Den flygande violinisten – hågkomster på hög och låg nivå
Bengt Steinert
33. Peharda Vi spelade Trubaduren den här kvällen på Den Norske Opera; gammal skåpmat och det var Zdenko Peharda som dirigerade. Inget märkvärdigt alls. Ren rutin. Peharda bjöd på en fika i pausen: ”Kan du fly meg til Kristiansand på søndag?” ”Hvad har du der å gjøre?” ”Konsert!” ”Okej!” En föredömligt kort konversation! Sedan en tid var jag ”husflygare” på DNO, vilket gav klirr i kassan och faktiskt var väldigt roligt. Braathen Safe´s piloter hade varit i lång och hårdnackad strejk sedan några veckor, och jag kunde inte se någon riktigt bra anledning att tacka nej till ett lönande extraknäck. Jag hade ju eget flygplan sedan flera år, och instrumentbeviset borgade dessutom mer eller mindre för att även återfärden skulle kunna ske som beräknat. Peharda hade flugit med mig flera gånger förr, liksom några av hans kollegor, många sångare, balettmänniskor med flera. Så vi åkte ut till Fornebu på söndagsmorgonen, drog iväg, och en och en halv timme senare var vi nere. Peharda var på gott humör och tydligen på spendersamt humör, för han föreslog att han skulle få bjuda mig på lunch inne i sta´n på hotell Norge. I taxin ventilerade vi vår gemensamma faiblesse för ”karbonadekaker med stuede erter”. Det skulle vi ha! Vi hade för övrigt många fler saker gemensamma, Peharda och jag, mer än att vi jobbade på Oslooperan och älskade den nämnda maträtten. Bland annat hade vi var sin ofattbart himmelskt vacker hustru. Att vi båda var mycket estetiskt lagda kunde man se på dem! Att de å andra sidan inte var särskilt nogräknade kunde man se på oss! Hans fru var emellertid operasångerska. Hon sjöng! Det är jag tacksam för att inte min 132
gör. Hon är harpist. Nu är det så att harpa låter alltid vackert. Det går helt enkelt inte att spela fult på harpa! Dessutom hade minst två av mina första fruar varit sångerskor, så kvoten var fylld så att säga! Nåväl: Vi hade just fått in vår mat – vi utgjorde nog ett omaka par; Peharda klädd i frack med lackskor och jag i flygoverall. Den vita hjälmen med visir hade jag tagit med mig och den låg på bordet; en sådan utgör alltid stöldbegärligt gods på vilken flygplats som helst, och nu frossar vi lycksaligt på anrättningen. Då rusar en man in som jag sedan tidigare känner igen som medlem av orkesterstyrelsen. Han verkar ytterligt upphetsad: ”Maestro, maestro, vår konsertmester er syk idag og kann ikke spille!” Peharda ”gomler” vidare och rör inte en min! ”Maestro , maestro vår kons……….! ” Ja, jeg hørte deg allerede første gang! Det klarer seg – min pilot spiller litt fiolin, så han tar seg av dette!” Nu var styresmannen övertygad om att Peharda blivit tokig. Så vitt han kunde se satt där i full ornat en militärpilot, och han hade synbarligen svårt att få det här att gå ihop. ”Ja men generalprøven begynner nå innen en times tid og……..! ”Ja, ja det blir nok bra! Få frem en fiolin og en sort dress med snipp til ham! Styresmannen rullade med ögonen och försvann. Generalrepetitionen gick lysande och konserten likaså! Peharda visste att jag hade spelat det som stod på programmet förut, att jag inte brukade lida av nervositet och att det här skulle fungera. Han tyckte att det var ett lysande roligt skämt och det var det ju egentligen också! Det kom i själva verket att bli min provspelning till Symfoniorkestern i Kristiansand, ty några år senare var jag anställd som konsertmästare där, eftersom den jag ersatt hade avlidit. Så gick det till den gången. 133
Bengt började sin bana som försteviolinist i Kungliga Hovkapellet på 1950-talet och via konsertmästartjänster vid olika orkestrar blev han också flitigt anlitad som solist, dirigent och lärare vid flera konservatorier. En framtid som yrkesflygare hade sedan tidig barndom uppfyllt hans intresse men ödet ville annorlunda. En fiol kom i vägen och därför kom de högtflygande planerna i andra hand! Han har dock på ett lyckat sätt kunnat förena de båda intressena. I denna bok berättar han några av de många och ganska bisarra händelser han upplevt just på grund av kombinationen flyg och musik.
ISBN 978-91-639-0372-4
9 789163 903724