Gottfrid Kallstenius (Västervik 1861–1943 Storängen, Nacka) Gottfrid Kallstenius är idag mest känd för sina skildringar ifrån Östersjöns skärgård, vilka näst intill uteslutande är hämtade från Norra Tjusts skärgård norr om Västervik. Hans solbelysta vidsträckta havsutsikter, solnedgångar och månskensnätter, ofta med en fond av klippor och tallar, har för svenska folket kommit att bli hans signum. Hans målningar inom denna motivkrets, vilka han först började arbeta med runt sekelskiftet 1900 och fortsatte med långt in på 1930–talet, uppnådde stor popularitet redan under hans livstid. Hans genombrottsmålning var den monumentala målningen Solnedgång med tallar utförd för Kungl. Dramatens foajé 1907. Ett mått på den popularitet motiv av detta slag uppnådde, är den kända inledningen till Hjalmar Söderbergs Den allvarsamma leken, i vilken Kallstenius stått modell till artisten Stille: ”Lydia [Stille] brukade bada ensam. Hon tyckte bäst om det så, och denna sommaren hade hon för resten ingen att bada med. Och hon behövde inte vara rädd: hennes far satt där uppe på bergknallen ett stycke ifrån och målade på sitt ”motiv från hafsbandet” och höll öga med att ingen obehörig kom för nära.”/ ”Artisten Stille hyrde sedan urminnes tider var sommar samma rödmålade fiskarstuga långt ute i skärgården. Han målade tallar. Det hade på sin tid blivit sagt om honom, att han upptäckt skärgårdstallen, liksom Edvard Bergh hade upptäckt den uppsvenska björkhagen.” Gottfrid Kallstenius var gift med konstnärinnan Gerda Roosval (Kalmar 1864–1939 Västervik), syster till konsthistorikern Johnny Roosval. De hade träffats på 1880–talet då de bägge studerade vid Konstakademien i Stockholm. 1887 erhöll han hertigliga medaljen och följande år kungliga medaljen. Efter avslutade studier gifte de sig och reste sommaren 1891 tillsammans till Frankrike, där de bland annat kom att vistas i konstnärskolonien i Grez–sur–Loing. 1893 reste de med deras nyfödde son till Italien där Gottfrid Kallstenius studerade fresk-måleri. Efter återkomsten till Sverige bodde de i Stockholm, men tillbringade somrarna
på olika platser: åren 1895–96 på Borsö i Trosa skärgård, 1899 i Klintehamn på Gotland, 1900 i Edsviken utanför Stockholm och 1901 i Storebro i Småland. Kallstenius innehade mellan januari 1898 och januari 1904 konstnärsarvode med skyldighet att undervisa i dekorativ konst vid Konstakademien. Han utnämndes till ledamot år 1900 och vice professor 1912. Gottfrid Kallstenius var en mångfacetterad konstnär. Han har utfört en rad offentliga utsmyckningar och altartavlor och flera starkt symbolistiska verk, de två kanske mest kända är de monumentala målningarna ”Den Saliga”, från 1900–1907, såld på Stockholms Auktionsverk 2009 för rekordpriset 960 000 kronor och inkluderad på den omtalade symbolistutställningen på Prins Eugens Waldemarsudde 2015, samt ”Elysium” från 19141, bägge positiva skildringar om ett liv efter detta. År 1913 erhöll Kallstenius uppdraget från Axel Ax:son Johnson att skildra Nordstjernans och Johnsonkoncernens olika verksamhetsområden. För detta erhöll han under fem år ett årligt apanage av 20 000 kronor, ett på den tiden astronomiskt belopp. För direktionsvåningen på Stureplan 3 i Stockholm utförde han under de följande fem åren tretton stora målningar, vardera 3 m. höga med en sammanlagd längd av 28 m. Målningarna erbjuder idag en mäktig syn över Johnsonkoncernens alla verksamheter. Kallstenius var även verksam som kompositör och författare. 1918 invaldes han som ledamot i Kungliga Musikaliska Akademien. Han är den enda svenska konstnär som suttit i två akademier samtidigt. 1915 publicerades hans ”Handbok i oljemålning”, vilken kom att tryckas i inte mindre än 11 upplagor. Hans kamp mot mindervärdiga färger resulterade i tillkomsten av firma Wilhelm Beckers normalfärger, för vilkas tillverkning Kallstenius var kontrollant under flera år. Hans stora tekniska bibliotek jämte hans samlingar av stoffer, mineralier m m donerades av hans arvingar till Institutet för materialkunskap och utgör grunden för dess stora samling av konstnärsmaterial.
