9789185815265 by Smakprov Media AB

All that Swedish Jazz 12 svenska jazzstjärnor som erövrar världen

Lisbeth Axelsson Votum Förlag

INNEHÅLL

INLEDNING

Sverige sätter ny ton på jazzen

NILS LANDGREN

Jazzdoktorn som gör gott

LISEN RYLANDER LÖVE

MAGNUM COLTRANE PRICE

ANDREAS ÖBERG

Ren naturkraft

SIDAN 100 SIDAN 116

Värmskogs röst i världen

KARIN HAMMAR

SIDAN 130

SIDAN 150

Artisteri svart på vitt

JAN LUNDGREN

SIDAN 64

SIDAN 82

Moment av magi

Tongivande lekfullhet

MARTIN TINGVALL

SIDAN 48

Det springer ur ﬁngrarna

RIGMOR GUSTAFSSON JON FÄLT

SIDAN 30

Bygger egen världsscen

VIKTORIA TOLSTOY MAGNUS LINDGREN

SIDAN 10

Ljudens byggmästare

Mot toppen utan paus

PETER ASPLUND

SIDAN 5

Fritt fall för musiken

SIDAN 170 SIDAN 188

Något nytt föds varje dag

SIDAN 208

INLEDNING

Sverige sätter ny ton på jazzen SVENSK JAZZ UPPLEVER EN NY GULDÅLDER. Lika vital

som under 1950-talets tillväxt- och framgångsera. I maj 2006 kom bekräftelsen på dess internationella storhet. Esbjörn Svensson, Dan Berglund och Magnus Öström i trion e.s.t. fyller då omslaget på den ansedda amerikanska jazztidskriften DownBeat. Rubriken lyder ”Europe invades!”. Trion e.s.t. med dess nydanande musik presenteras på fyra sidor. Det är första gången en europeisk grupp hyllas på detta sätt i den aktade tidskriften. DownBeat har även låtit 100 jazzskribenter rösta fram bästa grupper och artister. e.s.t. hamnar på andra plats som ”Rising Star Jazz Group”, på femte plats återﬁnns den svenske barytonsaxofonisten Mats Gustafsson. Därmed besannas vad The Guardians ansedde jazzskribent Stuart Nicholson hävdar i boken ”Is Jazz Dead? (Or Has It Moved to a New Address)” – nämligen att jazzen lever, men att den har ﬂyttat från dess hemland USA till

Europa och Skandinavien. Den amerikanska musiken påstås gå i gamla fotspår. I Norden ﬁnns det nya ljudet, med en friare rytm som har rötter i svensk folkviseton, och som utgör en motsvarighet till den amerikanska bluesen. Jazzen stärker bilden av Sverige och dess kreativitet. Stuart Nicholson sätter likhetstecken mellan svensk jazz och Ingmar Bergmans hyllade ﬁlmkonst. SVERIGE ÄR EN SUPERMAKT i musikens värld. Med

ABBA, Robyn, Kent och Cardigans var vi länge den tredje största musiknationen, efter USA och Storbritannien. Svensk musikexport ger både glädje, utvecklar konstnärskap, förmedlar möten, skapar arbetstillfällen och stärker samhällsekonomin. Upplevelseindustrin, dit musiken räknas, är vid sidan av energi- och miljötekniken den snabbast växande branschen. Musiksektorn har över 4 000 anställda. Det är ﬂer än vad som arbetar i exportmaskinen och gruvjätten LKAB. Svenska artister fyller både New Yorks jazzklubbar och Europas Konserthus.

INLEDNING JAZZENS RÖTTER borrar sig 100

år ner. Länge dömdes genren ut som farlig och fördärvlig för den ädlare musiken. Nils Landgrens pappa Karl-Erik växte upp i en järnbruks- och musikerfamilj i Degerfors. När han på 1930talet började spela jazz tog hans far genast trumpeten från honom. Karl-Erik lånade då en ny trumpet och fortsatte spela i vedboden när fadern gick skift på bruket. Vad hade svensk jazz varit utan den trumpeten och det modet – vars yttersta länk är en röd trombon med

en innerlig ton, klassad som en av de främsta i världen? Kraften i den nya jazzen är ”glokal”, menar Stuart Nicholson och ger en motbild till de globaliserade strömningarna. Den glokala musiken uppstår och får näring på en plats, biter sig fast och utvecklar där en egen dialekt. DAGENS SVENSKA JAZZ HAR FÖRGRENINGAR ner i den

I vedboden i Degerfors smygspelade Karl-Erik Landgren trumpet så hans pappa inte skulle höra. Under 1930-talet ansågs jazzen farlig. Nu erövrar Nils Landgrens trombon världen. Bild: Roger Lundberg

folkviseton som vårdats och utvecklats av musiker och artister som Lasse Gullin, Alice Babs, Bengt-Arne Wallin, Monica Zetterlund, Arne Domnérus, Monica Dominique, Putte Wickman och Jan Johansson. Genomslaget kom när Stan Getz och Bengt Hallberg på 1950-talet gav ”Ack Värmeland du sköna” en ny rytmisk ton. Den nya klangen fortsatte i Bengt-Arne Wallins ”Old Folklore in Swedish Modern” och befästes av Jan Johansson och Georg Riedel i ”Jazz på svenska”. Mycket av den folkliga framgången tillskrivs även textförfattare som Beppe Wolgers, Povel Ramel och Olle Adolphson som inspirerades och formade följsamma ord till musiken. Monica Zetterlunds val av låtar präglades just av hennes omsorg för goda texter. DEN LOKALA DIALEKTEN ÄR PÅFALLANDE även i den

Dagens hyllade svenska jazz har rötter i Jan Johanssons folkviseton med en lokal dialekt. Han växte upp i musikens, skogarnas och brukens Hälsingland. Bild: Jan Johanssons ofﬁciella hemsida

nya jazzmusiken. Esbjörn Svensson som rycktes bort i en olycka 2008 var född i brukssamhället Skultuna, liksom kamraten och trumslagaren Magnus Öström. De och trumpetaren Lasse Färnlöf, samt pianisten Bobo Stenson inspirerades på det lokala musikhuset Village i industristaden Västerås. I närliggande Strömsholm ﬁnns ett av världens enda fungerande jazzmuseer. Värmland och Dalarna med dess brukskultur har vårdat en musiktradition som nu lever vidare i musikkårer, i kommunala musikskolor, i musikgymnasier där nya talanger mejslas fram. Musikhögskolor som i Stockholm, Göteborg, Malmö, värmländska Ingesund, samt

i Piteå ger dagens musiker fördjupningar och möjligheter som de tidigare generationerna inte ﬁck chans till.

Malmö och runt storband som i Norrbotten, Blekinge och Bohuslän. JAZZEN BEHÖVER ARENOR som ständigt synliggör.

SCENERNA ÄR NU OFTA i storstäder som New York,

Paris, Tokyo, Berlin, Köpenhamn, Shanghai, Stockholm, Rio de Janeiro, Hamburg och London, men känslan och inspirationen är lokalt rotad. Som i Sydsverige med närhet till den europeiska marknaden. Där, en timme till Kastrup och ytterligare några från Tyskland, bor och verkar många av våra internationella jazzmusiker. Det ger dynamiska och kreativa spegeleffekter. Tillsammans med musikskolor, studieförbund, jazzklubbar, organisationer som Musik i Syd skapas mötesplatser med mångfald och tillväxt. En sådan scen är ett lastbilsﬂak vid idrottsplatsen i Brantevik där svenska och europeiska musiker utvecklar improviserad musik vid ”Jazz under stjärnorna”. Ett musikens möte som växt till en folkfest och ger Österlen en ny identitet och stolthet. Samma sak med Bangen i brukssamhället Sandviken, som i ungdomsorkestrar och storband har ett genomtänkt musikliv. Andra musikkluster är Linköping, Umeå,

Alice Babs gav röst åt den nya jazzen och började 1963 samarbeta med Duke Ellington. Bild: Gunnar Holmberg/DigJazz

Bilden på legenderna Lars Gullin och Arne Domnérus vid en skivinspelning 1952 i Metronomes studio pryder skivomslaget.

Radiobandet med ledare som Harry Arnold och Arne Domnérus nådde internationell uppmärksamhet. På Fasching i Stockholm, Nefertiti i Göteborg, Katalin i Uppsala, Konserthuset, Nybrokajen 11 och Glenn Miller kafé i Stockholm samt vid festivaler skapas publikkontakter och nya impulser. Landets 100 lokala jazzklubbar bärs upp av entusiaster som stärker både den lokala och nationella jazzmusiken. Vid årligen återkommande Swedish Jazz Celebration hyllas och uppmärksammas nya talanger. Musik- och upplevelseindustrin har ofta setts över axeln av den traditionella exportindustrin och även i det politiska livet. Det är en bakgrund till att Svenska Jazzriksförbundet driver kampanjen ”Släpp in jazzen”. Varför sponsras och uppmuntras inte jazzmusiken på samma sätt som idrotten och den kommersiella musikindustrin? Varför jämställs inte den svenska jazzen med övrig musik? Andra upptäcker möjligheterna, som den tyske musik-

Monica Zetterlund fäste vikt vid bra texter och sjöng med Bill Evans, Stan Getz och Quincy Jones. Bild: Gunnar Holmberg/DigJazz

INLEDNING

förläggaren Siegfried Loch. Han har sett värdet i den nya nordiska tonen och tagit många svenska jazzmusiker ut till en entusiastisk miljonpublik i Europa. NÄR JAN JOHANSSON OMKOM i en bilolycka 1968 och

Den lokala jazzen bärs upp av 100 jazzklubbar och musikhus likt Village i Västerås. Här husbandet från 1989 med Bobo Stenson, Lars Färnlöf, Joakim Milder, Göran Klinghagen, Palle Danielsson och Rune Carlsson. Bild: Gunnar Holmberg/DigJazz

Monica Dominique – inspiratör och gränsöverskridare. Bild: Gunnar Holmberg/DigJazz Bilden på nästa sida: Jazzen behöver arenor som synliggör och stimulerar. Landets cirka 100 lokala jazzklubbar, som denna i Hallsberg, bärs upp av entusiaster. Här framträder Jerry Haglund, sång och gitarr, Dave Manington bas, Pat Levett, trummor, Gwilym Simcok, orgel, Mark Brown, sax, och Joe Auckland, trumpet. Bild: Roger Lundberg

när Esbjörn Svensson avled efter en dykolycka drabbades svensk jazzmusik av stora konstnärliga och personliga förluster. Nu är Sverige med namn som trumslagaren Jon Fält, sångerskan Nina Ramsby, saxofonisten Nils Berg och gränsöverskridare som Karl-Martin Almqvist, Magnus Lindgren och Amanda Sedgwick på väg in i en ny generation av jazz. Den växer fram i ett korsbefruktande samspel mellan etablerade och unga musiker och i en mix av experimentell och improviserad musik. Det är den musikaliska lidelsen, inspirationen och de internationella framgångar som ”All that Swedish Jazz” skildrar i nära reportage och med en unik samlings-cd. Boken presenterar 12 musiker. Mångsidigheten och tillväxten i den prisade svenska jazzmusiken är så stor att det räcker för en liknande bok varje år.

Barytonsaxofonisten Mats Gustafsson klassas av ansedda DownBeat som en av världens stora. Bild: Gunnar Holmberg/DigJazz

Nina Ramsby, sångerska och mångsidig instrumentalist, tillhör den nya generationen. Bild: Gunnar Holmberg/DigJazz

Bengt-Arne Wallins folkviseton blev en förebild för Esbjörn Svensson och Nils Landgren. Bild: Gunnar Holmberg/DigJazz

NILS LANDGREN

Jazzdoktorn som gör gott

rån minus nio grader och klar himmel till plus minus noll och gråruggigt regndis. Så är väderläget en lördagseftermiddag i början av februari över Stockholm. Vintern har varit bister och de vita skärgårdsbåtarna, som ankrat upp

i issörjan längs Nybroviken, har ställt in vissa turer på grund av isläget. I huset med adress Nybrokajen 11, i Kungliga Musikaliska Akademiens stora sal från 1878, där musikhistoria skrivits och där svenska internationella stjärnor som sopranen Birgit Nilsson, tenoren Jussi Björling och dirigenten Sixten Ehrling utbildats, pågår repetitioner. Det är mästarmöte. Två blåsare av världsklass i jazz och klassiskt, Nils Landgren och Christan Lindberg, ska för första gången ge en konsert tillsammans och framföra musik på temat över gränser med Stockholm Wind Orchestra. På programmet står Johan Sebastian Bachs konsert i D-moll, skriven för två stråkar och arrangerad för två tromboner. HÄR ÄR INTE JAZZMUSIKERN Nils Landgren riktigt på

Jazzhuvud med doktorshatt.

Bild: Roger Lundberg

sin mammas gata. Denne improvisationernas elegant och nyblivne hedersdoktorn i musik vid Karlstad universitet tvingas nu in i tonslingor från 1717 skrivna för en violinists energiska vänsterﬁngrar och kraftfullt armburna stråke. Nu ska det notbundna solistpartiets sextondelar

Nils Landgren möter Christian Lindberg, två av världens mest framstående trombonister, i duell på Nybrokajens anrika scen i Stockholm. En utmaning som möter publikens jubel på unik urpremiär. Bild: Roger Lundberg

”En jazzlåt förfogar jag över.

Men här bestämmer Bach hur det ska låta.” 11

NILS LANDGREN

ut via trombonens munstycke vilket inte ger mycket tid för andhämtning. – Det är svårt, tåget går när orkestern drar i gång! Det gäller att hänga med. Det kräver i sin tur övning och att jag gräver fram kunskaperna jag har med mig från skoltiden. Trots att jag spelat jazz i hela mitt liv är jag inte främmande för den klassiska musiken. Det var där jag började min karriär. Men klassiskt och improviserad jazz på trombon är två olika världar. En jazzlåt förfogar jag över. Vilket innebär att jag kan andas när jag vill och spela vilka toner jag vill när jag improviserar. Men här bestämmer Bach hur det ska låta. Det är en utmaning som ska antas trots att läpparna protesterar, vilket de gör eftersom vädret har slagit om. För att mjuka upp denna för en blåsare så viktiga kroppsdel utför kvällens solist läppgymnastik i repetitionens paus. Han gapar så mycket han kan och tänjer ut läpparna åt alla håll. Det ser ut som en gäspning, men så slår gapet igen och läpparna får frusta i ett långt andetag. Upprepade gånger.

ningen för den perfekta tekniken, skulle bli alldeles för dyrt. – Däremot har jag tagit ett tandavtryck om jag skulle tvingas byta ut några av tänderna. Alla muskler i mun och runt tänder är ju helt anpassade till mitt spel och ändras något kan det få stora konsekvenser. Ingen bland kvällens 650 åhörare vet något om läppbekymren. De hör bara att trombonisten Landgren spelar violinstämman i Bachs D-mollkonsert utan problem. Det är vackert. Han briljerar även i stycket Konzert für zwei Posaunen, som uruppförs vid denna konsert, och som komponerats av Fredrik Högberg för de två svenska trombonisterna. Här tillåts Nils Landgren och Christian Lindberg blomma ut i ett humoristiskt musicerande som mera liknar ett cirkusnummer än konsertstycke. Publiken jublar, så också den svenska kulturministern, som särskilt bjudits in för att bevittna denna premiär, och sitter en aning i skymundan eftersom alla platser i den anrika konsertlokalen varit utsålda sedan länge.

SÅ ÄR DET. NÄR VÄDRET SLÅR OM vill Nils Landgrens

läppar inte vibrera som de ska och nyss var det vinter, lagom till konsertdagen blev det tö. Otur, men vädret råder ingen över, and the show must go on. I värsta fall får han ha en isblåsa till hands. Det har hänt under intensiva turnéer med egna bandet Funk Unit att han tvingats svalka av läpparna med en påse isbitar mellan varje låt – vilket snarast kryddat den explosiva föreställningen eftersom han till publikens uppenbara förtjusning tycks spela så till sitt yttersta att läpparna nästan börjar brinna. Ett knep så gott som något. Att ställa in konserter är omöjligt. Det har inträffat en enda gång under hela karriären, vilket var för 25 år sedan då över 40 graders feber tvingade trombonisten kvar i sängen. Det vill alltså till att kroppen håller. Att försäkra den och alla muskler i ansiktet, vitala för anblåsningen mot trombonens munstycke och förutsätt-

VEM SOM ÄR SKICKLIGAST AV de två i detta mästar-

möte går inte att fastställa. Dråpligt nog började de båda i varandras genrer men bytte inriktning. Efter uruppförandet är kompositören Fredrik Högberg nöjd: – Dessa blåsare är ett bevis för att en känsla för musik och hårt arbete ger bra resultat och framgång. En stor kärlek till instrumentet måste utgöra grunden, förstås. Det är i varje fall något som man som lyssnare tror. Men ... – Nej, säger Christian Lindberg, som vid sidan av sin solistkarriär i symfoniorkestrar världen över, även är dirigent för blåsarsymfonikerna, jag älskar inte trombonen. Det bara råkade bli den här plåtbiten! Han säger det med ett skratt, menar kanske att det inte är just i valet av instrument som förutsättningarna för den musikaliska excellensen ligger.

”Efter en enda ton så

var jag fast. Allting stämde och det kändes som om jag direkt förstod dess innersta väsen. ”

HUR DET BLEV TROMBON just för Nils Landgrens del

går en historia i den landgrenska familjen i mellansvenska Degerfors, där denne världsmusiker har sina rötter. Yngst av tre bröder började han, liksom sina äldre syskon, som trumslagare i Degerfors musikkår, där pappan, trumpetaren Karl-Erik, förde taktpinnen. Men mamma Margareta tyckte att tre trumslagare inom hemmets fyra väggar var för många. – Jag och min äldre bror Håkan hade övat mellanmarscher på våra trummor i vårt pojkrum extra länge och det slutade med att granngårdens kvigor löpte amok. De ﬁck hämtas med traktor så långt som en mil bort. Mamma tyckte det räckte med oväsen. Hon talade sig i stället varm för trombonen som instrument, med öronvänligt ljud och som går att spela mycket vackert på. Härvid tog hon sin idol trombonisten Georg Vernon i Thore Ehrlings mycket populära radioorkester som exempel. Jack Teagarden var en annan trombonist hon gärna lyssnade till. SÅ EN DAG NÄR KARL-ERIK, mästersmed på Degerfors

Nils Landgren började sin musikerkarriär vid 6 års ålder som trumslagarpojke i Degerfors musikkår. Där var pappa Karl-Erik ledande trumpetare och dirigent. Bild: Privat

Lek med kastruller och grytlock tillsammans med första kärleken Britt-Inga. Redan i 4-årsåldern hade lille Nils upptäckt att grytlock även kan användas som cymbaler. Bild: Privat

järnverk som vardagsyrke och jazzmusiker som helgsysselsättning, tagit hem en trombon för lagning blev det kärlek vid första ögonkastet, enligt senare vittnesmål från yngste sonen: – Efter en enda ton så var jag fast. Allting stämde och det kändes som om jag direkt förstod instrumentets innersta väsen. Detta var i april 1969. Till höstterminen det året ﬁck Torbjörn Lundqvist, nyutexaminerad lärare på Karlskoga musikskola, en ny trombonelev. Efter två terminer tog den unge trombonisten ett första steg i sin karriär. Han vågade anmäla sig som solist när musikskolans nybildade storband Pearl Street Big Band skulle ha vårkonsert och behövde ha ett solo i Art Wiggins låt Potluck. Talang och mod till trots, det hade inte blivit några framgångar utan stora ansträngningar och uppoffringar.

NILS LANDGREN HÅRT ARBETE. Det skulle kunna stå i eldskrift över

musikern Nils Landgrens livsberättelse. På sin hemsida www.nilslandgren.com ﬁnns listan över turnéerna världen över men han hinner klämma in mycket mer i sin agenda. Han har kommit dit där han är med musikalisk begåvning och skicklighet, men framför allt genom ett strävsamt slit, om det så gällt att öva på trombonen eller skapa speltillfällen för sig själv och jazzkollegor. – Så är det! säger Margareta Landgren. Nils har alltid varit arbetsam och energisk. Det ligger nog i släkten. Ska man klara sin försörjning och komma någonstans måste man arbeta. Karl-Erik Landgren kan intyga att de framsteg sonen gjort inte kommer av sig själva: – Det kan jag säga som yrkeskollega. Det jag sett och hört av Nisse när han kommer till oss på besök, är att han tar fram sin trombon det första han gör på morgonen och övar. Ett oavbrutet övande måste till. Dessutom krävs arbetsvilja, envishet och en förmåga att prata för sig. Plus en insikt att konstnärskap också har en kommersiell sida. MED DESSA PERSONLIGA EGENSKAPER har Nils Land-

Nils Landgren får idéer medan han jobbar. Det leder ofta till mer arbete. Ett års resedagbok omfattar 250 olika inslag. Bild: Ullabritt Jonsson

Nils Landgrens alla engagemang Mellan 2008–2010 är han artistisk chef för jazzfestivalen i Berlin. Han är också konstnärlig rådgivare för Nordtyska radions storband och konstnärlig ledare för Bohuslän Big Band i Västsverige. Han har sin egen Funk Unit, han konserterar tillsammans med gitarristen Johan Norberg i duon Chapter Two och när pianisten Joe Sample i Crusaders kallar hinner han med det också. Han har dessutom startat ett nätverk för sex av Europas toppstorband, allt i avsikt att

gren blivit jazzvärldens egen spindoctor, med förmåga att ta folk, som kan få saker att hända och som gärna pushar fram yngre svenska musikbegåvningar för en internatio-

skapa speltillfällen för europeiska jazzmusiker. Till det kommer solistframträdanden, studioinspelningar, engagemang som producent på tyska skivbolaget ACT Music, gästspel på jazzfestivaler runt om i världen och pedagogiskt arbete som professor i jazztrombon vid Musikhögskolan i Hamburg. Plus workshops för unga trombonelever varhelst han beﬁnner sig på jordklotet, i Karlskoga kulturskola, ett township i Kapstaden eller i en favela i São Paolo, Brasilien. Eller i Shanghai där musikkonservatoriet har utnämnt Nils Landgren till gästprofessor på livstid.

En musikers roll är inte bara att spela och förmedla känslor till en annan. Den har också en affärsaspekt som Nils Landgren försöker tillgodose. Här en stilstudie från Montreux Jazz Festival 1999. Bild: Marianne Hamann-Weiss

NILS LANDGREN

På turné med The Crusaders och Funk Unit. Från vänster: Jörg Thinelt, Sebastian Studnitsky, Nick Sample, Forrest Robinson, Magnum Coltrane Price, Ray Parker jr, Wilton Felder, Joe Sample, Nils Landgren, Adam Kårsnäs och Magnus Lindgren. Bild: Magnum Coltrane Price

Europas främsta kvinnliga jazzmusiker på scenen under St Ingbert jazzfestival med Nils Landgren. Från vänster: Nils Landgren, Karin Hammar, trombon, Hildegunn Öiseth, trumpet, ﬂügelhorn och bockhorn, Nicole Haenntgen, alt och sopransax. Bild: Elﬁ Kleiß

Via saxofonisten Jonas Knutsson, vars första soloskiva gavs ut på ACT, hamnade Johan Norberg på samma skivbolag som gode vännen och sin sceniska parhäst Nisse. Bild: Tobias Fröberg/ACT

Nils Landgrens arbetsplats är inte bara scener världen över. Han tillbringar också mycket tid som producent i studion, här i Atlantis studio i Stockholm. Som den jazzens spindoctor han är har han lanserat många svenska musiker via det tyska skivbolaget ACT Records. Bild: Roger Lundberg Jazz under stjärnorna i Brantevik är en stor begivenhet på skånska Österlen. Arrangemanget drar ﬂera tusen åhörare under fyra sommarveckor. Konstnärlig ledare och dragplåster är skillingebon Nils Landgren, här tillsammans med hustrun Beatrice Järås. Bild: Bernt Åkesson

Till höger: Två som gillar varandra. Bild: Bernt Åkesson

NILS LANDGREN

Nils Landgren är en uppmuntrande lärare. Här gör han tummen upp för Torben Seniuks genomspelning av Clifford Browns La Rue. Bild: Ullabritt Jonsson

”Jag är diplomatiskt lagd och vill bygga broar. Jag är intresserad av musik men också av människor och de mekanismer som styr oss.”

Nils Landgren är professor vid Hochschule für Musik und Theater i Hamburg. Geoffroy Dabrock är en av tromboneleverna. Bild: Ullabritt Jonsson

nell publik. Det är så han gjort sig känd bland kollegor, inte bara som en bra trombonist men också som en person begåvad med social kompetens och ett rikt mått av kreativitet. Själv förklarar han sin framgång så här: – Jag är diplomatiskt lagd och vill bygga broar. Jag är intresserad av musik men också av människor och de mekanismer som styr oss. Dessutom är jag ganska idérik, får många förfrågningar och har svårt för att säga nej! Samtidigt har jag väldigt roligt och brinner för det jag gör. Det jag insett är att en musikers roll inte bara är att spela och förmedla känslor till någon annan. Den har också en affärsaspekt som jag försöker tillgodose. Musik ska inte enbart dokumenteras, det är när du har skivan i handen jobbet börjar. Jag vill att folk ska veta att den ﬁnns att köpa också.

DEN INSTÄLLNINGEN HAR VARIT OVANLIG i svensk

jazztradition. Att tjäna pengar på jazz, en konstform som mest varit beroende av frivilliga entusiaster på jazzklubbar runt om i Sverige, har varit svårt, och kanske inte heller jazzmusikerns främsta drivkraft – utan att få spela för en publik tillsammans med likasinnade. Nils Landgren har visat att det inte ligger någon motsättning i att ägna sig åt jazz och att vara kommersiell. Men det ovanliga med denne professionelle musiker är att han lika gärna stöttar och spelar med amatörer – helt gratis, om han tycker att det är behjärtansvärt och givande för sin egen del. Några timmars workshop med ungdomarna på Karlskoga kulturskola kan innebära en ljuslykta i ersättning och ett solistframträdande tillsammans med musikkåren i samma stad rendera en bukett tulpaner som gage. – Det är viktigt för unga med förebilder, så var det för mig och därför ställer jag upp nu i den mån jag kan. Dagen efter konserten på Nybrokajen 11 tar Nils Landgren ﬂyget via Düsseldorf till New York för ett möte med det legendariska skivbolaget Blue Notes ledning, Bruce Lundwall och Michael Cuscuna. Det är 70 år sedan berlinarna och bästa vännerna Alfred Lion och Francis Wolff, två jazzälskande immigranter i New York, startade det tongivande skivbolaget. – Det vore väl på sin plats att ﬁra det med några konserter av Blue Note-artister i Jazzfest Berlin 2009, hade idésprutan från Degerfors föreslagit skivbolagsherrarna redan året innan. Det tyckte Lundwall och Cuscuna var en bra idé och insprängt mellan turnéer pågår nu det förberedelsearbetet för fullt med förfrågningar till bolagets stora artister om medverkan i festivalen. ATT BLI KONSTNÄRLIG CHEF för en av Europas mest namn-

kunniga jazzfestivaler var ett anbud omöjligt att tacka nej till. För Joachim Sartorius, chef för Berliner Festspiele som arrangerar jazzfesten tillsammans med bland andra tyska radiounionen, ARD, var valet av en person, som den tyska publiken sedan 15 år tagit till sitt hjärta, det bästa: – Nils Landgren är en av de mest kreativa och företag-

Siegfried Loch startade etiketten ACT Music 1992. Då visste han inte att världen väntade på europeisk funkjazz. Inte förrän Nils Landgren dök upp med sitt band Funk Unit på Jazz Baltica-festivalen 1994. ”Jag älskade bandet, gillade killen, en karismatisk man med mycket power som kunde fånga publiken”, säger Siegfried Loch som därefter gav ut Funk Units första skiva 1994, Live in Stockholm. Bild ovan till vänster: Ullabritt Jonsson Bild ovan till höger och nedan: Magnum Coltrane Price

Nils Landgren och Johan Norberg har en gemensam bakgrund som jazzmusiker och känner varandra sedan 1980. 1987 bildade de duon ”Chapter Two” som gett över 250 konserter genom åren. Numera blir det färre framträdanden per år, som den här i Göteborgs konserthus våren 2009 och som följs upp av en konsert i Tyskland och en svensk turné under hösten. Chapter Two har gett ut två album, 1989 och 1994. Bild: Lisbeth Axelsson

Rätt man på rätt plats: Nils Landgren, konstnärlig ledare för Jazzfesten i Berlin 2008–2010. Bild: Ullabritt Jonsson

NILS LANDGREN

samma musikerna som ﬁnns på den internationella musikscenen. Men inte bara det. Han är en människa som blickar över en bred horisont och har därtill ett konstnärligt huvud med en genuin känsla för det som jazzen är i dag. För Nils Landgren själv, vars tyska äventyr tog sin början 1994, då han med sin Funk Unit slog igenom på Jazz Baltica-festivalen i Salzau och inledde samarbetet med skivbolaget ACT Music, var det ett hedersuppdrag att ordna det artistiska i Berlinfestivalen, som nu har 45 år på nacken. Det innebar samtidigt ett tillfälle att dra nytta av tidigare erfarenheter. – Jag gjorde jazzfesten i Berlin redan 2001 och kände att det kunde vara stimulerande och roligt att göra ﬂer än en festival, att få en kontinuitet.

Festivalen då var en prövosten som gav honom vita hår över en natt på grund av att tiden var knapp och att han samtidigt som han planerade festivalen oavbrutet var ute på turné. Dessutom tillkom en bruten näsa när han skulle hjälpa en överförfriskad festivaldeltagare ut från en av jazzklubbarna, något han skrattar åt när han i en av de femtio intervjuerna för tyska medier inför 2008 års festival berättar om beslutet att trots det tacka ja. NILS LANDGREN KAN I DAG GLÄDJA SIG åt att 2008

års upplaga blev en succé både publikmässigt och ekonomiskt. Den stora konserthallen i den tyska huvudstaden, Berliner Festspiele med sidoscener och jazzklubbarna

Richard Galliano gästade med sin kvartett jazzfesten i Berlin 2008 liksom pianisten Bobo Stensons med trio och den uppmärksammade frijazzgruppen Trombone Tribe med trombonisten Roswell Rudd, som tillägnade staden Berlin och nyutnämnde sergaren i USA-valet Barack Obama sin konsert. Jazzfestens egen Obama, Nils Landgren, inviterades att spela med gruppen i avslutningsnumret. Basisten Henry Grimes spelade för dagen med Obama-pin liksom tubaspelaren Bob Stewart. Jazzfesten ﬁck bra recensioner för sin mix av olika artister, svenska Lina Nyberg var en av dem. I foajén till Berliner Festspiele, Beatrice Landgren Järås, Nils Landgren och Ihno von Hasselt, produktionschef på Jazzfest Berlin. Bilder: Ullabritt Jonsson

Quasimodo och A-Trane drog fulla hus. Stämningen var under öppningsdagen extatisk, en betydande smittoeffekt hade det amerikanska valet när Barack Obama valts till president och entusiastiska musiker från amerikanska södern tog huvudscenen i besittning med jättelika runda Obama-pins på bröstet, som basisten i Band Trombone Tribe, Henry Grimes. Nils Landgren lät sig inspireras av den amerikanska segeryran, förvandlade Obamas valspråk ”Yes we can!” till sitt som ny konstnärlig ledare för festivalen och lät projicera ”Jazz we can” på den stora scenens fondvägg, varpå konsertbesökarna och de stora tidningarna i Berlin döpte om honom till jazzfestens egen Obama eftersom han dessutom personligen handhälsade på så många be-

sökare han hann med i foajén till Berliner Festspiele. Publikens entusiasm innefattade även recensenterna som uppskattade färgpaletten av olika jazzartister och grupper, en blandning som avspeglade den nya konstnärlige ledarens uppfattning om vad jazz egentligen är, nämligen en musikform i ständig förändring: – Jazz står aldrig still, även om en del människor gärna skulle vilja ha det så. Jazz är för mig improviserad musik i ständig rörelse. DENNE JAZZENS EGEN SUPERFIXARE är även han i stän-

dig rörelse. Hans resedagbok från mars 2008 och ett år framåt innefattar 251 olika inslag, som alla innebär resor kors och tvärs över hela jorden.

NILS LANDGREN

Nils Landgren gästar den legendariska svenska manskören Orphei Drängar, OD, i Uppsala våren 2008. Här sjunger han Stings låt Fragile i specialskrivet arrangemang för kör och sång/trombonsolist. Bild: Roger Lundberg

– Att skapa musik, både mitt eget musikutövande men också att bygga nya scener, nya möjligheter för mig själv och andra, det är en drivkraft hos mig. Jag får nya idéer medan jag jobbar. Och då blir jag nyfiken, kan det finnas fler som skulle gilla att dessa idéer förverkligas? Som nu senast: hur många tyckte om Nils Landgrens förslag att skapa ett nätverk för europeiska storband med anställda musiker? Många, visar det sig. Från att på egen hand ha sparkat i gång det nya nätverket den 2 oktober 2008 kunde han öppna den andra sammankomsten för

EMC, European Music Conference, i norrländska Luleå ett halvår senare. Här deltog företrädare för sex storband, förutom de egna NDR och Bohus Big Band även UMO Big Band från Helsingfors, Danska radions storband, Norrbotten Big Band och holländska Metropole Orkest. Ett par band till är på gång. – En del idéer blir verklighet, andra inte. Jag tror på att det här samarbetet kan vara berikande för alla. Förutom att utnyttja varandras kontakter kan varje storband integrera övriga medlemmar i nätverket i sina konsertserier.

Till vänster: På den legendariska jazzklubben The Baked Potato i Los Angeles tillsammans med Joe Sample och The Crusaders i mitten av 1980-talet. Bild: Privat Till höger: Nils Landgren far med sin musik kors och tvärs över hela jorden, här ett besök i Bolivias huvudstad La Paz. Bild: Privat

Nils Landgren har lärt kineserna spela jazz i olika workshops sedan 1997. Här besöker han musikkonservatoriet i Shanghai 2003 där han nu utsetts till gästprofessor för sin kulturella gärning. Bild: Privat

På det viset utvidgas allas territorier. Spelmöjligheterna blir ﬂer, publiken större. Strävan är dessutom att bygga upp en gemensam europeisk sångbok som komplement till den amerikanska, en databas med den musik som genom åren skrivits för våra band. NU SKA EMC SÖKA PENGAR , 2,5 miljoner euro, ur EU:s

kulturprogram under fem år. Faller de pengarna ut blir storbandsnätverket ett av de största kulturprojekten i Europa. – Jag vill bidra till musikalisk mångfald. Det kommer

”De funkigaste trombonspelarna i världen”: Nils Landgren och Fred Wesley på jazzfestival i Paris 2001. Bild: Privat

”Jazz står aldrig still,

även om en del människor gärna skulle vilja ha det så. Jazz är för mig improviserad musik i ständig rörelse.” 25

NILS LANDGREN

EMC att göra. Dessutom vill jag arbeta emot den traditionen och kanske vanföreställningen att storbandsjazz spelas av äldre herrar i Glenn Millers fotspår. En annan tanke är att bryta gubbväldet och verka för ﬂer kvinnliga musiker i den manligt dominerade jazzmusiken. I den andan trummade Nils Landgren våren 2009 ihop ett band bestående av Europas mest framstående kvinnliga jazzmusiker till sydtyska St Ingbert Jazzfestival. Där spelade pianisten Anke Helfrich, trombonisten Karin Hammar, trumpetaren Hildegun Öiseth, saxofonisten Nicole Haenntgen, basisten Eva Kruse, gitarristen Sandra Hempel och trumslagaren Julie Saury. NÄR NILS LANDGREN SKA TESTA sina tankar och uppslag

Nybliven hedersdoktor vid Karlstad universitet tar emot publikens uppskattning. Bild: Roger Lundberg Bild nästa uppslag: För att dra många åhörare till en konsert krävs att artisten kan etablera en god publikkontakt. Det kan Nils Landgren, här tillsammans med NDR och saxofonisten Magnus Lindgren, på Skeppsholmens scen i Stockholm 2007. Den förmågan har han ärvt efter sin far Karl-Erik, framgångsrik kapellmästare i jazzgenren i Degerfors med omnejd. Bild: Roger Lundberg

är bollplanken i tillvaron ﬂera. Han bollar idéer med hustrun Beatrice Järås, skådespelare och dansare, Siegfried Loch, och medmusiker som vännen och basisten Magnum Coltrane Price och trumslagaren Wolfgang Haffner. Varifrån han får kraft och ork till det höga arbetstempot? – Det är musiken som ger energin och att jag har så roligt på jobbet! Plus förstås kickar från utsålda konserter och bra respons från publiken. Och recensenterna? Nej, han läser inte kritiken, särskilt inte den i hans tycke obefogat negativa. Han tar åt sig. – Det är mänskligt. Får man positiv respons blir man glad. Konstruktiv kritik är förstås bra men blir man orättvist kritiserad blir man ledsen. Som konstnär är jag ofta utlämnad till mig själv och därmed sårbar. För sina insatser för kulturKan det vara insikten om det- livet utnämndes Nils Landgren gästprofessor på livstid ta och till det hans omvittnat till vid Musikkonservatoriet i avspända stil med en förmåga Shanghai.

att ta fram det som är bra och att skapa god stämning omkring sig som gör honom omtyckt, särskilt bland yngre kollegor? Och som gör honom till en god pedagog? UNDER JAZZFEST BERLINS MEST HEKTISKA timmar

hinner han som professor vid Musikhögskolan i Hamburg med att undervisa tre trombonelever. – Fantastisch! Berömmer han studenten Geoffroy Dabrock efter en första genomspelning av läxan och så poängteras vikten av läppgymnastik och dagliga övningar. – Bara tungan gör vad den ska så kommer det att klinga perfekt! Även Torben Seniuk får sin dos av uppskattning. Efter att han har spelat igenom Clifford Browns La Rue utbrister Nils Landgren: – Kanon! Super! Och så kommer rådet att den unge trombonisten ska passa på luften: – Glöm dig inte! När det ﬂyter spelar du bättre än någon annan! Inför publik har du bara en chans, du måste alltid tänka på att du vet hur man gör när man spelar. Mentalt är det allt. Koncentrationen måste vara där, är du inte helt närvarande märks det. Efter andra försöket mer beröm: – Perfekt, nu var du helt närvarande! Ganz Klasse! Den unge Janning Trumann får rådet att fundera över sin egen stil. Han framför Peter de Rose’s The lamp is low: – Jag kan inte spela det här bättre än du, bara annorlunda. Det du måste är att göra det till ditt stycke! Denna uppmuntran lyfter eleven och ger honom självförtroende och lust att anstränga sig än mera. UTNÄMNINGEN TILL HEDERSDOKTOR vid Karlstad

universitet blir en stor överraskning och ett prestigefyllt bevis på uppskattning av en musikalisk och omfattande pedagogisk insats och den betydelse denna haft inom jazzens område. Det var på musikgymnasiet i Karlstad och dåvarande Musikhögskolan i Ingesund i Arvika, som nu tillhör Karlstad universitet, som han ﬁck sin musikutbildning:

”Jag blev professionell

musiker och är det fortfarande med en amatörs begeistring inför det underbara att få spela musik. Att få denna ärofulla utmärkelse gör mig mycket stolt!” – Tack vare dessa läroanstalter och dess lärarstab blev det som jag önskade: Jag blev professionell musiker och är det fortfarande med en amatörs begeistring inför det underbara att få spela musik som jag älskar över allt annat. Att få denna ärofulla utmärkelse gör mig mycket stolt! Vid den högtidliga utdelningen i januari 2009 mottog han doktorstecknen, hatten, ringen och diplomet. Han uppmanades av utdelande Cristina Grenholm, professor vid den estetisk-filosofiska fakulteten, att, som det anstår en hedersdoktor, i sin gärning fortsätta att utforska det okända, utmana det etablerade och i sin musik uttrycka det som finns i orden och bortom. Detta utan att skriva böcker och långa avhandlingar. – Låt hatten, denna sinnebild för kunskap som inte låter sig stängas inne, bli symbolen för din strävan att värna om friheten bortom partituret! – Gå ut i världen och gör gott! Blev den avslutande uppmaningen till jazzdoktorn som därefter direkt bröt ut i James Brown-låten I feel good. Dagen därpå tog Nils Landgren tåget till Degerfors för att visa upp sin hatt för föräldrarna som nu stolt kunde konstatera att deras son spelat till sig den finaste och mest respektabla utmärkelsen i den akademiska världen.

Ögonblick av skapande musik med gruppen The Splendor. Platsen är jazzklubben Fasching i Stockholm 2009, 20 år efter Lisen Rylanders skakiga debut på Repslagaregatans fritidsgård i Masthugget i Göteborg. Bild: Roger Lundberg

”Jag har koll på läget.

I princip. Fullständigt grepp är aldrig bra att ha.” 30

LISEN RYLANDER LÖVE

Ljudens byggmästare

redagskväll på fritidsgården i Masthugget i Göteborg. Fyrans spårvagn susar förbi nere vid Göta älv på väg mot vändstationen Saltholmen ute vid Långedrag och havet. Vid kajen lastas jättefärjan Stena Danica för kvällsturen mot Fredrikshamn och i köken i de långa gråa bostadshusen, som ligger travade uppför branten mot Masthuggskyrkan, är kvällsmaten aväten. Nu slumrar de långa byggnaderna som sälar på en kobbe i middagsvila. Det är en speciell kväll för Lisen Rylander, 15 år. Aldrig förr har hon stått på en scen för att sjunga inför en publik. Aldrig förr har hon varit så nervös. Men nu ska det ske. Kan det jämställas med att hoppa bungyjump, det sena 80-talets vansinniga ﬂuga? Att bara slänga sig i en gummisnodd utför stupet och hoppas på det bästa?

Att som saxofonist bli jämförd med den levande legenden Wayne Shorter är hedrande och gör Lisen Rylander glad. ”Lite små likheter kanske det ﬁnns”, säger hon. Bild: Roger Lundberg

LISEN RYLANDER LÖVE

Folk strömmar till på gatan utanför, de släntrar in på gården, letar en plats att sitta på. Helst skulle hon vilja försvinna. DE COOLA KILLARNA ÄR HÄR , de som repar efter Lisens

band på onsdagskvällarna. De som alltid kommer innan tjejerna är klara, lyssnar, skrattar lite och förstör. Men också hjälper till ibland och uttrycker sin uppskattning och därför även i smyg betraktas med bävande beundran av Lisen och hennes kompisar i bandet Dilemma, Caroline Salzinger, trummor, Lotta Nord, bas, Helena Nygren, gitarr och Annika Törnquist, gitarr. Det är inte så att de slarvat med att öva. De är mycket målinriktade och hade blivit riktigt bra på sina instrument och på att spela tillsammans bara efter två terminer. ”Varför utsätter jag mig för det här?” frågade sig den unga ﬂickan när hon tvingades gå på toaletten återigen. Efter spelningen var besvikelsen stor. Lisen Rylander spelade synthesizer men hade också tagit på sig att sjunga eftersom ingen annan bandmedlem vågade det. Nu sjöng hon och blev missnöjd med sin insats. Rösten lydde inte, hon höll på att tappa andan. Det var nervositeten som spelade henne ett spratt. – Ja, men publiken satt ju kvar! sa den snälle fritidsledaren efter konserten. Som om det var någon tröst. En sak är säker: hade Lisen Rylander fortsatt att må så dåligt av att stå på scenen hade hon inte valt att bli musiker. Men hon vande sig efterhand. Hon upptäckte gradvis en förvandling hos sig själv när hon kom upp på scenen. En inre säkerhet växte fram som gjorde henne orädd, glad och avspänd inför publiken. PÅ JAZZKLUBBEN FASCHING i Stockholm en vårkväll 20

år senare har hon situationen under total kontroll. Med egna gruppen The Splendor presenterar hon en konsert med ny svensk jazz, en jazz som inte låter sig placeras i ett fack, som drivs av nyﬁkenhet och en kollektiv skaparglädje, som klubben skriver i sin presentation.

– Jag har koll på läget. I princip. Fullständigt grepp är aldrig bra att ha. Vi har en lista att gå efter men med fria partier i varje låt vet man aldrig hur det blir. Ovissheten, som också innebär möjligheter, är mycket av charmen även om det också kan vara obehagligt. Gruppen The Splendor har funnits i tre år. Den är Lisen Rylanders egen och skapad efter en het längtan att få saxofonen i fokus, hennes instrument sedan gymnasietiden. Kvartetten består av ett gäng unga musiker från Göteborg, med pianisten Fabian Kallerdahl, basisten Josef Kallerdahl och trumslagaren Lars Källfelt. – Vi har en bra kemi oss emellan, är nyﬁkna och öppna och har lätt för att ta vara på ögonblickets inspiration. Jag tror att vi kan utveckla vårt gemensamma skapande till något extra. DET FRIA IMPROVISERANDET med inslag av synt och oli-

ka elektroniska ljud och ljudförvrängningar blir så lyckat att gruppen, efter att ha gett ut skivan Sound of Splendor 2008 (Hoob Records), jämförs med fusionjazzens främsta, amerikanska Weather Report från 1970-talet, och Lisen Rylander dessutom med det stilbildande bandets saxofonist, Wayne Shorter, en musiker som gärna viker av på otrampade och frigörande musikaliska stigar. – Det känns hedrande! Wayne Shorter är en fantastisk musiker som jag lyssnat mycket på. Han är så fri i sitt musicerande och tänkande och det är något som jag också eftersträvar. För min egen del har jag inte relaterat The Splendors musik till Weather Report, men det var ju ett otroligt bra band. Lite kul är det att bli jämförd med dem även om vår musik ligger ganska långt ifrån den. Fast det är klart, några små likheter kanske det ﬁnns. Även vi söker ett sound, baserat på kollektiva improvisationer och vår strävan är densamma, att övervinna strukturella begränsningar. DEBUT-CD:N INNEBÄR ÄVEN att Lisen Rylander får ett

mycket hedrande pris 2008, Monica Zetterlund-stipendiet. I priskommitténs motivering jämförs hennes mu-

sikanteri med ett Beaujolais Nouveau-vin, ungt, fräscht och moget med auktoritet och följsamhet. – Det är alltid roligt att få stipendier man inte själv har sökt och det kändes stort att få Monica Z-stipendiet, väldigt ärofyllt. Hon hade en magisk röst, så äkta. Och en väldigt stark närvaro i allt hon gjorde. Lisen Rylander har alltid fascinerats av ljud som inte bara är av musikalisk karaktär. – Jag kan fastna för ett läte i en rulltrappa som det är något fel på eller för ljudet av när ett fall slår mot segelbåtens mast och kan experimentera med det, spela in det, förvrida det, mixa, lägga på andra läten. Tändkulemotor, som förr gav ﬁskebåtarna det karaktäristiska dunk-dunkdunk-lätet, har jag använt mig av i min musik, liksom olika glas- och metallbitar.

”Det kändes stort att få Monica Z-stipendiet, väldigt ärofyllt.”

Jazzkattens klös i kristall, formgiven av konstnären Halvard Börgesson Skeie, står på Lisen Rylanders piano och påminner om Sveriges Radios Jazzkatten-pris 2009. Bild: Roger Lundberg

Konsert vid utdelningen av Monica Zetterlund-stipendiet 2008. Lisen Rylander spelar till Svante Thuressons sång. Utdelningen ägde rum i Monica Zetterlunds park i Stockholm. Bild: Privat

Bilden på nästa uppslag: Masthuggskyrkan i Göteborg ligger högt och har så länge den funnits tjänat som ett landmärke på höjden vid Göteborgs hamninlopp. Från kyrkmuren är utsikten enastående ut mot havet och Göteborg som är och förblir Lisen Rylanders hemstad. Bild: Roger Lundberg

LISEN RYLANDER LÖVE

Klipp från tidningen Arbetet 1989.

Gruppen Dilemmas första promotionfoto, taget 1990. Från vänster Lisen Rylander, Annelie Gustafsson, Helena Nygren och Annika Törnquist. Bild: Henrik Rylander

VID KONSERTEN PÅ FASCHING inleder Lisen Rylander

TROTS DEN DARRIGA PREMIÄREN och höggradiga

med det spröda ljudet från kalimban, ett sydafrikanskt tumpiano, och hon ser fram emot när brodern Mikaels egenuppfunna och egenhändigt tillverkade stränginstrument som han bygger åt sin syster är klart att ta in på konsertturnéerna. I dag är improvisationen och egna kompositioner Lisen Rylanders musikaliska utgångspunkt. Tjejerna i Dilemma som debuterade på Repslagaregårdens fritids spelade mest covers, gärna den irländska gruppen U2, men också av svenska punkgrupper som Ebba Grön, Joakim Thåströms band från stockholmsförorten Rågsved. – Vi blandade allt, rock, pop, blues och lite jazz. Ganska snabbt gick vi över till eget material och skrev egna texter. Vi spelade tillsammans i sju år, det blev både en singel och en fullängds-cd, och vi utvecklades förstås under tiden.

nervositeten på Masthugget blev det genast full fart på spelningarna på fritidsgårdarna runt om i Göteborg. 20 framträdanden hade ﬂickorna i Dilemma bakom sig när de anmälde sig till rocktävlingen Rock-Knock 90, där startfältet i övrigt bestod av killar. Varken tjejerna eller de medtävlande trodde att Dilemma hade någon chans. Men gruppens framträdande slog knockout på juryn och förstaplatsen och 4 000 kronor var deras. – Ofattbart! kommenterade trummisen Annelie Gustafsson i en tidningsintervju efter ﬁnalen. – Nu kan vi komma någonvart, få till en bra demo, tillade sångerskan Lisen Rylander, och gitarristen Helena Nygren levererade gruppens samhällspolitiska ståndpunkt: – Vi har inga traditionella kärlekslåtar utan våra texter tar ställning för de olyckliga och svaga i samhället. Dilemmas framgång imponerade på Lisen Rylanders äldre

Spelning på Gerlesborgsskolan i Bohuslän. Bild: Göran Gustafsson

Henning Forsman tecknade musikernas porträtt som spelade på Café KoM i Linnéstaden i Göteborg.

Rikt medaljerad stoltserade C B Petterssons Orgel- & Pianofabriks AB i Herrljunga med denna afﬁsch vid Göteborgsutställningen 1915. Bild: Familjen Rylanders privata arkiv

Lisen Rylander testar gärna nya konstformer. Här en ﬂyer från den sceniska musikföreställningen Distortion i Göteborg 2001.

bröder, förebilder som under lillasysterns uppväxt spelade rock i olika konstellationer och som använde pannrummet i familjevillan i göteborgsförorten Askim som replokal. – Det har alltid varit musik i min familj, min mamma Margareta spelar piano och ﬁol och sjunger i kör, pappa Harald spelar orgel och min styvpappa Lars gitarr. Han har också en egen sånggrupp. FASCINATIONEN FÖR INSTRUMENT och ljudbygge verkar

även vara en nedärvd egenskap. Lisen Rylanders farfars far Carl Bernhard Pettersson, född 1869 i Skövdetrakten, växte upp till att bli en snickarintresserad ung man som satsade på orgelbyggeri. Han ﬂyttade till Herrljunga, gifte sig och drog igång tillverkning i liten skala i hemmet. Affärerna gick strålande och 1909 startade han C B Petterssons Orgel & Pianofabriks AB med 30 anställda. Inför Göteborgsutställningen 1915 lät han trycka upp en

Syskonjam med Henrik på theremin, Magnus på synth och Mikael på virveltrumma. Gästsolist: Lisen. Bild: Privat

imponerande afﬁsch över sin anläggning där han radade upp alla medaljer han fått för sin skicklighet. Två år senare blev orgelbyggeriet Kunglig hovleverantör. Orgelfabriken var en av många som växte upp i Sverige i början av 1900-talet, en hausse som avspeglade den tidens efterfrågan på tramporglar i skolor och kapell. Tiden går dock ifrån orglarna, fabriken slår så småningom igen och Lisen Rylander har inte plats för den pampiga grönmålade tramporgel som farfars far lämnat efter sig utan den hamnar på museum. I våra dagar säljs en sådan orgel på internet för 20 kronor. Lisen Rylanders fotointresserade pappa Harald Rylander har dock räddat dokumentation från familjens orgelbyggartid genom att sammanställa gamla bilder och ge ut en släktbok. Den pryder nu soffbordet i Lisen Rylanders ﬁna lilla bostadsrätt i centrala Göteborg och på pianot bredvid står en katt-tass i kristall, Sveriges

LISEN RYLANDER LÖVE

Radios Jazzkatten-pris 2009 för att hon ”placerat sig i den jazzmusikaliska hetluften” med gruppen The Splendor. – Att spela med Dilemma var egentligen det enda som intresserade mig under tonåren. Därför sökte jag musiklinjen vid Hvitfeldtska gymnasiet, en tvåårig utbildning med ett års påbyggnad. Jag prövade in på klassiskt piano och spelade ett Bela Bartok-stycke och ett av Johannes Brahms. Som andra instrument valde jag saxofon, eftersom jag blev inspirerad av en tjej som sökte samtidigt som jag och som spelade sax. Jag fick prova hennes och tyckte att det kändes bra. Spelningarna med Dilemma flöt på fint, Lisen Rylander spelade synt och sjöng i bandet på kvällarna, pluggade på dagarna och tog studentexamen 1993. Hon tänkte inte på att utbilda sig vidare. – Arbetet med bandet gav oerhört värdefulla erfarenheter, vi skrev mycket eget och var efterfrågade. Inte minst lärde jag mig boka jobb! Ändå hade jag inte en tanke på att försörja mig på detta, att ha musiken som yrke. MEN EN PLAN TOG FORM och Lisen Rylander anmälde

sig till en ettårig kurs i jazzimprovisation på Folkuniversitetet, en kurs som innebar ensemblespel med gästlärare. – Det var fantastiskt, mycket roligt och stimulerande. Här hörde jag musik som jag inte visste fanns. En längtan att spela med andra, inte bara de gamla kompisarna i Dilemma, växte sig allt starkare. – Vi var så tajta och det var nog mest jag som drev på och ville gå vidare utanför gruppen. Vi beslutade oss för att bryta upp bandet och det var faktiskt riktigt jobbigt, även om vi inte blev osams! Alla i improvisationsklassen på Folkuniversitetet sökte nu till musikutbildningar på folkhögskolorna i skånska Skurup och Svalöv. Det gjorde även Lisen Rylander, även om hon inte trodde att hon skulle komma in. Men det gjorde hon, hon antogs till båda skolorna och valde Skurups musikerutbildning med ensemblespel, musikteori och arrangering, gehörslära och huvudinstrumentet saxofon. – Jag insåg nu att saxen verkligen var mitt instrument.

Skolan var också en experimentverkstad där vi testade olika musiktrender och ägnade oss åt yviga improvisationer. Det var viktiga två år som ledde fram till en masterutbildning i improvisation vid Musikhögskolan i Göteborg. Där blev det ytterligare två år på skolbänken och Lisen Rylander var färdigutbildad 2000. IMPROVISATIONEN OCH DET experimentella uttrycket på

saxofon och i sång var nu hennes födkrok. Jazzen men även popen och elektronisk musik var hennes verksamhetsfält. – Jag arbetade en del med teatermusik, jag gillar att blanda konstformer. I göteborgsgruppen Transorganic Experience, en grupp bestående av två musiker, en dansare och en textförfattare, improviserade vi tillsammans, både sceniskt och musikaliskt. Här möter rörelse musik som i sin tur möter texten. Improvisationen ställs i kontrast till fastlagda ord, toner och steg. Avsikten med föreställningen var att roa folk till eftertanke: Hur ändrar ordet dansen? Dansen ordet? Hur rör sig musiken, tonerna till dansen? SOM MUSIKER ARBETADE HON ÄVEN med Kronobergs-

teatern i Växjö och Orionteatern i Stockholm. I tre år turnerade hon världen över med den svenska nycirkusgruppen Cirkus Cirkörs föreställning ”99 % unknown”, som handlar om kroppen, dna-celler, stamceller, endorﬁner och adrenalinrus. Lisen Rylander spelade saxofon, klarinett, skötte elektronik, sjöng och hade rollen som stämband. – Att arbeta med Cirkus Cirkör gav mig nya erfarenheter. Publikens intresse vid en cirkusföreställning är inte enbart riktad mot det musikaliska skeendet. Det var lite ovant att det kom en applåd mitt i en sångfras eller ett solo men samtidigt medverkade vi musiker till att det kunde hända saker från föreställning till föreställning. Det blev mer levande för publiken, en helhetsupplevelse och då har jag nått mitt musikaliska mål – att beröra människor.

”Jag kan

fastna för ett läte i en rulltrappa som det är något fel på eller för ljudet av när ett fall slår mot segelbåtens mast och kan experimentera med det.”

Skön sommarmorgon i båten 1977. Bild: Privat Båtar, segling och hav har varit en del av Lisen Rylanders liv sedan barndomen. Hacienda, en RJ 85:a från 1974, styr ut mot havet från hemmahamnen i Hovås, en mil söder om Göteborg. Seglet kan hissas för en skön skärgårdstur. Bild: Roger Lundberg

LISEN RYLANDER LÖVE

Det visuella var viktigt redan från början med Midaircondo. Gruppen samarbetar med kläddesigners och har alltid projektioner med i föreställningen. Här spelar Lisa Nordström och Lisen Rylander på Cirkus i Stockholm i januari 2009. Bild: Conny Fornbäck

Nästa musikaliska äventyr var samarbetet med Lisa Nordström och Malin Dahlström i elektronica-gruppen Midaircondo. Året var 2002. – Vi kände varandra sedan musikhögskolan, Lisa hade jag arbetat med tidigare i den sceniska musikföreställningen Distortion. Alla tre hade vi stickning som hobby och vi träffades regelbundet för att prata och sticka. Det var under en sådan stickningsjunta som vi upptäckte att vi närde samma önskan att experimentera med ljud och bredda det musikaliska området. Hur skulle det vara att blanda in elektronik i vårt musicerande?

”Vi hade inte alls pratat om vilken typ av musik vi skulle göra utan det blev det som blev. Det viktiga var improvisationen.”

DE BESTÄMDE SIG FÖR ATT lägga stickningarna åt sidan

och bildade en grupp där de fritt kunde experimentera med att blanda akustiska ljud med elektroniska. – Vi hade inte alls pratat om vilken typ av musik vi skulle göra utan det blev det som blev. Det viktiga var improvisationen. Vi var väldigt fascinerade av de ljud som uppstod när vi loopade eller la effekt på, och kunde sitta i flera timmar och spela. På det sättet jobbar vi mycket fortfarande när vi gör musik. Vi spelar i långa sjok och pratar efteråt om vad som var bra, vilka ljud som var snygga ihop, någon slinga som kom fram som man kanske kan jobba vidare på. Från början hade vi inte så mycket grejer, våra akustiska instrument förstås, saxofon, flöjt och röst, och någon loop-pedal och sampler. Sen växte det mer och mer och vi började ta med dator och fler effektpedaler. De utvidgade sitt spel med ovanliga instrument och abstrakta inspelade ljud och deras jamsessions utvecklades till strukturerade och sammanhängande improvisationer. – Alla var lika nya på tekniken men vi kunde ta det i den takt vi ville och behövde. Vi hade vår egen skola. Gruppen tog form och namnfrågan kom på tal. – Vad skulle vi heta? Ja, vi satt och spånade en kväll och kom fram till att vi ville ha ett namn som inte redan finns och samtidigt är öppet på så vis att man kan associera fritt kring betydelsen. Vi skapade en våning,

Lisen Rylander och Midaircondo på Rochester Jazz Festival i USA 2007. Bild: Jesper Löve

condo, eller plats mitt i luften, vårt eget ställe där vår musik uppstår. SNART STOD MIDAIRCONDO PÅ SCENEN och dess expe-

rimentella metoder blev basen i gruppens sound. Liveinslagen blev gruppens kännetecken, något som var ovanligt inom modern elektronisk musik. Svårigheten var att få ner de långa improvisationerna till ett skivformat. – Att spela i långa avsnitt fungerar ju live men man får tänka om lite när man ska få ner det på skiva. Då har vi försökt göra kortare partier och har haft mer låt-tänk.

LISEN RYLANDER LÖVE

”Hissmusiken var en rolig idé.

Jag ﬁck fundera en del på det. Jag tänkte mig våningsplanen som en oktav och utgick från det.”

Lisen Rylander fascineras av olika ljud och tar in elektroniken men också traditionella afrikanska instrument som kalimban eller som här en tibetan singing bowl. Bild: Roger Lundberg

En crackle-box ingår i Lisen Rylanders instrumentarsenal. Bild: Roger Lundberg

Lisen Rylander komponerar hissmusik för Sveriges kulturvecka i Berlin i sin studio i närheten av Masthuggstorget i Göteborg. Bild: Roger Lundberg

– I början var vi tvungna att lära oss hur de tekniska prylarna fungerade. På den första repetitionen tog det fem timmar att montera ihop alla elektroniska apparater! Gruppmedlemmarna fick snart flitig övning i detta, eftersom deras koncept snabbt fick fäste bland publik och konsertarrangörer. Att lyssna till Midaircondo blev inte

bara en häftig upplevelse musikaliskt utan även visuellt. – Det var viktigt för oss från början, att accentuera vårt framträdande med scenkläder, och även en video. Vi samarbetar fortfarande med kläddesigners och har alltid med projektioner på våra konserter. Sen är det förstås olika hur mycket det blir, det är inte varje gång vi har lösögonfran-

Karriärkliv

Lisen Rylander har numera koll på läget när hon står på en jazzscen. Hon är glad, orädd och avspänd. Här inför en konsert på jazzklubben Fasching i Stockholm. Bild: Roger Lundberg

1989: Dilemma släpper sin första singel ”Jakt på vackra män”. 1993: Dilemma släpper fullängdaren ”Dilemma”. 2001: Medverkade med sång och sax på Daniel Lemmas debutalbum ”Morning train” där låten ”If I used to love you” ingick. Den var också soundtrack till filmen Jalla! Jalla! och blev en stor hit. 2003: Turné och inspelning med Anders Jormin. 2004–2005: Medverkade i Cirkus Cirkörs föreställning 99% Unknown som turnerade världen över. 2005: Midaircondo släpper skivan ”Shopping for images”. Skivan fick väldigt fint mottagande både utomlands och i SveSound of Splendor Manirige och vann 2006 års fest-nominerades 2009 för Manifest-pris för bästa bästa jazzskiva. elektronika-skiva. 2006: Midaircondo är Veckans konsert i SVT. Många som vanligtvis inte lyssnar på den typen av musik fick då upp ögonen för gruppen. 2006: Mottar Svenska Midaircondo släpper sin Jazzakademiens stiandra cd hösten 2009. pendium. 2006–2007: Medverkade i nyoperan Uppvind som spelades på Atalante i Göteborg. 2007: Midaircondo gjorde musik och film till SVT:s programserie ”Slutet på historien”. 2008: Mottar Monica Zetterlunds stipendium. 2008: The Splendor släpper skivan ”Sound of Splendor” som 2009 blir Manifest-nominerad för bästa jazzskiva. 2009: Mottar Jazzkatten av Sveriges Radio. 2009: Midaircondo släpper skivan Curtain Call.

LISEN RYLANDER LÖVE

”När allt kommer

omkring är Sverige ganska litet. Har man gjort en jazzklubbsrunda i våra städer dröjer det ett tag innan man kan göra en ny.” sar! Det är mestadels Lisa som gör våra videoprojektioner. En person som fascinerades av Midaircondos framträdande var schweizaren Danilo Pellegrinelli som såg gruppen på en festival i bergslagsorten Norberg. Det visade sig att han var artistförmedlare och mejlade tjejerna och bad om att få ta hand om deras bokningar. Midaircondo turnerade nu i Norge, Italien, Frankrike, Spanien, Mexico, USA och Marocko. Debutskivan Shopping for Images, bestod av improvisationer i stunden, men även av några spår som var mer eller mindre komponerade. Cd:n, som släpps på etiketten Type Recordings 2005, annonserades som ”originell experimentell pop och lite mer”, ﬁck ﬁna recensioner både i Sverige och utomlands och mottog 2006 år Manifest-pris för bästa elektronikalbum. Därefter blev trion en duo. Sommaren 2009 arbetar Lisen Rylander och Lisa Nordström på en andra Midaircondoskiva, nu med inslag som är mer producerade, klippta och pålagda. LISEN RYLANDER BYGGER LJUDVÄRLDAR. Som sådan

”byggmästare” har hon många uppdrag, ibland i samarbete med Lisa Nordström, att komponera för ﬁlm, tv och till dansföreställningar. Hon har även gjort musik till klädesﬁrman Lindex höst- och vår-reklam, men då under namnet Aemono för att hålla isär de rent kommersiella jobben med de konstnärliga. 2007 och 2008 med-

verkade hon i operan Uppvind, av kompositören Niklas Rydén och bildkonstnären Jim Berggren, ett nytt koncept för musikdramatik och bildberättande som satts upp på Göteborgs samtidskonstscen Atalante. Andra uppdrag är kompositioner till olika evenemang, från en musikalisk inramning till invigningen av vattendammarna i parken Slottsskogen i Göteborg till 30 sekunders musik för saxofon och ﬂöjt att framföras av riktiga musiker som åker hiss upp och ner och spelar för medåkande. Musiken beställdes av det svenska utrikesdepartementet som anordnade ”Schweden für jeden”, en vecka med svensk kultur i Berlin inför Sveriges ordförandeskap i EU sommaren 2009. – Hissmusiken var en rolig idé. Jag ﬁck fundera en del på det. Den musik jag hört i hissar är inte så positiv för mig, mer ”smörig”, sövande, kanske ska det lugna folk som är rädda för att åka hiss? Då gjorde jag några korta skisser som kontrasterade mot det, tänkte mig våningsplanen som en oktav och utgick från det. LISEN RYLANDER TRIVS I SIN HEMSTAD och har gärna

Göteborg som sin bas för turnerande i Sverige och utomlands. – Här finns en ruffighet som jag gillar och en närhet till havet jag inte kan vara utan. Jag och min man Jesper Löve har skaffat en segelbåt och far ut med den i skärgården så ofta vi kan. Musikaliskt passar Göteborg Lisen Rylanders temperament och kynne bättre än huvudstaden Stockholm dit det annars ligger nära till hands att artister dras för att kunna cirkla i landets kulturella etablissemang, där det mesta trots allt händer. – Här är stämningen avspänd, här finns en öppenhet och inte så mycket avundsjuka. För när allt kommer omkring är Sverige ganska litet. Har man gjort en jazzklubbsrunda i våra städer dröjer det ett tag innan man kan göra en ny. Med Midaircondo har vi fått en internationell publik. Min ambition är att söka mig utomlands även med The Splendor.

Invigning av vattendammarna i Slottsskogen i Göteborg 2004. Regnbågsfolket kallades föreställningen efter en idé av Lisa Nordström och hennes syster Maria Nordström som gjorde kostymerna. Lisen Rylander komponerade musiken. Här spelar hon sopransax och Gustaf Karlöf dragspel. Bild: Harald Rylander Bilden på nästa uppslag: Lisen Rylanders grupp The Splendor, med Fabian Kallerdahl, piano, Josef Kallerdahl, bas och Lars Källfelt, trummor, gav ut debut-cd:n våren 2008. Den blev så väl mottagen att Lisen Rylander erhöll det prestigefyllda Monica Zetterlund-stipendiet samma år. Bild: Roger Lundberg

Musiken på cd-skivan

All that Swedish Jazz 1. Magnus Lindgren – Holyem Composer: Magnus Lindgren Musicians: Magnus Lindgren, tenor sax, flute, alto flute, bass flute, bass clarinet, Mattias Algotsson, piano, Fredrik Jonsson, bass, Jonas Holgersson, drums Publisher: Caprice Records 2003 Taken from the album: Magnus Lindgren Quartet, The Game 2. Andreas Öberg – Le Q Theme Composer and arr: Andreas Öberg Musicians: Andreas Öberg, gitarr, Marian Petrescu, piano, Jörgen Smeby, bass, Robert Ikiz, trummor Publisher: Hot Club Record Taken from the album: Young Jazz Guitarist 2005 3. Karin Hammar – Haunted Composer: Karin Hammar Musicians: Karin Hammar, trombone, Jonas Östholm, piano, Tony Overwater, double bass, Anders Kjellberg, drums (Karin Hammar / Skip Sounds) 6:20 p & c 2009 Skip Records LC 10482 / ISRC DE S29 09 00026 Taken from the album SKP 9091 ”Everyday Magic” 4. Magnum Coltrane Price – No More Words Composer: Magnus Lindgren Lyrics: Magnum Coltrane Price Musicians: Magnum Coltrane Price, vocals, Magnus Lindgren, sax, clarinets, flutes, elbass, Kiko Continentino, piano, Robert Ikiz, drums, Armando Marçal, percussion Special recording for All that Swedish Jazz, 2009

7. Nils Landgren/Funk Unit – Red Horn Composer: Landgren, Nils / Swedien, Bruce Lyrics: Shutrick, David Musicians: Nils Landgren, trombone, Magnum Coltrane Price, rap, vocals, Henrik Jansson, guitar, Jesper Mejlvang, keyboard, Lars Danielsson, fender bass, Per Lindvall, drums, Åke Sundqvist, drums, percussion Publisher: Edition ACT Publishing / Tromben Music 1995 Original catalogue Nr.: ACT 9223-2 Live In Stockholm ISRC: DE A89 95 00019 8. Rigmor Gustafsson – Medan du väntar Composer: Gustafsson, Rigmor Lyrics: Shutrick, David Musicians: Rigmor Gustafsson, vocals, Jonas Östholm, piano, Lars Danielsson, acoustic bass, Eric Harland, drums Publisher: Edition ACT Publishing Original catalogue Nr: ACT 9717-2 Alone With You ISRC: DE A89 0700298 9. Jon Fält/Lekverk – 21st Century Jump Composer: Adam Forkelid Musicians: Jon Fält, drums, Adam Forkelid, piano, Putte Frick-Meijer Johander, bass Publisher: Parallell 200 Taken from the album 21st Century Jump 2008 10. Peter Asplund /Jacob Karlzon Dialogue – Somehow life got in the way Composer: Peter Asplund Musicians: Peter Asplund, trumpet, Jacob Karlzon, piano Recorded at Nationalmuseum, Stockholm 24st of June 2009 Recording and mix: Göran Stegborn, SAMI

5. Jan Lundgren – Computer Liebe Composer: Hutter, Ralf / Schult, Emil / Bartos, Karl Musicians: Jan Lundgren, grand piano, fender rhodes, Mattias Svensson, bass, Zoltan Csörsz jr., drums and percussion Original catalogue Nr: ACT 9482-2 European Standards 2009 ISRC: DE A89 09 00020

11. Lisen Rylander Löve/The Splendor – Canary Islands Composer: Lisen Rylander Löve Musicians: Lisen Rylander Löve, saxophone, kalimba, live electronics, Fabian Kallerdahl, grand piano, Josef Kallerdahl, bass, Lars Källfelt, bass Publisher: HOOB Records 2008 Taken from the album: Sound of Splendor

6. Viktoria Tolstoy – Aftermath Composer: traditional, arr. by Jacob Karlzon Lyrics: Alerstedt, Anna Musicians: Victoria Tolstoy, vocals, Jacob Karlzon, piano, keyboards, Johan Granström, bass, fender bass, Rasmus Kihlberg, drums, percussion, Joakim Milder, tenor, soprano sax, Nils Landgren, trombone Publisher: Edition ACT Publishing Original catalogue Nr: ACT 9721-2 My Russian Soul 2008 ISRC: DE A89 08 00261

12. Tingvall Trio – Valsång Composer: Martin Tingvall Musicians: Martin Tingvall, piano, Omar Rodriguez Calvo, double bass, Jürgen Spiegel, drums (Martin Tingvall / Skip Sounds) 4:44 p & c 2009 Skip Records LC 10482 / ISRC DE S29 09 00046 Taken from the album SKP 8087 ”Vattensaga”

All that Swedish Jazz

Tack!

Tack till Folksam med vars hjälp vi har kunnat skildra den personliga drivkraften samt den musikaliska utbildning och regionala bredd som gjort Sverige till en av världens ledande musik- och jazznationer. Tack till IF Metalls Järnbruksklubb vid Degerfors Järnverk, som medverkat till att vi i denna bok kan ge ut en unik cd-skiva med de 12 artisternas musik. Tack till skogs- och papperskoncernen Holmen AB, som deltagit för att kunna visa på brukskulturens roll för svensk musikexport och till att ge utrymme för ett generöst bildreportage. Tack också till Lekebergs sparbank, Fjugesta, en lokalt ägd bank som uppmuntrar lokal tillväxt och kultur. Lisbeth Axelsson och Rolf Jansson

JazzenJazzen har flyttat har flyttat hemifrån. hemifrån. Från sitt Från hemland sitt hemland USA till USA Europa till Europa och Skandinavien. och Skandinavien. I dag är I dag det är dendet nordiska den nordiska jazzen jazzen som förtrollar. som förtrollar. Inte minst Inte den minst svenska. den svenska. Här finns Hären finns lokal endialekt lokal dialekt som bottnar som bottnar i svensk i svensk folkvisetradition folkvisetradition som vårdats som vårdats av musiker av musiker och artister och artister som Lasse som Gullin, Lasse Gullin, Alice Babs, Alice Babs, Bengt Bengt Hallberg Hallberg och Janoch Johansson. Jan Johansson. Detta musikaliska Detta musikaliska språk bärs språk bärs vidare vidare av yngre av generationer yngre generationer jazzmusiker jazzmusiker som nusom erövrar nu erövrar världen. världen. Tolv avTolv dessa av artister dessa artister får vi möta får viimöta journalisten i journalisten LisbethLisbeth Axelssons Axelssons personliga personliga reportage reportage i bokeni boken All that All Swedish that Swedish Jazz. Här Jazz.berättar Här berättar stjärnorna stjärnorna om de om magiska de magiska ögonblicken ögonblicken som jazzens som jazzens innersta innersta väsen väsen bjuder bjuder på ochpå hur och dehur tagitdesig tagit uppsig påupp de internationella på de internationella jazz- jazzscenerna. scenerna. Boken Boken är riktär illustrerad rikt illustrerad med nära medoch nära stämningsfulla och stämningsfulla bilder. bilder. I All that I All Swedish that Swedish Jazz bjuds Jazz läsaren bjuds läsaren också på också ett smakprov på ett smakprov ur ur varje artists varje artists produktion produktion i den samlings-cd i den samlings-cd som följer sommed följerboken. med boken. I ett urval I ettav urval stjärnorna av stjärnorna själva. själva.

ISBN 978-91-85815-26-5 ISBN 978-91-85815-26-5

9 789185 9 789185 815265 815265