9789177410294 by Smakprov Media AB

16,1 mm

Det här är en bok som tydliggör våldets grundläggande karaktär som maktmedel i mänskliga relationer. Genom konkreta beskrivningar och analyser får läsaren hjälp att genomskåda vanliga förnekanden och bortförklaringar från förövaren.

MENING EN MED V Å L D

åld i alla dess former påverkar samhället med sin brutalitet och sin meningslöshet, oavsett om det sker på gatan eller inom familjen. För att motverka och stoppa våldet är det nödvändigt att förstå dess bakgrund och orsaker. Ofta är det en reaktion på maktlöshet och vanmakt. Det är också viktigt att tala klarspråk och inte dölja våldet bakom omskrivningar och ursäkter.

Meningen med våld kom ut 2000 och är sedan dess en grundbok om våld. Den har tryckts om flera gånger och har i den här upplagan ett nytt förord av författaren. ”Jag hävdar fortfarande att våld är vårt största samhällsproblem och att det vanligaste våldet fortfarande är privatiserat och tabubelagt. Detta gör det så påträngande viktigt att förstå våld.” Ur författarens förord Per Isdal är psykoterapeut och föreläsare med lång erfarenhet av att möta män med våldsproblem. 1987 var han med och startade Alternativ til Vold i Norge, Europas första behandlingscentrum för män med våldsproblematik, och sitter sedan dess i ledningen.

Per Isda l

ISBN 978-91-7741-029-4

789177 410294

16,1 mm

M EN IN G EN MED V Å LD Pe r I sd al

Meningen med våld Per Isdal

Översättning: Ordkonst Leif Magnusson

© 2017 Författaren och Gothia Fortbildning AB Originalets titel: Meningen med volden © 2000 Författaren och Kommuneforlaget AS, Oslo ISBN 978-91-7741-029-4 Kopieringsförbud! Mångfaldigande av innehållet i denna bok, helt eller delvis, är enligt lag om upphovsrätt förbjudet utan medgivande av förlaget, Gothia Fortbildning AB, Stockholm. Förbudet avser såväl text som illustrationer och gäller varje form av mångfaldigande. Redaktör: Bengt Ehlin Översättning: Ordkonst Leif Magnusson Omslag: Destrito Graﬁsk form: Roger Johansson Andra upplagan, första tryckningen

Tryck: Dimograf, Polen 2017

Gothia Fortbildning Box 22543, 104 22 Stockholm Kundservice 08-462 26 70 www.gothiafortbildning.se

Innehåll

En viktig bok

kapitel 1.

Ge oss i dag vårt dagliga våld … 5

kapitel 2.

Det finns inget blint våld 11

Mannen som hade ett våldsproblem

Allt har en historia

Våldets konkreta historia

Alla är unika

kapitel 3.

Vad är våld? 33

Fysiskt våld

Sexuellt våld

Materiellt våld

Psykiskt våld

Latent våld

Motvåld

Viktigt att använda ordet våld

kapitel 4.

Våldets natur 69

1. Våld är hierarkiskt

2. Våld är intelligent

3. Våld är effektivt

4. Våld är cykliskt

Våldet är utövarens ansvar

kapitel 5.

Våld är vanmakt 103

Freud tog fullständigt fel

118

Vanmakt: tolerans och kontroll

128

kapitel 6.

Våldets aktörer 135

Offer

137

Observatör

144

Utövare

149

Våld är positivt!

152

Våldets sociala konsekvenser

168

Hur bryter man våldsspiralen?

171

kapitel 7. Våldsproblem 181 Situationsvåld

189

Relationsvåld

191

Funktionsvåld

193

Traumavåld

194

Våldsproblem föder våldsproblem

197

Orsaker till våldsproblem

198

Andra orsaksförhållanden

207

kapitel 8.

Hur vi tänker om våld 211

Ödesförklaringar

212

Osynliggörande

217

Normalisering

222

Rättighetstänkande

225

Överförenkling

229

Externalisering

233

Förnekande, bagatellisering och minimalisering 237

Fragmentering

249

Känslomässig förståelse

253

Våld som omöjlighet

258

kapitel 9. Våld och ilska – utveckling och uppfostran 263

Aggressionsproblem hos barn

kapitel 10. Finns det något hopp?

273 279

En viktig bok

Meningen med våld är en bok med ambitionen att säga något om allt våld, inte enbart om mäns våld mot kvinnor. Den är på flera sätt en grundbok om våld. För mig är detta mycket viktigt. Våld är och förblir våld och våld är fel. Jag är övertygad om att våld hänger samman med våld. Den absolut tydligaste enskilda orsaken till att utöva våld är att man själv har blivit utsatt för våld. Ofta i den egna familjen. Det går en stark tråd från familjen ut till våldet i samhället, men också från våldet i samhället in i familjen. Min bok, jag kallar den så, skrevs 2000. 17 år har gått sedan dess. Hade jag blivit tillfrågad om bokens livslängd 2000 skulle jag aldrig ha trott att den fortfarande skulle läsas 2017. De flesta fackböcker är färskvaror. Det är livets gång. Ny kunskap växer fram, liksom nya författare och nya böcker. Bara några få böcker får evigt liv. Så vad är det med Meningen med våld, som gör att den fortfarande blir läst? Min egen drivkraft har under hela tiden varit stark och tredelad. Den första delen är motstånd mot våld i alla dess former – kampen mot våld. Den andra delen är humanism. Den handlar om att vi måste förstå människor och deras handlingar. Våld är också en mänsklig handling, det finns en mening eller en historia bakom – kampen för mänskligheten. Den tredje delen är maktens sociologi. Våld kan också förstås som en funktionell handling, som upprätthåller och förstärker etablerade maktsystem. Så som mäns makt (patriarkatet), föräldramakt eller ekonomisk makt – kampen för jämställdhet, rättvis fördelning och lika värde. Utmaningen handlar om att hålla fast i och förena dessa tre kamper.

En viktig bok

Min starkaste önskan var att boken skulle hjälpa människor att förstå våld. I bokens sista mening skriver jag: ”Sist men inte minst finns det hopp därför att förståelse, upplysning, medvetandegörande och kunskap är starkare vapen än svärd och kanoner.” Detta fick en avgörande betydelse för hur boken skrevs. Den är skriven på ett icke akademiskt sätt. Först och främst därför att språket är enkelt. Den har heller inte otaliga referenser, forskningsrapporter eller teorier. Det vetenskapliga sättet att skriva en bok blir lätt ett hinder för förståelse. Både upplevd och känslomässig förståelse. Men också ett hinder för att viktig kunskap når ut till människor. Detta innebär inte att jag tycker att det vetenskapliga är oviktigt, det är jätteviktigt, men ibland är det mycket viktigare att en bok skrivs på ett sätt som gör den begriplig för många. Jag hävdar fortfarande att våld är vårt största samhällsproblem (och hälsoproblem), och att det vanligaste våldet i hög grad fortfarande är privatiserat och tabubelagt. Detta gör det så påträngande viktigt att förstå våld. Jag skrev boken på ett speciellt sätt. Framför mig på skrivbordet hade jag en bild av min äldsta dotter Julia, som då var sexton år. Jag bestämde mig för att skriva på ett sådant sätt att hon kunde förstå vad jag tyckte och vad jag visste. Att hon skulle förstå våld. Boken skrevs nästan som ett långt brev till henne. Jag tänkte att om jag klarade det skulle jag ha skrivit en bok som människor kunde läsa och förstå. Just de reaktionerna har jag också fått från läsarna: ”Det var som om boken var skriven direkt till mig, den talade till mig.” ”Detta var den viktigaste boken under min studietid, äntligen var det något som jag till fullo kunde förstå!”

En viktig bok

För övrigt tog det tolv år innan min dotter läste boken. Hon tyckte det var en ond, men god bok. Kanske är det mest avgörande för förståelse att få till stånd ett gemensamt språk. Själv anser jag att kapitel tre, Vad är våld?, är det viktigaste jag någonsin skrivit. Det är här jag presenterar min definition av våld: ”Våld är varje handling riktad mot en annan person, som genom att denna handling skadar, smärtar, skrämmer eller kränker, får denna person att göra något mot sin vilja eller avstå från att göra något den vill.” I kapitlet presenteras de fem huvudvåldsformerna; fysiskt våld, sexuellt våld, materiellt våld, psykiskt våld och latent våld. Detta har senare kommit att bli den definition som används mest i både Norge och Sverige. Den har blivit och blir använd i kort sagt alla politiska handlingsplaner och dokument som på något sätt tar upp hur samhället ska möta och bekämpa våld. Definitionen har blivit en gemensam kulturell referens som gör att vi kan samtala om våld. Definitionen har också blivit en avgörande del av alla mina terapier, den är något jag delar med alla mina klienter. För att de ska förstå vad våld är och för att vi ska kunna tala tillsammans om våld. Definitionen har också väckt kritik. Den kraftigaste kritiken är kanske att jag inte har med ekonomiskt våld som en egen våldsform. Med ekonomiskt våld menas att ta makt, kontroll och styrning över andras ekonomi. Ekonomiskt utnyttjande och missbruk av andra. Utan tvivel är detta fenomen som är vanliga och karaktäristiska i en människas förtryck av en annan människa. För mig har detta alltid varit en del av det psykiska våld jag kallar kontroll. Det är också en svår diskussion att försöka skilja mellan fenomenen förtryck, våld och misshandel. Mäns ekonomiska våld är ofta en del av ett omfattande mönster av handlingar som kallas grovt kvinnoförtryck. Det behövs en diskussion om vi ska kalla allt förtryck för våld. För mig är grovt kvinnoförtryck ett starkare begrepp än våld. Till skillnad från våld rör det sig aldrig

En viktig bok

om enskilda handlingar, utan är ett konsekvent och nedbrytande system. Meningen med våld har lästs av alla från professorer till våldsdömda i fängelser. Unga som gamla. Kvinnor som män. Det som har glatt mig allra mest med boken är att den också har blivit en självhjälpsbok för många. Jag kan inte räkna alla de reaktioner jag fått från tacksamma läsare, som boken har betytt mycket för. Många utsatta för våld har läst boken och upplevt den både som ett erkännande och som en tröst. ”Äntligen var det någon som skrev om precis det som hände i mitt liv.” ”Det var din bok som fick mig att bryta mitt våldsamma förhållande.” ”Plötsligt fick jag ett språk.” Boken har också använts som en egen studiecirkel på Norges största säkerhetsklassade fängelse, Ila. Under 24 veckor satt våldsdömda och studerade och diskuterade boken tillsammans. Många av mina klienter har läst boken och upplevt den som en viktig del av terapin. Jag har också fått många reaktioner från människor som själva utövat våld. ”Din bok är det viktigaste jag har läst. Äntligen förstod jag vad jag gjorde och inte minst mer om varför. Det var som om boken talade direkt till mig. Den blev starten för min egen förändringsprocess. I dag har jag blivit terapeut och försöker hjälpa människor som har samma problem som jag hade.” ”Jag hade aldrig tänkt att allt detta var våld.” Det har hänt mycket sedan jag skrev boken 2000, men våldets grundmekanismer är fortfarande desamma. I dag vet vi mer om våld och dess komplexitet. Samhällets insatser mot våld är säkert tiodubblade. Lagstiftningen är ändrad och samhällets ekono-

En viktig bok

miska satsning på våldsbekämpning har ökat. Många fler yrkesverksamma inom polis och rättsväsende, i kommunerna, inom familjerådgivningen, Socialstyrelsen och psykiatrin ägnar numera sitt dagliga arbete åt att bekämpa våld i nära relationer. Under dessa 17 år som gått har det skrivits en rad nya böcker och getts ut otaliga artiklar. Kloka, goda och bra böcker. Men kanske har ingen av dem på samma sätt som Meningen med våld nått ut så brett och både blivit en gemensam referensbok och en grundbok om våld. Den är gemensam egendom. Den är en bok alla kan förstå. Den har varit inkörsporten för tusentals studenter när de blivit intresserade av frågor om våld. Och jag hoppas och tror att den fortfarande kommer att vara det. Ny kunskap har kommit till, men jag anser inte att den kommer att rubba eller ändra förståelsen av våld så som Meningen med våld presenterar det. Den håller fint och fortsätter att vara en viktig bok därför att läsaren förstår den, det vill säga förstår våld. Det är det allra viktigaste. Förståelse förändrar och skapar förändring. Jag är enormt tacksam för all den positiva respons jag genom åren fått från mina läsare. Jag är också tacksam för alla de som fortfarande vill låta sig inspireras av min bok. Jag är också mycket tacksam för att Gothia Fortbildning tänker på samma sätt och väljer att ge ut boken i en ny förpackning. Stavanger januari 2017 Per Isdal

72053236_MMV_002-280.qxd:72053236_MMV_002-280.qxd

08-08-12

07.15

Sida 5

kapitel 1

Ge oss i dag vårt dagliga våld ... Våld har intresserat mig länge, liksom det intresserar så många andra. Våld – ett oundvikligt bombardemang av mänskliga grymheter som vi kontinuerligt utsätts för genom bild och text i medierna. Dråp, våldtäkt, krig, tortyr, kidnappning, rån, övergrepp mot barn – våldet påverkar oss med sin brutalitet och sin meningslöshet. Det vi inte kan fatta eller förstå är vi särskilt sårbara inför; meningslösheten leder till en känsla av vanmakt som påverkar våra liv och vår frihet. Apati är en lösning på vanmakten, att vi resignerar och godtar att världen är en förskräcklig plats, eller att vi upphör att reagera eller känna. Eller blir fatalister som försonar oss med tron på människornas inneboende ondska. Ångest är en annan möjlighet, som innebär att vi låter våldet begränsa våra liv genom att vi låser in oss och gör trygghet och skydd till livets enda innehåll. Idyllisering är ett tredje alternativ, som innebär att vi konstruerar ett liv med vackra kulisser, väl avskärmat från världens ondska, och inte bryr oss om vad som sker utanför, utan vår trygghet är grundad på en illusion om att det inte händer här eller att det inte händer mig. Vi kan leva lyckliga i förnekelsens sköra paradis fram till den dag våldet drabbar oss själva. Raseri är ett fjärde alternativ, vilket gör oss till hämndlystna barbarer som bekämpar ondskan med alla upptänkliga medel; ”ont ska med ont fördrivas”. Fascination är en femte möjlighet, vilket innebär att fruktan ställs på huvudet, och vi dras till våldet i stället för att stötas bort från det. Känslan av meningslöshet är kanske det farligaste med våldet. När våldet inte har någon mening, blir det också omöjligt att 5

72053236_MMV_002-280.qxd:72053236_MMV_002-280.qxd

08-08-12

07.15

Sida 6

Ge oss idag vårt dagliga våld ...

skydda sig. Det som är obegripligt och inte går att förklara kan vi heller inte förhindra eller förebygga. Vi är försvarslösa mot det som bara sker utan sammanhang eller förhistoria. Det kraftiga och extrema våld som vi dagligen får oss till del genom massmedierna, kan få oss att glömma eller att överse med det andra våldet, som när det gäller omfattningen är långt större och allvarligare än vi vill tro. Det är det våld som förekommer inom familjerna, i ungdomsmiljöer, på arbetsplatserna och en rad andra ställen. Det våld som nästan är en ”vardaglig” företeelse i samspelet mellan människor. Själv är jag en övertygad och uppriktig motståndare till allt våld. Våld fördärvar människor, det ödelägger kärleken och berövar oss frihet. I mitt motstånd mot våld tror jag att förståelse är motståndets viktigaste verktyg. Vi måste söka efter våldets mening; vad våldet kommer ifrån, varför det utlöses, vad det står i förhållande till och vilka funktioner det har för mänsklig samexistens. Vi måste också förstå vad våldet gör med oss, och hur det präglar våra liv och andras liv runt omkring oss. Att förstå är inte detsamma som att acceptera, att förstå kan snarare vara motsatsen till att acceptera. För att kunna förstå meningen med våld måste vi vara beredda att noga lyssna till dem som utövar våldet och ta till oss deras känslor och upplevelser. Först när vi förstår oss på våldet, blir det möjligt att förhindra det, och först när vi inser våldets verkningar, får vi kraft och styrka att bekämpa det. Vid sidan av att vara motståndare till våld har jag en tro på människan, kärleken och friheten. Jag tror inte på människans inneboende ondska. Jag tror kanske heller inte på människans inneboende godhet. Jag tror att vi inte är mer än människor med alla de begränsningar som detta måste innebära. Inga människor gör det de gör för att de är onda eller djävliga. De gör det för att de är människor, och människors handlingar kan vara onda, förfärliga och djävliga. Människor och deras handlingar är resultatet av givna strukturer och betingelser och de erfarenheter de skaffat sig alltifrån konceptionen. Samtidigt är människan utrustad med en förmåga att värdera och välja som gör att varje enskild män6

72053236_MMV_002-280.qxd:72053236_MMV_002-280.qxd

08-08-12

07.15

Sida 7

Ge oss idag vårt dagliga våld ...

niska – oavsett förutsättningar och erfarenheter – står ansvarig för om hon väljer våldet framför alla andra möjliga alternativ. Att skapa en mening med våldet är syftet med denna bok. Den bygger på mina erfarenheter av våld under de senaste 14 åren. Under dessa år har jag arbetat som ledare, psykolog och terapeut vid ”Alternativ til Vold” (ATV) i Oslo. ATV grundades 1987 som det första specialiserade behandlingsalternativet i Norden för män som använder våld mot kvinnor. 1988 träffade jag psykolog Thore Langfeldt och har sedan dess arbetat tillsammans med honom med behandling av män som har våldtagit, eller som har förgripit sig på barn sexuellt. 1991 startade jag, i samarbete med fältarbetare Ellinor Haakerud, en grupp för ungdomar med våldsproblematik, och jag har därefter arbetat med många unga män med stora våldsproblem. 1995 inledde jag ett samarbete med Ila fångvårds- och säkerhetsanstalt om att starta samtalsgrupper för våldsdömda och sedlighetsdömda, samt skrev en handbok för sådana samtalsgrupper (Per Isdal, Håndbok for samtalegrupper for volds- och sedlighetsdömte. Utgiven på Kriminalomsorgens utdanningssenter i Norge, 1998). I mitt arbete har jag mött många hundra män (och några få kvinnor) som i sina liv har utövat våld, och det är deras levnadshistorier som utgör underlaget för denna bok. Många av dem har också själva varit utsatta för våld. Mitt mål har varit att använda allt det jag har hört och allt det jag har tänkt för att försöka ge våldet en mening. Boken är därför i högsta grad praktiskt upplagd. Min ambition har varit att dela med mig av mina erfarenheter, inte att ge en komplett framställning av all kunskap och allt tänkande som finns inom fackområdet om våld. Som professionellt bidrag bör därför boken betraktas som ett personligt ställningstagande; det är min erfarenhet och min övertygelse som presenteras. Synpunkterna i boken kan vara felaktiga eller de kan vara riktiga; vad de värda är får andra bedöma. Min ambition har varit att formulera något om våld generellt, och inte bara om mäns våld mot kvinnor. Samtidigt kommer mina exempel rimligen att vara färgade av att detta är det slags våld jag arbetat mest med. 7

72053236_MMV_002-280.qxd:72053236_MMV_002-280.qxd

08-08-12

07.15

Sida 8

Ge oss idag vårt dagliga våld ...

Det är också bokens ambition att försöka att beröra läsare. Den är skriven så att den ska utmana läsaren att ta ställning till våldet, både hos andra och hos sig själv. Mellan raderna finns ett huvudbudskap att våldet angår oss alla. Min förhoppning är att detta är en bok som alla ska kunna läsa, också de som utsätts för våld och de som själva utövar våld, och att läsningen ska göra våldet mer ”meningsfullt”. Samtidigt, och inte minst, bör den också vara en nyttig och utvecklande läsning för socialarbetare, psykologer och andra som arbetar med att förstå och hjälpa människor. Boken är uppbyggd på samma sätt som mina föreläsningar. Den börjar med våldet och påståendet att det inte finns något blint våld. I bokens tredje kapitel (”Vad är våld?”) beskriver jag utförligt vad våld är. Min uppfattning om våld skiljer sig kanske från en vanlig ”folklig” uppfattning av detta begrepp, och jag gör mig här till talesman för en utvidgad våldsdefinition. Några av problemen med våld är att det blir föremål för förskönande omskrivningar och att våldet härigenom suddas ut från medvetandet. I fjärde kapitlet skriver jag om våldets natur som makthandling. I femte kapitlet lanserar jag min huvudteori om våld: att våld kan uppfattas som en reaktion på vanmakt och maktlöshet. I sjätte kapitlet granskas våldets alla aktörer: offren, observatörerna och utövarna, och hur våldet sätter sin prägel på dessa. Det centrala i detta kapitel är påståendet om att våld föder våld. I kapitel 7 sätts fokus på dem som utövar våldet, och på hur dessa kan vara olika. I kapitel 8 beskriver jag hur människor skapar sig en uppfattning om våldet och hur skapandet av detta i sig själv kan bidra till att upprätthålla våldet. Kapitel 9 handlar om hur kunskapen om våld kan tillämpas i en barnuppfostran som motverkar våld. En skiljelinje blir fundamental, skiljelinjen mellan ilska och våld. Jag skriver lite eller inget om behandling i boken; min intention har denna gång varit att göra våldet begripligt. Jag anser att detta är riktigt; man bör verkligen försöka förstå sig på våldet innan man börjar tänka på att göra något åt det. Behandling får hellre bli ämnet i min nästkommande bok om våld. 8

72053236_MMV_002-280.qxd:72053236_MMV_002-280.qxd

08-08-12

07.15

Sida 9

Ge oss idag vårt dagliga våld ...

Några människor har betytt mycket för mig och mitt arbete. För det första Per André Nørbech och Marius Råkil, som jag har arbetat med i så många år, och med vilka alla ställningstaganden är utvecklade i samarbete och vänskap. Psykolog Thore Langfeldt har betytt mycket för min utveckling som terapeut, och psykolog Kirsten Benum för utvecklingen av mitt yrkesmässiga kunnande. Sist men inte minst alla som visat mig förtroende genom att delge mig sina smärtsamma och skuldbelagda levnadshistorier. Berättelser jag lyssnat till och satt värde på.

72053236_MMV_002-280.qxd:72053236_MMV_002-280.qxd

08-08-12

07.15

Sida 10

72053236_MMV_002-280.qxd:72053236_MMV_002-280.qxd

08-08-12

07.15

Sida 11

kapitel 2

Det finns inget blint våld

En sen fredag i slutet av juni går en ung man nedför Karl Johan i Oslo på väg till ett möte. Det kommer en annan man mot honom, de två känner inte varandra. Den andre mannen går snabbt. Han går rakt på den förste, slår honom flera gånger i ansiktet och på kroppen. Mannen som blir angripen faller till marken av slagen och blir sparkad två gånger i huvudet medan han ligger. Han blir medvetslös. Mannen som slog och sparkade går sin väg.

För honom som slås ner och misshandlas kommer våldet som en blixt från klar himmel. Han känner inte gärningsmannen, han har inte uppträtt på ett sätt som skulle provocera till angrepp på honom, han får ingen förvarning och har ingen flykt- eller reträttmöjlighet. Händelsen är totalt meningslös och skakar grundvalarna för ett liv i trygghet och harmoni; ”så länge jag själv inte gör något tokigt är jag trygg”. Våldet han utsätts för skulle vi kunna kalla blint. För offret är våldet blint, just därför att det inte har någon förhistoria, inte föregås av någon förvarning och heller inte har någon mening utöver den att skada. Hur vi uppfattar världen beror på från vilken vinkel eller vilket perspektiv vi iakttar det som händer. Mannen som blev utsatt för våldet ser en handling utan mening, och därmed betecknas våldet som blint. Vittnen till våldet, den drabbades familj, vänner och bekanta, medierna och rättsväsendet kommer sannolikt också att uppfatta detta som blint, meningslöst våld. För mannen som utövade våldet däremot är våldet aldrig blint och meningslöst. 11

72053236_MMV_002-280.qxd:72053236_MMV_002-280.qxd

08-08-12

07.15

Sida 12

Det finns inget blint våld

Sett ur hans perspektiv, kommer det alltid att finnas en förhistoria, ett inre känslotillstånd, ett val och en avsikt. För honom har våldet alltid en mening, och därmed är det logiskt. Nu är jag så förbannad att jag ska ta den förste jag möter. (Av en slump var jag den förste.) Om det är några som försöker att köra med mig idag, ska dom ta mej fan få spö. (Jag skulle nog inte ha slagit den menlösa retstickan just den dagen.) När jag har det så dåligt, får jag lust att klippa till alla som går omkring och ler och är så äckligt lyckliga. (Jag var så lycklig den dagen för att min flickvän hade meddelat mig att hon skulle komma hem en vecka tidigare än beräknat.)

Jens går i terapi; han berättar om våldsepisoden utifrån sin upplevelse och inre värld: Det var en fredag för en tid sedan; jag mådde inte så bra. Jag satt där ensam, får ju inte träffa min flickvän längre. Hennes föräldrar har förbjudit henne att vara tillsammans med mig sedan jag snurrat till det för mig. Jag pinas jämt av dumma tankar, jag klarar liksom inte att låta bli att tänka på henne. Eftersom det var fredag så beslöt jag mig för att ta en runda i stan, kanske träffade jag någon så det kunde bli en trevlig kväll. Jag tog bara en öl innan jag knallade ner till tunnelbanan. När jag kommit in i vagnen och satt mig, började jag tänka på henne igen. Jag såg henne framför mig, vacker och elegant. Hon hade gjort sig fin och såg glad ut. Det kändes inte bra att tänka på att hon var glad och förnöjd, jag menar så som jag hade det. Jag började se för min inre syn att hon var ute på stan tillsammans med sina väninnor, de skojade och fnissade. Hon var så vacker som bara hon kan vara. Tjejerna gick in på en bar, beställde något att dricka och slog sig ner vid ett bord. Det ser ut som om de har det fruktansvärt trevligt. Så lägger jag märke till en typ 12

72053236_MMV_002-280.qxd:72053236_MMV_002-280.qxd

08-08-12

07.15

Sida 13

Det finns inget blint våld

som kommer in och ställer sig vid bardisken. Jag ser med en gång vad det är för en typ, och vad han är ute efter, den slemmiga typen. Jag känner att jag börjar bli irriterad. Han är ett riktigt svin, lång och mörk och trevlig, tror att han är tjejernas dröm. En sån typ är bara ute efter en enda sak. Min före detta lägger märke till honom, och ler ett sånt där enfaldigt leende och han ler inställsamt tillbaka. Vad fan är det hon håller på med? Typen smider medan järnet är varmt, han är sådan att om du ger honom lillfingret så slukar han resten av kroppen också. Han sprätter bort till Ellen och avlevererar en löjlig komplimang, som han säkert har läst i en eller annan bok. Och hon går rätt i fällan, den naiva kärringen, ler larvigt och låter honom sätta sig. Allt detta sitter jag och tänker på T-banan. Jag kan helt enkelt inte låta bli. Jag blir mer och mer arg och upphetsad, får en känsla av obehag. Vagnen närmar sig station Stortinget. Tankarna rasar vidare inom mig. Jag ser framför mig hur han får hem henne på nolltid: Your place or mine? Hon bara småspringer med och fnissar. Är det inte för djävligt! Jag ser dem på väg hem tillsammans, de går in i hennes lägenhet, där jag har varit så mycket. Känslan i mig blir värre och värre. Han klär av henne, och hon bara ger sig hän. Jag kan nästan känna hennes parfymdoft, det var den parfymen jag köpte till henne –98. Hon har på sig sina fräckaste trosor, det här hade hon ta mig fan planerat. Och han den förbannade slemmiga skitstöveln. T-banan kommer fram till Stortinget, jag stiger av. Så som jag känner mig, kan jag knappast stå ut, det är outhärdligt. Jag kommer upp på Karl Johan och går nedför gatan nästan som i yrsel. Så får jag syn på en typ som kommer emot mig, han är lång och mörk, säkert just en sån typ som jag har sett för min inre syn. Han ser riktigt snobbig ut. Det är som om en pusselbit faller på plats, och nu går allt som på räls, nu vet jag hur jag kan få bort de helt omöjliga känslorna. Jag går rätt emot honom och vi stöter ihop. Reflexmässigt skjuter han mig ifrån sig, och det är denna lilla knuff jag behöver för att gå lös på honom. Jag slår honom med två snabba slag mitt i trynet, så griper jag tag i hans 13

72053236_MMV_002-280.qxd:72053236_MMV_002-280.qxd

08-08-12

07.15

Sida 14

Det finns inget blint våld

kavajslag och ger honom en dansk skalle. Han faller och jag sparkar på honom med full kraft flera gånger både på kroppen och i huvudet. Det känns bra. Jag är både rasande och lugn. Så går jag bara vidare, ingen gör något för att stoppa mig. Inombords är alla de förskräckliga känslorna borta. Jag mår bättre.

Berättelserna om Jens och mannen på Karl Johan i Oslo beskriver precis samma situation, men ger mycket olika information att förhålla sig till. Den som blir utsatt för våldet, kan inte se in i förövarens huvud. I våldsverkarens berättelse är våldet aldrig blint. Det har en utgångspunkt i hans liv och känslor, det har en uppbyggnad, det har valmöjligheter och styrning, och det har en funktion. Allt våld utgår från ett känslomässigt tillstånd, en uppsättning av tankar (som vanligtvis förstärker aggressionen) och en uppsättning av handlingsmöjligheter. Om den som utövar våldet närmare tänker efter, kommer våldet aldrig som en överraskning.

Mannen som hade ett våldsproblem Jens som angrep mannen på Karl Johan är 23 år och har ett våldsproblem. I detta sammanhang definierar jag ett handlingssätt som ett våldsproblem, när det är tal om att samma handling återupprepas i flera situationer. Jens historia visar med all önskvärd tydlighet att våld inte är en tillfällig eller meningslös handling. Våldet har en viktig funktion i hans liv, det är inte en tillfällighet vem våldet går ut över, i vilka situationer han använder det, och vad han använder det till. Sett i ljuset av hans livshistoria och kulturella ramar är våldet inte heller någon tillfällighet. I ett sådant perspektiv är våldet både förståeligt och logiskt.

Våldet är logiskt · Som 23-åring är han inblandad i 2–5 våldsepisoder per vecka i genomsnitt. Han har misshandlat och skadat ett tresiffrigt antal personer. Bara en gång har han som vuxen själv fått stryk. Två gånger har han dömts för sitt våld; hans offer 14

72053236_MMV_002-280.qxd:72053236_MMV_002-280.qxd

08-08-12

07.15

Sida 15

Det finns inget blint våld

anmäler honom sällan. Jens tycker om våld, och han söker upp situationer, där han får använda våld. Mycket av det våld han utövar är han stolt över. Han har i flera år tränat kampsport och älskar detta. Han är stor, snabb och duktig på att slåss. Det enda våld han inte tycker om är det han utövat mot sin flickvän. Tre gånger har han misshandlat henne fysiskt. Han ångrar detta djupt och förstår inte riktigt hur det kunde ske. Möjligheten att ta till våld har sannolikt påverkat hans yrkesval, han arbetar som dörrvakt på en krog. Han berättar att han är bra på att bygga upp situationer. Jag kan se det redan på 50 meters håll. Jag menar när det kommer en möjlighet. Det är naturligtvis alltid en ung typ, det ligger något i stilen, sättet att gå och att vara. Lite tuff, men också lite stressad. Jag bara märker det, och då blir jag väldigt skärpt, både lugn och vaksam på en gång. Det är nästan som om den typen får en strålkastare på sig, och min uppmärksamhet liksom fixeras vid honom. Jag lägger upp det hela så att när han kommer in i kön och närmar sig dörren, passar jag på att bli provocerande på ett sånt sätt som de andra inte märker så lätt, med undantag från honom som jag har utsett åt mig, självfallet. Det här är min stil, med små medel får jag honom att känna sig lite hotad eller trampad på. Det funkar med blicken, orden, lite otålighet, nedlåtenhet eller aggressivitet. Kanske jag knuffar till honom. Jag försöker bygga upp hans aggression, och jag vet att sådana typer kommer att gå i fällan. Till sist får jag honom att göra ett eller annat utfall mot mig, och då är det fritt fram. Det han inte vet är att jag är förberedd. När det är han som angriper mig, är det nästan ingen som reagerar på att jag går på honom, och det gör jag ju. Mina arbetskamrater märker inte vad som sker, de sätter bara värde på att de har en som jag som tar hand om de besvärligaste gästerna. Jag skulle tro att 95 procent av våldet vid dörren är sådana våldssituationer som jag ställt till med själv. Den enda som har förstått grejen är min tjej, hon är ofta med mig på jobbet och märker vad det är jag håller på med. Hon 15

16,1 mm

MENING EN MED V Å L D

Per Isda l

ISBN 978-91-7741-029-4

789177 410294

16,1 mm

M EN IN G EN MED V Å LD Pe r I sd al