22 personliga berättelser
© 2018 Utgiven av Ariton Förlag www.aritonforlag.se www.facebook.com/aritonforlag Twitter: @AritonForlag Instagram: @aritonforlag YouTube: aritonTV E-post: info@ariton.se Omslag: Ariton Media Tryckeri: ScandBook ISBN: 978-91-87813-49-8
Innehåll Ensam mot Havet.....................................................................................................................7 av Daniel Brandt Att försonas med det undanträngda.........................................................15 av Christina Johansson Dolda handikapp och andra pinsamheter........................................29 av Elisabeth Magnusson Rune Och om jag inte vill leva?..........................................................................................41 av Sarah Larsson En döende mammas sista gåva.........................................................................49 av Rinella Rioda Under min regnbågshud............................................................................................59 av Håkan Lindgren New York 2015.........................................................................................................................73 av Rose Tillberg Mattsson Älska mig igen..........................................................................................................................81 av Monika Chanovian Mister Ménière.........................................................................................................................91 av Susanna Ekström Liv utan saliv...........................................................................................................................107 av Conny Knutsson Bakom mitt perfekta leende..............................................................................119 av Elisabet Runsten Med växande självkänsla........................................................................................129 av Vanja Lindholm Paananen 3
När livet kom emellan................................................................................................137 av Monica Ivesköld Att kämpa i motvind....................................................................................................151 av Jonathan Olsson Vården som gjorde mig sjuk.............................................................................167 av Hanan Sabah Ryberg Att inte kunna bromsa...............................................................................................177 av Annelie Strömberg Bakom stängda persienner..................................................................................185 av Johan Johansson En själ fladdrar förbi....................................................................................................197 av Maria Elena Bergman Jag längtade efter döden..........................................................................................219 av Emelie Eliasson Den perfekta illusionen ..........................................................................................227 av Joakim Szczypinski När livet förändras..........................................................................................................235 av Birgitta Boo Sårbarheten gav mig styrka................................................................................245 av Agnetha Dentback Om Ariton Förlag.............................................................................................................252
4
5
Foto: Raphael Khisa
Daniel Brandt Ålder: 38 år Bor: Lund Favoritklädesplagg: fluga. Det som inspirerar mig: är musik och åsiktsutbyten. Min passion: är kreativt skapande i alla former. Jag medverkar för att: diversifiera föreställningen om synskadade.
6
Ensam mot Havet Vi bär det förstås allihop inom oss – dolt och undanryckt. Det är ett spel. Och det tycks vi helt enkelt acceptera. Situationen är förstås densamma för oss alla. Men alltför ofta tycks vi glömma det. Jag upplever det som att vi alla håller hela hav dolda i våra inre – där vattnet är våra känslor. Ibland stormande – då är havet som svårast att tygla – och ibland förrädiskt stilla, för att plötsligt komma i rörelse vid minsta association. Vågrörelserna är svåra att förutse, eller fullt ut förstå. Och det beror förstås på allt det vi inte känner till om det där havet. Det mesta döljer sig trots allt under dess yta. Där finns gäckande strömmar av allt det undertryckta. Våra innersta känslor, bortglömda eller suddiga minnen och drömbilder. Alltsammans märkligt förvecklade i varandra nere i mörkret, för att plötsligt dyka upp vid ytan. Frammanade av omständigheter vi inte kan förutsäga, som påverkar utan att vi förstår. Plötsligt brusar vågorna upp, tränger igenom alla barriärer och avslöjar det vi försöker dölja för vår omgivning. Som när en känsla av otillräcklighet strömmar, skammen böljar eller besvikelsen svallar inom oss. Eller rädslan. Den finns ofta helt nära, redo att skapa små darrande krusningar, viskandes fram de värsta monstren från avgrunden. Ibland är det istället begäret. Eller vreden, förstås. Eller allt på en gång. Orkanvarning! Vissa döljer all den där nyckfullheten väl. Andra sämre. Det är inte alltid enkelt. Havet går förstås inte att kontrollera. Men likväl försöker vi. Ständigt. Varje dag. Självkontrollen förbättras och självinsikten ökar med åldern. Bara det fördolda förblir utom vår kontroll. Men kan7
ske kan vi i alla fall ana vad som döljer sig i djupet, och vara beredda på vågorna som kan följa. Det hav jag själv bär med mig är alltid rastlöst och genomträngt av motstridiga strömmar. Många olika drömmar och ambitioner virvlar omkring under ytan. De drivs av en fördold men ständig rädsla – över att misslyckas. Men rädslan beror inte på bristande självkänsla. Jag är nämligen född med en synskada. Saken är bara den att mitt handikapp inte syns särskilt tydligt. Jag behöver nämligen ingen blindkäpp eller ledsagare, utan rör mig på stan som vem som helst. Och jag anstränger mig för att dölja mitt handikapp. Varför? Jo, eftersom jag annars skulle begränsas av andras uppfattning om vad jag kan – och framförallt inte kan – göra. Mina egna tvivel är hinder nog, men de är åtminstone upp till mig själv att övervinna. Andras förutfattade meningar, förväntningar och missuppfattningar är långt svårare att försöka förändra. En blindhund eller en vit käpp förkunnar omvärlden ett tydligt budskap. Men utan ett sådant tecken blir det genast svårare. Medmänniskor vet ofta inte riktigt hur de ska förhålla sig, när de förstår att jag har nedsatt syn. Välvilja att försöka hjälpa kan bli lika tokigt som ren oförståelse. Som handikappad är det stor skillnad på vilken hjälp som känns acceptabel att ta emot och inte. För mig är det viktigt att känna att jag kan klara mig själv, så tror jag de flesta resonerar. Jag vill inte bli bemött med medlidande, utan bara med den respekt och hänsyn som vem som helst bör kunna förvänta sig. Framförallt vill jag inte göra någon stor scen offentligt av mitt tillstånd. Graderna mellan att se fullt normalt och att inte se alls, är förstås väldigt många. Men av ren oförståelse definieras människor gärna till endera ytterligheterna. 8
Fast jag är ju inte blind. Anledningen till min nedsatta synförmåga är en för tidig födsel. Det är fortfarande oklart exakt varför, men liknande skador är inte ovanliga vid en graviditet som inte är fullt gången. Det gällde speciellt under den period som jag föddes – sent 70-tal. Numera är riskerna mindre, men de finns alltid där. Turen var på min sida ändå. Mitt vänstra öga ger mig runt trettio procent av normal synförmåga. En sådan siffra säger förstås inte så mycket. Det innebär i alla fall att jag kan orientera mig utan större svårigheter, se film både på tv och bio och läsa böcker utan hjälpmedel. Däremot har jag svårt att urskilja detaljer på avstånd, att läsa skyltar eller känna igen någon på längre håll. Men det finns förstås alltid lösningar. Exempelvis läser jag helt enkelt skyltar på lite närmre håll, eller med en diskret kikare. Jag känner igen mina vänner och bekanta på deras rörelsemönster snarare än deras ansikten, när jag letar efter dem i en folksamling. Och sedan får jag gissa en hel del. Ibland får jag helt enkelt känna mig fram när jag rör mig i omgivningar med dålig belysning. Framförallt lyssnar jag mycket på världen omkring mig för att kompensera för det jag inte ser. Det har jag blivit riktigt bra på. Det gäller också mitt ständiga kompenserande för att jag inte har något tredimensionellt seende. Jag har nämligen alltid sett betydligt sämre på mitt högra öga än på mitt vänstra. Det har inneburit att jag uppfattat rörelse i min närhet, om än suddigt. Mitt trick har blivit att hålla mig i rörelse, för att kunna urskilja avståndet mellan saker i min omgivning i förhållande till varandra. Det har fungerat bra. Jag bedömer sällan fel. Så det krävs nästan att man vet om att jag ser dåligt, för att inte ta mig för disträ när jag missar att hälsa på stan, eller för lätt fumlig när jag stöter till saker i min omgivning – av 9
misstag eller för att jag i själva verket försöker känna var de är. Men osäkerheten finns alltid där. Kommer det synas nu? Tanken slår mig så fort jag hamnar i en obekant miljö. Småsaker kan snabbt bli avslöjande hinder. Sådant som illa genomtänkt belysning eller menytavlor med hopplöst liten text. Också felaktigt upplästa aviseringar av hållplatser på bussen kan bli stressande. Men jag gör allt jag kan för att klara mig själv. Och när jag ändå behöver hjälp, ser jag till att fråga utan att öppet annonsera mitt handikapp. Om jag till exempel inte kan läsa menyn på väggen bakom kassan på ett kafé eller en lunchrestaurang, ber jag oftast om rekommendationer. Det gör att alla inblandade känner sig bekvämare. Vi slipper förklara min situation. Dessutom brukar just detta vara en trevlig idé, oavsett om menyn går att läsa eller inte. Men det är inte bara denna problematik i min vardag som hotar att frammana en storm av känslor inom mig. Det finns också en anledning som jag försöker dölja för mig själv. Jag gör faktiskt allt jag kan för att glömma den – för att hindra havet att svämma över. Saker och ting förändras i kroppen med åldern. Och även ett handikapp är inte någon konstant i detta avseende. En försämring eller förbättring av ett tillstånd behöver inte alls ha någon relation till ålder. För mig har mitt handikapp förbättrats fram till ungefär trettio års ålder, men kanske inte för att min synförmåga faktiskt förbättrats, utan mer troligt för att jag blivit bättre på att kompensera för bristerna i densamma. Jag har helt enkelt blivit bättre på att gissa, och på så vis har jag fått lättare för att läsa text på avstånd. Men för några år sedan började saker och ting förändras. En långsamt smygande tryckförändring i mitt högra öga ledde till att jag förlorade synen helt på det ögat – trots operation och en komplicerad medicinering med en rejäl mängd 10
biverkningar. Glädjande nog påverkades ändå bara det sämre ögat. Till en början. Nyligen har dock ett stigande tryck också i mitt friska öga noterats – alltså ny medicin. Salvan som jag nu tar varje morgon svider och irriterar. Som kompensation får jag ta smörjande droppar som ser till att hålla ögat välmående. Men jag står ut. För vad vore egentligen alternativet? Frågan är förstås hur länge medicineringen fungerar – eftersom det troligen bara påverkar symptomen och inte själva orsaken. Vad den nu kan vara. Det tycks vara svårt att definiera. Varje handikapp är ändå unikt. Med tiden kan jag alltså förlora synen helt. Och där kommer tankarna som får mitt inre hav att svalla. Jag kan förnimma monstren i djupet och hur de närmar sig ytan. Stora, groteska och skrämmande. Redo att skapa en tsunami. Mörkret som väntar skrämmer mig. Allt det där jag inte ser.
Läs fortsättningen i Dolt Under Ytan. Boken finns att beställa av din bokhandlare, internetbokhandel eller av någon av de 22 medförfattarna.
11
Om Ariton Förlag Ariton Förlag är ett ungt förlag med utgivning inom personlig utveckling. Vi brinner för att sprida vanliga människors berörande berättelser om att överkomma hinder. Vilket vi gör, inte bara genom böcker utan också genom förlagets webbtidningar, webbradio och webb-tv. Idén att starta ett förlag kom våren 2012 när Petra Ariton spökskrev ICA-handlaren som drog i nödbromsen, en bok om medveten närvaro, som är coachkollegan Roger Marklunds berättelse om hur han trodde att livet var slut när han hamnade på hjärtintensiven och då bestämde sig för att aldrig mer missa en endaste sekund av sitt liv. Det var när boken nästan var klar som det landade en vision i Petra att fortsätta hjälpa personer som bär på en verklighetsbaserad berättelse som de vill få publicerad. Sedan starten september 2012 har förlaget publicerat 50 böcker (varav fem e-böcker). Förutom den först publicerade boken om medveten närvaro har vi även behandlat ämnen som exempelvis relationer, hälsa, smärta, ätstörning, mobbing, cancer, missbruk, skam, våld i nära relationer och för-verkligandet av drömmar. Berättelser om att överkomma hinder kan man verkligen säga att antologin du håller i din hand handlar om. När du möter någon på kryckor med gipsat ben vet du utan att personen behöver säga någonting att det finns saker som för denne kan vara utmanande. Många människor bär på sjukdomar, sorg, tankar och känslor som inte syns på ytan. Saker som gör att vardagen kan bli utmanande i relation till andra. Sådant som kan skapa förvirring, missförstånd, ilska, rädsla eller frustration för att det saknas kunskap eller förståelse. Det är just den typen av personliga berättelser som vi vill lyfta. Verkliga berättelser av vanliga människor. Med förhoppning om inspirerande läsning, Petra Ariton 252
Ariton Förlags tidigare utgivna böcker ICA-handlaren som drog i nöd- Trots att jag har cancer – om att bromsen (2012) må så bra som möjligt i ett utPetra Ariton och Roger Marklund satt läge med hjälp av EFT och mindfulness (2014) Barnens pappa är en idiot (2012) Iréne Ödmark-Hall Petra Ariton Från kaos till samarbete – för Min vän Smärtan (2013) skilda föräldrar som vill mötas Gunnel Saric (2014) Marita Lynard Min väg tillbaka till hälsa och väl- Hälsan i fokus – för befinnande – på mitt sätt (2013) framgångsrika ledare (2014) E-BOK Janet Nielsen Malin Lundskog och Malin Odéhn Smalast när hen dör vinner (2013) Anton Hörnfeldt
Sluta skämmas och bli fri (2014) Katinka Wallner
Vad väntar du på? (2014) Lars-Göran Halvdansson
I ditt kvarter händer saker du inte ser (2014) Jenny Jacobsson
Realistiska relationer (2014) Cornelia Södergren
Att bemästra nätdejting (2014) André Armani
Kvinnan & Eken – och 20 andra Över en fika (2014) noveller om relationer (2014) Novellantologi med 32 författare Insikter (2014) Novellantologi med 32 författare
Ett vältränat hjärta (2014) Ellen Jakobsson
Trädgården (2014) Nina Gustafsson
Att leva som företagare (2014) Ingrid Lindelöw Berntson och Lena Lundqvist
Drömmens verklighet (2014) Jonas Ibrahim ANNOlunda tankar om tankar (2014) Anno Paananen
52 ANNOlunda äventyr (2014) Anno Paananen
253
Över en fika med påtår (2014) E-BOK Novellantologi med 29 författare
Frosseri (2016) Del 5 i novellantologiserien om de sju dödssynderna
Glashjärta (2015) Anneli Stålberg
Vrede (2016) Del 6 i novellantologiserien om de Vad fan ska jag göra med mitt liv? sju dödssynderna (2015) Sanne Aronsson Lättja (2016) Del 7 i novellantologiserien om de Över en höstfika (2015) Novellantologi med 28 författare sju dödssynderna Den gudomliga taxiresan (2015) Lars-Göran Halvdansson
Vingar av stål (2016) Tina Rydberg
Du är bäst när du är dig själv (2015) Katinka Wallner
Hjärngrepp (2016) Karin Eberhardt Grönvall
Boosta din Business Över en vinterfika (2016) – 30 Qoola Qvinnor delar sina Novellantologi om livsförändring bästa marknadsföringstips (2015) med 33 författare Österlen lyser – samverkan som Över en vårfika (2017) lyser upp hösten (2015) Novellantologi om saker vi inte pratar om med 26 författare Högmod (2015) Del 1 i novellantologiserien om de Mistelbarn (2017) Cecilie Östby sju dödssynderna Över en sommarfika (2017) Novellantologi om livets mening Girighet (2015) Del 2 i n ovellantologiserien om de med 27 författare sju dödssynderna Över en fika i Svea Rike (2017) Vällust (2015) Novellantologi om rädsla med 35 Del 3 i novellantologiserien om de författare sju dödssynderna Avund (2016) Del 4 i novellantologiserien om de sju dödssynderna 254