betydelse. Mot bakgrund därav är det också enligt riksantikvarieämbetets [sic] mening väsentligt att man i samband med den planerade nybyggnaden löser frågan på ett tillfredsställande sätt. Konstverkets postala motiv gör att det känns naturligt att det även i framtiden får behålla sambandet med posthanteringen d.v.s. ges en lämplig placering i den nya byggnaden. Om väggen skall finnas kvar på sin nuvarande plats bör man ta hänsyn till dess ursprungliga funktion som offentligt konstverk vid planeringen av lokalens framtida användning.”167 Under denna tid arbetar också Lars-Göran Oredsson med sin licenciatavhandling, som trycks 1990 och året efter blir en bok, utgiven i samarbete med Postverket. Inför försäljningen 1989 genomförde Postfastigheter AB (vars fastighetsbestånd skulle säljas till Wihlborgs Fastigheter AB 2001) intervjuer med Lennart Rodhe och Ulf Linde, då intendent vid Thielska Galleriet i Stockholm. Intervjuerna resulterar i åtta nedskrivna punkter.168 Rodhes åsikt sammanfattas i punkt 4: ”LR har förståelse för att ombyggnad av lokalerna måste ske och att rummet måste krympas (från 37 m längd ’till kanske hälften’). LR vill däremot inte medverka till någon flyttning till en annan byggnad.” Lindes syn återges i punkt 6: ”Efter Carl Larssons väggmålning i Nationalmuseum och möjligen Bruno Liljefors’ i Biologiska museet är Lennart Rodhes i Östersund den mest betydelsefulla monumentalmålningen i Sverige.” Den åttonde punkten ger en sammanfattande reflektion och arkitektuppgift: ”Hur förvandla konstverket från ett byggtekniskt problem till en fastighetsekonomisk tillgång?”. När fastigheten återigen såldes 1989 finns en punkt i köpeavtalet som stipulerar att det i möjligaste mån ska tillses att konstverket inte byggs för eller skyms vid framtida utformning eller utnyttjande av lokalen.169 I samband med ombyggnationen ges länsmuseet tillfälle att yttra sig när det gäller detaljplanen och yttrandet återges i sin helhet: ”Postens lokaler i kvarteret Arken innehåller ett monumentalt konstverk av oskattbar betydelse i svensk konsthistoria – Lennart Rodhes keramikvägg Paket i långa banor. Både Riksantikvarieämbetet och länsmuseet instämmer i det omdöme om konstverket som avgivits av Kungliga akademien för de fria konsterna (se bifogade skrivelser). Det har under ett flertal år och i olika sammanhang framhållits att hela rumsgestaltningen och ljusföringen i rummet är en integrerad del av konstverket. Föreliggande planförslag ger inte möjlighet att bedöma huruvida den planerade påbyggnaden påverkar rummet eller den invändiga takkonstruktionen, men länsmuseet vill framhålla det viktiga i att konstverket och rummet ges möjligheter att bevaras. Ur kulturminnesvårdens synvinkel finns inte skäl att invända mot påbyggnaden och planändringen i övrigt.”170 Och så kom det sig att väggen med Rodhes konstverk packades in medan det enplaniga posthuset revs och en ny byggnad med tre våningar Post- och televerk
123