, skiljer sig för övrigt mycket från västerländsk musikterapi. I den indiska terapin använder man specifika ragas, skalor, som i vissa syften används för att må bättre, eller vara smärtstillande. De kan väcka vissa chakran eller föra in personen i djupa meditationstillstånd”.

Musiken – ett existentiellt språk

Till och med WHO har tagit till sig begreppet andlig hälsa. Den innefattar allt, även musiken. Andlighet anknyter till människors sätt att söka mening, och där musiken spelar en viktig roll. ”I Sverige försöker man skyffla undan det andliga genom att ersätta det med det existentiella. Men det existentiella handlar mer om att kunna hitta fram till att ha en relation till sig själv. Det är