Min vän Sällsam

Page 1



M I N VÄ N SÄ L L SA M




Förlag Universum Noll www.forlaguniversumnoll.se patrik.stigsson@gmail.com © Patrik Stigsson, 2021 Omslag: Fredrik Dimrå Inlaga: Mia Fallby, m-Dsign.com Tryck: Booksfactory ISBN 978-91-980316-9-0


Den man, som ej inom sig har musik Och icke rörs av sköna toners endräkt, Är böjd för svek, förräderi och rov; Hans andes verksamhet är stum som natten, Och hans begär är svarta som en avgrund; Tro ingen sådan man! – Men hör musiken. Shakespeare – Köpmannen i Venedig

Life is an energy field, a bunch of molecules. And these particular molecules formed to make these four guys, who then formed into this band called the Beatles and did all that work. I have to think that was something metaphysical. Something alchemic. Something that must be thought of as magic. Paul McCartney, Rolling Stone, 2007


Hesse-citatet är på sidan 25 är hämtat ur Demian, i översättning av författaren. Rimbaud-citatet på sidan 26 är hämtat ur Samlade skrifter, i översättning av Elias Wraak. Tagore-citatet på sidan 187 är hämtat ur Mitt hjärta dansar, i översättning av Kristian Carlsson.


Spellista på Spotify kopplad till boken: MIN VÄN SÄLLSAM


PR O L O G

Eftersom Sällsam alltid frågade sig vad en pårökt Nietzsche skulle ha gjort, och agerade därefter, är det lätt att förstå varför alla vände honom ryggen. Den som sabbar samförstånd och häller grus i det sociala maskineriet måste räkna med att bli avskydd och ensam. Trots hans tuffa attityd saknade Sällsam den hårda hud som kunde ha hjälpt honom att överleva fientligheten som han genom sina ständiga provokationer drog på sig. Från att ha varit full av liv, fantasi och galna upptåg blev han med tiden alltmer inåtvänd. Innan han försvann hade hans beteende blivit så underligt och udda att flera ville få honom tvångsvårdad. Man pratade om att han fått en haschpsykos eller fastnat i en lsd-tripp. Ett par veckor före vår studentexamen, sa min flickvän: – Jag klarar inte av att se honom lida längre. Vi måste se till att han blir inlagd.

8


– Jag är inte säker på att han lider, sa jag. – Jaså inte? Och hur tror du nån som isolerar sig och varken äter eller sover mår egentligen? – Hur vet du att han varken äter eller sover? Han är i skolan varje dag. Han pratar visserligen inte med nån och käkar inte lunch med oss andra, men för övrigt är han som vanligt. – Jag tror han hör röster. – Visst. Det kanske han gör. Men de har förmodligen vettigare saker att berätta än lärarna på skolan. – Du romantiserar ju detta. Gör dig inte dum. – Vadå? Hade du varit ihop med mig om jag inte var en obotlig romantiker? – Olivia har pratat med sin mamma, fortsatte min flickvän. Hon är läkare och hon säger att Sällsam uppvisar tecken på psykos. Får han inte vård inom sex månader kan han utveckla schizofreni. Eller så begår han självmord. – Han kommer aldrig att gå med på att lägga in sig, sa jag. Det vet du lika bra som jag. – Är man en fara för sig själv och andra så kan man bli tvångsinlagd. – Tvångsinlagd! Tänker ni ta Sällsam till psyket mot hans vilja? Nu får du ge dig. – Det går inte till så. Två läkare gör hembesök. De förklarar för honom att han behöver hjälp. Följer han inte med frivilligt så skriver de ett vårdintyg och sen läggs han in. – Sen hämtas han av polis som tar honom till psyket med våld, menar du. Fattar du vad nåt sånt skulle göra med honom? Sällsam är ett hyperkänsligt geni. Du har sett Gökboet så du vet hur psykiatrin jobbar.

9


– Gökboet är en spelfilm, Mats. Ingen dokumentär. Man lobotomerar inte patienter längre. – Nej, men man lägger dem i spännbälte och ger dem elchocker. Vill du utsätta Sällsam för det? Vill du ge honom elchocker? Han skulle bli en grönsak, en zombie. Han skulle bli som Syd Barret. – Det är han ju redan. – Det är han inte alls. Han är levande i varenda por. Han är friskare än nån av oss andra. Ni vill göra honom lika menlösa som ni själva är, lika fega och ynkliga. Ni är avund­ sjuka, helt enkelt. För att han struntar i vad andra tycker och går sin egen väg. Du har sett honom i aktion. Du har läst hans dikter och sett hans målningar. Min flickvän suckade djupt och stirrade tomt framför sig. – Men vad ska vi göra i stället, viskade hon. Vi kan väl inte bara stå bredvid och titta på när han går under. Jag var också orolig, men det var en ytlig oro. En oro som jag intalade mig att jag borde känna. Innerst inne var jag rätt säker på att Sällsam hade koll. Att han visste bäst själv vilken hjälp han behövde, och att han skulle se till att han fick den. – Kan inte du snacka med honom, sa min flickvän. Det kanske skulle funka. Du är den ende som når fram till honom. – Jag snackar inte med Sällsam, sa jag. Det har jag aldrig gjort. Jag lyssnar på honom. Det är en jäkla skillnad. Sällsam hann försvinna innan planerna på tvångsvård sattes i verket. Dagen efter att vi tog examen drog han till Indien. Jag har inte sett honom sedan dess.

10


* Men jag har tänkt på honom desto mer. Sällsams öde har blivit min återkommande dagdröm. Ofta flyr jag till den under mina kunders segdragna powerpoint-dragningar. Jag ser honom ligga under palmerna på en strand i Goa, eller tillsammans med en grupp heliga män i en grotta i Himalaya, eller i ett kloster där han mediterar och djupläser Indiens heliga skrifter. Jag ser honom virvla runt som en vitklädd dervisch i ett sufitempel, som en frihetskämpe tillsammans med en grupp fattiga bönder eller som en filosofiprofessor vid ett universitet i Calcutta. När jag tänker på honom börjar en fjäril fladdra i mitt bröst. Vingslagen sprider liv och värme. En blandning av längtan, glädje, saknad och sorg väller upp inom mig. Jag vill bryta upp. Jag vill lämna allt och ge mig av. Jag vill börja om från början. Sällsam dyker också ofta upp i mina nattliga drömmar. Där vill han alltid berätta något viktigt för mig. När jag vaknar kommer jag bara ihåg att jag träffat honom. Hans budskap sjunker undan så snart jag lyfter huvudet från kudden och tar itu med dagens bestyr. Detta kanske låter patetiskt. Jag är gift och har vuxna barn. Jag har en hund, en skivsamling, en motorcykel, ett hus, ett torp och en juristbyrå. Min firma och min familj är det viktigaste av allt för mig. Ändå hade ett livstecken från Sällsam glatt mig mer än något annat. Var är du Sällsam? Vad gör du? Lever du?

11


* Det var många år sedan jag gav upp hoppet om att få återse min vän. Därför var jag helt oförberedd när han hörde av sig. Min sköraste och allra hemligaste dröm gick i uppfyllelse. Det var en chock. Ett mirakel.

12




DEL 1



1

Året är 1973. Pink Floyd har just släppt albumet Dark Side of the Moon. Det är upprop i skolans aula första dagen på gymnasiet. Sällsam sitter inte som vi andra, utan står ensam vid väggen längst bak i salen. Rak i ryggen, armarna i kors över bröstet och blicken riktad framåt. En mjuk och känslig men samtidigt stålhård blick som säger: Lämna mig ifred. Mager, på gränsen till utmärglad. Långt, svart hår utan lockar. Rak näsa. Smala, bestämda läppar. Blicken och kroppshållningen vittnar om stolthet och okuvlig vilja. Vi hamnar i samma klass. Han är två år yngre än vi andra. I grundskolan har han fått hoppa över flera årskurser. Detta verkar mest ha berott på att ingen förstått sig på honom. En del vuxna har sett ett brådmoget och hyper­intelligent geni. Andra en elev med en svårdiagnostiserad personlighetsdefekt. Han kunde lika gärna fått gå om flera klasser.

17


Jag och Sällsam häckar i biblioteket på rasterna. Ingen av oss har särskilt mycket gemensamt med de andra på skolan. Han hänger vid filosofi-, psykologi- och religionshyllorna. Studerar Nietzsche, Castaneda, Huxley, Freud och Jung. Jag läser tidskrifter och dagstidningar. Där, bland böcker och tidningar, växer en ordlös gemen­ skap fram mellan oss. En stum du ser mig och jag ser digrela­tion. Det blir Sällsam som tar första steget. En dag på den tidiga rasten kommer han fram till mig och säger: Vilket virke skulle du välja till en timmerkoja? Han berättar att han läst Thoreaus Skogsliv vid Walden och bestämt sig för att bli eremit. Han ska bygga en koja i skogen och bosätta sig i den. – Jag skulle välja en grotta eller ett övergivet rävgryt, svarar jag. – Tål att tänkas på, säger han och nickar. Tål att tänkas på. Den första månaden håller Sällsam låg profil. Går för sig själv, pratar inte med någon, svarar inte på lärarnas frågor, sitter längst bak i salen. Sedan börjar han göra sin röst hörd. Han räcker upp handen och opponerar sig mot lärarna. Det där är fel, säger han, och fortsätter sedan med långa föreläsningar om hur det verkligen förhåller sig. Han för invecklade resonemang om litteratur, biologi, historia och geografi. Han blottar lärarnas brist på bildning och hamnar i oförsonliga dispyter med de som är dumdristiga nog att låta sig provoceras. Det händer att han helt tar över lektionerna.

18


Under en av hans utläggningar reser sig en tjej som heter Angela. Hon är skärpt och allmänbildad och har flera gånger utan att komma någonvart försökt argumentera emot honom. Angela har långt blont hår i en tjock hästsvans på ryggen, vass näsa, knallblå ögon och mycket stora ögonfransar. Hon vänder sig mot honom, skakar på huvudet och säger: – Du är sällsam! Det är så han får sitt smeknamn. Egentligen heter han Tarasios Andreadis. Hans pappa kommer från Grekland och har flytt undan militärjuntan. Sällsam hävdar att undervisningen bygger på obevisade antaganden och rena lögner. Det som lärs ut är institutionaliserad vidskepelse, förpackad som sanning. Ett förtryckande kontrollverktyg i händerna på självutnämnda auktoriteter och något han kallar den samtida tankeinkvisitionen. Han frågar varför läroplanen i historia inte omfattar den sjunkna kontinenten Atlantis. – Platon skriver om Atlantis i dialogerna Timaios och Kritias, säger han. Platons källa är Solon som levde sexhundra år före Kristus. Solon hade fått uppgifterna från en präst i Egypten. Ni påstår att kulturens rötter finns i Grekland, men i själva verket härstammar vår civilisation från Atlantis. I biologin nagelfar han Darwins evolutionsteori, som han kallar det största bedrägeri mänskligheten utsatts för. När biologiläraren, en överdrivet parfymerad halv­ gammal kvinna som alltid bär nystruken vit blus, nylonstrumpor, lackskor och plisserad knälång kjol, försiktigt

19


försöker bemöta hans argument, ber han henne förklara hur preventiv­medel kunnat uppfinnas och få spridning. Om Darwin hade rätt i att livet är en tävling där den som får flest barn vinner, så borde både kondomer och p-piller vara en omöjlighet. – Konst, musik och litteratur existerar inte för att det har ett överlevnadsvärde, slår han fast, utan för att det är sånt som gör livet värt att leva. Under en fysiklektion när kvantmekaniken diskuteras håller Sällsam ett långt föredrag, där han förkastar både Niels Bohrs och Einsteins modeller. Framme vid tavlan skriver han ned den ena ekvationen mer komplicerad än den andra. Den hårt pressade läraren försöker hänga med i resone­ manget, men blir grundligt bortkollrad. Till sist utbrister han: Ta ditt förnuft till fånga, Tarasios! Reaktionen blir ett rungande skratt. – Ska jag ta förnuftet till fånga? Tack för omtanken, men det kommer inte på fråga. Mitt förnuft fladdrar som en fjäril, från blomma till blomma. Han höjer armen och pekar på läraren. – Ni lärare är en inget annat än insektssamlare som jagar oss elevfjärilar med era håvar. När ni fått fatt i oss plågar ni oss till döds och nålar upp oss på kartongark. På vinden har ni tusentals pärmar fulla med döda fjärilar. Varenda elev som passerat skolan finns i samlingen. *

20


Efter en dag av provokationer är Sällsam tystlåten och förefaller skamsen. Han går för sig själv, mumlar tyst och stirrar i backen. Men snart är han igång igen. Vilt svingande åt alla håll. Mot slutet av första terminen vet hela skolan vem han är. Man pratar om honom som ett geni, som en blivande världsberömd vetenskapsman, som en nobelpriskandidat. Det ryktas om att han kan långa stycken ur världslittera­turen utantill och pratar sju språk flytande.

21


OMSLAG: FREDRIK DIMRÅ


Issuu converts static files into: digital portfolios, online yearbooks, online catalogs, digital photo albums and more. Sign up and create your flipbook.