Tutte Brödsmula & Kalle Humla: Ett zurrigt höstlov Copyright © Text: Annika Billberg 2018 Copyright © Bild: Jeanette Friman Foto: Lena Larsson Utgiven av Hoi Förlag 2018 www.hoi.se info@hoi.se Formgivning: Jeanette Friman ISBN: 978-91-7697-066-9 Tryckt hos Print Best, Estland 2018
ETT ZURRIGT HÖSTLOV av Annika Billberg
illustrationer Jeanette Friman
KAPITEL 1
Äntligen höstlov Äntligen var dagen här, en extra speciell och rolig dag. Jag skulle nämligen åka till farfar och farmor och vara hos dem en hel vecka på höstlovet. Jag hade kunnat stanna hemma om jag velat, för det skulle pappa göra. Han skulle ta det lugnt och inte tänka på sitt jobb, sa han. Mamma skulle däremot jobba, och min storebror Lukas skulle åka på en resa till Danmark med fotbollslaget. De skulle titta på en fotbollsmatch och gå på tivoli. 6
Men jag hade längtat efter att få åka till farfar och farmor ända sen i somras. Det var då det hände, det som var så väldigt spännande och alldeles fantastiskt. Det som en del skulle säga inte kan vara sant. Min fröken Ulla skulle till exempel säga det. Helt bombsäkert. Men hon vet inget om min hemlighet. Den känner bara jag och farfar till. Hemma hos farfar och farmor bor det en liten mini-flicka som heter Tutte Brödsmula. Hon är så liten att hon kan stå i min handflata och ändå se pytteliten ut. Hennes bästa kompis heter Kalle Humla. Han är en humla som pratar surrigt, röker pipa och har en brun hatt. Låter det konstigt, tycker du? Det är det kanske. Men allra mest är det helt underbart. Och kul. Att åka bil till farfar och farmor tar ungefär två timmar. När man är på kalas går två timmar fortare än fort. Men den här dagen kändes två timmar som en evighet. Världens längsta bilresa, och helt plötsligt körde pappa bilen långsammare än en traktor. Farfar och farmor stod på garageuppfarten när vi kom fram. Jag kramade dem hårt och länge. Pappa kom efter med väskan och min kudde. 7
”Lisa, vad roligt att du är här nu. Vi har längtat jättemycket efter dig. Farmor har lagat köttfärslimpa och jag har bakat bullar.” Farfar log och blinkade åt mig. Han gillar att äta bullar han. Och det gör jag också. Jag har världens bästa farfar. Världens bästa därför att han tycker att barn är mycket viktigare än vuxna. Han är också ett barn, det är bara utsidan som blivit lite skrynklig med åren, säger han. Jag tror han menar att han känner sig som en som gillar att göra barnsaker, och att det inte spelar så stor roll hur 8
gammal man är. Farmor är också jättesnäll. Men det är farfar som leker och berättar de bästa historierna. Pappa stannade kvar på middag. Farmors köttfärslimpa är en av mina favoriträtter, men just idag önskade jag bara att alla skulle äta klart så att jag kunde säga hejdå till pappa. Till slut var det dags. En stor kram och puss på kinden. ”Hej då pappa, vi ses på lördag.” Jag vinkade hejdå och hoppades att han inte skulle stanna och prata jättelänge om vädret och hur många veckor det var kvar tills man måste sätta nya däck på bilen. Så snart bilen försvunnit sprang jag upp till farfars arbetsrum på övervåningen. Det är nämligen där hon bor. Tutte Brödsmula. I en ask i farfars skrivbordslåda. Och det var här i arbetsrummet som jag såg henne första gången. Det pirrade i magen när jag tänkte på det. Jag kikade i asken. Kände igen den speciella röran som hon har där. Det såg ut som om det mesta låg huller om buller. Fast allt ligger precis där det ska, säger Tutte. Tyvärr såg jag henne inte. Inte humlan Kalle heller. Jag suckade och funderade på om jag skulle vänta tills de dök upp eller bara gå ner till farfar och farmor och göra något annat. Det är nämligen lite svårt att veta var man ska hitta dem. Varje gång vi har träffats 9
så har de liksom bara dykt upp just precis där jag råkat vara. Jag gick ner igen och stannade i hallen. För att vara en hall är det ett ganska mysigt rum. Det står en liten 10
soffa där som är skön att sitta i. Från källardörren kommer en konstig, gammal lukt som blandas med matos från köket och doften av farmors jättefina tvål som bara hon får använda. Det är så det blir den speciella lukten som bara finns i det här huset. Tapeterna i hallen är gula med stora vita blommor. Samma tapet sitter på väggarna i trappen till övervåningen och i hela teverummet däruppe. Min farmor gillar verkligen blommor. På väggen bredvid spegeln hänger en slags tavla. Det är en modell av ett kök, som ett riktigt litet rum. Egentligen är det ju ingen platt bild så som tavlor brukar vara, utan ett riktigt litet mini-kök. Bara inramat precis som en tavla. Det ser ut som ett pyttelitet dockskåp. Man kan se att det är ett kök i ett väldigt gammalt hus. Vedspis i hörnet, vedträn bredvid, mjölkkanna av porslin i skåpet. Jag brukar låtsas att jag bor i det där huset med det lilla köket, och att jag egentligen levde för mer än hundra år sen. Jag skulle så gärna vilja veta hur det var och hur det kändes att bo i ett sådant hus. Jag gick lite närmare. Det var något som rörde sig i det lilla tavelköket. Det pirrade i magen. Äntligen.
11