Girjái – en perfekt icke-kolonialistisk queer-utopi

Girjái är en dansföreställning av den samiska dansaren Máret Ásllat Ivvár Ovllá Nilla Ritni. Syftet med verket är att ge BIPOC (Black, Indigenous, (and) People of Color) queers en trygg plats där de kan drömma om en annan dimension och verklighet – hur det skulle vara att leva i en queer-utopi efter avkolonisering.

Máret Ásllat Ivvár Ovllá Nilla Ritni är en samisk queer-konstnär som går tredje året i utbildningsprogrammet för dans vid Konstuniversitetets Teaterhögskola. Föreställningen bygger mycket på improvisation som tar sig uttryck bland annat genom stunder då arbetsgruppen pratar med varandra och när Ritni jojkar medan hans syster dansar. Salen är inredd som en samisk tältkåta – en lavvu – gjord i tyll.

Ritni vill att hans föreställning ska utmana idén om vad en föreställning ska vara. Föreställningen utmanar själva normen för vad vi är vana vid. Den lever i stunden och är konverserande, med många improviserade diskussioner, dansstunder och jojkar. I varje föreställning händer något nytt.

”Det kapitalistiska samhälle vi lever i får oss att tro att föreställningen måste vara färdig. Men jag och arbetsgruppen tänkte att i en icke-kolonialistisk queer-utopi kan föreställningen vara vad som helst och allting.”

Ritni berättar att idén att hålla föreställningen i en lavvu föddes ur en dröm om hur hans icke-koloniala queer-utopi skulle se ut. Där skulle lavvur vara vanliga överallt, inte bara i samiskt land.

– I en perfekt icke-kolonialistisk queer-utopi skulle varken minoriteter eller majoriteter finnas. Länder skulle återställas, det skulle inte finnas några statsgränser. En skulle kunna använda vilket språk som helst varje dag.

Dansföreställningen Girjái ger uttryck för Ritnis queer-utopi.

FOTO: UNIARTS.FI

Föreställningen visades på Teaterhögskolan i mitten av april 2023. I arbetsgruppen ingick dansarna

Máret Ásllat Ivvár Ovllá Nilla Ritni och Biret-Iŋgá

Máret Pieski, ljudtekniker Pessi Jouste och ljuddesigner Aju Jurvanen.

Máret Ásllat

Ivvár Ovllá Nilla Ritni vill utmana begreppet föreställning.

FOTO: IINA

TOSSAVAINEN

Recension

En trevlig och uppfriskande upplevelse i en trygg atmosfär

Föreställningen Girjái hade ett annorlunda koncept än traditionella dansuppträdanden. Dansarna var väldigt nära publiken. Salen var inredd som en lavvu (samernas tältkåta) gjord av tyll. Inredningen och närheten till dansarna kändes spännande till en början. Men när föreställningen pågick kändes stämningen i lavvun intim och mysig.

Dansarna hade väldigt bra teknik. Själva koreografin kändes väldigt aktuell, stilen var modern dans med inslag av danstrender från TikTok.

Föreställningen byggde mycket på improvisation. Aju Jurvanen, som fungerade som ljusdesigner, diskuterade samtidigt med de andra medlemmarna i gruppen om vilket typ av ljus som skulle vara bra för dem. Till en början kändes diskussionen om vad som skulle hända härnäst i föreställningen lite märklig. Det var som att titta på en övning snarare än en föreställning. Man vande sig dock vid diskussionen och till slut kändes det som en trevlig och uppfriskande omväxling, vilket också bidrog till den trygga och stödjande atmosfären i lavvun.

Föreställningen avslutades med Sofia Jannoks låt We are still here. Publiken sjöng och jojkade med till textraden "we are still here, we are still here", där de böt ut ordet "here" mot "queer" den andra gången.

Jag gick för att se föreställningen eftersom jag, som BIPOC, var en del av målgruppen. Jag tyckte om den, men jag tror att jag skulle ha tyckt lika mycket om den även om jag skulle vara vit. Största delen av publiken var BIPOC, vilket å andra sidan kanske gjorde utrymmet och uppträdandet säkrare och lättare för Ritni.

Text: Iina Tossavainen