Ny litteratur
s. 75) som en sorts liberalteologer; deras frågeställning väl den att just kyrkans roll i samhällslivet hanterades rör snarare hur dogmat utvecklas i kyrkans liv – de är mer nyanserat. Det fanns naturligtvis nostalgiker, men i grunden katolska. Man skulle t.o.m. kunna vända på man ville utmejsla en sociallära som angav en tredje väg hela frågeställningen och säga att nyskolastikens och mellan kapitalism och kommunism. Det ledde till försöVaticanum I:s syn på kyrkoläran som rationellt formuket att ge kyrkan verksamhetsformer som gjorde att lerade satser är på djupet beroende av en upplysningsraman kunde tävla med tidens massrörelser socialism och tionalitet, precis som mycket av nutida fundamentalism fascism, och så småningom ledde detta fram till att de (i ordets numera vanliga bemärkelse) också är det – likkristdemokratiska partierna bildades. Encyklikan Rerum som också liberalteologins ”Gud, dygd och odödlighet”. novarum (1891) hade alltså förtjänat en tydligare roll i Modernismen, och i dess efterföljd nouvelle théologie och Tjørhoms framställning. Vaticanum II (fr.a. Dei verbum), ställde annorlunda frågor Nouvelle théologie hade en helhetssyn som avvisade i mötet med de samtida moderniteterna – det handladet i princip ateistiska, sekulärt rationella, tänkandet. de om trons liv och om dogmat i historien: begreppen Den kom just därför i konflikt med nyskolastiken men uppenbarelse (dvs. transcendensens roll) och tradition kunde på ett nytt sätt börja hantera samtidens samhälls(dvs. frågan om kontinuitetens former) rycker in i cenfrågor. Kanske är det dessutom så att den skapade nya trum. tankeförutsättningar som gjorde det lättare att hantera Med en sådan histo millennieskiftets ”moderrie skrivning hade nog nitet”, i många avseenNär ”det moderna” nu med nödvändighet Tjørhoms uppläggning den skild från det tidiga är en mångfald måste kanske kyrkan sett annorlunda ut, fr.a. 1900-talets – mer månggräva djupare i sin självförståelse som hade han kunnat hantera facetterad och handlande ”katolsk”/allomfattande – och samtidigt en begreppet ”modernitet” om en mängd saker: förannorlunda. Nu är det på minoritet. hållandet subjekt-objekt, ett oklart sätt både den etiska och politiska frågor upplysningstida rationaliteten och det ”moderna samoch det oklara begreppet ”livsstil”. Johannes Paulus II hället”, som (till allmän förvåning) till slut inte sekulaoch Benedikt XVI kunde med dess sätt att tänka engariserades, men som alltid förändras och alltid har förgera sig djupt i frågan om kyrkans hantering av det som väntningar på kyrkan. I synnerhet Peter Berger (t.ex. väl måste kallas efter-sekulärt och efter-modernt (med Secularization falsified, First things 180 – 2008) har pekat förleden ”post-” får begreppen mer komplicerade och på skillnaden mellan dessa modernitetsbegrepp och dess ibland alltför entydiga innebörder). Böljegången i denna betydelse för den teologiska utvecklingen. nutida modernitet har på så sätt kanske visat sig lättare Antimodernisterna i kurian uppfattade inte den att hantera för katolsk teologi än för protestantisk; det grundläggande katoliciteten i modernisternas sätt att se bästa exemplet är hur den påvliga bibelkommissionens på dogm och historia, utan man stred nog i första hand dokument Bibeltolkningen i kyrkan (1993) förmådde orienmot den upplysningstida rationaliteten och vad man tera sig bort från den ensidigt rationella historiskt-krisåg som dess användning inom teologin – och den motiska synen och tydliggöra hur kyrkolivet mår väl av derniteten är knappast längre aktuell. Tjørhom avläser mångfalden av tolkningsmodeller. händelseförloppet som att man utan analys försvarade kyrkans ställning i samhällslivet, men sanningen är 292