Sagan om häxan Märta – och om trollen och spöket
text Stina Nilsson illustrationer Ulricha Kindler
8
D
et var en gång en glänta som det liksom skimrade omkring som om den var omgiven av de finaste och vackraste ädelstenar. Där, endast där, bodde de snällaste, raraste trollen i hela landet. Deras ögon var i alla möjliga färger och glittrade av guld. Ja, hela deras ansikten var som små solar som aldrig hade skådat en solförmörkelse. Gräddbakelser kom man att tänka på när man såg dessa urmysiga små gestalter guppa omkring med sina långa och urtrevliga svansar.
9
D
e hade alla sina sysslor på den lilla gården med de elva små röda husen. Elva små röda stugor som såg ut som bulliga hjärtan. Nej vänta förresten, det hade blivit tolv små röda hus. Varför då, undrar ni säkert? Eller ni kanske inte är nyfikna? Dåså, då går vi vidare i berättelsen! Jo, nej… jag måste berätta, annars så kommer vi ingenstans! Det var ju så att den elaka häxan bodde hos dem nu. Jo, det var faktiskt så. Häxan förstår ni, ja Märta hette hon, hon var snäll nu. Ja det vill säga nästan hela månaden. För en gång i månaden fick hon vara just den elaka, grymma häxan som hon en gång hade varit.
10
D
en gången, som nog var lite sorglig och skräcklig, var det två av trollen, Singolf och Bryngolf, som höll häxan i handen och förde henne ut ur gläntan. Så fort Singolf hade hällt ut elakpulver över häxan, då höll hon ingen i handen. Varje gång fastnade små små korn av pulvret i näsborrarna på häxan. Då ekade en nysning över hela skogen. Då skallrade det i varje liten sten. Grenarna darrade av rädsla. Barken lossnade från stammarna. Och vinden ylade när den tog sig bort från häxan.
11
12
Ä
ven i Singolfs näsa kittlade det till. Men han aktade sig noga för att få in det otäcka pulvret. Solen fick jobba sig igenom det mörka molnet som plötsligt var i vägen. Det kom som från ingenstans. Singolf och Bryngolf frös till. Och började skaka med sina små lite myshåriga ben.
13
H
äxan förvandlades från den snälla, ja efter trollens snällpulver var hon just snäll, till den onda, hänsynslösa häxan. Det gjorde dem ledsna. Lite sorgsna. De som annars var glada och skämtade om allt. Men inte nu. De led av sitt rättrådiga sätt. Men, igen, de trodde på ärlighet och sanning. Och de hade ju lovat häxan. Fast nog pirrade det på ett obehagligt sätt i trollens magar. Som om en ilsken katt fanns där.
14
S
ärskilt Bryngolf som var känsligast. Han plågades alldeles så förskräckligt av att se häxans ansikte förändras. Ja hon förändrades mitt framför deras ögon. Munnen blev hårdare. Ögonen kalla. Hela ansiktet blev som en sten och en istapp. Samtidigt. Hon blev som större och svartare. Ja, det var det Bryngolf tänkte på där hon stod fastbunden vid trädet, färgen svart.
15
B
ryngolf pratade då med sig själv, som han brukade göra, och sa att de hade ju lovat häxan. Men varje gång mindes han hur hon hade lurat honom att göra de hemskaste, elakaste sakerna. En gång för länge sen. Men det gjorde fortfarande ont. Det sved i bröstet när han tänkte på den gången. Som tur var förstod hans vänner hur det låg fatt, eller tog fatt eller vad det nu heter, tänkte Bryngolf. Han visste inte så noga. Han bara tänkte tankar. Och det var bra. Det kändes i alla fall skönt. Fritt. Tankarna rann ut i en sirapsliknande form, fnittrade han.
17
Sagan om Häxan Märta – och om trollen och spöket. Denna mystiskt skimrande saga handlar om den elaka häxan Märta, som nu är en snäll häxa tack vare trollens snällpulver. Märta bor hos de lyckliga trollen i den lyckliga gläntan. Där det bara är lyckligt… eller? En gång i månaden förvandlas Märta till den fasansfulla, elaka häxa som hon en gång varit. Trollen är då lite oroliga. Kommer den elaka häxan kunna hålla sig borta från gläntan? Och vad gör barnen i den lilla gläntan? Boken är främst en högläsningsbok som ger möjlighet till språklig utveckling eftersom många ord måste förklaras. text Stina Nilsson illustrationer Ulricha Kindler
Ulricha Kindler, född 1971. Uppvuxen i Växjö men bor numera med man och tre barn på landet utanför Lund. Tecknar, målar och sätter gärna fingrarna i jorden. Har bl a jobbat som dekoratör men är sedan några år anställd som trädgårdstekniker på Botaniska Trädgården i Lund.
Stina Nilsson, född 1963. Kommer från Västervik, uppvuxen i Linköping och numera bosatt i Röda Stan i Norrköping. Skriver, sjunger och målar. Har gett ut två diktböcker, två romaner och en sagobok, Sagan om smått och gott, som kom till vid hennes dotters säng.