9789127722910 by Smakprov Media AB

07-07-05

09.17

Sida 1

LÄRARE LÄR

Barn- och ungdomsböcker genom tiderna – en orientering

Lena Kjersén Edman visar hur synen på barn och på barns och ungdomars litteratur har förändrats genom tiderna. I vissa tider, på 1700-talet och på 1970-talet, erbjöds barn och ungdomar litteratur som förväntades göra dem förnuftiga. I andra tider, t.ex. i slutet av 1900-talet, har fantasifulla författare berättat sagor och skrivit fantastiska berättelser och fantasy. I Barn- och ungdomsböcker genom tiderna presenteras de stora klassikerna:Tom Sawyer, Anne på Grönkulla,Tomtebobarnen, Krakel Spektakel och många fler. Minst lika spännande är det att möta alla de böcker som förmodligen blir framtidens klassiker, de som kommer att läsas under 2000-talet av det nya årtusendets bokslukande barn och ungdomar. Under läsningen får man en oemotståndelig lust att läsa och läsa om! Inte minst inspireras man av de många originalbilderna i färg. Lena Kjersén Edman är fil dr och lektor i litteraturvetenskap, bibliotekarie och författare. I mer än trettio år har hon ägnat sig åt barns och ungdomars läsande. Hennes personliga och engagerande berättande har gjort henne till en mycket uppskattad föreläsare och lärarutbildare. För sitt arbete har hon erhållit Svenska Barnboksakademins Eldsjälspris samt IBBY:s Gulliverpris. Barn- och ungdomsböcker genom tiderna vänder sig till lärarutbildningarna och till föräldrar och alla andra som vill introducera barn och ungdomar i litteraturens värld.

• Lena Kjersén Edman Barn- och ungdomsböcker genom tiderna

I denna orientering över barn- och ungdomslitteraturen förr och nu – mest nu – får vi möta böcker som är lekkamrater, ögonöppnare och samtalspartner.

Barn- och ungdomsböcker genom tiderna

Lena Kjersén Edman

Lärare Lär Lärare Lär-serien vill inspirera, väcka debatt och föra ut aktuell forskning inom pedagogik och lärande.

ISBN 978-91-27-72291-0

9 789127 722910

LÄRARE LÄR

Omslag_070615.qxd

001-078_070611.qxd

07-06-27

12.42

Sida 2

001-078_070611.qxd

07-06-27

12.42

Sida 3

Förord Jag känner en liten prinsessa som är fyra år och heter Sonya. En klok flicka. När Sonya sitter i mitt knä och vi tillsammans läser och beskådar mästerverk som Vem ska trösta knyttet? eller Älskade lilla gris har Sonya en stående kommentar. Den fäller hon alltid när jag, inte hon, tycker att vi ska vända blad i bilderboken. Då säger Sonya: ”Inte än. Vänta!” Sedan flyter vi tryggt, ett barn och en vuxen tillsammans, i äventyrets och fantasins sagoå. Trots att det sägs att lästiden för barn i hemmen har minskat tror jag att vi aldrig i historien haft så ”belästa” små människor i Sverige som nu i början av 2000-talet, när nästan alla barn får gå på dagis. Det är inte bara moderna bilderboksdjur, bilderboksbarn och bilderboksgubbar som Pricken, Castor, Emma, Totte, Nisse eller Pettson som det yngsta gardet stiftat bekantskap med. Också sagans romantik har hittat in i barnens värld. Och inte bara i de små barnens värld utan också i ungdomarnas. Både som böcker, filmer, dataspel och ”lajv” har medeltida hjälte- och riddarberättelser, t.ex. de om riddarna kring kung Arthurs bord, fått en renässans. Den här boken handlar om barn- och ungdomsbokens värld. Denna fantastiska värld där de, som ännu inte hunnit leva så länge, får möta ord, tankar och äventyr. En värld där det finns vänner. Bokvänner. En gränslös värld. Öppen för alla som vill vara medläsare – välkommen! Barns bästa leksaker är ord. Pyttesmå barn som får leka med språket, såväl klanger som betydelser, får herravälde över sin tillvaro. De barnen kan man aldrig i livet lura i vad som helst. Språket som de erövrar ger dem motståndskraft mot dumheter, floskler och fördomar. Och vad bättre är, barn som får rim och ramsor, sagor och berättelser, de får aldrig tråkigt. De blir aldrig ensamma. I den här barn- och ungdomsboksorienteringen berättar jag om böcker för barn och ungdomar som är fantasins flygande mat-

001-078_070611.qxd

07-06-27

12.42

Sida 4

tor och skönhetsupplevelser. Men också om böcker som är lekkamrater, fnissvänner, ögonöppnare, trösklar att kliva upp på och samtalspartner i både sorg och glädje. Jag kommer att berätta om klassiker och blivande klassiker. Mest om böcker av svenska författare men också om böcker från andra länder. Klassiker och blivande klassiker

Klassiker är de femtio eller hundra år gamla böcker som många av 2000-talets barn och ungdomar älskar att lyssna till och läsa, liksom en gång deras mamma, pappa, morfar eller farmor. Klassiker är böcker som erbjuder läsgemenskap mellan gammal och ung. Som Hattstugan, Nalle Puh och Pricken… Eller Anne på Grönkulla och Huckleberry Finn… Det finns många definitioner på ordet ”klassiker”. För mig är en klassisk barn- eller ungdomsbok en bok som en författare skrev för många år sedan, men som är så härlig att den fortfarande är värd att läsas. Några klassiker har du säkert hört eller läst själv för många år sedan – och andra (hoppas jag) får du lust att läsa nu. Det är aldrig för sent att ha en lycklig barndom. Åtminstone inte för sent att ha en lycklig läsbarndom. Den klassiska barn- och ungdomsboken har mycket att ge små och stora läsare. Bilder att tänka med, ord att bita i, könsroller att brottas med, naturskildringar att gäspa över (de får man hoppa över!) samt glada skratt och oändliga tårefloder. Kanske blir du överraskad av att ett så stort antal av de moderna böcker, som jag berättar om i denna skrift och som jag tippar kommer att bli klassiker på 2000-talet, är barn- och ungdomsböcker av svenskspråkiga författare och konstnärer. Du håller säkert med mig om att Astrid Lindgrens sagor och berättelser – om Pippi Långstrump, Kajsa Kavat eller Ronja Rövardotter – är värda ett evigt liv. Men det finns många fler svenska författare än Astrid Lindgren, vars böcker har blivit kända och älskade över hela världen. Jag tror att detta beror på något väldigt trevligt som kunde kallas Björn Borg-syndromet.

001-078_070611.qxd

07-06-27

12.42

Sida 5

När tennisspelaren Björn Borg blev så oerhört framgångsrik, inspirerade han andra svenska tennisspelare att prestera på höjden av sin förmåga och Sverige blev ett ledande tennisland. På samma sätt har Astrid Lindgrens över hundra fantastiska och originella böcker, som sålts i mer än 80 miljoner exemplar över hela världen, inspirerat andra författare till stordåd. Svenska författare hör sedan många år till världstoppen vad gäller böcker för barn och ungdomar. De senaste årens svenska bilderboksboom går inte att hejda. Nyskapande konstnärer som Anna Höglund och Pija Lindenbaum, för att bara nämna några, förtjusar och chockerar både barn och vuxna runt om i världen. Jag tror att den förskollärare och lärare som är förtrogen med barn- och ungdomsbokens historia, som har hittat sina egna favoriter både i den klassiska och i den moderna litteraturen och som har lust att samtala med sina elever om liv och litteratur får roligt. Och en lärares främsta uppgift – för att kunna sprida kunskap och glädje – är att förnöja sig själv. Jag vet att du som arbetar som lärare möter många glada och starka barn och ungdomar som har vuxna omkring sig som ser på dem med kärlek och respekt. Men jag vet också att du möter barn som inte har det bra, barn som du ömmar för. Du kan vara den viktiga vuxna människa som visar att det finns vänner på livets stig, att ni är medläsare, läsvänner. Förmedla gärna detta: Livet skänker både ljus och mörker – ingen kan gardera sig mot sorgen. Men den som är bokläsare är inte ensam och aldrig någonsin kan en bokälskare ha tråkigt.

Din läsvän

001-078_070611.qxd

07-06-27

12.42

Sida 6

Innehåll Förord 3

Barnböcker förr och nu – mest förr

1900-talet i Sverige – barnets århundrade

Så började den svenska barnbokshistorien 9

Den svenska barnbokens första guldålder 79

Några barnboksklassiker från 1800-talet 10 Barntidskrifter 11

Upplysning –

det förnuftiga barnet 12

Fabler 12 Robinson Crusoe 14 Gullivers resor 16 Moralpedagogiska barnskildringar 18

Romantik –

Mellan guldåldrarna –1920- och 1930-talens barnlitteratur 91 Pelle Svanslös 91

det fantasifulla barnet 20

Folksagor 20 Ramsor, rim och verser 24 Konstsagor 30

Utländska 1900-talsklassiker

Odödliga mästerverk 39

– pojkars läsning och pojkar i böcker 50 Äventyrsberättelsen 51 Busungehistorier 58 Spänning... bland sjörövare och detektiver 64 Science fiction, flygromaner och annan teknisk spänning 66

Efter Jungfruspegeln Unga kvinnor förr och nu 69 Flickboken bättre än sitt rykte 72

Familjeidyll? 76

Astrid Lindgren – från Pippi till Ronja 94 Tove Janssons muminvärld 106 Ordakrobaten Lennart Hellsing 111 Svensk absurdism 114

Utmanande kärlek 117 Politiskt engagemang 118 Barnböcker som provocerar 119

Barnboksutgivning efter andra världskrigets slut 121 Femtio år med Min skattkammare 123

– unga flickors favoriter 68

Familjeskildringar förr och nu

Den svenska barnbokens andra guldålder 93

Barn- och ungdomsböcker som vållat debatt 116

I Robinson Crusoes fotspår

Nils Holgersson 80 Barnbiblioteket Saga 81 Bland tomtar och troll 82 Elsa Beskow 83 Kattresan 89 Barnen ifrån Frostmofjället 90

001-078_070611.qxd

07-06-27

12.42

Sida 7

Böcker för olika åldrar Småbarnsberättelser

127

Pekböcker 127 Danska småbarnsberättelser 128 Svenska småbarnsberättelser 129 Djärva och sköna bilderböcker 134 Moderna svenska bilderbokskonstnärer 137 Nyskapande utländska bilderböcker 152 Verkligheten skildrad i barnboken 156 Den realistiska barnboken i Sverige efter 1944 157 Svenska realistiska böcker för barn mellan sex och tolv år 159 Utländska mellanåldersböcker med fantasi och humor 172

Ungdomsromaner

175

Ungdomsrevoltens tid 178 Vår värld 180 Invandrare, flyktingar och främlingsrädsla 183 Var finns böckerna från Ryssland, Portugal och Grekland? 187

Vår historia 188 Vem tar ansvar för offren? 191 Tre svenska författare som stör och berör 194 Några svenska ungdomsromaner från 2000-talet 199

Fantasy och magiska berättelser

202

Engelsk fantasy 202 Amerikansk fantasy 205 Civilisationskritiska fantastiska berättelser 207 Filosofisk fantasy 208 Svenskt och fantastiskt 211 "Maktlösa barn behöver magi" 215

Efterord

218

Priser och belöningar under senare år 220 Personregister 222 Verkregister 224 Bildförteckning 228

001-078_070611.qxd

07-06-27

12.42

Sida 8

001-078_070611.qxd

07-06-27

12.42

Sida 9

Barnböcker förr och nu – mest förr

Så började den svenska barnbokshistorien

Den första svenska barnboksillustrationen finns i Jungfruspegeln. Bilden föreställer ett högreståndsbröllop. En av verserna från Jungfruspegeln kan man fortfarande få höra när någon ska få en tillrättavisning. Den versen börjar ungefär så här: ”Skvallerbytta bing-bång går i alla gårdar…”

I Lennart Hellsing-rummet på Svenska Barnboksinstitutet i Stockholm står en liten oansenlig bok med titeln Een sköön och härligh jungfrw speghel (1591). Jungfruspegeln, som innehåller höviska levnadsråd för unga kvinnor av ädel börd, var tillägnad hertig Karls dotter Katarina. En liten flicka på sex och ett halvt år. Boken kallades för en spegel eftersom en spegel är något som man granskar sig själv i. Meningen med den här barnboken var att den unga ädla flickan, jungfrun, genom att granska sig själv och sina tankar och handlingar skulle bli en förståndigare och bättre människa. Jungfruspegeln skrevs av den tyske prästen Conrad Porta, men räknas som Sveriges första barnbok. Jungfruspegeln översattes till svenska av Laurentius Johannes Laelius. Denna bok försvann inte i någon bokflod. Endast ett fåtal böcker trycktes i Sverige år 1591. Hur många läsare böckerna fick vet ingen, men vad vi säkert vet är detta: För alla fattiga svenska barn vid denna tid betydde utgivandet av Sveriges första barnbok platt intet. I det gamla bondesamhället sattes barn ofta i arbete då de fyllt sju år, och någon tid till läsning gavs ej (om man nu kunde läsa).

001-078_070611.qxd

07-06-27

12.42

Sida 10

Det skulle dröja trehundra år innan en fattig liten Stina eller Nils fick läsa en svensk barnbok. En svensk originalbok för barn gavs inte ut förrän en bra bit in på 1800-talet. Och först från och med år 1899, med utgivningen av Barnbiblioteket Sagas små röda böcker som spreds via folkskolorna, fick vanliga svenska barn råd att läsa böcker.

Några barnboksklassiker från 1800-talet Endast ett fåtal av de svenska barnböcker som gavs ut på 1800talet är kända och lästa i dag. Några som fortfarande omtalas med nostalgi och respekt är dock berättelserna i sagosamlingarna Läsning för barn av Zacharias Topelius. Finland hörde länge till Sverige och vi svenskar vill gärna räkna den finlandssvenske författaren Zacharias Topelius (1818–1898) som en av de våra. Kanske inte längre så mycket för hans historiska romaner, Fältskärns berättelser, utan mer för alla de visor, dikter, skådespel och sagor som ingår i de åtta böcker som utgör Läsning för barn. Sagosamlingarna utkom mellan 1865 och 1896. De lästes av de barn som hade haft turen att födas av föräldrar med god ekonomi och som dessutom ville ge sina barn nöjsam läsning. En favorit i sagosamlingarna är Hallonmasken. Sagan handlar om hallonens kung som vart tusende år förvandlas till en hallonmask för att inte bli för högfärdig. Och så Sampo Lappelill förstås! I den sagan lyfts inte bara den kristna tron fram utan också den samiska minoritetskulturen. Lille Sampo, som kan räddas till livet först när han blivit döpt, är ju en samepojke. Många av Zacharias Topelius sångtexter lever ännu kvar, t.ex. ”Sov du lilla videung” och ”Blommande sköna dalar”. (Mer om barnverser på s. 24.) En extra vacker upplaga av Läsning för barn med färgrika illustrationer av bl.a. Ottilia Adelborg, Albert Engström och Carl Larsson gavs ut i början av 1900-talet. En illustrerad barnboksklassiker är Viktor Rydbergs (1828–1895) saga Lille Viggs äfventyr på julafton (1875) med teckningar av den då blott tjugoettåriga Jenny Nyström

001-078_070611.qxd

07-06-27

12.42

Sida 11

(1854–1946). (Fyra år tidigare hade sagan publicerats i Göteborgs Handels- och Sjöfarts-tidning.) Vigg i berättelsen är en liten pojke som får följa med julvätten – jultomten var ännu inte lanserad i Sverige – på en färd där vätten delar ut enkla och nyttiga julklappar till de barn som varit snälla under året. Flickor och pojkar vid artonhundratalets slut som fick Prinsarnes blomsteralfabet (1892) i julklapp eller födelsedagspresent gladde sig säkert åt de vackra bokstavsakvarellerna av Ottilia Adelborg (1855–1936). Litet pikant var säkert det faktum att de tre prinsarna på omslaget till denna ABC-bok, symboliserade av sina initialer, G som i gullviva, W som i vallmo och E som i ekollon, var de tre småprinsarna Gustaf Adolf – blivande kung – samt Wilhelm och Erik. Ottilia Adelborg är också författare och konstnär till bilderboken Pelle Snygg och barnen i Snaskeby (1896) som inspirerad av gamle tyske Pelle Snusk (se s. 18) är en hygienens humoristiska Höga Visa. Pelle Snygg och barnen i Snaskeby kom ut i många upplagor och har översatts till flera språk. Ett bilderbokstittande barn kunde också njuta av de jugenddekorativa slingor av pelargonieblad som omger den mjölkspillande katten i Elsa Beskows (1874–1953) dramatiska debutbok från 1897, Sagan om den lilla, lilla gumman. Denna bilderbok för små barn bygger på en berättelse som Elsa i barndomen hört av sin mormor. (Mer om Elsa Beskow på s. 83.)

Barntidskrifter

Ur ”Prinsarnes blomsteralfabet” av Ottilia Adelborg.

En av världens äldsta tidskrifter med speciell inriktning på barn var svensk. Wecko-Blad til Barns Nytta och Nöje kom ut sporadiskt mellan 1766 och 1774 och den fick efterföljare. I slutet av 1800talet fanns det en hel del barntidskrifter. Till de mest livskraftiga barntidskrifterna hörde Linnea samt Folkskolans barntidning. År 1892 gav folkskollärarinnan Stina Quint ut första numret av Folkskolans barntidning och den existerar fortfarande för KP, d.v.s. Kamratposten som tidningen nu heter, har många unga prenumeranter på 2000-talet.

001-078_070611.qxd

07-06-27

12.42

Sida 12

Upplysning

– det förnuftiga barnet

Vid sekelskiftet 1900 började det hända spännande saker i den svenska barnboksutgivningen. Vi var då inne i svensk barnlitteraturs första guldålder. Men innan vi tittar närmare på denna period ska vi bekanta oss med omvärlden, med Europas barnlitteratur och de strömningar som kom att påverka våra svenska författare i hög grad. Den svenska barnbokshistorien inleddes på 1500-talet med en nyttig bok som vände sig till ett kungligt barns förnuft. Och ”förnuftig” kom barnboken senare att te sig i de perioder som brukar kallas upplysningstider. Upplysningens idéer kom framför allt från England och Frankrike. Den engelskspråkiga barnlitteraturen föddes under upplysningstiden på 1700-talet. Det var också ungefär då som ”Barnet” uppfanns! Naturligtvis har det alltid funnits barn i betydelsen av människor som är unga till ålder och små till växten, men tidigare i historien hade barndomen inte ansetts vara någon intressant period i livet: Som arbetskraft hade ju små barn fysiska och psykiska brister. Men i upplysningstidens England fanns det pedagoger som ville diskutera barnuppfostran, eller ska vi säga pojkarnas uppfostran. (Flickors uppfostran diskuterades inte så mycket – de skulle ju ändå giftas bort.) Några pedagoger hade upptäckt att vägen till kunskap blev lättare att gå för barn om den var lustig och nöjsam. En pedagog som inspirerade nytänkarna var filosofen John Locke, som levde och verkade redan i slutet av 1600-talet. Locke betonade lekens stora betydelse för barn och han rekommenderade också att barn skulle få lyssna till och läsa antika fabler, särskilt de fabler som enligt traditionen skrevs av den grekiske slaven Aisopos på 500-talet f.Kr.

Fabler En fabel omfattar en episod, handlar i regel om djur och mynnar ut i en sensmoral, som liknar det vi kallar ordspråk. ”Bättre en

001-078_070611.qxd

07-06-27

12.42

Sida 13

Haren och grodorna, grafiskt blad av Gustave DorĂŠ till Fontaines fabler.

001-078_070611.qxd

07-06-27

12.42

Sida 14

fågel i handen än tio i skogen” eller ”Surt sa räven om rönnbären”. Många talesätt och fördomar om djur härstammar från fablernas värld. Vem har inte hört uttryck som ”Listig som en räv” eller ”Dum som en åsna”? En av de mest kända fablerna är den som berättar om när haren och sköldpaddan ska springa ikapp. Haren springer hit och dit, fort, fort och fel, fel. Sköldpaddan går l-å-n-g-s-a-m-t rakt fram. Sensmoralen är given. På 1700-talet blev alltså Aisopos fabler, och än mer de fabler på vers som fransmannen Jean de La Fontaine (1621–1695) skrev i slutet av 1600-talet, godkänd barnlitteratur. Alla var dock inte överens om att fabler var barnläsning som gav de rätta kunskaperna. Den franske upplysningsfilosofen JeanJacques Rousseau (1712–1778) skriver i sin berömda uppfostringsroman Émile eller Om uppfostran (1762) att det inte är lämpligt för pojken Émile att läsa fabler. Den enda bok som han rekommenderas av Rousseau är romanen Robinson Crusoe. På 1970-talet tyckte man inte som Rousseau. Tv-programmet ”Fablernas värld”, som bygger på de gamla fablerna, blev uppskattad underhållning.

Robinson Crusoe Gamla familjemönster förändrades genom den begynnande industrialiseringen. Många fäder kom att arbeta långt från hemmet och var borta från sina familjer hela dagarna. Tidigare hade fadern varit den som talat om för sina söner vad som var rätt och fel, delat ut straff och belöningar och varit en förebild. En pedagogisk tanke på 1700-talet var att nu måste den frånvarande fadern ersättas av något som kunde uppfostra små pojkar, så att de växte upp till gentlemän på rätt sätt: I vördnad för Gud, fosterlandet och andra auktoriteter. Kunde kanske romanen, som var en ny litterär genre i England, ha något nyttigt att lära ut till pojkarna?

001-078_070611.qxd

07-06-27

12.42

Sida 15

Berättelsen om Robinson Crusoe har vuxit till en av vår tids moderna myter. Boken bygger på historier om den skotske sjömannen Alexander Selkirks femåriga vistelse på den obebodda ön Juan Fernandez, och den fortsätter att fascinera filmskapare och andra. Var går gränsen för människans kapacitet?

Det fanns en roman, som författaren hävdat byggde på verkliga händelser och där centralgestalten borde kunna tjäna som hjälte och manlig förebild. Det var Daniel Defoes (1660–1731) Robinson Crusoe (1719). I den förliste sjömannen Robinson fick en läsande yngling av god familj en föredömlig manlig idealgestalt. På ett nöjsamt sätt kunde pojken inspireras att, som vit, kultiverad och kristen, ta vara på sina och jordens resurser och med sunt förnuft bygga upp en civilisation. Det var säkert inga problem att få 1700-talets yngling att läsa berättelsen om Robinson Crusoe, för det är verkligen spännande med stormen, skeppsbrottet, fotspåren i sanden och alla Robinsons och Fredags äventyr på ön. Det är fascinerande att läsa om hur en människa använder den egna uppfinningsförmågan och de egna kunskaperna för att överleva mot alla odds. Förvånansvärt snabbt, om man tänker på hur svårt det var med kommunikationer på den här tiden, översattes Robinson Crusoe till svenska. Redan 1738 kom, via en tysk version, den första svenska översättningen (starkt förkortad till drygt sextio sidor) och 1785 publicerades en bearbetning av romanen i tidningen Weckoblad för Swenska Ungdomen, där den löpte som en enormt populär följetong. Eftersom Sverige var ett fattigt land och böcker var dyra var det inte många svenska barn som fick läsa Robinson Crusoe i bokform. Först när Barnbiblioteket Saga gav ut boken året före sekelskiftet, i Henrik Wranérs översättning och med Gerda Tiréns illustrationer, fick berättelsen en större spridning. Robinsonader

Robinson Crusoe var och är så uppskattad att boken kommit att inspirera en hel genre som kallas robinsonader. Men dessa berättelser om hur en ensam människa eller en grupp människor överlever i vildmarken ser olika ut i olika tider. Och eftersom det ofta handlar om berättelser om eller för ungdomar, så formas de olika robinsonaderna efter respektive epoks aktuella uppfostringsideal.

001-078_070611.qxd

07-06-27

12.42

Sida 16

Kända robinsonader är fransmannen Jules Vernes Den hemlighetsfulla ön (1874, sv. 1875) och den engelske Nobelpristagaren William Goldings Flugornas herre (1954, sv. 1959). Den socialistiske svenske barn- och ungdomsförfattaren Sven Wernströms robinsonad för barn i tio-tolvårsåldern heter De hemligas ö (1966). Den är inspirerad av sin samtids radikala samhällsdebatt, utan att för den skull bli sämre som äventyrshistoria. Berättelsen handlar om två scoutgäng, Knoparna och Knaparna, som blir skeppsbrutna på en öde ö i en svensk insjö. Under ett år på ön genomlever ungdomarna en utveckling som handlar om makt och medbestämmande och speglar socialismens kamp mot kapitalismen.

Gullivers resor Ungefär samtida med Robinson Crusoe och nästan lika självklar barnläsning än i dag (i nya, bearbetade upplagor), är de två första delarna av Jonathan Swifts (1667–1745) samhällssatir Gullivers resor. Den ursprungliga titeln är Travels into several remote nations of the world. In four parts. By Lemuel Gulliver. First a surgeon, and then a captain of several ships (1726). Boken översattes till svenska redan på 1740-talet. Skeppsläkaren Gulliver gör fyra resor. De två böcker som handlar om hans sista resor är grymma satirer så de har aldrig lanserats som böcker för barn. Det är de två första reseberättelserna, där Swift leker med proportionerna – Resan till landet Lilliput och Resan till Brobdingnag, jättarnas land – som kommit att roa barn. Extra roligt får många barn av skildringen av hur den jättelike Gulliver i landet Lilliput släcker en eldsvåda i kejsarinnans palats genom att helt enkelt kissa på elden! Jonathan Swift själv hade aldrig en tanke på att Gullivers resor skulle läsas av barn och ungdomar. För honom var böckerna ett starkt inlägg i samhällsdebatten och en skarp kritik av det engelska samhällets politiska värderingar.

001-078_070611.qxd

07-06-27

12.42

Sida 17

Gulliver besöker en bonde i landet Brobdingnag. Ur ”Gullivers resor” av Jonathan Swift.

001-078_070611.qxd

07-06-27

12.42

Sida 18

Moralpedagogiska barnskildringar Fabeln har ett djur som huvudaktör och det är en vuxen man som är hjälte i Daniel Defoes berömda roman Robinson Crusoe. Men i den gamla moralpedagogiska barnskildringen är huvudpersonen ett barn, som är tänkt att vara i det läsande barnets egen ålder. Detta bokbarn lyder inte hulda mor och dyre far. Det går nära

” 18

Bums går kammardörren opp, och dit in i hastigt lopp skräddarn skyndar genom den, fattar i tumsugaren.

Klipper av hans tummar två med den vassa saxen då. Fastän Conrad rysligt skrek skräddarn ej ur stället vek.

001-078_070611.qxd

07-06-27

12.42

Sida 19

Pelle Snusk i en engelsk version med tyska originalillustrationer av Heinrich Hoffmann.

den heta elden. Det nalkas den djupa brunnen. Det slänger den hårda isbiten. Resultat: Ond bråd död. Sensmoral: Skräm barnet till lydnad. Det finns en sent utgiven moralpedagogisk bok, som brukar åstadkomma både rysningar och skratt hos den vuxna läsare, som fick möta bilderna och texterna i den som litet barn. Det är Pelle Snusk, som på tyska från början hette Der Struwwelpeter. Lustige Geschichten und drollige Bilder mit 15 schön kolorierten Tafeln für Kinder von 3 bis 6 Jahren (1845). Första svenska upplagan från 1849 kom att få titeln Julbocken eller Den svenske Drummelpelle. Bakgrunden till boken är följande: För etthundrafemtio år sedan skulle en läkare i Frankfurt vid namn Heinrich Hoffmann (1809–1894) köpa en bilderbok i julklapp till sitt treåriga barn, men kom i stället hem från affären med ett teckningsblock. Doktor Hoffmann tyckte att de barnböcker som fanns att köpa var torra och tråkiga och han ville att hans son skulle få något mer humoristiskt och fantasifullt. Därför skrev och illustrerade han själv Pelle Snusk. Här finns historien om Kaspar som vägrar äta sin goda soppa och som till slut får soppan serverad på sin egen gravsten. Här finns också historien om Conrad som suger på tummen, varpå skräddaren tillkallas… Man ska inte ta Hoffmanns ruskigheter på allvar – men frågan är om en treåring förstår sig på ironi? Vilken är då moralen i vår tids realistiska barnskildringar? I Gunilla Bergströms Alfons-böcker till exempel? Dessa älskade böcker, som barn fått höra (och uppfostras av) i trettio år. Den första Alfonsboken, God natt, Alfons Åberg, kom ut redan 1972. Kanske är det inte längre barnet som fostras, utan snarare den vuxne. En vanlig sensmoral i den moderna svenska barnboken är: Visa respekt för barnets känslor och tankar.

001-078_070611.qxd

07-06-27

12.42

Sida 20

Romantik

– det fantasifulla barnet

Från och med början av 1800-talet, under den känslo- och fantasidyrkande tidsperiod som kallas romantiken, växte intresset för den muntliga traditionen av myter, sagor, ramsor och sånger. Influenserna kom från England, Tyskland och Frankrike och följdes så småningom upp i de skandinaviska länderna. Antropologerna sökte efter ”folksjälen”; kom man i kontakt med det genuint folkliga trodde man att man fick kunskap om historien och om sitt eget folks innersta karaktär. Romantikerna dyrkade det som var mystiskt och magiskt. Medeltiden fascinerade dem liksom nattens måne, ruskiga kyrkogårdar och ljuva älvor som dansade på ängen. Och allt detta, menade man, stod i förbund med sagan och med det oförstörda och fantasifulla barnet. 1700-talets åsikt att barnet skulle danas för vuxenlivet blev omodern. Människan skulle inte stelna med ökad ålder, utan behålla barnet i sig så länge som möjligt. Sagan flyttade in i barnkammaren.

Folksagor Så länge vi människor har funnits har vi berättat spännande historier för varandra. Att lyssna till en saga uppfattades före romantiken inte som något barnsligt. Barn och vuxna lyssnade sida vid sida. Under medeltiden kom många sagor till Europa med arabiska och persiska sjömän, köpmän och soldater. Samma saga, i skilda versioner, kan man därför hitta i många olika länder. Askungen t.ex. lär finnas i 345 olika varianter. Folksagornas författare är anonyma och vi vet sällan från vilket land sagan kommer. Många tror att sagostoffet i Tusen och en natt har sitt ursprung i Indien någon gång under medeltiden. Den första svenska bearbetningen för barn kom 1828. Till de mest kända sagorna i Tusen och en natt – som ofta ges ut i separata bilderböcker – hör Aladdin och den underbara lampan och Ali Baba och de fyrtio rövarna.

001-078_070611.qxd

07-06-27

12.43

Sida 21

Aladdin och den underbara lampan. Ur â&#x20AC;?Tusen och en nattâ&#x20AC;?.

001-078_070611.qxd

07-06-27

12.43

Sida 22

De tolv bröderna hör till de mer okända sagorna i Bröderna Grimms samling. Det är en historia om en omänsklig far och om hur en prinsessa till slut lyckas rädda sina bröder från ett grymt öde.

Under det tidiga 1800-talet vandrade i Tyskland de två bröderna Grimm, som var språk- och folklivsforskare, omkring på landsbygden och sökte upp människor som var kända för att vara goda sagoberättare. En särskild förkärlek hade bröderna för ammor och barnjungfrur. Jacob och Wilhelm Grimm lyssnade ivrigt och skrev sedan ner gamla folksagor som förmedlats från generation till generation. Sagor som hade med sexualitet att göra uteslöts ur sagosamlingarna. Däremot hade bröderna Grimm ingen känsla för att våldsamheter skulle vara skadligt för barn. Utgivningen av Kinder- und Hausmärchen, som är den tyska originaltiteln på Bröderna Grimms sagor, inleddes 1812. På det här sättet bevarades sagor som härstammar från hela världen och som barn fortfarande kan läsa (eller se på tv i amerikanen Walt Disneys tecknade versioner): Hans och Greta, Snövit, Törnrosa, Askungen, Dummerjöns och många andra. Det fanns fler sagointresserade och lärda människor än bröderna Grimm som upptecknade folkliga berättelser. I Norge gav de två forskarna Christen Asbjørnsen och Jørgen Moe ut Norske folkeeventyr (1841–1844) och i Sverige publicerade Gunnar Olof Hyltén-Cavallius och George Stephens Svenska folksagor och äfventyr (1844–1849). Sagosamlarna hade en känd föregångare. Ungefär hundrafemtio år tidigare hade nämligen fransmannen Charles Perrault samlat åtta spännande och moraliserande sagor, t.ex. Mästerkatten i stövlarna och Rödluvan, i en bok som så småningom fick samlingsnamnet Gåsmors sagor (1697). Det var en gång …

Ofta börjar folksagan i bröderna Grimms tappning med fyra magiska ord: ”Det var en gång”. Nästan lika ofta slutar den med någon formel, som: ”Och sedan levde de lyckliga i alla sina dagar.” Vad som är säkert är att sagan inleds med att hjälten, ett barn eller en ung människa, är utsatt och lider. Nästan lika säkert är att sagan slutar lyckligt för Hans, Greta, Snövit, Törnrosa, Askungen, den fattige vallpojken och alla de andra olyckliga

001-078_070611.qxd

07-06-27

12.43

Sida 23

”Varför har du så stora tänder?” Grafiskt blad av Gustave Doré till Rödluvan och vargen.

varelserna. (Charles Perraults sagor skiljer sig dock härvidlag från de sagor som tecknades ner under 1800-talet. Hos Perrault blir t.ex. Rödluvan hårt straffad för sin olydnad.) Innan sagan nått sitt lyckliga slut har hjältarna fått utstå strapatser och prövningar. Gång på gång på gång, eftersom just tretalet – ett bra stöd för minnet för berättaren – är ett av folksagans typiska kännetecken.

001-078_070611.qxd

07-06-27

12.43

Sida 24

Sagans förtrollade värld

Sagoläsaren och sagolyssnaren får inte veta i vilket land äventyret i en folksaga utspelas och inte heller under vilken tidsperiod. Människorna i berättelsen har för det mesta inga vanliga namn – sagobarnen Hans och Greta är undantag. Folksagans gestalter är ofta typer mer än individer och de är tecknade i svart eller vitt. De är goda eller onda, vackra eller fula, stora eller små. Varje läsare eller lyssnare kan därför göra sig egna mer nyanserade bilder av sagans vänner och fiender, allt efter egna erfarenheter och behov. Barnpsykologen och psykoanalytikern Bruno Bettelheim har i sin vittomtalade bok Sagans förtrollade värld. Folksagornas innebörd och betydelse (1976, sv. 1979) framhållit att de gamla folksagorna, som har berättats över hela världen under många generationer, har en tröstande och terapeutisk kraft just genom sin allmänna karaktär. Enligt honom är sagornas alla vargar, häxor, styvmödrar, kungar och féer bara olika dräkter som barnens familjemedlemmar har iklätt sig. Folksagans lyckliga slut utlovar för läsande och lyssnande barn att allt kommer att ordna upp sig och att livet är värt att leva. Nyligen läste jag sagor för en grupp små barn, där ingen var över fyra år. Jag satte småttingarna och mig själv i en stor ring och började sedan berätta den gamla norska folksagan De tre bockarna Bruse. Men jag hann inte längre än till ”Det var en gång tre bockar som skulle till sätern och äta sig feta och alla tre hette Bruse” – förrän barnen tog över sagan. I korus brummade hela småbarnsgänget som det hemska trollet: ”Vem är det som klampar på min bro?” Barnen hade gjort sagan till sin egendom och för dem var denna klassiska folksaga i högsta grad levande.

Ramsor, rim och verser I England publicerades så tidigt som 1744 en märklig barnbok, Tommy Thumb´s Pretty Song book. Märklig, framför allt därför att den varken är uppfostrande eller moraliserande. I stället innehåller den roande och absurda Nursery Rhymes, barnkammarrim.

001-078_070611.qxd

”

07-06-27

12.43

Sida 25

Bah, Bah, a black Sheep Have you any Wool, Yes merry have I three Bags full, One for my Master one for my Dame, one for my Little Boy that lives in the lane.

Omslaget till ”Katten blåser i silverhorn” av Lennart Hellsing och med illustration av Bo Notini.

En sång, som fortfarande är en av de allra första som svenska barn får lära sig gnola, är ”Bä, bä vita lamm”. Den sången finns med i den här gamla versboken, bara med den skillnaden att i England är det vita lammet ett svart får! Nonsens

De engelska barnkammarverserna har varit stora inspirationskällor för senare tiders barnlitteratur, inte minst det vi kallar för nonsenslitteratur. Den litterära termen nonsens härstammar från A Book of Nonsense, som nonsensversens skapare Edward Lear (1812–1888) gav ut 1846. Denna komiska bok, som innehåller såväl limerickar som dårdikter och djurramsor, har översatts av Britt G. Hallqvist och heter på svenska Rim och oförnuft (1952). Två icke-engelska nonsensversförfattare från tidigt 1900-tal är den ryske språk- och litteraturvetaren Kornej Tjukovskij och den svenske riksdagsmannen och landshövdingen Hugo Hamilton. I sin teoretiska skrift Från två till fem år: Om barns språk, dikt och fantasi (1928, sv. 1975) visar Kornej Tjukovskij (1882–1969) att han intensivt delar och uppmuntrar små barns kärlek till det absurda och upp-och-nervända. Han påpekar med kraft att barns förtjusning i allt detta galna är ett viktigt led i deras utforskande av världen och språket. Hugo Hamiltons (1849–1928) nonsensbilderbok För barn och barnbarn (1925), som innehåller finurlig och charmig ordglädje och mild absurdism, var från början endast skriven för att glädja hans egna barnbarn. Det var först efter andra världskrigets slut med den glade ordakrobaten Lennart Hellsings versböcker som nonsens för barn blev ett begrepp i vårt land. Det är därför det tog så lång tid innan Lears och Tjukovskijs verk översattes till svenska. Lennart Hellsing inspirerades av de engelska nonsensverserna, t.ex. i sin debutsamling Katten blåser i silverhorn (1945) och han har också i närmare ett halvt sekel översatt mängder av engelska barnkammarverser (Mer om Hellsing på s. 111).

001-078_070611.qxd

07-06-27

12.43

Sida 26

Svensk poesi för barn förr och nu

Romantikens fascination för folkets litteratur medförde också att intresset för folkvisor och folkliga barnrim ökade. Sveriges förnämsta samlingar av gamla barnverser och barnrim är Svenska barnvisor och barnrim och Svenska barnboken 1–2, insamlade av folklivsforskaren Johan Nordlander. Svenska barnvisor och barnrim var avsedd för vuxna och gavs ut i en vetenskaplig serie. Svenska barnboken, däremot, var ämnad för barn och därför har en del folkliga ”fula” rim och ramsor i den samlingen blivit friserade eller censurerade. Båda dessa samlingar publicerades första gången 1886 och de är ännu tillgängliga. Ljuvlig att beskåda med sina lustiga teckningar och sin milda färgskala är Barnkammarens bok som gjorde succé omedelbart när den kom ut 1882. Nya upplagor trycks fortfarande då och då också av den, för de gamla ramsorna och rimmen roar även dataålderns barn. Den lyriska vaggvisan ”Ro, ro barnet”, sitta-iknä-versen ”Rida, rida ranka” och många fler klassiker är härliga att sjunga och leka och Jenny Nyströms helsidesplanscher i fyrfärgstryck, t.ex. av en liten Lasse som står i vassen och gråter över sin försvunna fiskebåt, känns ännu betagande fräscha. Några melodier till verserna finns inte i Barnkammarens bok. Men i första häftet av den populära Sjung med oss mamma (1892) har tonsättaren Alice Tegnér (1864–1943) komponerat melodier till dessa verser. Alice Tegnér komponerade inte bara melodier till folkliga barnrim utan också till nyskrivna texter av författarna Zacharias Topelius, Ottilia Adelborg, Anna Maria Roos, Jeanna Oterdahl, Viktor Rydberg och Elsa Beskow. Hon har själv skrivit flera av de ännu populära sångtexterna, t.ex. ”Ekorrn satt i granen” och ”En sockerbagare här bor i staden”. Sjung med oss mamma kom ut i nio häften mellan 1892 och 1934 med vackra illustrationer. År 1943 kom Nu ska vi sjunga, en sångbok för skolan som Alice Tegnér var initiativtagare till i nära samarbete med kompositören och textförfattaren Felix Körling och Elsa Beskow. Den sångboken har en samlad upplaga på mer än två miljoner exemplar och är därmed Sveriges, näst psalmboken, mest spridda poesisamling.

001-078_070611.qxd

07-06-27

12.43

Sida 27

Ur ”Mors lilla Olle och andra visor” av Alice Tegnér, med bilder av Elsa Beskow.

07-07-05

09.17

Sida 1

LÄRARE LÄR

Barn- och ungdomsböcker genom tiderna – en orientering

• Lena Kjersén Edman Barn- och ungdomsböcker genom tiderna

I denna orientering över barn- och ungdomslitteraturen förr och nu – mest nu – får vi möta böcker som är lekkamrater, ögonöppnare och samtalspartner.

Barn- och ungdomsböcker genom tiderna

Lena Kjersén Edman

Lärare Lär Lärare Lär-serien vill inspirera, väcka debatt och föra ut aktuell forskning inom pedagogik och lärande.

ISBN 978-91-27-72291-0

9 789127 722910

LÄRARE LÄR

Omslag_070615.qxd