Extra anpassningar i skolan – från fluffigt till konkret

Hur ska jag arbeta för att alla mina elever ska nå sina mål oavsett förutsättningar? Utan en tydlig process för hur extra anpassningar ska genomföras i skolan blir det lätt rundgång mellan lärare, specialpedagoger, elevhälsoteam och rektor. I boken Extra anpassningar –vems ansvar? beskriver Hanna Rondahl hur en tydlig arbetsgång kan hjälpa både lärare och elever.

I kapitel tre, paragraf fem, i skollagen står: ”Om det kan befaras att en elev inte kommer att uppfylla de betygskriterier (…) som minst ska uppfyllas ska eleven skyndsamt ges stöd i form av extra anpassningar inom den ordinarie undervisningen.” Men vad betyder det?

– Skollagen definierar inte exakt vad extra anpassningar är och säger inget om hur de ska genomföras, och det skapar problem. Anpassningarna riskerar att bli godtyckliga och bara lärarens ansvar, säger Hanna Rondahl, samordnande specialpedagog och författare.

Hanna har själv lång erfarenhet av att arbeta med elever som behöver extra stöd i skolan. Redan under sin utbildning till lärare förstod hon att det var specialpedagogik hon ville syssla med.

– Jag sökte extrajobb och hamnade i förorten som resurslärare. Där satte de mig i ett eget rum med en stationär dator och skolans alla elever med behov av stöd och sa ”varsågod!”.

Hon insåg ganska snabbt att systemet med anpassningar inte fungerade på skolan.

– Många av eleverna jag mötte var vilsna och osäkra, de hade ingen självkänsla när det gällde

Hanna Rondahl är samordnande specialpedagog i central elevhälsa inom Academedias grundskolor och författare till boken

Extra anpassningar – vems ansvar?. Hon är utbildad lärare i svenska och svenska som andraspråk från årskurs fyra till vuxenutbildning samt specialpedagog. Hon har jobbat i både kommunal och fristående verksamhet, i grundskola, gymnasium och vuxenutbildning, särskild undervisningsgrupp och resursskola.

skolan, och det var tydligt att lärarna gärna vill att ”någon annan” skulle ta hand om problemet, berättar hon.

Hanna kallar det ”någonannanismen”. Bristen på konkretisering av vad, hur och av vem extra anpassningar ska genomföras gör att det kan kännas övermäktigt för lärare att förstå, orka och hinna. Då är det lätt att skjuta över jobbet till någon annan.

– Extra anpassningar har blivit en stor frustration för att ingen verkar veta vad det är. Och de som drabbas hårdast är eleverna med stora stödbehov som riskerar att bli utan betyg och utbildning.

Lösningen menar Hanna, är samverkan tvärprofessionellt i att både upptäcka, formulera och utföra insatser. För att det ska fungera måste skolan bli bättre på att strukturera upp och sätta tydliga rutiner: vem gör vad, när och hur, och hur följer vi upp effekten av anpassningarna? Och att våga vara petig i hur arbetsgången ska vara.

– Upplever man som lärare att det inte fungerar på skolan tycker jag att man ska lyfta frågan med rektor och elevhälsoteam, men inte göra det enbart utifrån ett känsloläge ”jag hinner inte, jag orkar inte”, utan i stället utgå ifrån konkreta fall där enskilda elever hamnar i kläm för att det inte finns en tydlig process.

Hon betonar att anpassningar är lärarens huvuduppdrag, men att det är rektorns ansvar att ge organisatoriskt stöd, så att arbetet blir systematiskt och tvärprofessionellt.

– Mitt tips är: krångla inte till det! Gör det konkret, tänk utifrån effekt. Och det allra viktigaste: prata med eleverna. Ofta har de själva koll på vad de behöver hjälp med.

Tydliggör processen och minska Någonannanismen

Vad innebär egentligen extra anpassningar? Vems ansvar är det att hantera dem? Är det verkligen lärarens? Specialpedagogens? Eller Någon Annans? Med ett rakt och ibland provocerande språk vänder och vrider författaren på begrepp och uttryck som individuella anpassningar, extra anpassningar, generella anpassningar, anpassningar på gruppnivå samt ledning och stimulans och utmanar läsarens tankar om detta – inte minst kring vems ansvar det är. Syftet med boken är att öka förståelsen för vad extra anpassningar kan vara och vems ansvar dessa borde vara samt betona vikten av att samverka i arbetet med extra anpassningar.

104 s | 2022 | Art.nr 40714 | ISBN 9789144136202 | 246 kr

INGEMAR KARLSSON M.FL.

Syftet med denna bok är att ge en bild av vad begreppet dyskalkyli egentligen omfattar men ger också exempel på metodik som är verksam för att få en elev med dyskalkyli att bli godkänd i matematik. Konsensusdokumentet ”The diagnosis and treatment of dyscalculia” (Haberstroh & Schulte-Körne 2019) är en hörnsten för Ingemar Karlssons kapitel. Dokumentet beskriver var forskningen står i dag, och det är dessutom inriktat mot den praktik som verkställer diagnos och behandling av dyskalkyli på vetenskapliga grunder. Emmy Olsson berättar om sin diagnos dyskalkyli. Matematikläraren Martina Östergren samt studerandeassistenten

Carola Selerup Andersson redogör för hur det går till att undervisa Emmy till ett gott resultat med nya okonventionella metoder. Bokens målgrupp är främst matematiklärare, skolledare och speciallärare.

174 s | 2023 | Art.nr 44979 | ISBN 9789144156583 | 260 kr

BTJs helhetsbetyg: 5/5

I varje klass finns barn som befinner sig på olika motoriska nivåer och i ett inkluderande arbetssätt ingår att erbjuda alternativa motoriska utmaningar så att varje barn känner motivation och får chans att uppleva rörelseglädje. Boken är indelad i tre delar: Först en rörelsebank med metodisk stegring för barns motoriska och perceptuella utveckling från 0 –13 år, därefter praktiska råd för motorikträning och sist forskning som redovisar effekter av olika typer av fysisk aktivitet