Issuu on Google+

MAJ

Studentbladet Nr 4/2012 Sedan 1911


Vi vill höra din åsikt! Stbl tar gärna emot insändare – maxlängden är 2000 tecken. Bland alla insändare till nästa nummer lottar vi ut en sommargoodiebag. Maila oss på Facebook eller skriv till: chefred@stbl.fi


STUDENTBLADET • MAJ 2012

Ledare

00:04 och damtidningar fylls som vanligt av artiklar om bantningstips och smalmat, den ena mer ångestframkallande än det andra. Gratiskanalerna på teve sänder över 160 matprogram i veckan. Vart och vartannat eftermiddagslöp handlar om hur finländarna ”karpar”. Man blir ju slut av mindre. Unga tjejer idag verkar ändå ha en överraskande sund intställning till mat, i alla fall om man ska tro tjejtidningen Demis undersökning om flickor och ätande. Flickorna – de som svarade på enkäten var mellan 12 och 19 år gamla – bryr sig inte om trender som lågkolhydratdieten, utan tycker snarare att sådana är fjantiga. Skolmaten är däremot mycket populärare än man kunde tro, nästan 90 procent gillar och uppskattar den lunch som skolan serverar. Vanlig husmanskost är allra populärast. Tjejerna ser på ätandet som en balanserad helhet av njutning, socialt umgänge, bränsletankning och självbelöning. Kan det vara så att de helt enkelt är trötta på den mathysteri som råder? Finländarnas förhållande till mat har klart förändrats under de senaste åren. Få har längre upplevt den konkreta bristen på matvaror och man funderar allt mer på vad det egentligen är man stoppar i munnen. Men allt har inte förändrats. En grej jag reagerade på Bikinisäsongen närmar sig

Matprat Hälften av de finländska kvinnorna bantar. Borde de ta modell av unga flickor, som enligt en ny undersökning har en rätt avslappnad attityd till mat?  i da h e n r i k s s on c h e f r e da k tör

FW:

Med perspektiv på krig  u l l a l a g e r b o hm

Då jag blev flicklotta före Vinterkriget bröt ut 1939 tyckte jag att det var ganska tråkigt. Jag var 14 år och gick nionde året i skola. Vi evakuerades till landet där jag bodde hos en äldre släkting. Den 13 mars då vi satt i släden på väg hem till Åbo fick vi höra att det hade slutits fred. Det kändes fint! Jag hade så längtat efter att kunna umgås med mina vänner i Åbo och bara prata om vardagliga saker igen. Skolgången fortsatte och jag började gymnasiet. Efter första året bröt Fortsättningskriget ut och den hösten gick vi inte mer i skola. I stället jobbade jag som flicklotta på ett luftvärnsbatteri. I Åbo var läget ganska lugnt fast kriget fortgick. Sommaren 1942 jobbade vi i en utrymd skola som användes som sjukhus, där vi lagade mat för två staber. Där fanns äldre lottor som ibland hade den inställningen att

i undersökningen var att det fortfarande verkar vara mamman i många familjer som lagar största delen av maten. Det är mamma man litar på och frågar råd av. När det blir tal om pappans roll betonas pizza och hotdogs och hämtmat och en laissez-faire-attityd. Är rollerna faktist sådana ännu i tjuguhundratalets familjer? Eller är det frågeställningen i undersökningen som är stenålders? Matvanorna föds hemma, oberoende av hur viktig och bra skolmaten är. Föräldrarnas ansvar är enormt. Det som också oroar mej är att svaren är ganska jagcentrerade, tjejerna verkar inte speciellt intresserade av hur deras matvanor påverkar världen och samhället i större grad. Till exempel förvånar den likgiltiga inställningen till att äta kött. Jag undrar om de här flickorna vet att boskapsskötseln är den största förorenaren i världen och orsakar ungefär 18 % av alla koldioxidutsläpp? Eller att det krävs 4900 liter vatten för att producera 500 kcal energi i form av nötkött? Eller att en åkerhektar producerar 15 gånger mer energi som vegetarisk mat än som bete för boskap? Det är ingen småpotatis. Förresten vore det intressant att ta del av resultaten i en liknande undersökning för killar. 

vi inte kunde vara till någon nytta. Vi parades ihop så att en riktig lotta och en flicklotta jobbade ihop. Min kompanjon var inte alltid så trevlig men med tiden började hon uppskatta mig eftersom arbetet löpte fint. Skolåret 42-43 gick i sin egen takt och för sommaren reste jag till Herrö fortet i Åland som fältkökslotta. Då var jag 18 år och hade blivit riktig lotta. Kvällen jag anlände trodde jag att jag hade kommit till himmelen då vi bjöds på fattiga riddare med sylt och vispgrädde! Där fick jag senare meddelandet om en godkänd studentexamen. På hösten började jag studera vid Åbo Akademi men fortsatte med lottaarbetet vid sidan om. Lektorn i latin hade lämnat staden på grund av kriget så mina studier framskred inte. Därför återvände jag till Åland sommaren -44 och stannade där som lotta till krigets

slut. Jag uppskattade att på mitt sätt kunna hjälpa till. En händelse jag minns tydligt var då vi på julafton 1942 blev ombedda att servera julmat åt de två staber vi kokat mat åt under sommaren. På vägen hem från tillställningen stötte vi på en grupp tyska soldater. De hördes väl i den tysta staden där de gick med sina kraftiga kängor och fördrev tiden på Åbos gator. Jag minns att jag tänkte att krig verkligen är hemskt då soldaterna hamnat i ett främmande land långt borta från sina närstående på självaste julafton. Stor är skillnaden mellan då och nu, så njut av att få leva i ett land där det råder fred. Skribenten är krigsveteran Jenny Skoglund har sammanfattat Lagerbohms berättelse. Den nationella veterandagen firas den 27 maj.


chefredaktör & ansvarig utgivare Ida Henriksson 050 563 4790, chefred@stbl.fi Redaktionssekreterare Heidi Haapanen 050 501 7331, red@stbl.fi Grafisk formgivare Jan Rosström grafiker@stbl.fi

Nordens äldsta studenttidning • Årgång 101

Redaktionen Brunnsgatan 10 B, 3. våningen, 00100 Helsingfors • Redaktörer i Åbo Benjamin Knopman, benjamin.knopman@helsinki. fi, Fanny Malmberg, fmalmber@abo.fi • Redaktör i Hfors Edit Lindblad, edit.lindblad@helsinki.fi • AnnonsFÖRSÄLJNING Oy Nordinfo Ab / Mats Almqvist, 040 548 5316, mats.almqvist@nordinfo.fi • AnnonsMATERIAL stbl@nordinfo.fi. Annonser bör lämnas in senast tio dagar före utgivningsdatum. • Kansli, adressändringar, PRENUMERATIONER 045-8759759, kansli@stbl.fi • Utgivare Svenska Studerandes Intresseförening (SSI) rf. Brunnsgatan 10 B, 3. våningen, 00100 Helsingfors • Generalsekreterare Jenny Skoglund, ­045-8759759, kansli@stbl.fi • Ordförande Staffan Björkell, 040 773 3979, staffan.bjorkell@helsinki.fi • Styrelse Staffan Björkell, Peter Sjöholm, Jonas Öhman, Elias Vartio, Danica Vihinen, Henri Lohilahti, Richard Sundman, Hannes Wallin, Sofia Julin, styrelsen@stbl.fi • Tryckeri KSF Medias tryckeri, Vanda • UTGIVNING 2012 Studentbladet utkommer fem gånger under vårteminen 2012 och fyra gånger under höstterminen 2012. Tidningen sänds till medlemmarna i ÅAS, SHS, ASK och Novium samt de svenskspråkiga medlemmarna i HUS och AUS. En prenumeration kostar 20 euro för övriga studerande, 40 euro för icke-studerande, 45 euro inom Norden och 55 euro utanför Norden. Upplaga: 12 000 (2 st Abi-nummer á 14 000). Redaktionen ansvarar inte för icke-beställt material. Pärm OCH sid 20-21: Teemu Ullgrén • Vi hade planerat ett matreportage med picknickrecept, men det uteblev eftersom bakverken förstördes i en snöstorm.


STUDENTBLADET • MAJ 2012

Start

MAJ MÄNNISKAN DU Färdg för facklan 6 VI Min lurviga studiekompis 10 Glimtar av verklighet - Niklas Meltio 12

SAMHÄLLET SÅ 200 år av militära uppfinningar 18 Glada Vappen! 20 UT En trygg framtid tack vare svenskan 22 Arbete på lika villkor 25 HF Omstruktureringens vilda västern 26 ÖH? U som i underlig 28 HUR Gradu - hjälp! 29 NU Studerandepolitik igår och idag 30

LIVET GÅ Ylonz på fyllan 32 “Estooonia, I went on the ground and I fucked up…” 33 SE Sanningen är inte klar 34 HÖR Månadens klassiker 36 SE Ett pretentiöst brev 37 Recensionerna 38 Kortfilmen mår bra 39 Skaka rumpan på vappen! 39

DE Våra medarbetare i maj. Frank A. Unger, fotograf Frank A. Unger driver firman Unger & Martins och jobbar med diverse konstnärliga projekt. Första gången Toalettgolv och mörker.
 Jag vill att folk ska behandla folk som folk.

Jaakko Suomalainen, illustratör Studerar grafisk formgivning. Gillar att teckna/formge typsnitt för vänner, äta koreansk mat och
lyssna på G.I.S.M.
 Det är första gången jag tänker skriva att: Jag vill att Jungmyung skall gifta sig med mig!

Nikki Sixx, redaktionshund Hej jag är Nikki och det är jag som är redaktionschef. Jag är också kung över Berghäll och tycker om att jaga kaniner och spurgun. Min bästa mat är rått kött och honungsmelon. Första gången jag kom till redaktionen bet jag samtliga medarbetare. För att väcka respekt, ni vet. Jag vill flytta ut till landet fo evah.


Möt månadens studerande.

DU

t e x t F a nn y M a l mb e r g f o t o f r a n k a . ung e r

Efter en tajt tävling står Ida Ahlbom snart med en OS-fackla i handen i London.

färdig för facklan


Olympiska spelen av stapeln i London. Under öppningsceremonin i juni kommer vasabon Ida Ahlbom att vara den ena av Finlands fackelbärare. Det hela började med en tävling som Iltasanomat ordnade, där man fritt fick nominera 16–30-åriga idrottsaktiva eller förebilder inom idrottsvärlden. Spektrumet för vem man kunde nominera var väldigt brett. Ahlbom, som har en bakgrund som truppgymnast i Vasa Gymnastikförening, blev nominerad av föreningens ordförande, som tyckte Ahlbom var en bra kandidat eftersom hon länge varit aktiv med att träna barngrupper. Efter en telefonintervju med Iltasanomat blev Ahlbom officiellt en av 10 finalister som tävlade om facklan. Tävlingen lanserades på Iltasanomats nätsida och avgjordes av läsarröster, och det var ingen självklar match. Ahlbom vann med bara en procent över Mia Paatsalo från Esbo, som hon tidigare tävlat mot i truppgymnastikens tecken. Hur kändes det när du fick höra att du vunnit? - Jag blev jätteglad! Jag var den enda finlandssvenska i tävlingen så det känns roligt att få representera svenskfinland också. I skrivande stund känner Ahlbom ännu inte till detaljerna kring fackelbärandet och vet inte hur hon ska förbereda sig inför uppdraget. OS-kommittén har varit långsam med att ge ut information. I London smäller det ändå då öppningsceremonin kör igång med

I augusti går de

tusentals andra fackelbärare från världens alla hörn. - Jag vet faktiskt inte vad som kommer att hända i London och hur det kommer att gå till i praktiken. De nordiska fackelbärarna är åtminstone tillsammans så jag går med Sverige, Norge och Danmark, berättar Ahlbom. Även om öppningsceremonin äger rum redan den 27 juni, börjar själva spelen först i augusti. Ahlbom skulle gärna åka tillbaka då och följa med spelen, men det är svårt att få tag på biljetter. - Allra helst skulle jag ju se gymnastiktävlingarna, men jag tror att det är ganska omöjligt. Antagligen blir det friidrotten jag följer med. Jag frågar om fackelbärandet är början på en karriär inom idrott, men Ahlbom har redan sadlat om; till bänkidrott, skämtar hon. Hon har tillsammans med sitt lag i truppgymnatisk hållit tag om det finlandssvenska mästerskapet i fem år. - Det får räcka, menar hon. Numera är Ahlbom tränare och domare, men har lämnat tävlandet åt sidan. Efter uppträdandet med facklan är det magistersstudierna i pedagogik som ska få uppmärksamhet. Men, det finns alltid ett men. Hon ställde upp i riksdagsvalet 2010 och poängterar något hemlighetsfullt att det ju ordnas kommunalval nästa höst. - Jag tycker om att prova på nya saker och politik är något jag är intresserad av, berättar Ahlbom. 

av alla 8000 fackelbärare är mellan 12 och 24 år gamla. ◆◆Från Norden deltar 24 fackelbärare. ◆◆I Finland kom det in 150 ansökningar om att få bli fackelnbärare. Av dem gick 10 till final. Två valdes på basis av omröstning, medan två fackelbärare valdes av en jury bestående av representanter från Iltasanomat, Samsung och OS-kommittéen. ◆◆OS-facklan färdas sammanlagt 8000 mil (ca 12 874 km).

◆◆Hälften

Visste du att?


Nyhet!

I .F

Interflora -choklad

HUR SKA NYA STBL.FI SE UT?

Ett vackert sätt att minnas

Vi förnyar vår webbplats till hösten och vill gärna höra dina önskemål. Vad vill du att Studentbladets nätsida ska erbjuda? Hurdana texter, bilder, nyheter, funktioner eller diskussioner vill du se på stbl.fi? Maila oss på: red@stbl.fi Webbgurun Sebastian Orsiwskyj kommer att jobba med oss för att vi ska få en webbplats som möter era behov. Bland alla tips lottar vi ut en sommargoodiebag med bl.a. boken ”Gryningspyromanen.”

make-up artist närvårdare visuell marknadsförare teknikfreakmerkonom bygg på din tidigare examen med någon av våra

www.interflora.fi

VUXENUTBILDNINGAR www.prakticum.fi/vuxna

www.facebook.com/fortbildningscentrum

sista ansökningsdagen 15.5.2012


Barn som leker krig i Helsingfors, 2012. Teemu Ullgrén.

MÄNNISKAN


VI Studentens bästa vän.

Katten Emmas första ägare ville avliva henne. Orsak: Hon hade bajsat på mattan. Nu bor (och bajsar) hon hos Jonny Öhman och Jenni Danielsson.

♥Min lurviga studiekompis! ♥ För de flesta är studielivet en befriande tid. En tid då man festar på natten och sover på dagen. En tid då man är sin egen chef och inte tar ansvar över något annat än att skramla ihop tillräckligt med studiepoäng för att få sina 469,90 euro varje månad. Men för dem som har valt att skaffa husdjur ser tillvaron annorlunda ut. TEXT B e nj a min Kn o p m a n FOTO B e nj a min Kn o p m a n o c h H e i d i H a a p a n e n

på golvet. Jonny Öhman ser sliten ut. Han har precis kommit hem från en lång dag i skolan och, ja, självklart ligger det en präktig bajskorv på köksgolvet. Den spräckliga katten Emma kurrar belåtet. Hon verkar stolt över sitt verk. En suck undslipper helsingforsstuderandens läppar och han går efter en trasa. Bara att bita ihop och torka. – Att ha ett djur innebär att det finns något extra att tänka på, förklarar Jonny medan han svabbar. Man har en plikt att vara hemma titt som tätt. Emma gillar inte om vi är borta alltför länge, hon är väldigt kelsjuk. Man märker att hon är ledsen de dagar vi inte riktigt hinner umgås med henne. Jonny Öhman och hans flickvän Jenni Danielsson­ har varit kattägare i tre månader. Under dessa månader har de tvingats anpassa sin dygnsrytm, sina festvanor – egentligen hela sina liv efter den lilla lurvbollen. – Jag brukar få sova till klockan 9, då väcker Emma mig. Ibland kör hon också sin parkour-runda genom vardagsrummet redan vid 3-tiden på natten, säger Jonny. Ändå ångrar de inget. Medan Jonny talar har den jamande damsellen lagt sig tillrätta bredvid honom och slutit ögonen. Den burriga magen häver och sänker sig. Jonny tittar på henne och får något mjukt i blicken. – Det är kakka

010 • studentbladet • maj tjugohundratolv

– När jag är ensam, när jag sitter vid datorn, då kommer hon alltid och lägger sig bredvid mig. Hon väcker mig varje morgon genom att hoppa upp på min mage, titta på mig med sina söta ögon och jama efter uppmärksamhet. Hon är en trevlig kamrat.

timmar varje dag. Men all obligatorisk frisk luft stör inte henne det minsta. – Jag har velat ha en hund i 18 år. Det är mitt eget val. Jag kanske inte kan ta en öl efter skolan, men det handlar om att prioritera. De veckor som jag har mycket prov eller vet att det ordnas en fest jag vill gå på bruRio, min Rio kar jag lämna honom hos mina föräldrar i Ekenäs. Precis som katten Emma är Rio så mycket mer än en En som också har valt att tillbringa studietiden med arbetsbörda. Han är en vän som – hur klyschigt det än läxboken i ena handen och den andra bakom låter – glatt viftar på svansen när Minna komörat på ett pälsdjur är Minna Varis. Hon mer hem från skolan. Tack vare honom studerar turism, kost och ekonomi vid får hon mer än tillräckligt med motion. Åbo yrkeshögskola och bor i en etta på Dessutom har flera av hennes klass”N��rhet. 30 kvadrat tillsammans med sin hund kamrater också hundar, vilket gör Det är nyckelordet. Rio. En lång, spenslig whippet-jycke att det aldrig blir brist på samtalsÄr det inte egentlivars trumpinnar till ben kan nå en ämnen. maxhastighet på 50 kilometer i timAtt vara studerande innebär sälgen det alla letar efter men. lan att man badar i pengar. Minna är under studielivets Att en sådan hund behöver mycket inget undantag. För att ha råd med motion säger sig självt. hundmat, djurbiljetter på tåget och festmaraton?” – Jag vaknar tidigt varje morgon och alla de andra utgifter som en fyrbent går på en timmes promenad innan skokompis medför brukar hon extraknäcka lan börjar, säger Minna. När jag kommer hem vid sidan om studierna. Men det är värt det, på eftermiddagen går jag en timme till, och sedan tycker hon. går jag ännu en timme på kvällen. Det blir alltså tre – Jag skulle faktiskt vilja ha en hund till. En likadan.


Man brukar säga att whippetar är som salta nötter – tar man en vill man ha flera.

Vit päls. Röda ögon. Både hundar och katter är ganska krävande djur. Två gynnare som inte behöver fullt så mycket uppmärksamhet är Lina Smeds albinoråttor: Helmi och Lumi. De lufsar runt i sin bur, knaprar lite matrester, tvättar sina nakna, rosafärgade svansar och bara stortrivs med livet. – Vissa brukar tycka att de är obehagliga, men man vänjer sig, säger Lina. Lina Smeds bor tillsammans med tre andra personer och sin hund Morgan i Helsingfors, där hon studerar biologi. Lyckligtvis är ingen av hennes rumskamrater pälsallergiker. Istället brukar de hjälpa till att sköta djuren. – Råttorna luktar inte särskilt mycket. Eller okej, om man går in i mitt rum känner man nog det. Men lukt är ju sådant man vänjer sig vid, haha! Helmi och Lumi klarar sig några dagar bara de har tillräckligt med torrfoder. Men helst ska de få rent vatten varje dag. – Problemet är bara att mina råttor inte kan ha en vattenflaska, eftersom de äter upp den. Därför måste jag byta vatten oftare. Under påsklovet, när jag var hemma hos mina föräldrar i Borgå, blev jag tvungen att åka tillbaka till Helsingfors en dag bara för att byta vatten åt dem. Visst finns det problem med att ha husdjur. De kostar och kräver uppmärksamhet. Ändå tycker Lina Smeds – precis som Jonny Öhman och Minna Varis – att de positiva aspekterna väger upp allt jobb med råge. – Det är mycket roligare att komma hem när det Biologistuderanden Lina Smeds räddade albinoråttorna Helmi och Lumi efter ett skolprojekt.

Rio måste motioneras tre timmar varje dag. Hans ägare, Minna Varis, tycker inte det är jobbigt.

finns någon som väntar på en. Jag märkte redan när hunden var borta en vecka att jag umgicks mycket mer än vanligt med råttorna, eftersom jag var van vid närheten. Närhet. Det är nyckelordet. Är det inte egentligen det alla letar efter under studielivets ändlösa festmaraton? Men med ett husdjur behöver man aldrig oroa sig för att bli sårad eller sviken. Man behöver aldrig göra sig fin eller bete sig rätt. Vad gör det om de små krabaterna luktar lite illa? Det gör dina sitsragg också dagen efter. 

Hotell för husdjur Världens Bästa Fest är på kommande och ingen vill vakta Fido? Gråt inte. Du kan boka ett hotellrum åt jycken. Eget rum, löpmatta och kärlek 24/7. Låter det som drömsemestern? Ledsen, men det är inte för dig utan för din fyrbenta vän. På husdjurshotellet Gomak i Åbo kan hundar, katter, illrar och gnagare koppla av medan du pysslar med annat. – Det finns förstås också djur som trivs bäst hemma. Därför gör vi hembesök hos katter och smådjur. Hundar måste man ändå hämta till oss, säger Gomak:s djurskötare sanna vieras . På Gomak får hundarna regelbunden motion. Både med promenader men också i hotellets lekpark och på en hundlöpmatta. Hundarna har alla egna rum, men om de är snälla får de umgås med Gomaks övriga skällande gäster. Hotellpersonalen finns på plats dygnet runt eftersom de bor i huset. charlotta näsman , som studerar till tradenom vid Novia, lät sin golden retriever Selma tillbringa en natt på Gomak i höstas. Hon har endast gott att säga om stället. – Selma var bara sex månader då, men det gick bra. Man märkte att personalen var erfaren, säger Charlotta. Hur kändes det att lämna din hund på hotellet? – Jag märkte att hon inte var orolig, så det kändes helt bra. Jag kommer säkert att föra dit henne någon gång igen. 

Benjamin Knopman

maj tjugohundratolv

studentbladet

011


GLIMTAR AV VERKLIGHET När den här tidningen går i tryck är det ett år sen krigsjournalisterna Tim Hetherington och Chris Hondoros dödades i Misrata i Libyen under den såkallade arabvåren. En som arbetade i samma område är den finlandssvenska fotojournalisten Niklas Meltio. Med Stbl talar han om frilansjobb, medieansvar – och hur det är att jobba mitt i ett krig. T e x t I da H e n r i k s s on

Niklas Meltio vad han är rädd för hittar han inget direkt svar. Visst blir han stressad och frustrerad ibland då han jobbar i krigshärjade områden, men det finns inte tid för att vara rädd. Man måste bara söka lösningar. - Jag gillar inte termen krigsfotograf, säger Niklas, men det tycks vara en stämpel jag har fått för att jag jobbat mycket med krig. Själv föredrar han titeln fotojournalist. Men fotograferandet var aldrig ett självändamål, han intresserar sig inte för fotokonst eller estetisk fotografering. Det är berättelser han vill förmedla. - Jag har en aktivistbakgrund och ett starkt intresse för mänskorättsfrågor. Om jag kunde skriva hade jag kanske blivit skribent, säger han. När vi träffas har Niklas ganska nyligen kommit hem från Syrien. Före det dokumenterade han händelserna i Libyen under den arabiska resningen. Han har också

När jag frågar

012 • studentbladet • maj tjugohundratolv

f o t o n i k l a s m e lt i o

jobbat i bland annat Afghanistan och Irak. Niklas studerade aldrig fotografering, utan började bara fota. Att använda en kamera är skitenkelt, menar han. Det är bildberättandet man måste öva på, och det lär man sig inte på skolbänken. Att det till stor del har blivit krig han dokumenterar är inte heller medvetet, han söker sig inte till krig. Men det är där det finns nåt att rapportera om och där många saker kulminerar. Han deklarerar genast att han inte tror på objektiv journalistik. - Det är klart att man väljer sin infallsvinkel. Och där ligger ansvaret, det är så man skapar sig en kredibilitet. Medan en pressfotograf bildsätter andras artiklar, berättar fotojournalisten en egen berättelse. Från skrivande journalister skiljer sig fotojournalister på ett avgörande sätt: - För att kunna berätta en story måste jag faktiskt »


Norra Libanon, vid gränsen till Syrien. Hassan Said flydde med sin familj från Tal Kalah i Syrien i maj 2011. Nu jobbar han olagligt som taxichaufför i Tripoli i Libanon.

maj tjugohundratolv

studentbladet

013


Salah Al Suehdi skjuter vid Dafnia, vid den västra frontlinjen i Misrata. Efteråt har han ett par minuter på sig att ta sig undan innan Gaddafis soldater börjar avfyra raketer och granater. Sedan återvänder han till frontlinjen och fortsätter.

”Mitt jobb är inte att ta ställning, men däremot att välja synvinkel. Det är olika mänskoöden jag vill ge synlighet åt.” vara på plats där det händer. Det är svårare för mej att behandla grejer i retrospektiv, jag måste knäppa bilden exakt då något sker.

Hjälpsamma civiler Jag försöker få reda på hur det känns att jobba i krig, men Niklas menar att hans personliga tankar är irrelevanta. - Konfliktzonerna är ofta svartvita, det är olika parter som står mot varandra och nån som får lida. Mitt jobb är inte att ta ställning, men däremot att välja synvinkel. Det är olika mänskoöden jag vill ge synlighet åt. För några veckor sen publicerade Hufvudstadsbladet – som första tidning i Finland – ett bildreportage från Syrien, undertecknat Niklas Meltio. Hur han lyckades komma in i landet kan han inte avslöja. - Det är alltid krångligt att jobba som journalist i såna här områden. Syrien var extremt svårt, trots att majoriteten av folket vill ha en där. Han menar att mänskor som bor i konfliktområden förstår och uppskattar journalisters jobb – de vill att resten av världen ska få veta vad som pågår. De lokala hjälper och underlättar ofta hans arbete. Men sen finns myndigheterna. - Som utländsk journalist är man alltid först i sikte på gatorna, man kan inte gå omkring med kameran i handen. Ett faktum är att det är frilansare som dominerar i

014 • studentbladet • maj tjugohundratolv

krigszonerna. Av de journalister som blir offer för krig är största delen därför frilansare. - De finländska tidningarna är inte intresserade av att skicka sina anställda till farliga områden. Samtidigt är det en fördel att jobba som frilansare, man bestämmer själv vilka risker man tar och vart man åker.

Tankarna får vänta Från tiden då Niklas gjorde sina första krigsreportage minns han en stark upplevelse av exotism, att se ett krigshärjat område var en stor upplevelse. Men man vänjer sig vid allt. Nu har det börjat kännas nästan hemtrevligt att komma till krisområden. - Folk är så jävla schyssta, det har med kulturen att göra och jag har ju jobbat mycket i arabvärlden. Förstås är det mindre trevligt att allt runtomkring en är bombat till skit. Han berättar till exempel om Libyen, om alla bomber och skott, om all misär – men också om mänskorna som trots alla motgångar orkar vara positiva, om oförglömliga kvällar hemma hos lokala vänner och om en massa skratt. - Hopp och tro på framtiden ger mycket. Jag har träffat folk som precis har förlorat sin familj men som torkar tårarna och går vidare, eftersom de inte har någon annan möjlighet. Man processar det senare. Också för Niklas själv kommer tankarna först efteråt. Han säger att det just nu känns ganska omtumlande,

att komma hem från Syrien och ta itu med det ”vanliga” livet igen. Mycket av hans energi går åt till efterarbete och till att få bilderna sålda. Resten av tiden tillbringar han med familjen, men till exempel med kompisarna umgås han inte så mycket. Han behöver tid för sig själv och det är inte lätt att tala om krig med nån som aldrig har upplevt det.

En tjänst åt folket Hittills har Niklas klarat sig bra och kunnat leva på sina bilder. Han samarbetar med bland annat Husis och Image. Sitt arbetssätt beskriver han som ganska kompromisslöst, han pitchar inga idéer på förhand utan tar den ekonomiska risken och åker iväg för att på plats hitta berättelser. - Jag tycker att allt ska dokumenteras. Storyn utformas sen i editeringsskedet. Han har flera gånger tackat nej till uppdrag om han känt att etiken inte varit på plats, eller om nån har försökt få honom att visa sådant som egentligen inte stämmer. Ofta är det mycket grafiskt material han kommer hem med, och enligt Niklas är det svårt att få möjlighet att visa den bittra sidan av krig i Finland. Tidningarna vill inte utsätta läsaren för obehag. - I Finland har vi större respekt för läsaren än för journalistiken, säger han. Mediesexigheten betonas och man glömmer sitt ansvar.


24-åriga Muhamed Al Moghra blev träffad av en raket i centrala Misrata då han körde bil. Han fick raketsplitter i hjärtat. Efter 40 minuter av öppen hjärtmassage förklaras han död.

”I Finland har vi större respekt för läsaren än för journalistiken. ­Mediesexigheten betonas och man glömmer sitt ansvar.”

Han poängterar vikten av att rapportera om vad som händer utomlands – det är inte läsaren som ska bestämma om innehållet. Han talar om en slags medie­ fostran, en tjänst åt folket. När Sanomakrisen kommer på tal blir han ivrig och är inte sen med att ge en känga åt frilanskulturen i Finland. Att Sanoma News kräver alla ekonomiska upphovsrätter av sina frilansare föder förstås ingen ny journalistik, menar han, men samtidigt är det inte deras uppgift att erbjuda jobb åt alla. De vill naturligtvis göra ekonomisk vinst. - Frilansjournalisterna är delvis skyldiga till att ge Sanomagruppen mediamonopol i det här landet. Ingen har skapat konkurrens, och det är den saken vi måste göra något åt. Det hjälper inte att sitta på sin egen reve och vänta på ett uppdrag. I andra länder fungerar samarbetet mellan frilansare och tidningar bättre, tycker Niklas. Han tror att Helsingin Sanomat kan rida på sitt monopol i en eller två generationer, men att en förändring är oundviklig. »

Döda rebellsoldater i sjukhuset Hikma i Misrata, Libyen.

maj tjugohundratolv

studentbladet

015


f o t o t e e mu u l l g r é n

Niklas Meltio

Familj: Fru och en fyraårig son Hobbyer: Musik är något jag har vuxit upp med Favoritfilm: Walz with Bashir Favoritkrydda: Garam Masala Förebilder: Paolo Pellegrin och Joao Silva ser jag upp till. Tim Hetherington och Chris Hondoros gjorde mycket för den här branschen. Allra helst skulle jag fota: Det jag redan har gjort Jag är stolt över: Min son

”Tänk till exempel på Syrien. Var var Hesari? Vi ­behöver varandra! Sanomas resurser­ är en tillgång som inte ­används rätt, men ingen ­vågar säga häpp.”

016 • studentbladet • maj tjugohundratolv

- Tänk till exempel på Syrien. Var var Hesari? Vi behöver varandra! Sanomas resurser är en tillgång som inte används rätt, men ingen vågar säga häpp.

Om tajming och terrorister Själv trivs han med friheten det innebär att jobba för sig själv. - Jag har alltid varit ganska anarkistisk av mej. Visst är jag väldigt intresserad av politik, men mer på gräsrotsnivå. Stora mönster, som det som nu är på gång mellan FN och Syrien, är bara mumbo jumbo. Han säger att det är de självständiga journalisterna som upprätthåller kvalitén. Du är precis lika bra som din senaste bild. - Den är ditt kreditkort. Nej, jag menar visitkort. Eller egentligen är den både och.

Jag undrar hur det är, finns det ställen Niklas absolut inte skulle åka till? - Kanarieöarna, skämtar han. Sen blir han allvarlig igen och säger att det finns ställen dit det helt enkelt är omöjligt att komma. Då måste man bara vänta. Tajming är allt. Det tar tid att hitta fixers och skaffa nätverk. Niklas har alltid en plan B, en plan C och till och med en plan D färdig, ifall nåt skulle hända. Han jobbar mest ensam, men han säger att man kan ha nytta av andra journalister och att det ibland av säkerhetsskäl är bra att ha en kompis vid sin sida. Vi återkommer till rädslorna och han berättar att de fysiska farorna som bomber och liknande inte är lika skrämmande som spänningen som uppstår från och mellan olika politiska grupperingar. - Kidnappningsrisken är överhängande. Sånt är jag kanske lite rädd för. 


Barn som leker krig i Helsingfors, 2012. Teemu Ullgrén.

SAMHÄLLET


SÅ Du är i armén nu.

Tvåhundra år av militära uppfinningar Fast man ofta tänker att världen skulle vara ett bättre ställe utan några arméer, så kan man kanske också ha nytta av dem – eller åtminstone av deras undersöknings- och utvecklingavdelningar. Det är inte bara soldater och Batman som använder militärteknologi, utan vi alla – och vi gör det dagligen. Stbl listade några av de allmännaste uppfinningarna vars ursprung finns i krigsmaskineriet.

1896

Kärnteknologi År 1896 upptäckte Henri Becquerel ett nytt fenomen som började kallas radioaktivitet. Det ledde till en helt ny vetenskap: kärnfysiken. Lite före Andra världskriget upptäckte man att om en neutron fångas av en passlig kärna kan fissionen i rätta omständigheter leda till en kedjereaktion som befriar en enorm mängd av energi. Ganska snart började kapplöpningen om att bygga en atombomb. Det var amerikanerna som lyckades först och dödade hundratusentals japaner med två bomber år 1945. Sedan dess har kärnkraft inte använts i krig utan för att producera el. Kärnteknologi används också inom medicin, främst för att producera radioläkemedel.

t e x t k r is t i a n k um l in

1800

1850 1848

Khakibyxor

Navy blazern riskerade få ett dåligt rykte på grund av Viggo i Rederiet.

1837

Navy blazer

1803

År 1837 skulle Storbritanniens drottning Viktoria besöka fregatten HMS Blazer. Skeppets kapten lät skräddarsy korta blåa jackor med sex guldknappar för manskapet för att imponera på monarken. Drottningen gillade det hon såg – och en klassiker föddes.

1900

Cardigan

Det påstås att denna klassiker skapades år 1848 av Sir Harry Lumsden, kommendör för ett brittiskt regemente i Indien. Han befallde att soldaternas byxor skulle färgas med en blandning av kaffe, curry och mullbärssaft för att dammet inte skulle synas lika bra som i deras vita klädsel. Khaki betyder damm- eller markfärgad på hindi.

Ylletröjan har fått sitt namn av Cardigans jarl Sir James Thomas Brudenell. Sagan berättar att han frös så mycket under Krimkriget (1853-56) att han trädde yllekalsongers buntar runt sina armar och knäppte fast sprundet på bröstet. Stbl uppmanar alla att försöka göra det samma. 1853 Ingen rockade trenchcoaten som Humphrey Bogart. Också Mia Hafrén från bandet Fork ser bra ut i en trenchcoat (se sid. 36)

1879

Kängor Visst fanns det läderkängor tidigare, men den första masstillverkaren var möjligen den romanska armén, vars skaftsandaler kallades caligae. Sedan dess har det funnits massor varianter av kavalleri- och infanteristövlar. Den moderna modellens urform utvecklades under napoleonkrigen av britterna, som ersatte spännesskor med snörskor. De flesta arméer utrustade sina soldater med stövlar med höga skaft och skosnörena senast under Första världskriget.

018 • studentbladet • maj tjugohundratolv

Trenchcoat Det är okänt vem som egentligen hittade på gabardintyget som den riktiga trenchcoaten görs av, men den patenterades av Thomas Burberry år 1879. Storbritanniens krigsmakt märkte snabbt trenchcoatens hållbarhet och från år 1914 bar engelska soldater krigsministeriets officiella trenchcoatmodeller. Under Första världskriget tillverkades över en halv miljon exemplar av denna skyttegravsjacka.


Internet Bland de första att utveckla ett datornätverk för kommunikation var USA:s försvarsministeriums Defense Advanced Research Projects Agency (DARPA), som ville koppla ihop ministeriets huvuddatorer år 1962. Några år senare startade DARPA ett projekt för att bygga ett sammansatt nätverksystem och den första ARPANET-länken (Advanced Research Projects Agency Network) öppnades den 29.10.1969 klockan 22:30. Efter det byggdes flere självständiga nätverk också i andra länder, mest av och för vetenskapsgemenskapen. På 1980-talet blev internetprotokollet standardiserat och spreds till Europa, Australien och Asien. ARPANET stängdes 1990, och internätet kommersialiserades år 1995 då de sista begränsningarna för kommersiell trafik eliminerades. 1995

1950

Jetmotor 1917

Radar Idén att radiovågor kan reflekteras från fasta objekt presenterades år 1886 av den tyska fysikern Heinrich Hertz. År 1917 skissade Nikola Tesla radarns koncept, och före Andra världskriget hade forskare i Storbritannien, USA, Sovjetunionen, Frankrike, Tyskland, Italien, Nederländerna och Japan utvecklat teknologin som ledde till den moderna radarn. Namnet kommer från förkortningen till RAdio Detection And Ranging. Radarn används främst för trafikkontroll och forskning men har också möjliggjort till exempel mikrovågsugnen.

De första versionerna byggdes i Kina på 1200-talet i form av krutraketer. Jetmotorn för flygplan utvecklades både i Tyskland och Storbritannien på 1930-talet, och det var tyskarna som fick sina i aktiv bruk först. Efter Andra världskriget utvecklades teknologin vidare speciellt av USA och Sovjetunionen, och på 1950-talet började jetmotorn användas också i civilluftfart.

1970

GPS Det första satellitnavigationsystemet användes av USA:s flotta år 1960. På 1970-talet kombinerade amerikanerna sina olika satellitsystem till NavstarGPS, vars namn senare förkortades bara till GPS (Global Positioning System). Ursprungligen var användningsändamålet, utöver navigation, att sikta kärnvapen exakt. Efter att ett koreanskt flyg irrade in sig i sovjetiskt luftrum och blev nedskjutet år 1983, bestämde president Ronald Reagan att också civiler bör få använda GPS. USA:s regering äger och opererar fortfarande GPS, men EU bygger sitt eget system som kallas Galileo och som lär ska vara färdigt år 2019.

1950

2000

1970

Parkas

Alex Kapranos är sångare i bandet Franz Ferdinand och gillar att klä sig i duffel.

1930

Pilotbrillor 1930

1914

Duffeljacka Vissa säger att duffeln egentligen är en variant av munkkåpan, men vem vet. Också för detta plagg får vi tacka Storbritanniens flotta, som utrustade sina sjömän men sådana under Första världskriget. På 1950-talet delades massvis av överskottdufflar åt civiler, vilket stärkte jackans popularitet.

Det fanns solglasögon redan på 1800-talet, men de var till ingen nytta på himlen. Därför kontaktade USA:s luftvärn Bausch & Lomb, som introducerade sina Anti-Glare Goggles år 1930. Ett år senare fick de ett nytt namn: Ray-Ban. Sen 1936 de fått säljas också åt civiler. Den berömda formen är inget modeval, utan stämmer överens med människoögats synfält.

1950

Egentligen var det inuiterna som hittade på denna jacka – ordet parka betyder djurskinn på nenetsiska. Men den skulle säkert aldrig ha blivit lika populär utan militären. Det var USA:s armé som på 1950-talet utvecklade modellen som man mest ser nuförtiden, det vill säga en tjock vinterjacka med stor huva, oftast med pälskrage. Den ursprungliga N-3B ”snorkel”parkasen var främst designad för flygpersonal som måste jobba ute i extremt kalla omständigheter. Den blev snabbt kopierad och såld åt civiler och nådde en större popularitet i slutet av 1970-talet.

T-skjorta Ingen vet vem som ursprungligen hittade på den kortärmade underskjortan, men det påstås ha varit soldater som kom på att man kan klä sig i bara en sådan. Under Första världskrigets heta sommardagar brukade europeiska soldater klä av sig sina tjocka jackor och strida i bara t-skjortor. Före Andra världskriget var skjortan redan en del av den amerikanska arméns garderob. Populariteten säkrades på 1950-talet då ungdomarna ville bli rebeller som James Dean och Marlon Brando. maj tjugohundratolv

studentbladet

019


ladet b t n e d u t Ă–nskar S


Önskar redaktionen

Glittriga linnen - H&M, á 9,95 € Spetströja - Minna, 115 € Shotrs - H&M, 29,95 € Sandaler med kilklack - H&M, 29,95 € Blomsterkrans - Seppälä, 3,95 € Fjäderörhängen – Seppälä Plastringar – Seppälä

Jasmin  

Skjorta – Schoffa, 85 € Linnekavaj – Schoffa, 280 € Byxor – H&M, 19,95 € Skor – Vagabond, 49 € Solglasögon – Carrera, 130 €

Christian

Foto Teemu Ullgrén s m i n k e l i s a b e t h l a n g i n au e r St y l i n g I d a H e n r i k ss o n M o d e l l e r C h r is t i a n A l l a r d t o ch J a smin / B r a nd M o d e l M a n a g e m e n t


UT ..i det vilda.

En trygg framtid tack vare svenskan Universitetsstudierna kan ofta kännas teoretiska och kopplingen mellan teori och praktik svag. När stunden för utexaminering närmar sig kan många känna sig osäkra om sin framtid. Vi tog en titt på hur det ser ut när man som en svenskspråkig magister utexaminerar sig och tar ett hopp in i det okända – arbetslivet. t e x t H e i d i H a a pa n e n i l l u s t r a t i o n j a n r o ss t r ö m

Tankar som: Hittar man ett jobb som motsvarar utbildningen? Vad är egentligen ett jobb som motsvarar utbilningen? och eventuellt också Måste man försöka hitta jobb inom den sektorn som motsvarar utbildningen? kan kännas bekanta för en studerande som precis har eller ska avlägga sin examen och styra kosan mot nya äventyr i livet. Några definitiva svar är svåra att erbjuda men både Helsingfors universitet och Åbo Akademi ger information om hur det har gått för dem som utexaminerat sig tidigare år. Avdelningen för svenska ärenden vid Helsingfors universitet beslöt för ett år sedan att köra igång en utredning om hur de svenskspråkiga med högre högskoleexamen har placerat sig på arbetsmarknaden. Enligt Christian Starck, universitetslärare i forskningsmetodik vid Svenska social- och kommunalhögskolan, och en av de tre som gjort studien, fanns det ett stort behov för utredningen eftersom den enda utredningen om HU hittills har omfattat enbart Soc & komstuderandes framtid. Den nya studien belyser hur alla

022 • studentbladet • maj tjugohundratolv

de svenskspråkiga magistrar som utexaminerat sig under perioden 2000-2009 har placerat sig i arbetslivet.

Utredningar viktiga både för studerande och universitet Ökad kunskap om studenternas arbetsliv och framtid är också mer relevant idag, eftersom universitetsfinansieringen i större grad har blivit beroende av antalet utexaminerade. Bolognaprocessen har däremot gett universiteten ett större ansvar för studenternas färdigheter, vilka torde leda till en bra placering i arbetslivet. Vid Åbo Akademi har det gjorts flera studier från olika tidsperioder, varav den nyaste gäller dem som utexaminerat sig 2009. Den följer hur de utexaminerade har placerat sig i arbetslivet ett år efter att de avslutat studierna. Av dem jobbar 86 % och en lite mindre andel (73 %) sysselsätter sig med arbete som motsvarar


”De svenskspråkiga verkar ha hittat den rätta vägen vidare och arbetar inom den arena de skolat sig för.”

eller är mer krävande än utbildningen. Av HU:s studenter är det 79 % som kategoriseras som specialister inom sitt område, med andra ord jobbar med det de utbildat sig för. Några dystra framtidsvisioner för universitetsstuderande målar utredningarna direkt inte. De svenskspråkiga verkar ha hittat den rätta vägen vidare och sysselsätter sig genom arbete inom den arena de skolat sig för. Av de 1743 utexaminerade vid HU var endast 27 personer (1,6 %) arbetslösa när undersökningen gjordes. Av ÅA:s utexaminerade var endast 2 % arbetslösa. För hela HU:s utexaminerade magistrar är talet aningen större, 3,2 %, vilket skulle tyda på att de

FW:

När morfar var ung  b e nj a min k n o p m a n Det är kväll, och jag har slagit mig

ned på en parkbänk. Jag blev tvungen att stanna, mina fötter ville inte bära mig längre. Från bänken har jag utsikt över ett

svenskspråkiga klarar sig rätt bra ute i arbetslivet. Enligt Starck finns det däremot andra siffror som fångar ens blick. När man ser på vad män och kvinnor i genomsnitt förtjänar årligen kan det handla om en skillnad på ca 10 000 €. ­– Det kan inte bortförklaras med att en del av kvinnorna till exempel skulle vara mammalediga i något år och därmed dra ner den genomsnittliga inkomsten, eftersom endast sysselsatta personer är med här. I ÅA:s uppföljning är löneskillnaderna inte så stora. Ett år efter utexamineringen handlar skillnaden mellan män och kvinnor i medianlönen om 100 € per månad, vilket inte låter som särskilt mycket, men det »

Åbo som färgas orange av skymningssolen. Jag ser ån, domkyrkan, det ensliga torget. Jag ser en stad som just nu är min, ett liv som är enkelt, en dröm som är för bra för att vara sann. Sedan brister allt. Tårarna väller fram, tunga och obönhörliga, och verkligheten förvandlas till ett flammande dis. Jag är inte rädd för framtiden – sanningen är att jag är livrädd för den. Paniken har slagit sina klor i mig och ruskar min studietrötta lekamen än hit, än dit. Orsaken stavas förstås examen. Lagom till jul kommer jag att promenera bort från högskolevärlden, bort från tenter, bort från uppsatser och bort från lobotomerande tråkiga föreläsningar – men också bort från tryggheten. Därför är mitt inre just nu ett rasande slagfält av stress och mindervärdeskomplex. I mitt huvud snurrar frågor som: kommer jag att få ett jobb?, vill jag verkligen syssla med det jag har utbildat mig till? och kommer alla att skratta åt mig när jag efter fem år av statsfinansierade studier står och steker hamburgare i Hesburger?.

Min flickvän säger att jag borde skaffa en psykolog, men jag vet inte. Dels är Studenthälsans köer förmodligen så långa att jag inte skulle hinna få ventilsnacka under det halvår som återstår av mina studier. Dels tror jag att många – kanske alla – studerande slungas in i samma angst när det efterlängtade ljuset i tunnelns ände äntligen uppenbarar sig. Egentligen borde jag förstås inte vara rädd. Statistisken talar emot mina farhågor. Enligt den nya undersökningen från Helsingfors universitet går endast 1,6 procent av högskolans utexaminerade arbetslösa. Problemet är bara att jag är övertygad om att yours truly givetvis kommer att bli en av dessa stackare. Eller att jag åtminstone aldrig kommer att få leva den dröm jag så länge har jagat, och under få år haft möjligheten att sporadiskt leva: drömmen om ett liv som nöjesjournalist. Tiden förändrar oss på de mest märkliga vis. När jag gick ut högstadiet kändes det som om världen låg för mina fötter. Jag spontanhjulade runt i

Stallörsparken i Ekenäs, ropande ”jag är friii...!” - samtidigt som jag försökte övertala en bonde från Tenala att köpa ut en tolvpack Karjala. När jag tog studenten svävade mina fötter ovanför marken; jag kände mig som en övermänniska av nietzscheansk mall. Och nu sitter jag, min patetiska fan, och hulksnyftar på en parkbänk i Åbo. Om ändå allt kunde vara så simpelt som på morfars tid. Den raggiga gamla björnen brukar ofta, med glimmande ögon och stolthet i rösten, berätta om hur han en dag fick nog av sin högstadielärares barnaga. Hur han reste sig upp och – sådär bara! – klappade till den glasögonprydda plågoanden mitt i planeten. Sedan gick han ut ur klassrummet och in i ett liv som timmerman i Snappertunas skogar. Utan oro, utan stress. Med säkra steg mot doften av nyflisat trä, fåglars sång, smaken av ångande kaffe och muskler som sväller efter en dag av hårt, hederligt arbete. Mina ögon bränner. Jag snörvlar till. Kanske borde jag följa efter. 

maj tjugohundratolv

studentbladet

023


UT ...i det vilda.

betyder ändå att den årliga inkomsten efter första året i arbetslivet är 1200 € större för män. Det här berättar snara”Den årliga inkomre mer om samhället än om universisten efter första året i tetstudiernas kvalitet. arbetslivet är 1200 € Av Åbo Akademis utexaminerade är 35 % fastanställda. Eftersom det större för män.” känns svårt att analysera talet frågade vi Jan Kraufvelin, ledande koordinaturligtvis är en problematisk faknatorn vid Åbo Akademis arbetsforum, tor, eftersom arbetsgivaren samt reom siffran är lovande eller om den reflektegeringen tycks värdera olika saker, då rar det svaga ekonomiska läge landet har prägden ena vill att man inte låter studierna förlats av under de senaste åren. längas på grund av nyttig arbetserfarenhet medan – Gällande utexaminerade från ÅA 2009 kan man det är precis det den andra parten efterfrågar. konstatera att siffran inte är speciellt bra, om man beDet verkar ändå som om det inte är helt omöjligt för aktar att vi vet att de flesta primärt önskar sig en perstuderande att få en fastanställning inom sin bransch, manent anställning. Glädjande nog verkar detta år vara även om i synnerhet medierna har bollat med ekonoett undantag i det här fallet. Under åren 1995-2007 låg mikrisen och dess påverkan redan i några år nu. andelen med permanent arbete kring 36-44 %. UtexKraufvelin menar att det är svårt att dra några deaminerade 2009 visade alltså på den låga siffran 35 % finitiva slutsatser på basen av dessa siffror, men det men av utexaminerade 2010 ser det ut som hela 47 % verkar som om de som utexaminerades år 2009 blev befinner sig i ett permanent arbete. Bologna-året 2008 påverkade av det ekonomiska läget, vilket rent konvar siffran 47 % och vi tolkade då resultatet så, att det kret har betytt att arbetsgivare drog sig för att anstältill en del berodde på att en relativt stor del av dem la framförallt fast anställd personal, snarare än att det som blev färdiga då var sådana som redan varit aktiva i finns någon tydlig trend på att permanenta arbetstillarbetslivet en längre tid. fällen överlag minskar. Skönt att höra för alla studeOckså studerandena själva anser sysselsättningsrande och i synnerhet för dem som håller på att lämna läget inom branschen vara en av de största faktorerstudierna bakom sig.  na som försvårat jobbsökandet. Brist på arbetserfarenhet har också gjort arbetssökandet svårare, vilket

024 • studentbladet • maj tjugohundratolv


UT ...i det vilda

Arbete på lika villkor När man väl klarar sig ut ur högskolan och in i arbetslivet tar prövningarna tyvärr inte slut. Speciellt kvinnor får kämpa för att få samma lön som sina manliga kolleger och fortfarande rör sig de omotiverade löneskillnaderna mellan 5 och 14 procent bland de högt utbildade. TEXT I d a H e n r i k ss o n i l l u s t r a t i o n j a n r o ss t r ö m Hur ska vi råda bot på den starka indelningen i klassiskt manliga och kvinnliga yrken? Visst måste det börja ren från barnsben – vi minns diskussionen om ljusröda legon med familen som tema för flickor och blåa pojklegon med actionmotiv. Men det handlar också om studiehandledning och om hur högskolorna säljer sig sjäva. - Jag har aldig sett reklam för till exempel ingenjörsutbildningar med tjejer på bild, det är alltid killar. Vilka signaler ger man åt dem som söker in? säger Akavas ordförande Sture Fjäder. Akava presenterade i april en strategi för ett mer jämställt arbetsliv. Bland annat ska man sträva efter att sudda ut just de här gränserna mellan manliga och

kvinnliga branscher. Ojämställdheten mellan högt utbildade kvinnor och män i arbetslivet är mest påtaglig inom den privata sektorn - där är lönerskillnaderna störst och det är svårast för kvinnor att avancera till ledande positioner. Men också inom den allmänna sektorn är sysselsättningen och lönerna olika beroende på kön. Högt utbildade kvinnor är oftare visstidsanställda i början av karriären än män. År 2010 var var tredje heltidsabetande kvinna under 35 år visstidsanställd, mot var sjunde av männen. - Lite tillspetsat beror det på arbetsgivarnas rädsla för “risken” att unga kvinnor blir gravida, säger Akavas expert Tarja Arkio. Ett sätt att motarbeta det här är att ge organisationer rätt att väcka talan, anser Akava. Då kunde fackförbund ta sig an enskilda arbetstagares grundlösa visstidsanställningar. Också fördelningen av familjeledigheten mellan kvinnor och män är fortfarande ojämn. Här skiljer sig dock de högt utbildade männen ur mängden, till sin fördel – de är mer hemma med barnen än andra män.

Män med magistersexamen är i medeltal vårdlediga i ett halvt år. Akava föreslår en fördelnig enligt modellen 6 + 6 + 6, det vill säga att både mamman och pappan tar sex månader vårdledigt var, och sedan själva beslutar om hur de resterande sex månaderna fördelas. Förutom det här vill Akava också ha en kvotering med 40 procent för det mindre representerade könet i börsbolagens styrelser år 2018, ifall bolagen inte sjävmant har förbättrat situationen fram till dess.  Akava är den fackliga organisationen för de högutbildade i Finland. Det är också Finlands näststörsta centralorganisation dit 20 procent av alla löntagare hör.

maj tjugohundratolv

studentbladet

025


HF För några cent mer.

Omstruktureringens vilda västern t e x t F a nn y M a l mb e r g

Universitetsreformen tvingar alla universitet att se över sin verksamhet och spara pengar. Just nu står Humanistiska fakulteten vid Åbo Akademi inför nya tider, vid Helsingfors Universitet har förändringen redan börjat. Beroende på vem man frågar har omstruktureringen olika ansikten - den goda, den onda, den fula men den oundvikliga förändringen.

026 • studentbladet • maj tjugohundratolv

i l l u s t r a t i o n j a a k k o su o m a l a in e n

på gång i universitetsvärlden. De flesta universitet måste se över vart pengarna går då det statliga stödet med jämn takt minskar. På Åbo Akademi har fil.dr. Anders Ahlbäck sammanställt en rapport som erbjuder olika alternativa modeller för att trygga kvaliteten av undervisningen och samtidigt effektivera genomströmningen av studerande på Humanistiska fakulteten. Och spara pengar. Utredningen kommer att ligga som underlag för fakultetsrådet som i slutändan bestämmer vilken modell som ska anammas från och med hösten 2012. Det är storstädning

Prefekten Urpo Nikanen har tillsammans med fakultetsrådet ordnat torgmöten och Ahlbäck har själv gått runt till ämnena för att höra både personalens och de studerandenas åsikter rörande omstrukturering och ökat samarbete. - Det är många bollar i luften. Själv vill jag fokusera mest på undervisningens kvalitet, men diskussionen har i allmänhet rört sig mycket kring ekonomi och snabb genomströmning, menar Ahlbäck. Tanken om sammanslagningar väcker starka känslor, många ämnen upplever detta som en hotbild där


BREVET HEM

VÄRLDEN FÖR NYBÖRJARE

de enskilda ämnena blir urholkade och sakta förvanddirekt anknytning till studierna. Det handlar snarare las till ett gemensamt och rätt löst ”humaniora” med om att tjäna pengar vid sidan av studierna, konstatelite eller ingen specialkompetens. Ahlbäck berättar att rar Ahlbäck. ämnena vid Humanistiska fakulteten överlag har en väldigt stark känsla för det egna. Det är svårt att se nåVetenskaperna är inte eviga gon gemensam humanistlinje. Ja, ingen vill ha förändring, men förändring måste I Helsingfors har man redan börjat möblera om. Pronu ske. Grunden för hela omstruktureringshärvan på dekan Henrik Meinander, berättar om omstruktuÅA ligger i ett kontrakt som HF undertecknade 2008 reringen på Humanistiska fakulteten vid Helsingfors med Stiftelsen för Åbo Akademi. I det har HF avgett ett Universitet. löfte om att öka samarbetet mellan ämnena och i gen- Vi har slagit ihop närmare 20 mindre institutiogäld få ekonomiskt stöd från stiftelsen. Fyra år senare ner och bildat fyra institutioner, med runt 25 profeshar det ännu inte riktigt förekommit något samarbete. surer var. - Ämnena vid HF är mycket små och sårbara. Det Meinander menar att detta inte varit helt enkelt. finns heller inte resurser att täcka alla fält inom ett - Stora förändringar skapar bekymmer och hotbilämne. Med mera samarbete ämnena emellan skulle der i synnerhet för de små huvudämnena, fortlevnaman få in mer expertis inom olika områden i underden av deras befattningar måste försvaras speciellt envisningen och ämnena kunda stärka varandra, menar ergiskt när personal går i pension eller avgår. Ahlbäck. Då man integrerar undervisningen till större Just nu sitter ämnena på Humanistishelheter uppstår lätt en uppfattning att man ka fakulteten bakom lyckta dörrar och kunde klara sig med färre proffessurer elsysslar med sitt eget, utan att egentliler undervisande personal. Färre pergen veta så mycket om vad man i ar”Ämnena vid HF soner ska klara av att sköta större helbetsrummet bredvid eller på andra är mycket små och heter. Men med mindre befattningar sida korridoren håller på med. Det sårbara. Det finns kommer ämnena inte att klara sig lika kunde vara givande att dra nytbra. ta av varandras specialkunskaper heller inte resurser - Det är självklart att någon förlorar och komplettera den egna underatt täcka alla fält på förändringarna. Man kan inte utan visningen, menar Ahlbäck. Den inom ett ämne.” stora svårigheter trolla fram mera resurmodell Urpo Nikanne gärna skulle ser, utan måste hitta på sätt att spara och tillämpa innebär fler ämneshelheter det snabbaste sättet är att se över undervismed gemensamma grundkurser för fleningen. ra ämnen. Ahlbäck själv föreslår däremot På humanistiska fakulteten i Helsingfors hålett fritt samarbete där ämnena själva får utarbeler man på att bygga om kandidatstudiernas block till ta en fungerande modell. Tanken är att två-tre ämnen större, delvis disciplinöverskridande helheter, som skulle samarbeta sinsemellan. träder i kraft inkommande år. Man har också tvingats skära ned på timundervisningen, för att kunna spara Men studerandena då? pengar. Men det behöver inte vara bara negativt, undervisningansvaret torde i och med detta bli mer jämt Ahlbäck skickade ut en webbenkät för att få svar på de och rättvist fördelat. frågor många funderar över: trivs folk med sina stuÄven om det målas upp hotbilder då man talar om dier? Vad påverkar studiemotivationen? Vilka faktorer omstruktureringar och förändringar kan man inte spelar in då studierna inte löper som de ska? skydda vetenskapen från förändringar i samhället. - De som svarade verkar vara väldigt nöjda med sin Meinander menar att den karga sanningen är den att situation. Men det kom också fram att avhoppningar det inom vetenskapen ständigt uppstår nya ämnen sker för att man inte ser vart ens studier leder yrkesmedan gamla mister sin relevans eller integreras med mässigt, berättar Ahlbäck. de nya. Så har det alltid varit. Universitetens uppgift Men i samma veva poängterar han att man ofta först är att svara på samhällets behov, då kan det uppstå en efter ett par år ute i yrkeslivet kommer på vad det är kamp mellan olika discipliner där någon kommer att man egentligen vill göra. För att låna Urpo Nikannes förlora. ord på torgmötet som ordnades i början av mars borde Det verkar ändå som om vissa vetenskaper inte hohumanisterna bli bättre på att marknadsföra sig själva tas lika mycket som andra. Meinander påminner om i arbetslivssammanhang. Ämnena borde bli bättre på att naturvetenskaperna ofta är bättre på att skaffa exatt få fram det studerandena verkligen lär sig och viltern finansiering för sina forskningsprojekt. Humaka kompetenser man får av åratal av studier. Ahlbäck nister har tidigare varit skeptiska mot detta och velat räknar upp en del färdigheter man får i bagaget från gärna hålla vetenskapen skild från marknaden, men HF, men som sällan uppmärksammas skilt: Meinander menar att man senast nu är tvungen att - Man lär sig läsa kritiskt, se helheter, skriva, plan tänka om och aktivt öka den externa finansieringen. era och organisera sitt arbete. Meinander påminner dock att de stora omstruktureDet skulle vara viktigt att ha mera praktik inbakat i ringarnas problem inte bara gäller humanister, utan de studierna för att ge en inblick i hur man kan tillämpa facto hela universitsväsendet. Universitetsreformen är det man får på universitetet i arbetslivet. ett allmänt problem. Statsmaktens understöd till hög- Problemet är ju inte det att folk inte jobbar, men skolorna kommer antagligen att minska också på lång under studietiden jobbar man sällan med sådant med sikt. Därför ät tiden inne för ett nytänkande. 

Nuförtiden talar alla om att resa runt världen, leva livet och bli rik på upplevelser. Tydligen duger inhemska äventyr inte riktigt mer. För att hålla måttet passade även jag på att åka till Tyskland för att i framtiden kunna dela med mig av min nya, klokare och lite coolare världssyn. Att åka på utbyte är lite som att cykla med stödhjul. Å ena sidan är man ju utomlands och allt är nytt och spännande, men å andra sidan daddas man från höger och vänster av diverse tutorer, koordinatorer och nya grannar. Bedömningen av tenterna är lite snällare, studiepoängen avrundas hemåt och man går kurser anpassade för utlänningar där föreläsaren talar extra långsamt och använder sig av ett väldigt begränsat ordförråd, så att man säkert ska känna sig så duktig som möjligt. Sen går man omkring på stan och pratar tyska med andra utlänningar och inbillar sig att man låter som en inföding. Bland lokala studerande uppfattas man som modig och exotisk och de lyssnar snällt när man för sjuttioelfte gången rabblar upp sin memorerade förklaring av finlandssvenskhet. Som utbyteselev händer det lätt att man umgås mest med de andra utlänningarna. Det är lätt och trevligt då alla vet att man endast kommer att bo i samma stad en begränsad tid och därför slår i sin mest sociala växel. Skräcken för att inte hitta några vänner försvinner snabbt då man stöter på tiotals nya typer per dag under de första veckorna, som precis som man själv vill undvika att sitta ensam hemma med sin dator en kväll till. Man ger personligheter man hemma skulle undvika en chans och funderar hur man klarat sig så långt i livet med sin trångsynthet. Sydamerikanerna och sydeuropéerna kindpussas, kramas och skämtar glatt redan vid första mötet, de öser fram komplimanger och ler med hela kroppen. Skandinaverna i sin tur ryggar tillbaka och håller sig till att skaka hand och mumla fram sitt namn och försöker skämta bort pinsamheten med hjälp av stereotyper. Man håller sig till artighetsfraser och trivialt småprat i veckor tills man varit ute på stan en kväll tillsammans. Först efter djupsinniga bekännelser under småtimmarna känner man sig redo för kroppskontakt i dagsljus följt av obesvärat småprat. Konstigt nog är det ändå de blyga skandinaverna som ger efter och börjar bete sig mer och mer som de andra. Under utbytestiden lever de flesta ett sorglöst liv. Det finns inga bästisar, familjemedlemmar, arbetsturer, viktiga tenter eller sociala evenemang som fyller upp kalendern och som borde tas i beaktande när man hoppar på ett billigt flyg för en veckoslutsresa. Under några månader lever man loppan helt enkelt. Den dagen man kommer hem förvandlas det till flytande tyska på CV:n och glada minnen för livet. Ta chansen om du kan, att flytta utomlands kommer aldrig mer att vara så bekvämt och enkelt som under studietiden.

Dina Stolt Skribenten studerar juridik vid Westfälische Wilhelms-Universität Münster

maj tjugohundratolv

studentbladet

027


ÖH... Luke, jag är din pappa.

Nörd-Vilgots superseriösa guide till underligheterna

Fantasy = Det är rustningar och svärd. Science Fiction = Det är i rymden. Anime = Det är bara porr.

Föreningen för underliga intressen vid ÅA ordnar spelkvällar ungefär en gång i månaden.

U som i underlig Är du konstig? Känner du dig obekväm bland studielivets halarorgier, skönsjungande djäknar och promillehaltiga köttmarknader – och längtar efter en gemenskap där dina kunskaper i Star Trek-språket klingon genererar beundrande blickar? Säg hej till Föreningen för underliga intressen vid Åbo Akademi (FUI). TEXT & f o t o B e nj a min Kn o p m a n

”Alla underligheters samlingspunkt. Vi är specialiserade på anime, sci-fi och fantasy, men alla underligheter accepteras.” Så presenterar FUI sin verksamhet, och det första man tänker är -jaha, där sitter ett gäng feta, finniga Jabba the Hutt-sniglar och hetsrunkar till storögda hentaibrudar. Det är, förstås, fel. När jag äntrar den dunkla kvarterskrogen Three Beers­ i studentbyns hjärta inser jag snabbt att mina fördomar är - just det - fördomar. De gladlynta gynnare som är böjda över brädspelen Pente och Dominion lider varken av vildvuxen acne eller abnormal slemproduktion. De ser ut som jag, du och killen bredvid dig. Med varsin gyllenebubblig öl i nävarna debatterar de slutscenen i rymdspelet Mass Effect 3 (betyg 4 av 5 i förra numret av Stbl) och i mitt inre dånar väckelsepsalmen Jag har kommit hem.

Ett alternativ till alkoholen De underliga herrarna - och damerna, märk väl - samlas för en Underlig Afton varje månad. Däremellan ägnar de sig åt aktiviteter som biobesök, pubbmys och massakrering av datorer (fråga inte). Den underligaste av alla underligheter är Vilgot Strömsholm. Sociologistuderanden som grundade föreningen 2007 och firade tilldragelsen med att posera barfota, hobbit-style, i tidningen Meddelanden från Åbo Akademi.

028 • studentbladet • maj tjugohundratolv

– Jag hade ingen förening att vara i, motiverar Strömsholm beslutet att organisera FUI. – Jag har alltid tyckt att studielivet ska vara färggrant, liberalt, och att det borde finnas alternativ som kretsar kring något annat än alkohol. Därför valde jag att grunda en animeförening, även om fokusen sedan breddades till att inkludera också andra hobbyer. Hur skulle du beskriva FUI? – Sfärisk och grön. Den har även uppseendeväckande låga värden av korruption i sig. Föreningens ordförande Jacob Nylund instämmer: – Inte kan jag säga emot honom. Vi är förmodligen den mest korruptionsfria föreningen i Åbo, åtminstone inom akademin.

Nej till barnporr Och visst är stämningen i Three Beers varmare än en solig dag på Ibizas elfenbensvita sandstränder. FUI:s medlemmar är trevliga, välkomnande, roliga – utan att bli överdrivet inställsamma. De känns äkta. Säkra. Det här är människor som inte gömmer sig bakom Ganttröjor och Danny Saucedo-photoshoppade frisyrer, utan stolt bär upp sina eventuella glasögon och flyende hårfästen med klockrena Marvel-referenser, A+ i animekunskap och vältrimmade Nintendo-tummar. Man måste ändå inte vara en ultranörd för att få komma in i gemenskapen. Också de som endast har

Brädspelet Pente är en upphottad version av luffarschack. Roligt!

sett Sagan om Ringen-filmerna och slöbläddrat igenom Harry Potter-sviten är välkomna. – Absolut, säger Jacob Nylund. – Det kan vara bra att påminna sig om hur vanliga människor tänker, skämtar FUI-medlemmen ­Johnny Östman. Ni säger i er presentation att -alla underligheter accepteras-. Vad händer om någon som har en 400 gigas animerad barnporrsamling på sin dator vill komma med? – Vi tycker kanske inte så mycket om olagligheter, säger Jacob Nylund tvekande. – Men inom lagens gränser får man vara så underlig som man vill. 


HUR ...fan går det till?

Gradu – hjälp! Det finns ingen standard gällande graduhandledning eller bedömning av färdiga avhandlingar som skulle vara gemensam för ett helt universitet, för att inte tala om flera universitet. Alla fakulteter och alla ämnen får själva bestämma hur handledningen ser ut i praktiken och också enligt vilka kriterier avhandlingarna bedöms. t e x t F a nn y M a l mb e r g i l l u s t r a t i o n j a n r o ss t r ö m

Det går inte att säga hurdan en bra gradu är – geneInom vissa ämnen är det vanligt att en av ens handrellt. Det finns heller inga regler huggna i sten för hur ledare också fungerar som granskare, och ju mer färsjälva graduprocessen ska se ut. Vissa ämnen ger mer dig gradun är desto närmare granskar-rollen kommer handledning, vissa mindre, och hur handledningen handledaren. Då kan det vara svårt att få kommentaser ut varierar stort. rer på innehållet. Man behöver ändå inte nöja sig med Suvi Pulkkinen på HUS menar att det är ganska bristfällig handledning. Om man inte är nöjd finns det omöjligt att veta hur graduna bedöms i allmänhet, då möjligheter att byta handledare. Doktorander brudet finns så många olika sätt att skriva gradu på – till kar också vara väldigt ivriga på att diskutera, säger exempel kan man skriva i par, göra ett beställningsar­Antikainen. bete åt ett företag eller skriva ensam. Pulkkinen berättar att det i allmänhet inte finns öronmärkta graduProdukt versus process handledningstimmar, men jag får rådet att ringa runt till varje institution och fråga. Det är så varierande. Utbildningsplanerare på ÅA, Monica Nerdrum, viPå Åbo Akademis Studentkårs kansli träffar jag sar mig Akademins examensstadga och menar att det ­M onika Antikainen, socialpolitisk sekreterare med finns två sätt att gå tillväga då man bedömer en utrikesärenden, som bekräftar detta. Antikainen­ gradu. Man kan antingen bedöma endast kan inte säga något allmänt men utgående den färdiga ”produkten”, eller så kan från hennes egna erfarenheter som graman bedöma hela arbetsprocessen. Det duskribent har hon upplevt väldigt olifinns inga gemensamma kriterier för ka praxis på olika fakulteter. ”Om man inte hela universitetet för hur en pro gra– Jag håller själv på med min andra du-avhandling ska bedömas, vargradu nu och handledningen är helt är nöjd finns det je institution bestämmer själv. Men annorlunda än då jag skrev första gramöjligheter att däremot ska det i kursbeskrivningdun på en annan fakultet, säger hon. byta handledare.” en (graduseminariet) stå hur många På vissa ämnen läser man bara en handledningstimmar man får. gång igenom gradun, när den i prin– Det finns både för- och nackdecip redan är klar, på andra ämnen (eller lar med båda sätten att bedöma, menar fakulteter) är det vanligt att handledaren ­Nerdrum. Ser man på hela processen kan tar kontakt med jämna mellanrum och kollar man följa med den utveckling graduskribenten hur det går, läser igenom allt nytt man skrivit och gör, men det kan vara krångligare. hjälper genom hela processen.

Det ska finnas skriftliga lärandemål som klargör vad som förväntas av den studerande. Det är både en skyldighet och en rättighet att både examinatorn meddelar och den studerande vet om bedömningsgrunderna, påminner Nerdrum.

Konstnärliga tvister Janne Peltola på Aalto-universitetets studentkår menar att mängden handledning man får främst beror på vad den egna handledaren vill sätta sina arbetstimmar på. Finns det andra arbetsuppgifter måste de skötas. Men i princip är det inte alls omöjligt att få tilläggshandledning om man behöver. Praxis och regler gällande handledning och bedömning varierar branschvis. Ifall man inte är nöjd med sitt vitsord kan man överklaga. Peltola nämner att de vanligaste orsakerna för överklagande av vitsordsbeslut handlar om otillräcklig handledning eller en konstnärlig meningsskiljakitghet mellan den studerande och handledaren, men dålig handledning är inte ett argument för att få ett höjt vitsord på slutarbetet. En godkänd överklagan baserar sig på argument om att utvärderingen inte skett enligt utvärderingskriterierna. Peltola menar att det viktigaste är att ha tillräcklig kontakt med sin handledare och be om feedback ofta. Personkemin är viktig. Om man inte är nöjd ska man reagera i ett tidigt skede, då är det lättare att byta handledare.  maj tjugohundratolv

studentbladet

029


NU Rakt på sak.

Studerandepolitik igår och idag - Den nya universitetslagen är ett steg mot terminsavgifter, förutspår Jan-Otto Andersson, före detta studentaktivist. Universiteten kommer att bli allt mer beroende av att tjäna pengar, och då de stöter på ekonomiska problem kommer de att vilja införa studieavgifter. Han och tre andra panelister har samlats under Svenska studerandes intresseförenings seminarie på Kåren i Åbo för att disutera temat ”Studentrörelsen förr och nu”. Anderssons medpanelist Nils Torvalds, även han med en bakgrund inom studerandepolitiken, påminner ändå om att grundutbilgningen enligt grundlagen är gratis. Han är trots det orolig för dagens studerande och deras framtid. - Ni har ett helvete framför er. På min tid jobbade vi mot auktoritära strukturer, och det studierör man nu erbjuder er är samma sak, men med ekonomiska förtecken, sager han. Ni måste våga trotsa de institutionaliserade ramarna! Den överhängande risken för en galopperande inflation kommer enligt Torvalds inom kort att leda till att de studerande igen i större skala drar ut och demonstrerar. Milja Henttonen, styrelsemedlem i Finlands

”Gamla studentusets ockupation och liknande är grovt romantiserade”

studentkårers förbund säger att många berättelser om Gamla studentusets ockupation och liknande är grovt romantiserade. Hon menar att dagens studerande i Finland inte har någon orsak att dra ut på gatorna för att bränna bilar. Anette Tallberg från Förbundet för studerandekårer vid yrkeshögskolorna i Finland håller med och tycker inte att vi studerande har det så illa ställt idag. - Vi måste komma ihåg att vi tills vidare erbjuds gratis utbildning, studiestöd, billig lunch och relativt billiga bostäder, säger hon. Ett problem inom studentrörelsen idag verkar ändå vara att få gemene studerande att engagera sig i den studiepolitiska verksamheten. - Studietiden är en övergångsperiod, säger Andersson. Det är svårt att få dem som studerar nu att bry sig om dem som studerar i framtiden. Henttonen menar att det just därför är viktigt att koppla samman studentrörelsen med större samhälleliga skeenden. - Vi måste tänka på intressebevakningen som en helhet, de studerande lever inte i en bubbla.  Ida Henriksson

Grundrättigheter för dummies - på svenska Det är inte alltid klart vem det är som ser till att vi blir

rättvist behandlade. Juris doktor Paulina ­Tallroth har därför gjort utredningen Vem vakar över våra rättigheter. Syftet med utredningen är att förklara vem som övervakar att grundlagsrättigheterna inte försummas. Tidigare har man inte kunnat hitta den här informationen på svenska. I utredningen tjänar svenskan i Finland som exempelfall. En utgångspunkt har också varit att göra utredningen lättfattlig. – I utredningen har jag undvikt att använda alltför mycket svårbegripliga termer för att utgåvan skulle intressera mera, säger Tallroth.

Vem övervakar? I Finland är övervakningen av grundrättigheter delad mellan en förhandsgranskning av lagförslag och en efterhandskontroll av lagstiftning. Förhandsgranskningen utförs av riksdagens grundlagsutskott och här har justitiekanslern det sista ordet om lagenligheten. Efterhandskontrollen av lagarna

030 • studentbladet • maj tjugohundratolv

utförs av justitieombudsmannen och justitiekanslern. Det är ändå förhandsgranskningen på lagförslag som väger mest. – Efterhandskontrollen kompletterar granskningen på förhand men den kräver oftast initiativtagande av medborgarna, säger Tallroth. Systemet upplevs ibland som krångligt. – De som skulle vilja nå övervakarna vet inte alltid vart de ska vända sig.

Författningsdomstol à la Tyskland? Det har också diskuterats om att grunda en författningsdomstol i stil med Tyskland. En författningsdomstol skulle vara den högsta instansen med beslutanderätt om frågor kring grundlagsenlighet. Den skulle inneha både förhandsgranskningen och efterhandskontrollen av lagar och skulle exempelvis kunna ogiltigförklara en lag som strider mot grundlagen. I Finland har motståndet mot en författningsdomstol varit starkt bland både politiker och rättslärda. – Enligt det finska sättet att se på saken skulle

– De som skulle vilja nå övervakarna vet inte alltid vart de ska vända sig, säger Paulina Tallroth.

maktdelningen lida. Man vill inte heller försvaga riksdagens grundlagsutskott som tolkare av grundlagen, säger Tallroth. Någon författningsdomstol verkar ändå inte vara på väg till Finland. – Det är ändå bra att saker som berör allas grundrättigheter diskuteras.  Utredningen går att hitta som pdf på Svenska Kulturfondens webbplats.

Edit Lindblad


Barn som leker krig i Helsingfors, 2012. Teemu UllgrĂŠn

livEt


GÅ Veni,vidi, vici?

HATPRAT Incestparasiterna Fy incest vad jag hatar monarki. Det är ungefär den löjligaste saken i världen. Tänk nu. För hundratals år sen tyckte vissa überelitistiska adelsmän att nån spede var tillräckligt spede för att härska över alla. En überspede. Eller sen proklamerade han – oftast var det ju män – sej själv überspede av guds nåd. Därefter bestämde überspeden att hans überspedeavkomlingar ska härska i framtiden också. Fin reglering. Under årens lopp knullade überspedena varandra och sina släktingar och födde mera überspeden. Missbildade frukter av kusinkopulering ärvde makten och använde den till sin egen nytta – bland annat för att bygga imperier, föra krig och slakta miljoner av människor. Usch helvete. Hundratals år senare sitter überspedeincestavkomlingarna fortfarande på tronen. De har inte längre nån verklig makt, utan är nåt slags representanter av sina nationer, alltså mannekänger. Tänk om företag sku välja sina mannekänger bara en gång och deras avkomlingar automatiskt sku bli nya modeller. Incestmodeller. Eller att några elitister i Finland sku välja ”Missbildade fruk- en representant på ter av kusinkopule- livstid vars avkommor alltid sku ärva ring ärvde makten jobbet. Tänk om Sauli och använde den till sku vara president tills han dör. Jag spyr. sin egen nytta ” Vad gör überspedena för nytta? De bor i slott på skattebetalarnas pengar, kör sportbilar, ordnar helvetes dyra bröllop vars kostnader de inte själva betalar, knullar horor och festar med brottslingar, reser till Botswana för att mörda elefanter och till Saudiarabien för att hylla den fina regimen där. Sen tycker människorna att man skall se upp till dem, att de ger oss drömmar och att det är viktigt att ha förebilder – de är till och med avundsjuka på monarkierna för att Finland inte har incestmannekänger. Jag drömmer verkligen inte om att vara en incestuös überspede som parasiterar på duktiga medborgares pengar och tycker att folk har det bra i Saudiarabien. Allt som de kungliga parasiterna gör blir en nyhet. Nån grundar ett Facebookkonto. Jag dör av spänning – eventuellt spyr jag ihjäl mej. Och sen föder de en till incestbaby och hela världen jublar. Ett barn föddes, herregud en sån nyhet! Det sker verkligen inte ofta. Men det var ju inget barn – det var en überspede. A. Hater

032 • studentbladet • maj tjugohundratolv

Ylonz på fyllan STBL rapporterar från den legendariska ölorienteringen i Helsingfors. 8.38 Suojakännit e bara bullshit. Måste ringa och väcka alla.

10.00 Laget sammanstrålas, tankar

med (om?) bacon och ägg. 12.02 Rullar iväg mot Tölögatan och starten. 12.04 Vi ha dilkka en flaska skumpa. 12.20 Fan vad svettigt här var. Jävligt mycket stretchypants och 80-tals pannband. Bollar. Ballar. Rockare. Djur. START Lika äckligt varje gång. Oookej vi har startat! 12.40 Första gåtan löstt och kosan styrs mot Runebergsgatan och Vastarannan Kiiiski. 12.50 ÖÖÖÖÖÖL. Vi löser två tips helt själva. Äter lite piller från kuvertetet och knäcker koden för baren i Haga och den som var nånstans utanför Hertonäs, typ Degerby? Very smartum. 13.20 Lemonbar. Haga. 13.21 Vittu här e många hoochiemaman. 13.30 Får jag röka med dina handskar? Vad är klockan? Metro till Mellunsbacka. Grillkorb. Alla älskar finlandssvenska Ylonzare. Strykvarning i metron igen. - Vi e i satans mellungsbacka. - Hertonäs. Buss till Reissumiespubisen. KARAOKE. Svettigt. (Full)t. - Buss-metro-Kampen. The storm of the century börjar ta sats. Blåser så saaaatan. - Halååå - I’m dyying - Pkej nu e ja full - Bus till Drumsö. Great. Shitstrom. Ösregen och snö. En bar ful av mer eller mindre onyktra kreaturer i alla de former. Träffade Jesus, hans faija och den helige anden. Bla. - Sista baren och målet skippades. - Vittu d snöar. - Drunks. - Våld.

22.00. Otnäs. TF. - Murt lag tydligem Mitt Ensam - Me viken cykl - Alltsi js klarraer mif O Slippe obt hem - Mörker.


HYLLNINGEN

”Estooonia, I went on the ground and I fucked up…” gick av stapeln den 30 mars och erbjöd både underhållning och krävde uthållighet av deltagarnas prestationer kring alkoholfiltreringsförmåga. Redaktionen satt på läktaren och gav sin insats för att höra till den sidan som hade bäst feelis. Så om du såg några konstiga Zumba-moves var det vi! Speakern Janne Grönroos lyckades lyfta stämningen i taket, fast solen gömde sig bakom molnen och eftervintern tributerade med lite snöfall och kyligare väder. Den gyllene grepen gick efter en tight kamp om balanssinne och vispningsförmåga till laget New Is Nice med Jennika Flykt, Linda Ahlroos, Nina Cederberg och Erica Österlund, alla från pedagogiska fakulteten vid Åbo Akademi. Pampas Nationaldag

Till mamma

- Vi är jättenöjda nu, kommenterar de glada tjejerna. Festen fortsatte från förfester till själva kvällsfesten på Fontana och vidare till efterfester, samt till följande dags sillis som gick i takt av Sås o Kopp. Därifrån fortsatte de djärvaste vidare till efterfesten. Studentbladets kondis tog löjligt nog slut redan vid sillisen. Stbl förmedlar hälsningar från Pampasmaffian som ville tacka alla som var med! Det skulle inte bli någon Nationaldag utan alla som kommer på evenemanget med den grymma feelisen de har! ”...I’m going down, down, down, down, down!”  Text och foto: Heidi Haapanen

Det känns ofta som om ”stora saker” i livet sker samtidigt. Jag blev själv påmind om det och livets cirkel då vi inom en vecka både begravde en och välkomnade en annan ny själ i släkten. Det fick mig att inse hur mödrar verkligen är värda en hyllning. För en person som har någon grads mer eller mindre lindrig förlossningsfobi behövdes det en ordentlig dos av mental förberedelse för att klara av den nya moderns trötta men stolta berättelse på sjukhuset om hur svår, smärtsam och lång själva förlossningen hade varit. Bland gästerna på begravningen mötte jag en annan mor med sin ett år gamla son. Det frågades hur det går för henne. Svaret lydde: ”Jag vaknar när han vaknar, sen badar vi, byter blöja, kokar gröt, går ut, kommer hem, äter, byter blöja, sen sover vi lite, sen går vi ut och kommer hem, äter, byter blöja, och lägger oss.” På kvällen har hon två timmar Det enda som tid att titta på TV innan hon blir tvungen förändras när arbetslivet börjar att lägga sig för att orka med nästa dags är att hon är ännu program som långt följer samma rutiner. mer slut. Hon skämtade att det enda som förändras när arbetslivet börjar är att hon är ännu mer slut, eftersom hon måste försöka hålla takten med jobbet med. Gästerna på begravningen hade kommit för att minnas och respektera en kvinna som hade varit både företagare i bilbranschen på 50-talet, något som var relativt ovanligt, och ägt ett lastbilskörkort, vilket var ännu ovanligare, samt varit mor åt tre barn. En kvinna, men framför allt en mor, en mormor och en mormors mor. Och nu talar vi inte om en 2000-talets businesskvinna som lyckas balansera mellan arbetet och hemmet, utan om någon som lyckats med det ett par decennier tidigare. När man därtill tänker på mödrar som orkar svara på den eviga frågan (varför?) som den 4-åriga ställer till precis allt, eller får stå ut med tonårens emotionsberg-och-dal-bana är det självklart varför mödrarna ska hyllas på morsdagen den 13 maj – och egentligen borde man komma ihåg att göra det mycket oftare. Glad morsdag till alla mammor!­ Heidi Haapanen

maj tjugohundratolv

studentbladet

033


SE Teater utan gränser.

De Kristallklara består av Henrik Heselius, Willehard Korander, Ludvig Allén, Anni Ojanen, Kristian Ekholm, Oscar Hagen, Carolin Koss, Jan Ericsson, Frank A. Unger och Annina Blom. ISOLATION Galleri Sinne Stora Robertsgatan 16, Helsingfors Utställningen är öppen 29.4-20.5, ti-sö klockan 11-17. Föreställningsdatum: 28.4, 2.5, 3.5, 5.5, 8.5, 9.5, 10.5, 12.5,15.5-18.5 klockan 19.00

034 • studentbladet • maj tjugohundratolv


TEATER

Sanningen är inte klar De söker svar och ger inga sanningar. Den nya tvärkonstnärliga gruppen De Kristallklara vill bjuda på frågor och öppna dörrar för diskussion. Med projektet Isolation tar gruppen ställning mot ett allt mer främlingsfientligt samhälle. t e x t E d i t Lin d b l a d f o t o j a n r o ss t r ö m

De Kristallklara kom från skådespelaren Henrik Heselius. Tidigare har han frilansat bland olika teatrar och medverkat i bland annat pjäsen Bunden på Svenska Teatern. Tanken har från början varit att inte starta en ny teatergrupp, utan en grupp med skådespelare, musiker, bild- och filmkonstnärer. I De Kristallklara blandas de ihop. Varje konstform är likvärd och ska stöda de andra. - Ofta då man kombinerar till exempel teater och musik är det teatern som tar över, det blir någon slags teatermusik och musiken hamnar i skymundan. I samband med projektet har Heselius grundat bandet Crystal Clears tillsammans med Ludvig Allén och Oscar Hagen. De står för musiken under föreställningarna men de är inte ett engångsband. - Vi kommer också i framtiden att fortsätta tillsammans och ge ut skivor. Idéen till gruppen

Olika idéer kring projekt Tanken är att samtidigt som musiken, bildkonsten och teatern ska stöda varandra och vara likvärda, ska de olika delarna också fungera för sig själva. Isolation är gruppens första projekt, men i framtiden kan ett projekt enligt Heselius se ut på olika sätt: som film, konsert eller installation. Projektet Isolation kommer att finnas på Galleri Sinne i centrala Helsingfors. På dagen kommer bildkonsten att fungera som en konstutställning, på kvällen blir den scenografi för föreställningen som förenar livemusik, performance, video- och bildkonst. Gruppen kommer inte att ha en regelbunden produktion. - Vi kommer inte att göra produktioner på löpande band, utan sätter i gång då vi tycker att det behövs.

Ansvar för samhället Efter alla populistiska vindpustar som strykit över Europa har också det finländska samhällsklimatet blivit mer kärvt. Man kommer lätt undan med kränkande kommentarer genom att hänvisa till skämt. Det tycks

också ha blivit lättare att acceptera öppet hat mot andra männikor än tidigare. - Ansvaret ligger både hos politiker men likaså hos varje människa, säger Heselius. Att inte ta avstånd från främlingsfientlighet är det samma som att acceptera det. De Kristallklaras första produktion handlar om just det. Det är ett ställningstagande mot ett samhälle som blivit allt mer trångsynt och där nationalismen klibbat fast i väggarna. Att sänka ribban och göra det lättare att behandla ämnen som främlingsfientlighet och rädslor är något som gruppen vill uppnå. - Vi vill ändå inte vara någon pekfingersföreställning, utan fundera kring varför det enligt någon är negativt och inte positivt med till exempel mångkulturalitet. Gruppen behandlar aktuella ämnen och söker svar men serverar inte automatikst några sanningar. - Man ska akta sig för att komma med definitiva sanningar. Vi vill skapa diskussion om samhället. Det är inte vi som ska ge svar, utan låta åskådaren själv besvara frågorna.

Politisk konst utan politik Konsten har alltid varit en aktiv sammhällsdebattör, där samhället granskas, kritiseras eller kanske hyllas. - Visst, vi är en politisk konstnärsgrupp utan partibundenhet. Men ordet politik lider av att det ofta bara åstadkommer suckar hos de flesta. De Kristallklara gör inte sin teater, konst och musik för en snäv liten grupp utan vill locka åt sig en publik som består av, ja, vem som helst. - Det mest ointressanta är då man gör politisk konst åt en viss grupp som redan är av exakt samma åsikt. Alla applåderar och så går man hem. Vi vill att också de som inte delar våra tankar ska hitta oss. Gruppen vill gärna nå ut till unga, som kan vara en svår teatermålgrupp. - Jag känner flera som aldrig går på teater och sådana som går bara för att de känner någon som är med. Med att ha sina föreställningar i ett galleri och inte i en mörk källare vill gruppen signalera att de också välkomnar vem som helst att ta del av deras projekt. Dessutom betalar man vad man kan och vill.

ISOLATION

Galleri Sinne Stora Robertsgatan 16, Helsingfors Utställningen är öppen 29.4-20.5, ti-sö klockan 11-17. Föreställningsdatum: 28.4, 2.5, 3.5, 5.5, 8.5, 9.5, 10.5, 12.5,15.5-18.5 klockan 19.00 De Kristallklara består av Henrik Heselius, Willehard Korander, Ludvig Allén, Anni Ojanen, Kristian Ekholm, Oscar Hagen, Carolin Koss, Jan Ericsson, Frank A. Unger och Annina Blom.

- Det känns självklart att en studerande som kanske inte har så mycket pengar inte heller ska behöva betala så mycket för att ta del av konst.

Designstad med Isolation Projektet Isolation är en del av Galleri Sinnes projekt Shapeshift. Shapeshift vill föra en kritisk samhällsdiskussion och vill göra samtidskonsten tillgänglig för allmänheten. Sinne å sin del är en del av World Design Capital Helsinki 2012. Det finns av dem som tvivlar på att designhuvudstaden över huvudtaget har något att erbjuda en vanlig invånare, och tycker att hela designåret är ägnat åt lyxkryssare som stannar en dag i staden. Men De Kristallklaras projekt visar att konst visst kan vara tillgängligt för alla. Också under ett imagepolerande designår. Och att en fattig studerande ska kunna känna sig välkommen.  maj tjugohundratolv

studentbladet

035


HÖR Gafflarnas val.

MÅNADENS KLASSIKER A cappella-gruppen Fork väljer månadens klassiker.

Kasper Ramström

Fotbollsmatchen Real Madrid vs

036 • studentbladet • maj tjugohundratolv

Men Pale & Ville då?

Paimio -stolen Anna Asunta Mitt val är alvar aaltos Paimio-stol. Jag har själv alltid varit den moderna och skandinaviska designens vän, och i synnerhet nu under WDC-året tycker jag att den är värd att bli vald som en klassiker. Den är inte bara snygg utan också bekväm. Den lär ska ha blivit designad för Paimion hermoparantolas lounge, vars själva byggnad Aalto också ska ha designat.

Missionärsställningen Jonte Ramsten

Den ultimata klassikern är missionärsställningen. Det är ju en klassiker som alla känner till. Själv har jag utvecklat det långt vidare, det är bara i en rejäl fylla som missionärsställningen tas i bruk. Från några personliga upplevelser tänker jag bespara er, men var och en har väl sina egna.

f o t o nin a m e r i k a l l i o

vs.

Mia Hafrén Jag valde trenchcoaten som min klassiker. Det är en tribut till våren, ett vårtecken som känns aktuellt. Den är alltid rätt och ser stiligt ut. Min första trenchcoat köpte jag när jag var 17, fast den var nog inte så bra. Senare köpte jag en grön i second hand på Teaterhögskolan, fast den visade sig sen vara en arméjacka, lite manlig men stilig i alla fall och passade helt bra in i skolans stil. Nu har jag en stilig trenchcoat som jag tycker passar en kvinna i min ålder.

El Clasico Barcelona - El Classico - som spelas två gånger om året. Valet var för mig kind of obvious, eftersom jag är väldigt emotionell i förhållande till den här matchen. En match jag minns speciellt väl är från i fjol under andra säsongen, då vi råkade ha keikka samma kväll. Jag hade bandat matchen för att kunna se den efter att ha kört hem på natten. Jag hade också precis skaffat en ny Barca-applikation för min mobil men hade inte riktigt hunnit sätta mig in i den. Och mitt i allt medan jag körde började telefonen jubla och jag var helt what the fuck och via en pop-up såg jag att resultatet blev 1-0. Efter det beslöt jag mig för att radera funktionen.

Trenchcoaten


SE Tills du ser i kors.

Ett pretentiöst brev En poetisk powerwalk och animestrider som får hakan att trilla ned i golvet. Stbl berättar vad du ska göra eller inte göra i stället för att studera. TEXT B e nj a min Kn o p m a n

Dear Esther Windows, Mac, Linux (Steam) Kära läsare,

Betyg: 3/5

Vad tänker du när du hör ordet ”spel”? Fetlagda rörmokare som tjoande mosar svampar under skoklacken? Machomän som väser fram oneliners medan deras läderhud absorberar allt från nazisters skottsalvor till atombomber? Eller kanske snabba bilar, stereotypiska porrbrudar och Singstar på förfesten? Dear Esther är inget av det där. Men vad är Dear Esther då? Vad är den märkliga skapelsen som några hobbyutvecklare destillerat ur skjutarspelet Half-Life 2:s grundkod? Som nu lanserats i ny, fräsch skrud och som fått recensenter att orera om ”audiovisuell poesi” och ”årets viktigaste spelupplevelse”? Svar: Vi kommer dit. Allt i sinom tid. Men först måste du få veta några saker. Dear Esther utspelar sig på en öde ö. Kanske ligger den väster om Skottland, kanske någon annanstans.

Kanske har här funnits liv, säkert är att det är borta nu. Kvar finns bara minnena och du. Medan du vandrar fram bland de övergivna skjulen, längs de anemiska sandstränderna, genom de fuktdrypande grottvalven, läser någon upp ett brev. Ett brev som spretar likt ljungen på de vindpinade klipporna, och rymmer en berättelse om kärlek som aldrig kan dö men inte heller leva. Ett brev som flyter likt rorschachmönster i gränslandet mellan dröm och verklighet, där trasiga människoöden vävs ihop med litteratur, bibliska referenser och skyhöga pretentioner. Första gången jag upplevde den timslånga, Inland Empire-förvirrande resan tänkte jag att manusförfattaren dan pinchbeck tar i så att rödvinsglaset spricker. Andra gången släppte jag allt. Jag försökte inte förstå, utan bara kände. Och då fylldes jag – med risk för att låta lika högtravande som spelets narrativ ibland blir – av förnimmelser som få spel har skänkt mig. Vördnad. Sorg. Kyla. Samt en krypande olust olik allt jag har konfronterat sedan min jungfrufärd genom skräckstaden Silent Hills dimhöljda gator. Dear Esther har ingen utmaning. Inga pussel och

Wild Arms Playstation, Playstation 3 (Playstation Network) The Good, The Bad

and The Ugly är en

Naruto Shippuden: Ultimate Ninja Storm Generations Playstation 3, Xbox 360 Trots sina år på nacken är Masashi

Betyg: 4/5

Kishimotos lintott till ninja fortfarande full av energi. Det är Ultimate Ninja Storm Generations ett bevis på. I den färgsprakande fightingfesten finns över ett decennium av välbekanta hjältar, elektrifierade strider och iscoola superattacker samlade – allt draperat i en så vacker animegrafik att det nästan känns som att stiga in i den tv-serie jag bänkar mig framför varje vecka. Mysrys! 

Betyg:

av världens bästa 3/5 filmer. Japanska rollspel från 32-bitseran hör till spelmediets crème de la crème. Alltså borde Wild Arms – ett Vilda Västern-epos där stumma, blåhåriga hjältar möter Clint Eastwood-doftande gunslingeraction – finnas listat i valfritt lexikon under B som i briljant. Men trots sin underbara premiss blir Media Visions sushiwestern aldrig mer än ett småmysigt tidsfördriv, eftersom den nedladdningsbara Playstation-reliken har åldrats sämre än Kicki Danielsson. Men musiken. Åh, musiken! 

inga skurkar och inga hjältar. En person som ändå spelar en framträdande roll i den suggestiva berättelsen är aposteln Paulus. Vi får glimtar av hans resa till Damaskus, då han blädades av ett himmelskt ljussken och stammande frågade ”vem är du, herre?” – bara för att få ett svar som skakade om hans liv i dess grundvalar. Och nu frågar du, än en gång, vad är Dear Esther? Varpå jag svarar: Det är en interaktiv dikt. Det är en klippa i det stormande actionhavet. Det är inte ett verk för alla, men kan betyda allt för någon. Och mest av allt är det en glimt av framtiden. Av en gyllene era där spel inte är synonymt med rörmokare, alfahannar och öronbedövande ”girls just wanna have fuuu-uun!” innan man glider vidare till Amarillos bardisk. Dear Esther är en frälsare mitt ibland oss.

Kärlek, Benjamin Knopman PS. Om du vill ha ytterligare en upplevelse som spränger sönder vår uppfattning om ”spel”– kolla in PS3-ökenvandringen Journey. Man kan bli religiös för mindre.

Rhythm Thief & The Emperor’s Treasure 3DS Hjälp! Den megaloma-

Betyg: 2/5

niske tyrannen Napoleon Bonaparte har återvänt från det döda för att sprida kaos! Vad ska vi göra? Borde vi skjuta honom i huvudet? Kittla honom på näsvingen? Dra en Armageddon och väsa ”let’s nuke him”? Nej, nej, nej. Istället skuttar vi in i gentlemannatjuven Phantom R:s blankpolerade skor och jazzdansar genom Paris gator tillsammans med hundar, ungar och billiga Nickelodeonanimationer. Roligt? Inte egentligen. 

maj tjugohundratolv

studentbladet

037


SE Med egna ögon.

Ett stort steg för Borderline

FILM

Den 27.3. ordnades för första gången en tvär­ psykologisk sitz i Helsingfors där de finskspråkiga socialpsykologerna från ämnesföreningen Status och psykologistudenterna från Kompleksi samlades runt samma middagsbord med de svenskspråkiga socialpsykologerna från Borderline. Även några arbetspsykologistuderande från Otnäs hade hittat till Nya studenthuset. En lyckad kväll som förhoppningsvis ledde till nya kontakter och fortsatt samarbete mellan de olika ämnesföreningarna och studerandena.  Heidi Haapanen

Unifinansieringen förnyas Från och med början av år 2013 kommer finansieringsmodellen på universiteten att förnyas. Den nya modellen kommer att lägga tyngd på universitetens kvalitet, samhälleliga påverkan, resultat samt internationalisering. I fortsättningen kommer 75 % av grundfinansieringen att definieras enligt vidden av universitetens verksamhet, kvalitet och påverkan och enbart 25 % enligt utbildnings- samt vetenskapspolitiska målsättningar. Den nya modellen strävar efter att uppmuntra universitet att profilera sig tydligare och vid sidan av förbättrad kvalitet få verksamheten att bli ekonomiskt produktiv.  Heidi Haapanen

Nils-Erik Ekbloms och Tom Norrgranns film Love between storeys visades i Helsingfors. Stbl rättar Två fel har smugit sig in i artikeln om bygglinjen vid Novia i aprilnumret av Stbl. Killen på bilden är inte Kenneth Eriksson, utan Rasmus Kylander. Dessutom är Kenneth Eriksson inte Ekenäsbo, som texten hävdade, utan hemma från Karis. 

Kortfilmen mår bra Den 14.4 ordnade Finlandssvenskt

filmcentrum och tidskriften Filmjournalen en gratis filmfestival för svenskspråkiga dokumentärer och kortfilmer. Just nu tycks det gå riktigt bra för den finlandssvenska kortfilmen. Det anser i alla fall andrea svanbäck , chefredaktör för Filmjournalen. - Skolorna inom filmutbildningen har fått verka självständigt och det finns många ambitiösa nya filmskapare. Under festivalen visades bland annat ulrika bengts dokumentär Kaskö och joakim groths film En kväll på krogen. Också nils - erik ekbloms och tom norrgranns film Love between storeys

visades. Filmen väckte intresse redan under inspelningarna eftersom allt i filmen går på engelska. Trots att kortfilmer väldigt sällan visas på stora biografer, hotas de inte av miljonproduktionerna. De har olika utgångspunkter och kortfilmerna kräver respekt för formatet. Den har andra funktioner och kan inte jämföras med långfilm. Man ska alltså inte missuppfatta kortfilmen som något man bara gör innan man börjar göra långfilm. Kortfilmen utgör en egen genre. 

Edit Lindblad

Nordiskt samarbete på INS Sista helgen i mars ordnades Det internor-

diska studentmötet (INS) i Uppsala, en av Nordens äldsta universitetsstäder. INS utgör en mötesplats för studentorganisationer från hela Norden och ger deltagarna möjlighet att utbyta erfarenheter. Det första studentmötet ägde rum i mitten av 1800-talet i Uppsala och sedan dess har INS ordnats med oregelbundna intervall. Senast ordnades INS i Helsingfors år 2010 då nationerna vid HU återupplivade traditionen efter en paus på cirka tio år. I år stod Uppsala värd och nästan alla Finlands nationer var representerade på mötet, däribland de fyra svenskspråkiga nationerna vid Helsingfors Universitet (NN, ÅN, VN och ÖFN), samt TF vid Aaltouniversitet. Den finländska delegationen uppgick till nästan fyrtio personer. Därutöver var också studentorganisationer från Sverige, Norge och Danmark med. Under helgen ordnades seminarier med workshops kring aktuella teman såsom integration av internationella studenter samt utmaningar med att bevara kunskap inom studentorganisationer. Helgen bjöd också på många sociala tillställningar och möjligheter till nätverkande över organisationsoch nationsgränserna. Därtill ordnades studiebesök till historiska universitetsbyggnader och deltagarna hade också möjlighet att delta i en rundtur i Uppsala. Helgen avslutades med undertecknande av ett fördrag om fortsatt samverkan. Stafettpinnen gick vidare till Lund, som kommer att ordna nästa INS om ett par år. 

Anette Tallberg

038 • studentbladet • maj tjugohundratolv

Helsingforstipset

Skaka rumpan på vappen!

Rumpskakar är på jakt efter åtminstone en manlig medlem.

Snart är det dags för skumpa och halare. Vappen är här. Och med vappen kommer också teknologernas traditionella uppträdande med orkestern Humpsvakar och den tillhörande baletten Rumpskakar! – Vi kommer också det här året att uppträda i Kajsaniemiparken den första maj, efter Akademiska sångföreningen, säger direktrosan för Rumpskakar, fanny malin . Baletten består av elva glada teknologtjejer. En kille har också funnits med, men han gamyliserade, alltså pensionerade, sig i slutet av år 2011. Nu är baletten igen på jakt efter åtminstone en manlig medlem. – Det gäller att kunna locka på rätt sätt, säger medlemmen frida vikström , som till vardags studerar telekommunikation. Själv har Vikström varit med i Rumpskakar i cirka ett och ett halvt år

och trivs bra. – Det är jätteroligt att vara med och att dansa till lite annorlunda musik. För att bli medlem av Rumpskakar behöver man inte ha gått i privat dansskola sedan födseln. – Intresset är det viktigaste. Alla intresserade ska definitivt komma på antagningarna, säger Malin. Och ja, givetvis ska man vara teknolog. Teknologfesterna är ett väletablerat begrepp bland studerande. Alla som någon gång hittat sig själv på morgonen i Otnäs är väl medvetna om det. Men vad beror det på? – Vi studerar så många olika saker under ett gemensamt tak, en blandad grupp gör allting mer intressant, säger Vikström. Det råder en frigjord galenskap här. 

Edit Lindblad


SE Med egna ögon. FILM t e x t l inn hi e l m

Fluffig barndomsdröm We Bought a Zoo Premiär 27.4 Regi: Cameron Crowe I rollerna: Matt Damon, Scarlett Johansson, Thomas Haden Church, Elle Fanning Likt nöjesfält och cirkusar är djur-

parker fascinerande platser. Som barn är de här ställena ungefär det närmaste himmelriket man kan komma, och som vuxen har man inte bara nostalgikänslor utan dessutom genuin beundran för hur mycket pengar och hårt arbete som går åt för att upprätthålla utopierna.

Betyg:

Filmen We bought 3/5 a zoo handlar om Benjamin, vars fru dör. Han har det svårt, inte minst med sina två barn, och i en stund av desperation köper han ett hus på landet för att behaga dem. Men det är inte vilket hus som helst – inkluderat finns en fallfärdig djurpark med 49 olika arter och en brokig skara personal. Skådespelarna lyfter denna triviala berättelse ordentligt. matt damon är lätt att tro på som den välmenande vardagsmannen Benjamin utan sinne för varken djur eller barn. elle fanning som sprallig cafétjej är helt bedårande. Till och med sexiga scarlett johansson ­lyckas se trovärdig ut i gummistövlar som djurskötaren Kelly. Men ändå kan jag inte låta bli att tro att filmen passar bäst för en väldigt ung eller naiv publik. Djur är förvisso gulliga, men jag kom på mig själv med att mot slutet hoppas på att de skulle löpa amok och äta upp alla – bara för att någonting oväntat skulle ske i utopin. 

Fantastisk men förödande fest Project X Premiär 20.4 Regi: Nima Nourizadeh I rollerna: Thomas Mann, Oliver Cooper, Jonathan Daniel Brown Blanda Superbad, The Hangover och

en fyllevideo från någons smarttelefon – då har du en ungefärlig idé av vilken sorts film Project X är. En film om hur det är att vara en pojke på 17 år och få se alla sina vildaste drömmar gå i uppfyllelse under en kväll fylld av alkohol, droger, nakna tjejer och bromance-fyllesnack. Filmen handlar om Thomas, en loser som av sin vän Costa blir övertalad att ha fest när hans föräldrar är borta. Festen ska få resten av skolan att inse hur coola de är och flickorna de är kära i att upptäcka dem. Kvällen börjar bra och alla har roligt, men i takt med att fler och fler oinbjudna dyker upp förlorar killarna kontrollen över festen och konsekvenserna blir allvarliga. Project X är en film som inte bara beskriver kaos utan rent ut sagt glorifierar det. Som åskådare till förstörelsen

Betyg: 4/5

(filmad i fejkad dokumentärstil) blir man på samma gång fascinerad och äcklad, men framför allt överraskad. Och om det är något som gör en partykväll fantastisk är det väl just en sådan kombination. 

BÖCKER

Verklig och fiktiv hämnd Text Lena Törnroos I Sverige härjade en mordbrännare, i media kallad Gryningspyromanen, i över 15 år. Sommaren 2011 blev han, Ulf Borgström, dömd till åtta års fängelse. Trots att polisen i Sverige, jagade, punktmarkerade och gång på gång häktade honom, så lyckades de inte få honom dömd. Inte förrän ifjol. Den åländske journalisten Jörgen Pettersson och brandutredaren David Widlund har i boken Gryningspyromanen gjort en omfattande studie om Borgströms liv. I boken framkommer hur han redan från barnsben kom på fel fot med det samhälle han skulle komma att leva i och hämnas på. Först skulle han hämnas med diverse kriminalitet och småningom med allt värre anlagda bränder runt om i Sverige. För att få ihop innehållet i boken har Pettersson och Widlund pratat med Borgströms familj, före detta vänner, lärare, polis, vittnen till bränder och andra inblandade. Tyvärr har Borgström själv ändå inte ställt upp på intervju. Författarna lyckas ändå ge en uttrycksfull bild av den intelligente, omkringcyklande och leende mordbrännaren som spridit skräck i hemmen i Sverige. Samtidigt får man ta del av polisens svårigheter, irritation och även okunnighet kring anlagda bränder. Boken Gryningspyromanen är väl skriven samtidigt som den fungerar som public service. Svenskarna får nu en tryckt utredning om mannen som bränt ner bland annat många kulturskatter samt kostat samhället miljontals kronor. I boken förs den intressanta diskussionen om hur det kunnat gå så långt som det gick innan Borgström väl blev dömd samt hur det ska gå när han släpps fri igen. 

Gryningspyromanen – Från mobbad tonåring till Sveriges värsta mordbrännare Pettersson Jörgen och Widlund David Hoi Förlag 285 sidor

Vart tog den söta lilla flickan vägen är Åsa

Lantz första spänningsroman, del ett i en trilogi som handlar om Yi Young, en kinesisk kvinna som vid 14-års ålder kom till Sverige. Hon kom med hopp om utbildning och jobb men i stället blev hon inlåst och sexuellt utnyttjad. Nu, flera år senare, har hon gjort en dokumentär som sänds i svensk TV där hon ska avslöja allt om alla personer som bedragit och svikit henne. När den första delen visas börjar hon hotas samtidigt som hennes medproducent dör. Hon anser att det enda rätta är att gömma sig. Författaren och dramatikern Viggo Sjöström får i uppdrag att leta reda på vännen Yi och gräver därmed upp en hel del om hennes förflutna. Lantz är i sin berättelse samhällskritisk och vill uppmärksamma kvinnors utsatta roller i många kulturer. Hon har i recensioner liknats vid Stieg Larsson, något som ändå känns lite väl att ta i. Visst är handlingen medryckande men tyvärr haltar både berättelsen och berättarspråket på sina ställen. Liknelsen med Larsson kan dessvärre överensstämma med karaktärerna i boken då dessa känns en aning för bekanta; En ung kvinna som har sitt eget manér och vill hämnas på myndigheter samt en kulturell skribent som ska reda upp mysteriet. Vart tog den söta lilla flickan vägen är ändå en spännande bok med intressanta människoöden och det tänkvärda temat människosmuggling. Förhoppningsvis får läsaren också svar på några frågetecken i den kommande fortsättningen på berättelsen. 

Vart tog den söta lilla flickan vägen Åsa Lantz Albert Bonniers Förlag 637 sidor

(Stbl lottar ut ett exeplar av Gryningspyromanen – kolla sid 8)

mars maj tjugohundratolv

studentbladet

039


HUS-sidan är studentkårens informationssida som ingår i varje nummer av Studentbladet. Sidan sammanställs av HUS informatör, e-post tiedottaja@hyy.fi.

Studenternas valborgsfirande 2012

Idékläckningstävling om nya former i studentboende – det vinnande laget får 3 000 euro!

I år är det Sibelius-Akademis studentkår som sätter studentmössan på Havis Amanda på valborgsmässoafton kl. 18. Den första maj hålls studenternas traditionella fest med början kl. 9 i Ulrikasborgsbacken. På programmet står i vanlig ordning tal av studentkårernas representanter, Ylioppilaskunnan Laulajat (YL), sol och picknick-mat. De svenskspråkiga studenterna brukar samlas till första maj-picknick i Kajsaniemiparken kl. 9. HUS och YL hyllar traditionsenligt Republikens president Sauli Niinistö med rosor och sång på Presidentslottets gård kl. 11.

Studerande, delta i idétävlingen Nya former i studentboende och bidra med nya, fräscha boendeidéer! I tävlingen söks användarorienterade visioner om gemenskapsfrämjande, mångsidigt, miljövänligt och trivsamt studentboende i framtiden. I idétävlingen deltar lag bestående av studerande från olika studieområden som kan utnyttja sitt tvärvetenskapliga kunnande, exempelvis i fråga om ny teknologi, ekologiska aspekter, arkitektur och beteendevetenskaper. Med hjälp av tävlingen söks inte bara nya koncept, utan också förslag på hur man kan omvandla byggnader till studentbostäder. Det finns två konkreta objekt för tävlingsbidragen: nybygget Aalto Village i Esbo och den byggnad som nu används av yrkeshögskolan Metropolia i Helsingfors. Bidragen bedöms av en jury bestående av representanter både för studentorganisationerna och sakkunniga på olika nivåer. De tre bästa bidragen prisbelönas!

Förutom det officiella programmet ordnar också många av föreningarna inom HUS egna fester och annat program kring Valborg och första maj – närmare uppgifter på hyy.helsinki.fi/sv/vappu. Listan kommer ännu att kompletteras, anmäl era evenemang till adressen ville.sinnemaki@hyy.fi!

Vårens roligaste sitz den 9 maj i Alina-salen – näitä kaksikielisiä juhlia et halua missata!

Lagen kan anmäla sig på World Student Capital-projektets webbplats från och med avöppningsdagen 23.3. och fram till 30.4. Tävlingsbidrag kan lämnas in under tiden 1.5-13.8. Vinnarna tillkännages på studentevenemanget Night at the Campus 10.9.2012. Grundexamens- och forskarstuderande vid alla högskolor i de städer som är med i designhuvudstadsåret får delta i tävlingen.

HUS tvåspråkighetsutskott ordnar vårens roligaste sitz den 9 maj i Alina-salen kl. 18.30! Näitä kaksikielisiä juhlia et halua missata! Luvassa hersyviä juomalauluja, kevään kuohuvaa tunnelmaa ja ennen kaikkea, hassunhauskaa kaksikielistä seuraa. Tämä on parasta kaksikielisyyttä! Talar du finska eller svenska, kom med och ha en riktig skön vårkväll i bra sällskap! Fördrink 18.30 Till bordet 19.00 Jatkot börjar 23.00 Priset för sitzen är 12/9 euro (alkohol/alkholfri meny). Anmäl dig senast den 4.5. Information om betalning får du efter att du har anmält dig! Anmälningsblankett finns på adressen https://elomake.helsinki.fi/ lomakkeet/35090/lomake.html Lisätietoja kaksikielisyysvaliokunnalta, ruotsi-finska@helsinki.fi. Tervetuloa! Välkommen!

Läs mera om tävlingen och anmäla ditt lag: worldstudentcapital.fi/sv

Cyckla till campus -dagen 8.5 Bättre cykelreparation i Böle? Scenisk kultur i centrum? Otrolig studentaktivitet i Otnäs? Vidunderlig fart i Vik? På den riksomfattande Cykla till jobbet-dagen ordnar studenterna en aktion som ger dig chansen att både bekanta dig med campusområdena i huvudstadsregionen och få motion på samma gång. Det blir program med cyklingstema, presentation av olika föreningar och aktivitet på campusområdena runtom i huvudstadsregionen. Ta din cykel och kom med! Närmare program och rutter finns på webben: http://worldstudentcapital.fi/en

World Student Capital 2012 är studenternas egna designhuvudstadsprojekt, som görs av student- och studerandekårerna vid högskolorna i huvudstadsregionen, Helsingfors universitet och projektet Studentmetropol som drivs av kommunerna i huvudstadsregionen. World Student Capital är en del av Helsingfors universitets program under World Design Capital Helsinki 2012 -året.


STBL 04/2012