9789147125760 by Smakprov Media AB

”

Ida Östensson, ordförande Make Equal, medgrundare Fatta

komplext och utbrett samhällsproblem. Den här boken belyser såväl professionellas som drabbade våldsutsatta kvinnors berättelser. Och framför allt ger den verksamma inom socialtjänst, hälsooch sjukvård kunskap och verktyg för att de på bästa sätt ska kunna skydda och stötta alla som drabbas. Här berättar bland annat Kristina, en av många kvinnor som blivit utsatt för våld av en partner, om sina våndor kring att våga anmäla, om fortsatta hot och trakasserier (”tar våldet aldrig slut?”), om placering på kvinnojour och om vad som händer med barnen.

Några exempel ur innehållet: • Att hantera kvinnors våldsutsatthet i nära relationer • Barns upplevelser av att leva med våldsamma/våldsutsatta föräldrar • Socialtjänstens ansvar enligt lagstiftningen • Våld i nära relationer och rättsprocessen • Skyddsnät genom den ideella sektorn (kvinnojourer och brottsofferjourer) • Professionellas utsatthet – att drabbas av sitt arbete och att minska arbetets negativa påverkan Boken kan användas på socionomprogrammet, inom polisutbildningen och av alla som arbetar med våldsutsatta kvinnor och barn inom socialtjänsten, sjukvården, polisen, brottsoffer- och kvinnojourer. Bokens huvudredaktörer, Eveliina Sinisalo och Linn Moser Hällen, är socionomer med mångårig erfarenhet av att arbeta med våld i nära relationer. Eveliina har magisterexamen i socialt arbete och verksamhetsutveckling från Malmö universitet. Linn har examen från Socialhögskolan vid Lunds universitet. Bägge är föreläsare och grundare av Arvin Utbildning.

VÅLD I NÄRA RELATIONER

ÅLD I NÄRA REL ATIONER och mäns våld mot kvinnor är ett

Eveliina Sinisalo Linn Moser Hällen (red.)

”

Jag är så glad att den här boken äntligen finns. Kunskap om våld mot kvinnor och övergrepp som sker i nära relationer behövs på samhällets alla nivåer. Extra viktigt är såklart att kunskapen finns hos alla stjärnor som dagligen möter utsatta i sitt arbete.

Linnea Bruno • Mari Brännvall • Veronica Ekström • Maria Eriksson • Anna L. Jonhed (f.d. Forssell) Lars-Åke Kastling • Kristina Loveby • Tina Mattsson • Karin Örmon

Eveliina Sinisalo Linn Moser Hällen (red.)

VÅLD I NÄRA RELATIONER

Övriga medförfattare är Linnea Bruno, Mari Brännvall, Veronica Ekström, Maria Eriksson, Anna L. Jonhed (f.d. Forssell), Lars-Åke Kastling, Kristina Loveby, Tina Mattsson och Karin Örmon.

Best.nr 47-12576-0 Tryck.nr 47-12576-0

SOCIALT ARBETE I FORSKNING, TEORI OCH PRAKTIK

9789147125760c1c.indd All Pages

20/06/18 7:51 PM

Linnéa Bruno • Mari Brännvall • Veronica Ekström • Maria Eriksson • Anna L. Jonhed (f.d. Forssell) • Lars-Åke Kastling • Kristina Loveby • Tina Mattsson • Karin Örmon

Eveliina Sinisalo Linn Moser Hällen (red.)

VÅLD I NÄRA RELATIONER

SOCIALT ARBETE I FORSKNING, TEORI OCH PRAKTIK

LIBER

9789147125760b1-384c.indd 1

21/06/18 3:06 PM

Våld i nära relationer – socialt arbete i forskning, teori och praktik ISBN 978-91-47-12576-0 © 2018 Linn Moser Hällen, Eveliina Sinisalo och Liber AB Förläggare: Helena Ekholm Redaktör och projektledare: Cecilia Björk Tengå Omslag och grafisk form: Anna Hild Produktionsledare: Jürgen Borchert Första upplagan 1

Repro: OKS Prepress Services, Indien Tryck: Interak, Polen 2018

KOPIERINGSFÖRBUD Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares och elevers rätt att kopiera för undervisningsbruk enligt BONUS-avtal, är förbjuden. BONUS-avtal tecknas mellan upphovsrättsorganisationer och huvudman för utbildningssamordnare, t.ex. kommuner och universitet. Intrång i upphovsmannens rättigheter enligt upphovsrättslagen kan medföra straff (böter eller fängelse), skadestånd och beslag/förstöring av olovligt framställt material. Såväl analog som digital kopiering regleras i BONUS-avtalet. Läs mer på www.bonuscopyright.se

Liber AB, 113 98 Stockholm Kundservice tfn 08-690 90 00 Kundservice.liber@liber.se www.liber.se

9789147125760b1-384c.indd 2

21/06/18 3:06 PM

INNEHÅLL Förord

Bokens syfte, målgrupp och upplägg

DEL 1 MÄNS VÅLD MOT KVINNOR OCH VÅLD I NÄRA RELATIONER I TEORIN

Kristinas berättelse

Kapitel 1. Mäns våld mot kvinnor och våld i nära relationer i en samhällskontext

LINN MOSER HÄLLEN & EVELIINA SINISALO

Kapitel 2. Vad är mäns våld mot kvinnor och våld i nära relationer?

LINN MOSER HÄLLEN & EVELIINA SINISALO

Kapitel 3. Vem är den våldsutsatta?

LINN MOSER HÄLLEN & EVELIINA SINISALO

DEL 2 ATT FRÅGA OM VÅLDSUTSATTHET

Kristinas berättelse

Kapitel 4. Varför ska vi fråga om våldsutsatthet?

LINN MOSER HÄLLEN & EVELIINA SINISALO

Kapitel 5. Att fråga om våld inom socialtjänsten

LINN MOSER HÄLLEN & EVELIINA SINISALO

Kapitel 6. Att fråga om våld inom hälso- och sjukvården

KARIN ÖRMON

DEL 3 SOCIALTJÄNSTENS ARBETE MED VÅLDSUTSATTA VUXNA

Kristinas möte med socialtjänsten

100

Kapitel 7. Socialtjänstens ansvar enligt lagstiftningen

101

VERONICA EKSTRÖM

Kapitel 8. Socialnämndens handläggning av våld i nära relationer

109

LINN MOSER HÄLLEN & EVELIINA SINISALO

Kapitel 9. Socialnämndens insatser till våldsutsatta vuxna och socialnämndens dokumentation

134

LINN MOSER HÄLLEN & EVELIINA SINISALO

Kapitel 10. Forskning om socialtjänstens arbete med våld i nära relationer

144

VERONICA EKSTRÖM

9789147125760b1-384c.indd 3

21/06/18 3:06 PM

DEL 4 BARN SOM UPPLEVER VÅLD (MOT EN FÖRÄLDER)

159

Kristinas barns berättelse

160

Kapitel 11. Barns upplevelser av våld

161

ANNA L. JONHED

Kapitel 12. Att bevittna våld i föräldrarelationen – konsekvenser för barn

170

ANNA L. JONHED

Kapitel 13. Föräldrarnas separation och samhällets ansvar

179

ANNA L. JONHED

Kapitel 14. Att utreda barn som upplevt våld

191

TINA MATTSSON

Kapitel 15. Våld i parrelationer och familjerättens arbete

202

MARIA ERIKSSON

DEL 5 VÅLD I NÄRA RELATIONER OCH RÄTTSVÄSENDET

215

Kristinas berättelse

216

Kapitel 16. Våld i nära relationer – rättsväsendets ansvar

217

LINN MOSER HÄLLEN & EVELIINA SINISALO

Kapitel 17. Rättsprocessen

228

LINN MOSER HÄLLEN & EVELIINA SINISALO

Kapitel 18. Efter rättsprocessen

247

LINN MOSER HÄLLEN & EVELIINA SINISALO

Kapitel 19. Våldet och polisanmälan

252

MARI BRÄNNVALL

DEL 6 SKYDDSNÄTET INOM HÄLSO- OCH SJUKVÅRDEN OCH DEN IDEELLA SEKTORN

269

Kristinas berättelse

270

Kapitel 20. Hälso- och sjukvårdens arbete med våld i nära relationer

271

LINN MOSER HÄLLEN & EVELIINA SINISALO

Kapitel 21. Den ideella sektorn och våld i nära relationer

279

LINN MOSER HÄLLEN & EVELIINA SINISALO

9789147125760b1-384c.indd 4

21/06/18 3:06 PM

DEL 7 MÄNS VÅLD I NÄRA RELATIONER

Kristinas berättelse

289 290

Kapitel 22. Samhällets ansvar för att stoppa, förebygga och

motverka våld i nära relationer

291

LINN MOSER HÄLLEN & EVELIINA SINISALO

Kapitel 23. Mäns våld och kvinnors motstånd

304

LARS-ÅKE KASTLING

DEL 8 ATT DRABBAS AV SITT ARBETE

319

En socialsekreterare berättar

320

Kapitel 24. Ingen förblir oberörd

321

LINN MOSER HÄLLEN & EVELIINA SINISALO

Kapitel 25. Att förebygga och lindra arbetets negativa påverkan

335

LINN MOSER HÄLLEN & EVELIINA SINISALO

Kapitel 26. Att arbeta med våld i nära relationer – min berättelse

344

LINN MOSER HÄLLEN & EVELIINA SINISALO

DEL 9 EFTER SEPARATIONEN

349

Kristinas berättelse

350

Kapitel 27. Efter separationen – tar våldet aldrig slut?

351

LINNÉA BRUNO

9789147125760b1-384c.indd 5

Författarpresentationer

362

Referenser

365

381

21/06/18 3:06 PM

Förord

unskap ger mod att se och trygghet att kunna handla. Detta var titeln på en rapport jag skrev för några år sedan, där vi frågade studenter i Norge, blivande lärare, föreskolelärare och socionomer med inriktning på barn och unga, om de hade fått någon kunskap om våld och sexuella övergrepp mot barn under sin utbildning. Svaren var nedslående. Få hade fått någon kunskap alls, och den de fick handlade framför allt om enstaka föreläsningar av externa personer. Det innebar att kunskapen inte fanns inom högskolan eller universitetet, utan hämtades in utifrån, och att det därmed fanns brister i kontinuitet och intern kompetens. Förutom att fråga om de hade fått någon kunskap om våld och övergrepp, så frågade vi också om de upplevde att de var tillräckligt kunskapsmässigt rustade för att möta våldsutsatta barn och unga när de snart skulle ut i arbetslivet. Frågan är kontroversiell på så sätt att det finns risk för att vi aldrig känner oss fullärda, speciellt inte i en så komplex fråga som våld och övergrepp, och därför gärna svarar nej. Jag menar ändock att den är viktig. Om man som profesionell upplever att man inte kan tillräckligt mycket (vilket är rimligt om den kunskap man fått kommer från någon enstaka föreläsning), så kommer man inte heller att se våldet, och än mindre fråga efter det. Eftersom vi vet att det ofta är så att frågan måste ställas, för att våldet ska synliggöras, så har vi ett stort problem om professionella, som lärare och socionomer, väljer att inte fråga (eller inte ens kommer på tanken att fråga), eftersom de tänker att de inte har tillräcklig kunskap för att kunna hantera svaret. Kunskapen de profesionella behöver, handlar inte bara om att förstå problemets dynamik, förekomst och risker. Profesionella som möter personer utsatta för våld behöver också det Magne Raundalen och Jon Håkon Schultz kallar handlingskompetens. Det vill säga, den professionella behöver förstå den våldsutsattas behov och hänvisa till den person eller instans som har den rätta kompetensen för att kunna hjälpa. Det är omöjligt att kunna allt själv, och det är därför viktigt att känna till vilka andra professionella som finns i närmiljön och som har kunskap och kanske myndighet att göra det man själv inte kan eller är i position att kunna göra. För några år sedan höll jag en föreläsning i en mindre kommun i Sverige. I salen fanns 6

9789147125760b1-384c.indd 6

Förord

21/06/18 3:06 PM

representanter för olika delar av kommunen: socialtjänsten, sjukvården, kvinnojouren, skola och barnomsorg. Efter föreläsningens slut ställer sig en kvinna upp och säger sitt namn och var hon arbetar. Sedan utbrister hon i vad jag uppfattar som en mycket spontan kommentar. Hon säger: ”Vem av er ska jag ringa när ett barn jag möter berättar att hen utsatts för våld? Vem härinne kan se till att hen är trygg? Och vem kan ge hen stödet hen behöver för att inte må så dåligt?” Inom några minuter hade flera professionella ställt sig upp, telefonnummer hade utbytts och nya kontakter hade skapats. Vi har alla en roll i vårt möte med våldsutsatta personer, men vi måste också veta vilken kompetens som finns runt oss i det omgivande samhället. Utan handlingskompetens riskerar frågan om våld att inte ställas, och utsattheten synliggörs aldrig. I boken du har i din hand finns forskningsbaserad kunskap om våld i nära relationer, sett ur en rad olika perspektiv och med olika professionella möten i åtanke. Här kan man som läsare få kunskap om olika aktörers arbete med våld i nära relationer inom hälso- och sjukvården och rättsväsendet. Läsaren får också kunskap om hur man arbetar praktiskt inom socialtjänsten, med frågor som rör våld och övergrepp, baserat på författarnas mångåriga och gedigna erfarenhet. Denna kombination av forskning och erfarenhet tänker jag är central i arbetet med våld. Jag har i tre år haft förmånen att undervisa blivande socionomer i frågor som rör våld i nära relationer. Vi som utbildar kan göra vårt bästa för att våra studenter ska få tillgång till den senaste forskningen på fältet, de interventioner som visat bäst resultat, de senast utvecklade riskbedömningsinstrumenten, aktuell lagstiftning och riktlinjer. Det studenterna också behöver, är dock kunskap om hur allt detta omsätts i praktiken, hur man möter en våldsutsatt kvinna på bästa sätt, hur man kan ingjuta hopp och hjälpa till med de första stegen mot ett liv utan våld och utsatthet. Min förhoppning med denna bok är att läsaren ska få kunskap baserad på den senaste forskningen och beprövad erfarenhet och därmed mod att se och trygghet att kunna handla på bästa sätt. Med ökad synlighet och mer handling kan vi tillsammans åstadkomma verklig skillnad för människor utsatta för våld i nära relationer. Oslo och Stockholm i mars 2018 Carolina Överlien Docent i socialt arbete, Institutionen för socialt arbete, Stockholm universitet Forskningsledare på Nasjonalt kunnskapssenter om vold og traumatisk stress (NKVTS), Oslo

Förord

9789147125760b1-384c.indd 7

21/06/18 3:06 PM

Bokens syfte, målgrupp och upplägg

åld i nära relationer och mäns våld mot kvinnor är ett stort och komplext samhällsproblem globalt liksom i Sverige. WHO uppskattar att 35 % av världens kvinnor har utsatts för antingen fysiskt eller sexuellt våld någon gång i sina liv. Främst utsätts kvinnor av en man de har eller har haft en nära relation till. I Sverige har, enligt Brottsförebyggande rådet, var femte person i befolkningen någon gång i livet varit utsatt för våld i nära relation – drygt var fjärde kvinna jämfört med var sjätte man. Våldet drabbar de direkt utsatta men även deras närstående, deras barn, deras nätverk och det omgivande samhället. Våld i nära relationer och mäns våld mot kvinnor är att betrakta dels som ett demokratiproblem, dels som ett jämställdhetsproblem. Våld i nära relationer och mäns våld mot kvinnor klassas av WHO som en folkhälsofråga, då våldets konsekvenser ofta leder till försämrad hälsa, sjukskrivning, arbetslöshet, svårigheter med bostadssituationen, och inte minst en begränsning av den utsattas mänskliga rättigheter och friheter. Våld i nära relationer är även många gånger enligt lag brottsliga handlingar som ska utredas och lagföras av rättsväsendet. Sedan 2007 ligger ansvaret för att skydda och stötta våldsutsatta vuxna och deras barn främst på landets socialnämnder. Våld i nära relationer är således även att betrakta som ett socialt problem som ska handläggas och bemötas, liksom andra sociala problem såsom fattigdom och missbruk. Förutom det mänskliga lidandet som våld i nära relationer innebär kostar det sammantaget samhället enorma summor varje år i form av förlorad arbetsinkomst, sjukskrivningar, vård inom hälso- och sjukvården, insatser från socialtjänsten och kostnader för rättsväsendet. Utifrån problemets omfattning och betydande konsekvenser för både den enskilda och samhället som helhet krävs att alla samhällsaktörer tillsammans arbetar för att våldet ska upphöra. Våld i nära relationer är dock ett relativt nytt arbets- och forskningsområde som ibland beskrivs som ett diskursivt slagfält. Många är diskussionerna om orsaken till våldsutövandet och därmed även hur våldet kan och bör förebyggas. I kombination med att våld och jämställdhetsfrågor är ämnen som väcker mycket känslor, kan detta innebära hinder för att förebygga och motverka våld i praktiken. Boken syfte, målgrupp och upplägg

9789147125760b1-384c.indd 9

21/06/18 3:06 PM

Myndighetssverige står inför stora utmaningar i att upptäcka våldsutsatthet, att ge de våldsutsatta skydd och stöd och arbeta förebyggande för att våldet ska upphöra. Lagstiftningen ställer idag ökade krav på både kompetens och utförande. Det finns inget ”vi och dem”, eftersom våld i nära relationer förekommer i alla samhällsklasser, etniciteter och religioner. Detta gör att våldet berör i stort sett alla människor, och att det därför kan väcka mycket känslor på arbetet och i privatlivet. Arbete med våldsutsatta personer påverkar den professionella negativt, och det har hittills inte skrivits om effekterna av arbetet i relation till handläggningsarbete inom socialtjänsten. Därför har detta fått stort utrymme i boken. När den våldsutsatta väl söker samhällets hjälp för att skydda sig från våld, är de professionellas kunskap om och förståelse för våld i nära relationer av stor betydelse. Även de professionellas bemötande av den våldsutsatta är avgörande för hennes möjligheter att ta emot skydd och stöd. Denna bok förenar tre grundkomponenter: författarnas mångåriga erfarenhet av praktiskt socialt arbete med våldsutsatta personer (främst kvinnor), den senaste forskningen inom området samt den våldsutsattas perspektiv. Dessa tre komponenter är grunden för en djup förståelse för det komplexa arbetsområde som våld i nära relationer är. Det är viktigt att utgå från en kunskapsbas med förankring i forskning för att kunna göra våldet begripligt och för att förstå de mekanismer som styr det sociala arbetet med våldsutsatta familjer. Klientarbetet på socialtjänsten är vår främsta skolning, och därför har klienternas, de våldsutsattas, perspektiv fått prägla denna bok. Det är genom hundratals timmar i samtal med våldsutsatta, som vi har skaffat oss en djupare förståelse för ämnet. Utöver den våldsutsattas perspektiv finns också de andra familjemedlemmarnas röster – från barnen som upplever våldet mot en förälder samt från den våldsutövande partnern. Dessa perspektiv möts ofta hos socialtjänsten, och myndigheter och andra hjälpare behöver ta dem i beaktande. Barnperspektivet är viktigt i allt socialt arbete, inte minst i de familjer där våld i nära relationer utövas av en förälder eller annan närstående till barnet. Barnen påverkas och traumatiseras, men har svårast av alla att göra sina röster hörda. En ökad kunskap om våldsutövaren gynnar alla familjemedlemmar och underlättar socialtjänstens arbete. Denna bok kan läsas och användas på samtliga nivåer inom socionomutbildningen, men även inom utbildningar på angränsande fält och av yrkesverksamma som på olika sätt möter våldsutsatta i sitt arbete. Vi hoppas dessutom att boken genom ökad insikt och förståelse för de våldsutsatta kan bidra till att minska våld i nära relationer och göra skillnad för dem som lever i våldsutsatthet. Boken är indelad i nio delar. Varje del innehåller flera kapitel som omfattar en inledning, diskussionsfrågor och avslutande kommentarer. Del 1–7 samt del 9 in10

Bokens syfte, målgrupp och upplägg

9789147125760b1-384c.indd 10

21/06/18 3:06 PM

leds med en berättelse av Kristina, en kvinna som tillsammans med sina barn levt med en våldsam partner under flera års tid. Hennes historia bidrar till att skapa en förståelse för hur det kan vara för den våldsutsatta och hennes närstående att utsättas för våld, att söka hjälp och att överleva våldet. Våldsutsatta kvinnors perspektiv och röst lyfts även genom återkommande citat i boken. Första delen av boken handlar om teoretisk kunskap om mäns våld mot kvinnor och de centrala begrepp och teorier som finns för att förklara våldet och dess konsekvenser. Våldets normaliseringsprocess, de emotionella banden och uppbrottsprocessen är bland annat begrepp som presenteras. Vidare beskrivs hur våldet tenderar att fortgå även efter en separation, och hur myndigheter och andra samhällsinstitutioner blir en del av våldsutövandet. Andra delen av boken handlar om hur myndigheter, hälso- och sjukvård och andra hjälporganisationer kan upptäcka våldsutsatthet bland sina klienter och patienter. Det är förutsättningen för att kunna ge rätt vård, stöd och skydd. Ju tidigare våldet upptäcks, desto tidigare kan rätt vård, stöd och skydd erbjudas till den våldsutsatta och till eventuella barn. Tredje delen handlar om socialtjänstens arbete med våldsutsatta personer, och familjerna där våldet utövas. Socialtjänsten har det huvudsakliga ansvaret att erbjuda stöd och skydd. Här behandlas således den lagstiftning som styr socialtjänstens arbete samt de insatser socialtjänsten kan arbeta med för att stötta och skydda den våldsutsatta och eventuella barn. Fjärde delen handlar om barnen som upplever våld mot en närstående och hur barn påverkas av våldet. Vidare behandlas på vilket sätt socialtjänsten och i synnerhet familjerätten arbetar och kan arbeta med denna sårbara målgrupp. Femte delen beskriver rättsväsendets roll i förhållande till den våldsutsatta och den som utövar våld, och den tar bland annat upp vilka brottsbeteckningar och påföljder brott i nära relationer har. Rättsväsendet spelar en stor roll i den våldsutsattas liv, då en rättsprocess bidrar med möjligheter till skydd men även en känsla av upprättelse för den som har utsatts för brott. Sjätte delen beskriver två instanser som har en nyckelroll i den våldsutsattas liv och väg till ett liv fritt från våld: den ideella rörelsen och hälso- och sjukvården. Bokens syfte, målgrupp och upplägg

9789147125760b1-384c.indd 11

21/06/18 3:06 PM

Den ideella rörelsen, främst kvinnojourerna, har haft en central roll för kunskapsspridning och opinionsbildning gällande mäns våld mot kvinnor. Kvinnojourerna driver en stor del av de skyddade boenden som socialtjänsten använder som insats. Hälso- och sjukvården har en betydande roll i att upptäcka våldsutsatthet, eftersom våldsutsatta kommer i kontakt med vården med anledning av skadorna som våldet orsakar. Sjunde delen behandlar frågan om vem som är våldsutövaren, hur samhället kan förebygga våldsutövande och hur kvinnors motvåld tar sig uttryck. Våld i nära relationer har hitintills presenterats ur den våldsutsattas perspektiv, oftast kvinnor och barn. Du kommer här erbjudas möjligheten att skifta perspektiv och i stället ta del av våldet från den våldsutövandes utgångspunkt. Åttonde delen handlar om hur den professionella som möter våldsutsatta i sitt yrke påverkas av sitt arbete. Att arbeta med våldsutsatta personer påverkar den professionella på olika sätt, och med kunskap om arbetets inverkan kan ohälsa bland personalen förebyggas. Nionde delen behandlar hur de närmsta åren efter en separation kan präglas av processer på flera arenor, med många olika professionella involverade samtidigt. Vidare behandlas hur våld i nära relationer tar sig uttryck efter en separation, och hur myndigheter oavsiktligt blir en del i våldsutövandet.

Bokens syfte, målgrupp och upplägg

9789147125760b1-384c.indd 12

21/06/18 3:06 PM

DEL

MÄNS VÅLD MOT KVINNOR OCH VÅLD I NÄRA RELATIONER I TEORIN Denna del består av tre kapitel som är skrivna av Linn Moser Hällen och Eveliina Sinisalo. I kapitel 1 ges en historisk återblick över hur synen på arbete med våldsutsatta kvinnor har sett ut i Sverige. Författarna ger även en överblick av de teorier, begrepp och förklaringsmodeller som syftar till att förklara mäns våld mot kvinnor och våld i nära relationer. I kapitel 2 beskrivs de våldsyttringar som kan urskiljas i forskning om våld i nära relationer och våld mot kvinnor. Vidare behandlas våldets konsekvenser för den som drabbas och hennes närstående. I kapitel 3 diskuteras vem som är ett idealt brottsoffer samt de olika sårbarhetsfaktorer som kan påverka en våldsutsatt kvinna. De tre första kapitlen bygger på teori, forskning och författarnas egna erfarenheter av att arbeta med våldsutsatta vuxna.

Kapitel 1

9789147125760b1-384c.indd 13

Mäns våld mot kvinnor och våld i nära relationer i en samhällskontext

21/06/18 3:06 PM

”

Kristinas berättelse En socialsekreterare ber mig beskriva vål-

Jag försöker förklara min situation men

det jag varit utsatt för. Hur ska jag kun-

hon förstår inte eftersom hon frågar:

na göra det? Medan hon tittar på mig så

Varför lämnade du honom inte? Hade

kommer minnesbilderna: hur jag ligger

hon förstått så hade hon vetat att anled-

på golvet, hur blodet smakar, hur hans

ningen var att jag visste att han skulle

knytnäve träffat munnen, hur hans spar-

försöka döda mig om jag ens försökte.

kar känns och hur smärtan blir olidlig.

I början trodde jag verkligen på att han

När jag ligger på golvet och han slår sön-

skulle förändras. Han sökte hjälp hos

der tavlorna jag målat, en efter en. När

psykolog och bedyrade att han ville änd-

han bär mig till sängen, klappar mig på

ras. Med tiden vande jag mig vid att jag

kinden och säger att det är onödigt att vi

var maktlös att förändra min situation.

bråkar. När han tar av mina kläder och jag

De få gånger jag sökte hjälp upptäckte

har så ont så jag inte kan göra motstånd.

jag att samhället saknade kunskap för

När jag ligger stilla, munnen och näsan

att få mig trygg över tid. En kvinnojour

blöder och tårarna rinner av smärta och

under tre månader var ingen lösning för

jag känner maktlöshet när han våldtar

att kunna börja om och skapa ett tryggt

mig. När han efteråt säger ”nu är vi vän-

liv för mig och barnen. Vi hade behövt

ner”.

en långsiktig lösning. Mitt enda sätt att

Hur ska jag kunna förklara det för

skydda barnen från honom var att stan-

socialsekreteraren? Hur ska jag kunna

na så länge socialtjänsten inte tyckte att

förklara att jag var tacksam när han en-

jag skulle ha ensam vårdnad. Jag valde

dast gav mig örfilar då de oftast inte gav

att stanna för att ”mitt barn” inte skul-

blåmärken som jag var tvungen att dölja.

le vistas ensam med honom och för att

Jag hade en heltidstjänst som försörjde

jag inte skulle bli ihjälslagen. Det hand-

mig och mina barn, men hans svartsju-

lar inte om att vara stark att lämna, det

ka gjorde det omöjligt att arbeta och jag

handlar om att det måste finnas skydd

blev ekonomiskt beroende av honom.

att få som är långsiktigt och tillräckligt

Det blev normalt för mig att vara hemma

säkert så att det går att lämna.

och isolerad. Jag blev socialt beroende av honom då han var den enda jag träffade under långa perioder.

DEL 1

9789147125760b1-384c.indd 14

MÄNS VÅLD MOT KVINNOR OCH VÅLD I NÄRA RELATIONER I TEORIN

21/06/18 3:06 PM

KAPITEL

Mäns våld mot kvinnor och våld i nära relationer i en samhällskontext LINN MOSER HÄLLEN & EVELIINA SINISALO

äns våld mot kvinnor och våld i nära relationer är idag politiskt erkänt som ett omfattande samhälls- och folkhälsoproblem. Mäns våld mot kvinnor och våld i nära relationer är dock på inget sätt ett nytt fenomen utan återfinns och beskrivs på många olika sätt i litteraturen och i historiska dokument. Diskursen kring problematiken har skiftat genom åren, vilket har påverkat samhällets syn på bland annat vems angelägenhet våldet är, vem som har ansvar för våldet och därmed även vilka insatser samhället bör erbjuda till dem som är utsatta. Diskursen har även påverkat synen på hur samhället bör arbeta förebyggande mot våld i nära relationer. Hur påverkar då de olika diskurserna och synen på ansvar samhällets respons på mäns våld mot kvinnor och våld i nära relationer?

Privat eller offentlig angelägenhet – en historisk tillbakablick Mäns våld mot kvinnor har historiskt sett ansetts vara en privat angelägenhet. Under lång tid har det till och med uppfattats som en naturlig och förväntad del av den äktenskapliga relationen, och något som hustrun har aktiv del i att orsaka. År 1734 begränsade lagstiftningen mannens rätt att skada sin hustru så grovt så att hustrun allvarligt skadades eller dödades. Annat våld ansågs vara disciplinering och något som förväntades i äktenskapet. En gift kvinna var utelämnad åt sin makes legala våld till 1864 då lagen om husaga avskaffades. I mitten av 1880-talet blev ogifta kvinnor myndiga vid 25 års ålder och fick förvalta sin egendom – men om de gifte sig övertog mannen denna rätt. Gift kvinna var omyndig i ytterligare flera decennier, fram till 1920 (SOU 2015:55). Kapitel 1

9789147125760b1-384c.indd 15

Mäns våld mot kvinnor och våld i nära relationer i en samhällskontext

21/06/18 3:06 PM

Den politiska debatt som har förts om våld i nära relationer har till stor del handlat om hur våldet ska tolkas och förstås: som något normalt och accepterat om än ej önskvärt, mellan makar eller som ett uttryck för en maktordning och maktrelation mellan män, kvinnor och barn. Fram till 1930-talet fanns inte mycket utrymme att tala om våld inom parrelationer i den offentliga eller politiska debatten. I slutet av 1930-talet läggs förslag gällande hustruns rätt till kroppslig integritet i äktenskapet, men det leder inte till lagändringar då det saknas politisk enighet i frågan. Vissa försök görs att föra upp frågan om våld mot kvinnor på den politiska agendan, men då med argumentationen om att det är i samhällets och inte den våldsutsatta kvinnans intresse att våldet lagförs eller hindras. Kvinnorörelsen har kämpat för att föra upp den så kallade könsmaktsordningen på agendan och att kvinnor och barn har rätt att vara trygga. Under 1960-talet krävde Kvinnorörelsen bland annat att det skulle bli möjligt att väcka åtal för våldtäkt inom äktenskapet, vilket väckte ett stort motstånd (Mattsson 2017a). Förslaget gick dock igenom och 1965 kriminaliseras våldtäkt inom äktenskapet som en del i samhällsdebatten om sexuell integritet. Fortfarande anses dock inte våld i den privata sfären vara en angelägenhet för det offentligas inblandning. Under slutet av 1960-talet och början av 1970-talet börjar kvinnor att organisera sig politiskt för sina rättigheter och frågan om sexuell och kroppslig integritet blir en av huvudfrågorna för rörelsen. Ur den politiska organiseringen växer grupper och lokala organisationer fram, och de första kvinnojourerna i Sverige startas i Göteborg och Stockholm 1976. Deras syfte är att skydda och stödja, men också främja kvinnors deltagande i det offentliga rummet och politiken. 16 av dessa lokala organisationer går samman i ett nationellt nätverk som tillsammans bildar Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige (ROKS), som officiellt bildas 1984. Den rikstäckande organisationen blir en röst som för upp frågan om mäns våld mot kvinnor i den offentliga debatten. De arbetar för att synliggöra våldets omfattning och orsak. Internationellt tas liknande initiativ och problemet med mäns våld mot kvinnor definieras alltmer som en viktig angelägenhet i den politiska debatten och inom rättsväsendet. 1982 blir misshandel ett allmänt åtalsbrott i Sverige, och följande år lagstiftas även rätten till målsägandebiträde (läs mer om målsägandebiträde i kapitel 17). Under 1990-talet fick kvinnorörelsens argumentation starkare gehör och mäns våld mot kvinnor kom allt mer att förstås som ett strukturellt jämställdhetsproblem. Våld mot kvinnor kom därmed under de kommande åren att hanteras som en jämställdhetsfråga och förklaras med en feministisk analys och könsmaktsordningen som redskap. Frågan blev därmed även en del av jämställdhetspolitiken. 16

DEL 1

9789147125760b1-384c.indd 16

MÄNS VÅLD MOT KVINNOR OCH VÅLD I NÄRA RELATIONER I TEORIN

21/06/18 3:06 PM

År 1998 beslutas om den så kallade Kvinnofridsreformen, ett åtgärdsprogram som omfattar skärpt lagstiftning, förebyggande åtgärder och bättre bemötande av våldsutsatta kvinnor. Denna etablerar frågan om mäns våld mot kvinnor och våld i nära relationer som en offentlig angelägenhet och något som samhället ska motverka och stoppa. Samma år beslutas om en ny brottsbeteckning kallad ”grov kvinnofridskränkning” (läs mer om grov kvinnofridskränkning i kapitel 16), som kompletterar den tidigare könsneutrala ”fridskränkning” (Helmersson 2017). I och med Kvinnofridsreformen omnämns våldsutsatta kvinnor och deras barn för första gången i socialtjänstlagen (SoL), i syfte att lyfta gruppen samt att socialtjänsten särskilt bör beakta att de kan vara i behov av stöd och hjälp. Under 2000-talet sker ett skifte i att könsmaktsanalysen utmanas. I stället börjar man använda begreppet relationsvåld, eftersom mäns våld mot kvinnor anses för endimensionellt. Syftet sägs vara att inkludera våldsutsatta män i definitionen (Helmersson 2017). Sedan 2007 har samhällets, socialnämndens, ansvar för våldsutsatta vuxna och barn förtydligats då socialtjänstlagen ändras och socialtjänstens ansvar för våldsutsatta kvinnor formulerats om från ”bör” till ett ”ska”, vilket innebar stora förändringar för socialtjänstens organisation. Specialiserade tjänster och funktioner tillsattes, och exempelvis så kallade kvinnofridsteam och enheter bildades på socialkontoren i Sverige. Sedan 2014 finns det Allmänna råd och föreskrifter från Socialstyrelsen som på en mer detaljerad nivå styr socialtjänstens och hälso- och sjukvårdens arbete med våldsutsatta vuxna och barn som upplever våld. De allmänna råden och föreskrifterna är könsneutrala (SOSFS 2014:4). Läs mer om arbete med våldsutsatta vuxna i kapitel 8 och 9.

Varför pratar vi om mäns våld mot kvinnor och våld i nära relationer? Vad man väljer att kalla en företeelse har betydelse för hur den tolkas och förstås. I val av definitionen av ett problem finns det många gånger ett aktivt ställningstagande avseende vem som bär ansvar för problemet och vad som måste förändras för att problemet ska upphöra. I denna bok kommer vi att fokusera på det våld som sker i nära relationer, där offret har eller har haft en nära relation till sin förövare. Vi kommer främst att skriva om våldsutsatta kvinnor då majoriteten av den tillgängliga forskningen är gjord utifrån kvinnors erfarenheter av våld i nära relationer. Våra erfarenheter som praktiker är även främst att möta kvinnor som är utsatta för våld. Vi rör oss dock mellan begreppen ”mäns våld mot kvinnor” och ”våld i nära relationer” eftersom de politiska målsättningarna beskriver det könade våldet medan lagstiftningen i SoL är könsneutral.

Kapitel 1

9789147125760b1-384c.indd 17

Mäns våld mot kvinnor och våld i nära relationer i en samhällskontext

21/06/18 3:06 PM

Mäns våld mot kvinnor definierar kvinnor som utsatta för våld som utövas av män. Både internationellt och nationellt, i olika konventioner, styrdokument, studier och rapporter beskrivs och definieras våldet som könat där de som utsätts för olika typer av våld främst är kvinnor och förövarna är män (se bl.a. FN:s kvinnokonvention, CEDAW, Istanbulkonventionen, WHO och regeringens sjätte jämställdhetspolitiska mål). I den svenska lagstiftningen, i socialtjänstlagen och i brottsbalken återfinns beskrivningen delvis då man bland annat talar om våldsutsatta kvinnor (5 kap. 11 § SoL) och grov kvinnofridskränkning (BrB). Den svenska nationella brottsstatistiken visar vidare att kvinnor som grupp är mer utsatta för våld i nära relationer och att förövaren statistiskt sett är en man (Brå 2016). Detta stämmer även överens med vår erfarenhet av att arbeta med våldsutsatta vuxna, då majoriteten av våra klienter är kvinnor och våldsutövaren nästan alltid är en man. Mäns våld mot kvinnor globalt och nationellt innefattar även våldet som utförs av en för offret okänd person, såsom våldtäkter som en del i krigsföring eller hot och förföljelse på internet (stalkning). I begreppet inkluderas även prostitution, sexuell exploatering, människohandel, könsstympning med mera. Våld i nära relationer är könsneutralt och saknar därmed givna förövare och offer. Definitionen beskriver enbart att våldet utspelar sig i den nära relationen. Definitionen är därmed öppen för att våld i en nära relation kan utövas i olika typer av nära relationer (samkönade relationer, relationer mellan transpersoner eller mellan vuxet barn–förälder). Definitionen synliggör därmed att våld även förekommer i samkönade relationer och att det finns kvinnor som utövar våld. I Sverige finns det sedan 2014 en könsneutral lagstiftning som styr socialtjänstens och hälso- och sjukvårdens arbete med våldsutsatta vuxna (SOSFS 2014:4). Den kritik som riktas mot det könsneutrala begreppet är bland annat att det riskerar att osynliggöra de strukturer i samhället som av många anses möjliggöra att män utövar våld mot kvinnor, men även det faktum att det är män som utövar merparten av detta våld (Mattsson 2013). Närstående är ett könsneutralt begrepp och syftar på varje person som den våldsutsatta bedöms ha en nära och förtroendefull relation till. Det kan handla om såväl makar, sambor, pojk- eller flickvänner som föräldrar, syskon, barn eller andra släktingar. Det kan även gälla andra personer som den våldsutsatta har eller har haft en nära och förtroendefull relation till. Bedömningen om vem som kan betraktas som närstående ska göras utifrån familje- och levnadsförhållanden i det enskilda fallet (Socialstyrelsen 2016a).

DEL 1

9789147125760b1-384c.indd 18

MÄNS VÅLD MOT KVINNOR OCH VÅLD I NÄRA RELATIONER I TEORIN

21/06/18 3:06 PM

ATT DISKUTERA

Hur påverkar val av definition hur vi förhåller oss till och angriper ett problem? Vilka för- och nackdelar finns det med de två, ovan beskrivna, definitionerna av våld?

Hur påverkas ansvarsfrågan, vem som bär ansvar för våldet och hur allvarligt våldet uppfattas när ordet ”våld” byts ut mot ordet ”bråk” eller ”ömsesidiga gräl”?

Mäns våld mot kvinnor och våld i nära relationer – ett mångfasetterat problem Mäns våld mot kvinnor ska upphöra. Kvinnor och män, flickor och pojkar ska ha samma rätt och möjlighet till kroppslig integritet Regeringen 2017

Så lyder det sjätte jämställdhetspolitiska målet som regeringen har satt upp. Således ses mäns våld mot kvinnor som en prioriterad jämställdhetspolitisk fråga, och en fråga om jämställdhet. Regeringen ser också våldet som en ”könad” fråga, där män som grupp står för våldsutövandet och kvinnor som grupp är utsatta för männens våld (Utbildningsdepartementet 2011). Det är en generalisering, men som är förankrad i kriminalstatistiken där män utövar större delen av våld mot kvinnor och våld i nära relationer (Brottsförebyggande rådet 2016). FN definierar mäns våld mot kvinnor som ”... varje könsrelaterad våldshandling som resulterar i, eller sannolikt kommer att resultera i fysisk, sexuell eller psykisk skada eller sådant lidande för kvinnan, innefattande hot om sådana handlingar, tvång eller godtyckligt frihetsberövande, vare sig det sker i det offentliga eller privata livet” (FN 1993). Mäns våld mot kvinnor är också ett demokratiproblem som hindrar kvinnor från att åtnjuta sina mänskliga rättigheter. FN:s generalförsamling har därför lyft frågan om mäns våld mot kvinnor som en fråga om mänskliga rättigheter i bland annat FN:s deklaration om avskaffande av våld mot kvinnor från 1993. Våld mot kvinnor definieras enligt Europarådets Istanbulkonvention som ”ett brott mot de mänskliga rättigheterna och en form av diskriminering av kvinnor och avser varje fall av könsrelaterat våld som leder till, eller troligen kommer att leda till, fysisk, sexuell, psykisk eller ekonomisk skada eller fysiskt, sexuellt, psykiskt eller ekonomiskt lidande för kvinnor, inbegripet hot om sådana handlingar, tvång eller

Kapitel 1

9789147125760b1-384c.indd 19

Mäns våld mot kvinnor och våld i nära relationer i en samhällskontext

21/06/18 3:06 PM

godtyckligt frihetsberövande, oavsett om det sker i ett offentligt eller privat sammanhang” (Europarådet 2001). Mäns våld mot kvinnor är likaså en folkhälsofråga enligt Världshälsoorganisationen WHO. I en omfattande rapport från 2013, där kvinnors hälsa mätts och satts i förhållande till kvinnors våldsutsatthet, konstaterar WHO att mäns våld mot kvinnor är ett allvarligt hot mot kvinnors hälsa globalt. Våldsutsattheten kan kopplas, förutom till direkta fysiska skador, även till psykisk ohälsa och alkoholrelaterade problem (WHO 2013). Samma rapport visar att i 38 % av fall av dödligt våld mot kvinnor globalt, var förövaren en partner till mordoffret. Mäns våld mot kvinnor och våld i nära relationer handlar också om en samhällsekonomisk kostnad som globalt överstiger kostnader för både inbördeskrig och mord. Våldet binder upp stora resurser som utöver de akuta åtgärder som samhället har i form av polis, akutsjukvård och skydd, även omfattar insatser före ett akut skede. Det kan till exempel vara kostnader för psykiatrisk vård för den våldsutsatta innan våldet upptäcks, resurser till barn som utreds för avvikande beteende vars bakomliggande orsak är upplevelse av våld mot en förälder, materiella kostnader som en konsekvens av materiellt våld, men även produktionsbortfall, sjukskrivning med mera (SOU 2015:55). De uppskattade samhällskostnaderna för våld mot kvinnor i Sverige är enligt Socialstyrelsen mellan 2 695–3 300 miljoner kronor per år i 2006 års penningvärde. I denna summa är exempelvis inte kostnader för långsiktig hälso- och sjukvård, tandvård, psykiatri, läkemedel, barnens skador eller aspekter av smärta och lidande inräknade (SOU 2015:55). Många av de handlingar som återfinns i våld i nära relationer är brottsliga och straffbara handlingar enligt brottsbalken. Det handlar främst om det fysiska, psykiska och sexuella våldet (läs mer om detta i kapitel 16). Mäns våld mot kvinnor är också ett socialt problem, och socialtjänstens ansvar för målgruppen våldsutsatta vuxna och deras barn regleras i socialtjänstlagen (SoL). Personer som utsätts för våld av en närstående har många gånger ett stort stödbehov, och socialtjänsten bär det yttersta ansvaret för detta. Våld i nära relationer ska jämställas med andra sociala problem, eftersom våldet har så omfattande och svåra konsekvenser för den enskilde som drabbas (SOSFS 2014:4).

Våldets omfattning Världshälsoorganisationen WHO konstaterar i en rapport från 2013 att mäns våld mot kvinnor är ett av de största hoten mot kvinnors hälsa. Det ger oss en uppfattning om i vilken omfattning mäns våld mot kvinnor påverkar individer och samhället i stort. I samma rapport från WHO uppskattas att cirka 35 % av världens kvinnor har

DEL 1

9789147125760b1-384c.indd 20

MÄNS VÅLD MOT KVINNOR OCH VÅLD I NÄRA RELATIONER I TEORIN

21/06/18 3:06 PM

varit utsatta för fysiskt och/eller sexuellt våld under sitt liv, i de flesta fall av en man som hon har en nära och förtroendefull relation till (WHO 2013). I Sverige uppskattar Brottsförebyggande rådet (Brå) att ungefär var femte person i befolkningen någon gång i livet har utsatts för våld i nära relation. Av dessa är cirka var fjärde kvinna och var sjätte man. När det gäller anmäld misshandel mot kvinnor är den vanligaste brottstypen just misshandel inomhus av en bekant, medan misshandel utomhus av en obekant är den vanligaste kategorin för män (Brå 2014).

Mörkertal Brottsförebyggande rådet beskriver i rapporten ”Våld mot kvinnor i nära relationer. En kartläggning. Rapport 2002:14” (Brå 2002) att mörkertalet avseende våld mot kvinnor är stort. Brå uppskattar att omkring 80 % av våldet mot kvinnor i nära relationer aldrig polisanmäls. När det gäller brott i nära relationer där parterna är av samma kön är mörkertalet ännu större. Studier visar att homo- och bisexuella inte söker hjälp i samma utsträckning som heterosexuella. I regel anmäls våld mellan obekanta oftare än mellan bekanta, våld som sker på allmän plats oftare än våld i det privata och grövre våldsbrott oftare än lindriga. Detta talar således för att mörkertalet för våld mot kvinnor i nära relationer är stort, det vill säga att kriminalstatistiken endast innefattar en mindre del av den faktiska brottsligheten (Brå 2002).

Förklaringsmodeller till våld i nära relationer Han är egentligen inte en våldsam person. Om han bara slutar att dricka, får hjälp med sin diagnos och rätt medicin så kommer allt att bli bra. Våldsutsatt klient

Det är en komplex uppgift att förklara varför människor utövar våld mot någon som de har en nära och förtroendefull relation till. Den våldsutsatta kan ha en stark önskan och vilja att förstå varför personen som står henne närmast, som hon upplever sig älska och älskas utav samtidigt kan vara den som utövar våld och orsakar skada och lidande. Den våldsutsattas drivkraft att förstå beskrivs av Enander och Holmberg (2011) som ett av flera emotionella band som binder den våldsutsatta vid våldsutövaren och påverkar hennes uppbrottsprocess. (Läs mer om det emotionella bandet längre fram i detta kapitel.) Förklaringen som den våldsutsatta väljer påverkar hur hon förhåller sig till våldsutövaren och relationen, till vem som har ansvar för våldet och vem och/eller vad som måste förändras för att våldet ska upphöra. Likaså påverkar våldsutövarens val

Kapitel 1

9789147125760b1-384c.indd 21

Mäns våld mot kvinnor och våld i nära relationer i en samhällskontext

21/06/18 3:06 PM

av förklaring till sitt eget våldsbeteende hans förändringsvilja och möjlighet att sluta använda våld. Även samhällets (politiker, makthavare och tjänstepersoner) val av definition och tolkning av orsaken till att personer utövar våld mot närstående ger direkta konsekvenser, då det påverkar hur problemet bemöts, vilka insatser som erbjuds och hur man väljer att använda samhällets ekonomiska resurser för att motverka och förebygga ytterligare våld. Det finns olika perspektiv och förklaringsmodeller till mäns våld mot kvinnor. Historiskt sett har fokus för att förklara våldet legat på mannens eller kvinnans individuella egenskaper och på ett så kallat avvikelseperspektiv, där våld förstås som ett marginellt problem och förövare och offer som särskilda avvikande individer (SOU 2004:121). Våldet ansågs drabba en viss typ av kvinnor och ha varit utfört av en viss typ av män och var på det sättet ett ”undantag” från normen. Våldet ansågs i mycket ha varit en social problematik och det sociala arvet tillmättes därför en stor betydelse (Steen 2003). Under en period var alkohol en av de vanligaste svenska vardagsförklaringarna till mäns våld mot kvinnor, bland såväl utomstående, våldsutövande män som våldsutsatta kvinnor (SOU 2004:121). På en övergripande nivå har forskarvärlden rört sig från att i första hand förklara mäns våld med deras biologi eller psykiska ohälsa och avvikelse, till att i stället fokusera på sociala roller och våldets sociala sammanhang. Vid mitten av 1990talet placeras våldet, våldsutövarna och brottsoffret inom en könsmaktsteoretisk tolkningsram där det gemensamma och inte det särskiljande (avvikande) söks. Våldet betraktas därmed som något som förekommer i alla samhällsklasser med den gemensamma nämnaren att det är män som utövar våld och kvinnor som blir utsatta (SKL 2011). I och med detta diskursskifte, från fokus på individen till de samhälleliga strukturerna, bryts avvikelsetänkandet – att den våldsutövande mannen är en avvikare (SOU 2004:121). Mäns våld mot kvinnor blir i och med detta diskursskifte på olika sätt närvarande i allas liv och något som alla måste ta ansvar för. Fokus riktas mot alla mäns ansvar att ifrågasätta kulturella föreställningar om mäns rätt att kontrollera och utöva makt över kvinnor, och alla mäns och kvinnors ansvar för att utmana normer för kön – hur män och kvinnor är och ska vara – blir närvarande i allas vår vardag (SOU 2004:121). Detta perspektiv är idag den dominerande och tillika officiella, politiska förståelsen. Perspektivet ligger till grund för Sveriges nuvarande jämställdhetspolitik. Det finns dock konkurrerande perspektiv. Tina Mattsson (2013) menar att det idag förekommer en kamp om tolkningsföreträdet mellan det strukturellt feministiska perspektivet och det mer relationella perspektivet där tvistefrågan är om strukturella maktfaktorer mellan män och kvinnor bör vara centrala för att förstå våldet. Mattsson menar att båda förståelserna av våld har begränsningar och kan 22

DEL 1

9789147125760b1-384c.indd 22

MÄNS VÅLD MOT KVINNOR OCH VÅLD I NÄRA RELATIONER I TEORIN

21/06/18 3:06 PM

innebära risker i arbetet med våld. Medan en strukturell feministisk förståelse innebär en risk för en icke-flexibel syn på kvinnans utsatthet och mannens våldsutövning, innebär den mer relationella förståelsen en risk för att osynliggöra den maktobalans som finns i relationer där det förekommer våld (Mattsson 2013). Vi kommer nedan att beskriva några teoretiska perspektiv och förklaringsmodellerna till mäns våld mot kvinnor mer ingående.

Individfokuserade förklaringar De individfokuserade förklaringsmodellerna menar att våldet kommer inifrån individen. Det kan exempelvis bero på biologiska faktorer, att evolutionen i reproduktionssyfte gjort män mer aggressiva än kvinnor (SOU 2004:121), att det beror på kromosomnivå (det vill säga vissa typer av män pekas ut) och hormonnivå (olika halter av testosteron) (SKL 2011). Hearn (1998) menar att det biologiska perspektivet utgår från att män av naturen är aggressiva och därmed våldsamma. Aggressivitet är sprungen ur instinkter och kampen för föda och fortplantning. En annan individfokuserad förklaring är den psykoanalytiska som menar att våldet beror på djupare psykologiska aspekter inom individen. Det våldsamma beteendet beror enligt detta synsätt på någon form av personlighetsstörning eller avvikelse orsakad av tidiga psykologiska trauman. Våldet ses enligt detta perspektiv som ett uttryck för individens psykiska tillstånd utan ett egentligt syfte att upprätthålla makt och kontroll (Hearn 1998).

Den sociologiska förklaringsmodellen I denna förklaringsmodell uppfattas våldet som något som kommer utifrån. Ett våldsamt beteende tolkas därmed som något som skapats i ett socialt sammanhang, något som den våldsutövande personen har ”lärt” sig. Våldet reproduceras, kopieras och imiteras. Att bevittna och uppleva våld och aggressioner leder, enligt teorin om att våld reproduceras, därmed till mer våld. Precis som den psykoanalytiska förklaringsmodellen hänvisar denna förklaringsmodell till vikten av erfarenheter i det förflutna och speciellt till erfarenheter från barndomen som leder till ett våldsbeteende i vuxen ålder (Hearn 1998). Den sociologiska förklaringsmodellen rymmer idéer om kognitivt inlärda mönster, sättet vi lär oss att uppfatta och förstå världen på. Fokus är våra tankar och hur de påverkar vårt handlande i motsats till teorier där våra känslor anses styra vårt handlande. Vårt sätt att tänka och hur vi uppfattar världen får således avgörande betydelse för hur vi beter oss och handlar. Att utöva våld kan enligt denna teori bero på felinlärda kognitiva mönster. Våldet handlar då inte om att våldsutövaren känner ilska utan att han exempelvis tänker att han är den

Kapitel 1

9789147125760b1-384c.indd 23

Mäns våld mot kvinnor och våld i nära relationer i en samhällskontext

21/06/18 3:06 PM

som har rätt att bestämma och bestraffa (Hearn 1998). Inom denna förklaringsmodell finner vi även teorin om sociala roller. Människan ses som en social varelse som socialiseras in i olika relativt statiska könsroller med tydliga normer kring hur en riktig ”man” och ”kvinna” bör vara. Att utöva olika former av våld kan fungera som ett sätt att upprätthålla bilden av sig själv som en ”riktig” man. Genom våldsutövandet kan män förkroppsliga typiskt ”manliga” attribut som aggressivitet, styrka och kontroll. En förklaring till mäns våld skulle då vara att det uppstår när män inte kan uppfylla de förväntningar som finns på dem i egenskap av män och att de därmed tar till våld för att återskapa sin maskulinitet (Hearn 1998). Lucas Gottzén (2013) menar att våld kan vara ett sätt att leva upp till maskulinitetsnormer när andra maktresurser inte finns tillgängliga. Maskulinitetsnormer existerar dock inte av sig själva, utan skapas och förhandlas i vardagliga relationer. Risken är exempelvis större, enligt Gottzén, för en ung man att utöva våld i nära relation om hans vänner uppvisar åsikter som legitimerar mäns kontroll och våld mot kvinnor. Vänner kan också ge emotionellt stöd genom att försäkra mannens rätt till kontroll. Slutligen kan vänner ge materiellt stöd genom pengar eller andra former av konkret hjälp för aktiviteter som underblåser patriarkal ideologi och kvinnoförnedring, såsom porr, strippshower och alkohol. Detta stöd kan uppmuntra och legitimera mäns våld mot kvinnor (Gottzén 2013).

Den strukturella feministiska förklaringsmodellen Det strukturella feministiska perspektivet utgår från att mäns våld mot kvinnor har strukturella förklaringar snarare än individuella. I FN:s deklaration om avskaffande av våld mot kvinnor framförs exempelvis att våld mot kvinnor är ett uttryck för historiskt ojämlika maktförhållanden mellan kvinnor och män. Det är de samhälleliga strukturerna och de sociala sammanhangen som möjliggör våldet. Stor betydelse ges åt könsmaktsdimensionen, att makt och därmed våldsutövning är kopplat till kön. Våldet ses därmed som uttryck för mäns strukturella överordning och kvinnors underordning (Mattsson 2013 och SKL 2011). Bristande jämställdhet mellan könen anses vara förutsättningen för mäns våld mot kvinnor (Steen 2003). Det patriarkala samhällets strukturella villkor antas innebära att vilken kvinna som helst kan bli offer för mäns våld och att mäns våld mot kvinnor begränsar det dagliga livet för alla kvinnor, genom att kvinnor måste förhålla sig till detta hot om våld. Våld mot kvinnor ses inom denna förklaringsmodell som ett kontinuum, att det finns ett samband mellan våld och andra, mer accepterade uttryck för mäns överordning (Holmberg 2005). Steen (2003) menar att förklaringsmodellens teoretiska antaganden liksom den empiriska basen i mycket hög grad utgörs av erfarenheter

DEL 1

9789147125760b1-384c.indd 24

MÄNS VÅLD MOT KVINNOR OCH VÅLD I NÄRA RELATIONER I TEORIN

21/06/18 3:06 PM

som har sitt ursprung i kvinnojoursrörelsen. Kvinnojourernas kunskapsanspråk bygger bland annat på att de hänvisar till sin långa erfarenhet (Steen 2003). Över tid har feministiska och genusorienterade förklaringar till mäns våld gradvis utvecklats. Teoriutvecklingen har följt övergripande tendenser i genusforskningen. Fokus har skiftat från den sociala ordningen till mer vardagsnära sammanhang och till hur kulturellt betingade föreställningar kring kön och genusrelationer påverkar människor, exempelvis vad män uppnår genom att använda våld och våldsutövande mäns identitetsprojekt (SOU 2015:55).

Den relationella förklaringsmodellen Den relationella förklaringsmodellen ser våld som ett resultat av konflikter mellan två parter och belyser hur våld utspelas mellan kvinnor och män på ett mer ömsesidigt och jämlikt sätt, snarare än som utövat av män mot kvinnor (Mattsson 2013). När tyngdpunkten ligger på mer relationella orsaker betraktas våldet som en konsekvens av olika kommunikationsproblem, där skillnaden mellan kvinnligt och manligt språk betonas eller att kvinnors verbala övertag leder till att män tar till våld när orden tryter. Margareta Hydén fokuserar på relationen mellan mannen och kvinnan i ett misshandelsförhållande och menar att våld tenderar att genereras ur gräl. I grälet har kvinnan möjlighet till initiativ och handling, men när det övergår i våld blir hon begränsad av och offer i förhållande till mannens fysiska maktutövning. Efter våldet är båda ofta överens om att våldet var en vad Hydén kallar ”moraliskt tvivelaktig handling”. I kontrast till många andra feministiska våldsforskare framför Hydén tanken att kvinnan – om än tillfälligt – har makt över mannen i ett misshandelsförhållande. Under själva våldsakten är det mannen som har makt, men efter misshandeln är det kvinnan som har makten enligt Hydén, då det är kvinnan som kan avgöra om förhållandet ska bestå trots mannens illegitima våldshandling. En kritik mot den relationella förklaringsmodellen är att hela den kontext som våldet verkar inom inte finns med i den relationella analysen. I stället lyfts grälet ut ur sitt sammanhang och ut ur våldets vardag. Allt det som pågår i förhållandet mellan de enstaka våldssituationerna osynliggörs (Holmgren 2005).

Den socioekologiska förklaringsmodellen FN-organet WHO använder sig av en så kallad ekologisk eller holistisk förklaringsmodell. Ramen för att förstå mäns våld mot kvinnor utgörs här av könsmaktsordningen, men hänsyn tas också till andra faktorer. Den socioekologiska förståelseramen bygger på teorin att det inte finns en enskild förklaring till varför män använder våld mot kvinnor i nära relationer och är ett försök att integrera de olika

Kapitel 1

9789147125760b1-384c.indd 25

Mäns våld mot kvinnor och våld i nära relationer i en samhällskontext

21/06/18 3:06 PM

synsätten med varandra. Struktur, situation, relationer och personliga förhållanden ses samspela med varandra och tillsammans orsaka våldet (WHO 2002). Tanken bakom det integrerade perspektivet är att den könsmaktsstruktur som möjliggör våld kan analyseras med hjälp av olika teorier på olika nivåer, exempelvis genom individ, relation, närmiljö och samhälle. En integrerad modell för våld i nära relationer handlar alltså snarare om att tänka i ett komplext och dynamiskt sammanhang än i rena orsakssammanhang (SOU 2015:55).

ATT DISKUTERA

Hur tror du att val av förklaringsmodell till mäns våld mot kvinnor och våld i nära relationer påverkar hur samhället möter och arbetar med och mot problematiken?

Hur påverkar de olika förklaringsmodellerna samhällets förebyggande arbete mot våld i nära relationer och mäns våld mot kvinnor?

Hur tror du att val av förklaringsmodell till mäns våld mot kvinnor och våld i nära relationer påverkar hur den våldsutsatta och våldsutövaren möter/ ser på problematiken?

Avslutande kommentarer I detta kapitel har vi gett en historisk överblick av synen på mäns våld mot kvinnor och våld i nära relationer. Sammanfattningsvis kan sägas att utvecklingen från att vara en privat till att ha blivit en offentlig angelägenhet har gått relativt fort de senaste decennierna. Politiska intentioner och mål har lagstiftats, men praktiken ligger idag steget efter. Till exempel ser vi att våldsutsatta kvinnor många gånger möts av moraliserande och dömande attityder både i den offentliga debatten och i kontakt med myndigheter som ska tillämpa rådande lagstiftning. Vi har även presenterat olika förklaringar till varför män använder våld mot en partner. Vi menar att det för yrkesverksamma är avgörande att ha kunskap om förklaringsmodeller för att kunna arbeta med målgruppen. För verksamheter är det också viktigt att ha en samsyn på orsaken till våld i nära relationer, eftersom det är avgörande för hur man väljer att arbeta med målgruppen.

DEL 1

9789147125760b1-384c.indd 26

MÄNS VÅLD MOT KVINNOR OCH VÅLD I NÄRA RELATIONER I TEORIN

21/06/18 3:06 PM

KAPITEL

Vad är mäns våld mot kvinnor och våld i nära relationer? LINN MOSER HÄLLEN & EVELIINA SINISALO

äns våld mot kvinnor och våld i nära relationer skiljer sig i många avseenden från våldet som sker i det offentliga rummet och då förövaren många gånger är en för offret okänd person. En betydande skillnad är att den som utsätts för våld av en närstående, till skillnad från den som utsätts för våld från en okänd person, har emotionella bindningar till sin förövare, vilket påverkar hennes möjligheter att ta avstånd från våldet och förövaren. Våld i nära relationer kan yttra sig på flera olika sätt och består oftast av ett mönster av olika våldshandlingar. Våldet är ständigt närvarande och kan därför till slut uppfattas som ett normalt tillstånd både för den som utsätts och för den som utövar våld. Våldets normalisering leder många gånger till att våldsutsatta kvinnor inte ser sig själva som just våldsutsatta, vilket påverkar deras möjligheter att söka och få adekvat hjälp. Våld i nära relationer ger vidare omfattande negativa konsekvenser för den drabbade och påverkar många gånger den drabbades hela livssituation.

Kännetecken för våld i nära relationer Så länge jag levde med mannen, som på en och samma gång var min kärlek och plågoande, var vårt gemensamma hem en plats för rädsla, oro och en ständigt närvarande stress. Jag kunde aldrig veta när han skulle bli våldsam igen, bara att det skulle hända. Hemmet blev en dold och hemlig krigszon. Ingen såg eller hörde hur jag hade det. Våldsutsatt klient

Kapitel 2

9789147125760b1-384c.indd 27

Vad är mäns våld mot kvinnor och våld i nära relationer?

21/06/18 3:06 PM

•

När våldet sker i den nära relationen är gärningspersonen någon som har en nära och ofta förtroendefull relation till brottsoffret. Våldshandlingarna begås därmed av en person som den våldsutsatta borde kunna känna förtroende för, känna sig trygg med och lita på. Handlingen är därmed inte enbart en brottslig handling enligt brottsbalken (1962:700) utan även ett tillitsbrott. Den våldsutsatta förlorar sin tillit till sin partner som utsätter henne för våld, men också till omvärlden som många gånger inte ingriper. I värsta fall förlorar hon slutligen tilliten till sig själv (Amnesty 2011). Då förövaren står brottsoffret ”nära” finns det oftast känslor och emotionella bindningar mellan förövaren och den våldsutsatta, vilket sällan finns då förövaren är en okänd person. De emotionella bindningarna försvårar ett uppbrott och den nära relationen minskar benägenheten att anmäla eventuella brott till polisen. (Läs mer om detta längre fram i detta kapitel.) Hanna Olsson (Enander & Holmberg 2011) menar att våld i nära relationer är dubbelt traumatiserande, dels genom att bli utsatt för det faktiska våldet, dels genom att bli tvungen att förhålla sig till att det är en nära person som begår brottet. Det är därför också sällsynt att den som utsätts initialt ser det som ett brott – närheten till förövaren gör att våldshandlingarna tolkas på ett mildrande sätt, förringas och förnekas (Olsson i Enander & Holmberg 2011). Våld i nära relationer är ett dolt brott på grund av den ovan beskrivna låga anmälningsbenägenheten men även för att våld i nära relationer, i motsats till våld som utspelar sig i det offentliga rummet, ofta sker i hemmet där ingen utomstående ser eller hör. Vår erfarenhet är även att många våldsutsatta, våldsutövare och eventuella barn har ett gemensamt projekt i att behålla våldet som en familjehemlighet, att dölja våldet för omgivningen. Flera studier bekräftar bilden, som vi praktiker har, att våld i nära relationer är ett så kallat upprepningsbrott. En ökning av risken för upprepning från gärningsmannen gäller även personer i en ny relation (SOU 2014:49). I Brås nationella kartläggning av våld i nära relationer från 2014 uppger 26 % av alla kvinnor som utsatts för våld i nära relationer under det senaste året att de har utsatts vid flera tillfällen (Brå 2014). En tidigare rapport från Brå (2001) om upprepad utsatthet för brott visar att kvinnor som anmält misshandel eller hot av bekanta gärningsmän löper särskilt stora risker att drabbas på nytt. Våldet är kontrollerat och överlagt. Eva Lundgren (2004) menar att mannens våldsutövning inte sker i blint raseri och därför inte går att hänföra till bristande impulskontroll. Tvärtom är våldet kontrollerat till tid, plats, person och mängd/ allvarlighetsgrad. Mannen slår inte när någon annan utomstående ser och han DEL 1

9789147125760b1-384c.indd 28

MÄNS VÅLD MOT KVINNOR OCH VÅLD I NÄRA RELATIONER I TEORIN

21/06/18 3:06 PM

•

• •

slår ofta mot kroppsdelar som går att dölja som mot torson eller de delar av huvudet som täcks av hår (Enander & Holmberg 2004). När vi i mötet med klienter påtalar att många inslag i våldsutövandet är medvetet, fungerar det ofta som en ögonöppnare för den våldsutsatta och en viktig del i att förtydliga ansvaret för våldet. Våld i nära relationer ökar ofta i allvarlighetsgrad och består av flera olika våldshandlingar (Brå 2009). Våldet tar sig även många olika uttryck och består inte av enskilda från varandra skilda handlingar utan är snarare ett mönster av olika kombinerade våldshandlingar. Våld i nära relationer kan ses som en pågående process inom vilken våldets frekvens och allvarlighetsgrad ökar successivt, med följden att kvinnans livsutrymme minskar (Enander & Holmberg 2004). Våldsutövaren har, i motsats till den okända förövaren som utför sitt brott i det offentliga, en ständig tillgång till sitt brottsoffer. Än mer tydligt är detta då både den våldsutsatta och våldsutövaren är utan sysselsättning. Våld i nära relationer normaliseras då våldet är ständigt närvarande i relationen och till slut blir ett ”normalt” inslag i vardagen (Lundgren 2004). Vi kommer nedan att beskriva hur våldets normaliseringsprocess kan se ut.

Våldets normaliseringsprocess Min man är egentligen en kärleksfull och varm person och inte alls aggressiv. Jag vet att han inte vill bli arg, men han är ofta trött och har det tufft på jobbet just nu. När han kommer hem och det inte är städat som vi har bestämt, blir han upprörd. Jag kan förstå det.” Våldsutsatt kvinna

Många våldsutsatta kvinnor berättar att de mötts av oförståelse från omgivningen inför det faktum att de inte har lämnat den våldsutövande mannen. Även den våldsutsatta kvinnan själv kan ha svårt att förstå varför hon stannade i relationen, och kan känna skuld över att hon borde ha lämnat mannen tidigare. Vår erfarenhet är att den professionella hjälparen kan avlasta kvinnan och hjälpa henne att avnormalisera våldet genom att ha goda kunskaper om våldets normaliseringsprocess och i samtal med den våldsutsatta kvinnan beskriva denna process. Detta kan öka kvinnans förståelse för hennes ”val”, varför hon inte lämnade och därmed minska känslan av skuld och skam. Teorin om våldets normaliseringsprocess har utvecklats av Eva Lundgren (2004) under hennes forskning om misshandel av kvinnor. Teorin förklarar hur våld kan Kapitel 2

9789147125760b1-384c.indd 29

Vad är mäns våld mot kvinnor och våld i nära relationer?

21/06/18 3:06 PM

bli ett normalt inslag i en relation och därmed varför kvinnor ”stannar kvar” hos en våldsutövande man. Våldet normaliseras stegvis av både den våldsutsatta och den våldsutövande partnern. Lundgren menar att både mannen och kvinnan i relationen utvecklar strategier. Mannens strategier handlar om att med hjälp av våld få kontroll över kvinnan och därmed förstärka sin makt och sin manlighet. Kvinnan utvecklar strategier för att till en början undvika våld genom att exempelvis anpassa sig efter mannens önskningar och göra ”rätt”. Anpassning som strategi kan övergå till att handla om ren överlevnad. Att anpassa sig för att undvika våld innebär ofta att kvinnan väljer bort aktiviteter och sociala kontakter. Hennes eget livsutrymme försvinner därför i takt med anpassningen (Lundgren 2004). I våldets normaliseringsprocess suddas gränserna mellan acceptabelt och oacceptabelt beteende ut och kvinnan antas gradvis internalisera mannens motiv för våldsanvändningen. Hon tar över mannens värderingar av henne liksom av att hon är våldets orsak, vilket krymper hennes självkänsla. Detta kan enligt Lundgren (2004) ske då mannen med hjälp av olika kontrollmekanismer förflyttar gränserna för vad som är acceptabelt eller inte, inom ramen för parrelationen. Dessa kontrollmekanismer är kontrollerad gränsmarkering, isolering samt växling mellan våld och värme:

• •

•

Kontrollerad gränsmarkering innebär att mannen använder kontrollerade våldshandlingar (olika former av våld) för att markera gränsen för hur han vill att kvinnan ska vara. Isolering kan vara fysisk och mental och innebär att mannen avskärmar kvinnan från omvärlden genom att hindra henne från att ha kontakt med, eller berätta om deras gemensamma liv för, personer i hennes sociala nätverk. Isoleringen leder vidare till att kvinnan har svårt att ha förtroliga samtal med andra och därmed att få någon annan persons motbild av situationen än den som mannen förser henne med. Detta förstärker mannens makt över hennes verklighetsbild än mer. Växling mellan våld och värme innebär att mannen växlar mellan att vara våldsam och att vara kärleksfull, vilket får till följd att kvinnan blir emotionellt beroende av mannen (Lundgren 2004). Många liknar tillståndet som kvinnan då hamnar i med det som råder vid en gisslan- och tortyrsituation (Heimer & Posse 2004). Vår erfarenhet är att många våldsutsatta kvinnor försöker att hålla fast vid det som har varit gott i relationen, de stunder då allt kan tyckas vara ”normalt” och att de börjar tänka att de bra stunderna är normaltillståndet medan våldet reduceras till undantag.

DEL 1

9789147125760b1-384c.indd 30

MÄNS VÅLD MOT KVINNOR OCH VÅLD I NÄRA RELATIONER I TEORIN

21/06/18 3:06 PM

Kombinationen av kontrollerad gränsmarkering, isolering och växling mellan våld och värme medför enligt Lundgren (2004) att gränserna för kvinnans livsutrymme förskjuts mot ökad underordning samtidigt som kvinnan internaliserar våldet. När mannen, som säger sig älska henne, blir hennes viktigaste referenspunkt, tar hon till sig hans förklaringar av våldet – förklaringar som förskjuter ansvaret för våldet från mannen till kvinnan eller till yttre omständigheter (Lundgren 2004).

Det traumatiska bandet Jag tyckte synd om min man när polisen hämtade honom hemma efter att han hade misshandlat mig i flera timmar. Jag tyckte synd om honom när jag och barnen åkte till ett skyddat boende och inte kom hem igen, när jag pratade med polisen, när jag vittnade, när jag sökte ensam vårdnad. Under flera år var känslan av medlidande för honom så stark att jag flera gånger var på väg hem till honom, på väg att ringa till polisen för att säga att jag inte ville medverka i utredning, på väg att avbryta vårdnadsförhandlingen. Medlidandet fanns kvar längre än kärleken. Våldsutsatt kvinna

Kristina beskriver inledningsvis i denna del varför hon inte lämnade sin våldsutövande man. Hon beskriver bland annat att hoppet och rädslan höll henne kvar. Rädsla och hopp är exempel på känslor som kan beskrivas som emotionella band som försvårar ett uppbrott. I studien Varför går hon? (2004) har Carin Holmberg och Viveka Enander identifierat flera faktorer eller band som försvårar ett uppbrott från en våldsam partner. De menar att den våldsutsatta kvinnan utvecklar ett starkt emotionellt band till sin förövare. Bandet binder henne vid förövaren och försvårar därmed ett uppbrott. Bandet är sammanflätat av flera mindre band som vart och ett representerar en känsla/emotion. Det sammanflätade bandet är kraftigare och mer hållbart än de mindre banden var för sig. Det är individuellt vilka band som flätas in och banden kan även variera över tid. En förutsättning för att en traumatisk bindning ska kunna uppstå är att det finns en ojämn maktbalans mellan parterna samt att de psykiska och/eller fysiska övergreppen är återkommande. Några av banden är renodlat emotionella:

•

Om man känner kärlek till sin partner och har förhoppningar om att våldet ska upphöra bryter man sällan upp. Det finns även starka normer i vårt samhälle angående vikten av att kämpa för sin relation, inte ge upp och att hålla samman familjen (Enander & Holmberg 2004). Kapitel 2

9789147125760b1-384c.indd 31

Vad är mäns våld mot kvinnor och våld i nära relationer?

21/06/18 3:06 PM

•

En våldsutsatt kvinnas rädsla kan vara mångfasetterad. Rädslan kan handla om rädsla för repressalier – ökat våld och dödligt våld om hon bryter upp – men det är även vanligt med rädsla för att bli helt ensam vid ett uppbrott. Vi har också, i vårt arbete erfarit, att många kvinnor är rädda för att mannen på olika sätt ska förstöra hennes liv om hon bryter relationen. Känslan av hat är kvarhållande enligt Enander och Holmberg (2004), då det är viktigt att ”behålla” föremålet för sitt hat. Vår erfarenhet är att många våldsutsatta kvinnor både kan känna kärlek och hat mot sin förövare på en och samma gång. De kan hata det som mannen utsätter dem för, men älska honom för den han är. Att kvinnan känner medlidande och tycker synd om mannen kan binda henne till honom. Hon kan tycka synd om honom för att han i hennes upplevelse är sårad och sviken, rädd, sjuk eller oförmögen att ta vara på sig själv. För att kunna förstå hur någon man tycker om också kan vara grym och elak, letar många våldsutsatta efter förklaringar i bland annat psykologiska förklaringsmodeller som att partnern har haft en svår barndom eller har psykiska och/eller sociala problem. När den våldsutsatta hittar yttre förklaringar till våldet skapas känslor av medlidande. Kvinnan kan uppleva att hon i någon bemärkelse är medansvarig och bär skuld till mannens våld, skuld inför att lämna mannen och skuld inför omgivningen för att hon inte har lämnat mannen (Enander & Holmberg 2004). Vår erfarenhet är att känslan av skuld kan förstärkas av att se eventuella barn, andra närstående eller husdjur drabbas av våldet, i synnerhet då hon själv upplever sig vara orsaken till våldsutövandet. Så länge den våldsutsatta känner hopp om förändring så är det svårt att bryta upp (Enander & Holmberg 2004). Vår erfarenhet är att många våldsutsatta kvinnors hopp om förändring är starkt och att det många gånger är ett av skälen till att kvinnan efter ett tillfälligt uppbrott återvänder till relationen. Hopp kan väckas av att mannen säger att han ska förändra sig, att han lovar att det aldrig ska hända igen, att han ska gå i behandling eller exempelvis sluta dricka alkohol. Många våldsutsatta kvinnor säger att de måste ge mannen en chans till.

Några av banden kan beskrivas som sammansatta:

•

Viljan att förstå mannen kan förstås som ett försök att skapa mening och sammanhang, att försöka förstå hur någon som uttrycker kärlek samtidigt kan göra en illa. Genom att försöka göra det obegripliga begripligt minskar känslan av kontrollförlust och ångest. DEL 1

9789147125760b1-384c.indd 32

MÄNS VÅLD MOT KVINNOR OCH VÅLD I NÄRA RELATIONER I TEORIN

21/06/18 3:06 PM

•

Beroende är ett band som både är komplext och mångfasetterat. Beroendet kan dels vara känslomässigt och innebär då att den våldsutsatta inte tror att hon klarar sig utan sin partner och/eller att hon tänker att partnern inte klarar sig utan henne. Beroendet kan även vara av mer praktisk karaktär såsom beroende av våldsutövaren för att ha ett boende, uppehållstillstånd, pengar eller droger. Internalisering innebär att kvinnan i större eller mindre utsträckning övertar mannens verklighetsuppfattning av sig själv och vem som är ansvarig för våldet. Kvinnan kan även ha övertagit mannens bild av att hon aldrig kommer att kunna klara sig själv, att ingen kommer att hjälpa henne och att ingen annan står ut med henne.

Ytterligare ett band som knyter den våldsutsatta och förövaren samman är gemensamma barn (Enander & Holmberg 2004). Så länge den våldsutsatta kvinnan och den våldsutövande föräldern har gemensam vårdnad behöver de ha kontakt med varandra och samarbeta i alla frågor som rör barnen. Många våldsutsatta kvinnor med barn som vi har mött i vårt arbete beskriver att de stannar i relationen för att barnen ska ha tillgång till den andra föräldern och att de många gånger efter separation tar stora risker för att barnen ska få träffa den våldsutövande föräldern som de samtidigt skyddas från. Barnen är också en stark drivkraft till att försöka få relationen att fungera både medan parterna lever tillsammans och efter separationen. I boken Hur går hon? (2011) lägger Enander även till känslan skam som ett kvarhållande band i det sammanflätade traumatiska bandet. Skammen handlar, enligt Enander, inte bara om den utsatta kvinnans band till sin förövare utan även om hennes band till andra människor, till oss i vilkas ögon hon kan känna sig dömd (Holmberg & Enander 2011). Utöver de ovan beskrivna emotionella banden har vi i vårt arbete även sett att husdjur kan vara ett eget band som kan försvåra ett uppbrott från den våldsutövande partnern. Det är inte ovanligt att våldsutövaren skadar eller hotar att skada husdjuret (läs mer om detta längre fram i detta kapitel). Vi har vidare i vårt arbete sett att våldsutsatta kvinnor som lever i en så kallad hederskontext till viss del har andra bindningar till sin våldsutövande partner och/eller familj. Hon kan riskera att förlora kontakten med fler närstående och familjemedlemmar än sin partner om hon lämnar relationen. För vissa innebär ett uppbrott att hela familjen, släkten och även vänner försvinner och att ensamheten efter separationen därmed blir större än för de kvinnor som i stället kan återuppta kontakten med familj och vänner. Ensamheten kan därför vara en stark bidragande faktor till att den våldsutsatta återvänder till sin våldsamma partner. Kapitel 2

9789147125760b1-384c.indd 33

Vad är mäns våld mot kvinnor och våld i nära relationer?

21/06/18 3:06 PM

ATT DISKUTERA

Hur skiljer sig våld i nära relationer från det våld som sker i det offentliga rummet av en gärningsperson som är okänd för brottsoffret?

Vilka faktorer påverkar den våldsutsattas möjligheter att skydda sig från våld och försvårar ett uppbrott från en våldsutövande partner?

Våldets uttryck Genom att ha en bred definition av våld kan man inkludera handlingar som inte nödvändigtvis resulterar i skada eller död, men som innebär en betydande börda för individ, familj, samhälle och sjukvårdssystem världen över. Socialstyrelsen 2016a

Våld i nära relationer och mäns våld mot kvinnor tenderar att ibland reduceras till endast grovt fysiskt våld. Handlingar som inte minst i juridisk mening betraktas som allvarliga brott. Våld i nära relationer innefattar dock även handlingar som enligt rådande lagstiftning inte definieras som brott. Inom myndigheter och andra instanser med ansvar för att hjälpa och stötta våldsutsatta vuxna krävs därmed en bredare definition för att kunna se mönster av våldsamt beteende bortom slag och sparkar. Mari Brännvall beskriver i sin avhandling Frigörelse med förhinder (2016) att det är omdebatterat vilka handlingar som ska ingå i definitionen mäns våld mot kvinnor i nära relationer. Den feministiska våldsforskningen har vänt sig mot definitioner av mäns partnervåld som bestående av enstaka och enskilda handlingar av fysiskt våld. I stället har den utgått från en vidare definition som tar sin utgångspunkt i kvinnors berättelser om utsatthet för detta våld. Flera våldsforskare lyfter fram kontroll som ett centralt begrepp, både som medel och som mål för mäns våldsutövning. Det vill säga att mannen använder olika kontrollerade och kontrollerande tekniker för att uppnå kontroll över kvinnans liv. De kontrollerande tekniker, eller våldshandlingar, män kan använda mot kvinnor i nära relationer delas ofta in i olika kategorier av våld (Brännvall 2016). I följande avsnitt ska vi försöka ge en bild av våldets olika uttryck, och hur dessa tillsammans bildar ett mönster av våld och kontroll runt den våldsutsatta – ett våld som i längden orsakar både allvarliga fysiska och psykiska skador och som påverkar alla kvinnans olika livsområden. Vi har valt att betrakta och utgå från perspektivet att våld används som ett medel för att få och/eller upprätthålla makt och kontroll.

DEL 1

9789147125760b1-384c.indd 34

MÄNS VÅLD MOT KVINNOR OCH VÅLD I NÄRA RELATIONER I TEORIN

21/06/18 3:06 PM

DEFINITION AV VÅLD

Våld är varje handling riktad mot en annan person, som genom att denna handling skadar, smärtar, skrämmer eller kränker, får denna person att göra något mot sin vilja eller avstå från att göra något som den vill. Isdal 2017

Fysiskt våld Det fysiska våldet kom och gick i perioder, men jag minns bara de tillfällena då han tog i extra hårt. Våldsutsatt klient

Fysiskt våld är det många osökt tänker på när begreppet våld nämns. I vårt arbete med våldsutsatta kvinnor är det också ofta den våldsyttring som klienterna först själva definierar som våld. Fysiskt våld består dels av mindre grova handlingar som exempelvis att nypas, rivas och knuffas, dels av grövre våld i form av att sparka, släpa i håret, slå, ta stryptag, kväva och att hålla fast. Fysiskt våld kan också vara inlåsning eller fastbindning samt våld med tillhyggen, eller andra handlingar som orsakar fysisk smärta. Många våldsutsatta som utsätts för mindre ”grovt” våld definierar inte dessa handlingar som våld och ser därmed inte sig själva som våldsutsatta. Det mindre grova våldet tycks, som en konsekvens av våldets normaliseringsprocess, vara lättare att förminska och bortförklara. Det är därför viktigt att vi som professionella lyfter fram även det mindre grova våldet, såsom knuffar eller nyp, som just våld och att vi synliggör att även dessa handlingar många gånger är en del av ett systematiskt våldsmönster.

Psykiskt våld Nej, jag blir inte utsatt för våld, alltså min sambo slår mig ju inte eller så [...] Våldsutsatt kvinna

Vår erfarenhet är att det psykiska våldet är den våldsyttring som tidigast visar sig i relationen. Klienter som vi möter i arbetet på socialtjänsten, vittnar om att det psykiska våldet orsakar enorm stress och oförutsägbarhet i relationen och lämnar även de djupaste känslomässiga ärren. Det psykiska våldet tycks dock vara det våld som lättast bortförklaras, förminskas och omskrivs till ömsesidiga ”bråk” eller

Kapitel 2

9789147125760b1-384c.indd 35

Vad är mäns våld mot kvinnor och våld i nära relationer?

21/06/18 3:06 PM

”konflikter”. Hans Ekbrand menar att det psykiska våldet kan delas upp i två undertyper: nedvärderande beteende respektive kontrollerande beteende (Ekbrand 2006). Exempel på nedvärderande beteende kan vara verbala kränkningar, förtal och skuldbeläggande. Det är vanligt att den våldsutsatta ifrågasätts och kritiseras i allt hon gör, att våldsutövaren försöker ”uppfostra” henne och göra om henne till någon eller något som hon inte är. Hon kan exempelvis tvingas till triviala handlingar som att laga flera sorters mat samma kväll eller bädda om sängen otaliga gånger för att partnern inte är nöjd. Om kvinnan är mamma riktar sig ofta kränkningarna mot hennes föräldraskap. Kontrollerande beteende inkluderar sinsemellan tämligen olika strategier för att öka mannens kontroll över kvinnan och styra över hennes handlingar (Ekbrand 2006). Kontrollen kan bestå av spionage, att tvingas redovisa sina förehavanden och förföljelse (fysiskt eller digitalt på t.ex. sociala medier). Det psykiska våldet kan också bestå av att strategiskt isolera partnern. Isoleringen sker både fysiskt och mentalt. Våldsutövaren kan hindra henne från att träffa sitt nätverk, genom att agera svartsjukt eller hota med våld. Psykiskt våld kan också vara att nekas sömn genom att hållas sysselsatt eller vaken på nätterna. Starka humörsvängningar kan också vara en del i det psykiska våldet, vilket bidrar till otrygghet och anpassning. Trakasserier är vanligt; det kan handla om telefonoch brevterror och ständigt väcka nya vårdnadstvister, att systematiskt bryta mot upprättade överenskommelser om umgänge med barn, om underhåll, att spärra gemensamma bankkonton, att göra falska inköp i kvinnans namn med mera (Ekbrand 2006). Hot är ytterligare en form av psykiskt våld. Hot kan vara riktade direkt mot kvinnan själv, eller mot någon som är viktig för henne, till exempel deras gemensamma barn, husdjur eller hennes familj (Ekbrand 2006). Vår erfarenhet är att många våldsutövare även hotar med att de ska ta sitt eget liv om kvinnan lämnar relationen. Detta hot har en stark kvarhållande effekt då kvinnan görs ansvarig för mannens eventuella självmord. En kvinna som har lämnat en våldsutövande partner som hotar med självmord kan därför brottas med starka skuldkänslor.

Sexuellt våld Jag har förstått i efterhand att det som min man gjorde mot mig flera gånger i veckan under 7 år var sexuellt våld, att han våldtog mig. Jag tänkte inte alls på det sättet när jag levde med honom. Jag såg det inte som våld då, utan som en del av vår relation. Våldsutsatt kvinna

DEL 1

9789147125760b1-384c.indd 36

MÄNS VÅLD MOT KVINNOR OCH VÅLD I NÄRA RELATIONER I TEORIN

21/06/18 3:06 PM

Flera studier tyder på att det sexuella våldet är svårare att tala om än andra former av våld i nära relationer, och att det sexuella våldet är svårt att definiera och sätta ord på för kvinnorna som har utsatts (SOU 2015:55). En konsekvens av ordlösheten kring det sexuella våldet är att många utsatta personer förminskar sina upplevelser (Larsdotter i Enander & Holmberg 2011). Forskning visar också att kvinnor som har utsatts för våldtäkt av en partner i mindre utsträckning än andra våldtagna kvinnor berättar för sin omgivning eller professionella om sina erfarenheter (SOU 2015:55). Våldsutövaren kan tvinga kvinnan till olika sexuella handlingar mot henne vilja och/eller till våldsamma sexuella handlingar. Sexuellt våld omfattar dock inte bara våldtäkt och sexuellt tvång utan alla kränkningar av den sexuella integriteten (Larsdotter i Holmberg & Enander 2011). Sexuellt våld kan bland annat innefatta att

• • • • • • •

våldsutövaren tvingar den våldsutsatta att titta på pornografi, tvingas ha sex med andra, utsätts för sexuella övergrepp när hon sover, använda sexredskap mot sin vilja, mot sin vilja spela in film och/eller bli fotograferad för sexuella ändamål, tvingas till oskyddat sex och att tvingas in i prostitution, på internet eller i direktkontakt med sexköparen.

Sexuellt våld i nära relationer omfattar dock även det som ibland kallas för ”tjatsex” eller ”husfridsex” som handlar om att den våldsutsatta kan känna sig tvingad till sexuella handlingar för att undvika ytterligare våld (Larsdotter i Holmberg & Enander 2011). Många våldsutsatta kvinnor berättar att de mot sin vilja ställer upp på sexuella handlingar för att undvika högljutt våld som väcker barnen, och hon skyddar så dem från våldet. Det är inte ovanligt att den våldsutsatta själv ”förför” sin partner för att lugna honom och därmed undviker eskalerande våld. Denna strategi, att närma sig faran för att avleda och eliminera den kan ses som ett mer ändamålsenligt kvinnligt stressbeteende än att exempelvis ”fly” eller kämpa emot (Åsberg i Psykisk hälsa 2014:4). Det kan te sig irrationellt eller ologiskt både för klienten och för oss professionella, men det är i högsta grad en överlevnadsstrategi.

Materiellt våld Materiellt våld är våld som riktas mot ting, i syfte att skrämma eller kontrollera sin partner. Det materiella våldet kan bestå av att våldsutövaren slår, skär eller kastar sönder saker. I möten med våra klienter berättar många att de har fått sina kläder sönderklippta då våldsutövaren ansett dem opassande, eller att våldsutövaren Kapitel 2

9789147125760b1-384c.indd 37

Vad är mäns våld mot kvinnor och våld i nära relationer?

21/06/18 3:06 PM

kastat sönder mobiltelefoner, slagit sönder datorer, väggar, tv-apparater och andra föremål i hemmet. Ett vanligt sätt att utöva materiellt våld är att förstöra saker som är av känslomässigt värde för klienten, exempelvis oersättliga foton på familjemedlemmar eller leksaker från barndomen. Våldet kan också bestå i att våldsutövaren kastar saker mot sin partner för att skrämmas eller slår sin knytnäve eller en kniv i väggen alldeles bredvid partnern.

Ekonomiskt våld När jag lämnade min man så ställde han bilen, som var registrerad i mitt namn, på en långtidsparkering utan att betala. Bilen stod där i flera veckor. Nu har jag skulder hos Kronofogden och har därför svårt att få en egen bostad. Våldsutsatt kvinna

Vissa forskare ser ekonomiskt förtryck som en typ av psykologiska övergrepp medan andra ser det som en typ av kontroll (Näsman & Fernqvist 2015). Oavsett hur man väljer att tolka syftet med det ekonomiska våldet så är det tydligt att ekonomiskt våld dels kan vara ett kraftfullt medel för att kontrollera sin närstående, dels vara ett sätt att kränka och orsaka lidande. Ekonomiskt våld består oftast i att den våldsutsatta inte kontrollerar sin egen ekonomi eller berövas insyn i den gemensamma ekonomin. Många våldsutsatta kvinnor vittnar om att de måste redovisa vad de gör med sina pengar, att partnern kontrollerar kontoutdragen eller att han helt och hållet har kontroll över de gemensamma pengarna och eventuellt bara ger kvinnan ”fickpengar”. Vid ett uppbrott kan det innebära ett hinder för den våldsutsatta eftersom det kan var svårt att ta sig från partnern utan ekonomiska medel och att hon kan tänka att hon inte klarar sig själv, att hon inte vet hur hon ska betala räkningar och så vidare. Ekonomiskt våld kan även bestå av att tvingas ta kreditlån, skriva under ofördelaktiga äktenskapsförord, teckna bolag eller skrivas som ägare på fordon mot sin vilja. Vi har träffat många klienter som lurats att skriva under värdehandlingar, eller felinformerats om vad hon undertecknar. Ekonomiskt våld kan också vara att stjäla värdefull egendom från kvinnan som smycken, eller att efter separation inte medverka i en bodelning som kan orsaka högre juridiska kostnader.

Latent våld Jag känner direkt om något är fel när han kommer hem. Jag känner det på hans sätt att stänga dörren, på hans sätt att ställa ner sin väska. Det ligger i luften. Våldsutsatt kvinna

DEL 1

9789147125760b1-384c.indd 38

MÄNS VÅLD MOT KVINNOR OCH VÅLD I NÄRA RELATIONER I TEORIN

21/06/18 3:06 PM

”

Ida Östensson, ordförande Make Equal, medgrundare Fatta

VÅLD I NÄRA RELATIONER

ÅLD I NÄRA REL ATIONER och mäns våld mot kvinnor är ett

Eveliina Sinisalo Linn Moser Hällen (red.)

”

Linnea Bruno • Mari Brännvall • Veronica Ekström • Maria Eriksson • Anna L. Jonhed (f.d. Forssell) Lars-Åke Kastling • Kristina Loveby • Tina Mattsson • Karin Örmon

Eveliina Sinisalo Linn Moser Hällen (red.)

VÅLD I NÄRA RELATIONER

Övriga medförfattare är Linnea Bruno, Mari Brännvall, Veronica Ekström, Maria Eriksson, Anna L. Jonhed (f.d. Forssell), Lars-Åke Kastling, Kristina Loveby, Tina Mattsson och Karin Örmon.

Best.nr 47-12576-0 Tryck.nr 47-12576-0

SOCIALT ARBETE I FORSKNING, TEORI OCH PRAKTIK

9789147125760c1c.indd All Pages

04/07/18 6:07 PM