Hedda i det blå-omslag.indd 1
Opal
Opal
i det blå
Hedda i det blå
ISBN: 978-91-7299-406-5
Ann-Christine Magnusson / Mimmi Tollerup
Hedda får ibland nog av allas tjat om att hon ska vara mindre slarvig, mindre flamsig, mindre hoppig. Mindre Hedda helt enkelt. Då plockar hon fram sina magiska såpbubblor som kan ta henne till Landet högt ovan molnen. Där är folk inte kloka, men väldigt roliga. Och ingen tjatar på henne att hon ska vara någon annan än den hon är. Skönt!
Ann-Christine Magnusson
Mimmi Tollerup
2010-07-15 16.02
Ann-Christine Magnusson Mimmi Tollerup
Hedda i det bl책
Opal
Hedda i det bl책-inlaga.indd 5
2010-07-15 16.06
Det finns två andra böcker om Hedda: Hedda hela dan Hedda på grönbete
www.opal.se © Text: Ann-Christine Magnusson, 2010 © Illustrationer: Mimmi Tollerup, 2010 Bokförlaget Opal AB Printed in Estonia, 2010 ISBN: 978-91-7299-406-5
Hedda i det blå-inlaga.indd 6
2010-07-15 16.06
LÖRDAG Fyller år och fyllera! En barnslig grej blev ändå bra!
Idag fyller Hedda år. Hon har själv gjort tårtan. Pappa hjälpte till
lite grann, men det var absolut Hedda som gjorde mest. Framförallt gjorde hon det viktigaste, dekorerade tårtan. Hon har lagt på ett tjockt lager nonstop i alla möjliga färger. Mitt i tårtan har hon stoppat ner åtta små tårtraketer. Pappa tyckte det räckte med två raketer. Men Hedda tog hela sin månadspeng och köpte fyra paket, två raketer i varje. Det är klart det ska vara åtta raketer om man fyller åtta år! Pappa häller upp mer saft medan Hedda ivrigt öppnar en present från Ali. – Tack Ali! Precis en sån som jag önskade mej. En jojo som lyser i mörkret! – Jag köpte en till mig själv också, säger Ali. Var är din mamma? – Hon är utomlands. Hon fick nått viktigt att göra med jobbet, förklarar Hedda. – Va taskigt! säger Ali med munnen full av kakor. Hedda tycker det är onödigt att börja prata om hennes mamma nu. Mitt i presentöppningen. – Vadå, hon kommer ju hem nästa vecka, eller hur pappa? Det är ju långt att åka fram och tillbaka till England, bara för att vara med på min födelsedag. 7
Hedda i det blå-inlaga.indd 7
2010-07-15 16.06
– Ja, nästa vecka kommer hon, säger pappa och går ut i hallen. Han kommer tillbaka med ett litet paket i handen. Fullt med frimärken. – Här Hedda, mamma har skickat ett paket till dej. – Tack! Ha, där fick han, tänker Hedda. Ali trodde säkert inte att mamma skulle ha fixat med paket. Men det är klart att hon har! Hon river av pappret. – Såpbubblor, mumlar Hedda. – Tror hon att du fyller fem? säger Ali. Ali skrattar. – Nu tänder vi raketerna, säger Hedda. Det sprakar och gnistrar fantastiskt! Det där var värt hela månadspengen, tänker Hedda. Senare på kvällen, när kalaset är slut, sitter Hedda på sitt rum med såpbubbleburken i handen. Hon läser på den vita etiketten; ”Varning: rekommenderas ej för barn under tre år.” Hedda suckar och skruvar av locket. Hon blåser några bubblor som spricker med ett plopp. Hon tar ett nytt andetag och blåser, plopp, plopp. En av bubblorna singlar runt längre än de andra bubblorna. Hon ställer ifrån sig burken på skrivbordet och plockar fram sin pyjamas under kudden. Bubblan är fortfarande hel och far runt i rummet. Den ser nästan overklig ut när den studsar emot hennes saker, utan att gå sönder. – Hedda, varför står du här och ser så himla trumpen ut? Vem var det? Hon vänder sej om men det är ingen där. Hon måste ha hört fel. Eller så var det tv:n. Ja, det är klart att det var från tv:n. Pappa tittar alltid på tv på kvällarna. Det tycker Hedda 8 Hedda i det blå-inlaga.indd 8
2010-07-15 16.06
är tråkigt. Det är mycket roligare när pappa läser godnattsagor för henne. – Hallå! Jag undrade varför du ser så himla trumpen ut. Det är ju din födelsedag idag, Hedda! Det där var inte tv:n, det är hon säker på. Men vem var det då? Hon kikar ut i hallen men där är det tomt. – Här är jag! Du blåste just fram mej! säger en röst någonstans ifrån. Hedda tänker att hon kanske sover. Att hon drömmer det här. – Hörru, säger rösten igen, är du trög? – Va? – Här! Det var ju du som blåste fram mej. Hedda tittar på bubblan som fortfarande inte spruckit. Är det den som pratar? Hon tittar på bubblan igen och mumlar knappt hörbart, för det känns konstigt att prata med en såpbubbla. – Vem är du? viskar Hedda. – Jag är lite jag och lite du. Och så vatten och såpa. Kom! – Va? – Kom, säger bubblan igen. Jag ska visa dej ”Landet högt ovan molnen”. – Va? – Det var ditt tredje va på några sekunder! Försöker du slå nått slags va-rekord? – Va? – Stäng munnen, säger bubblan. Kom nu, vi är snart tillbaka. Hedda står som förstenad. Hon rör sig inte ur fläcken. Pyjamasen har hon tappat på golvet. Framför hennes ansikte virvlar bubblan envist omkring. – Lägg mej i dina händer. Du måste vara försiktig för jag kan spricka, blunda sedan och blås varm luft på mej. 9 Hedda i det blå-inlaga.indd 9
2010-07-15 16.06
Hedda nickar och gör precis så som bubblan säger. Utan att Hedda förstår hur det går till ligger hon på en kulle. Solen sticker lite i ögonen och det luktar gräs. Hedda vågar inte resa sej men vänder sakta på huvudet. Allt hon ser är fler kullar. På en av kullarna, långt bort, ser hon ett litet slott. Hedda rycker till. Precis intill henne ligger en annan flicka. – Oj, blev du rädd? – Nej, säger Hedda. Fast det är klart hon blev rädd. Jätterädd. Vem skulle inte bli det? Att plötsligt dimpa ner på en främmande plats, som ser ut som Teletubbiesland, skulle väl skrämma vem som helst? Den magiska bubblan syns inte till någonstans. – Letar du efter något? undrar flickan. – Ja, jag letar efter en såpbubbla, säger Hedda. Alltså ingen vanlig såpbubbla, utan en magisk bubbla. – Om du inte har någonting emot det, tänker jag visa dig runt här uppe, säger flickan. Och då är jag mycket hellre en tjej som du. Bubblor spricker så lätt. Du kan kalla mej Nova. Hedda är inte riktigt säker på vad flickan pratar om. Menar hon, att det var hon som var såpbubblan i hennes rum? Det kan väl inte vara möjligt? – Tycker du om kaniner, frågar Nova. – Jag älskar kaniner, säger Hedda, men pappa tycker inte vi kan ha kaniner för att vi bor i lägenhet. Hedda tror inte sina ögon. Två kaniner, stora som kängurus, kommer hoppande emot dom.Båda är klädda i kostymer, en rödrandig och en grönrandig. Nova säger att det är Janne och Loffe. Janne och Loffe hoppar fram till Hedda och pratar i munnen på varandra. 10 Hedda i det blå-inlaga.indd 10
2010-07-15 16.06
– Hej Hedda Gädda, nu så ska du få höra. – Ja, nu ska du få höra! – Det var två lusiga hundar som hette Dum och Inga. – Ja, och en dag trillade Inga ut genom fönstret. – Så Dum ringde polisen: Hjälp! Inga har trillat ut genom fönstret. – Då sa polisen; Det var väl tur det. – Men Inga har ju trillat ut genom fönstret! – Ja, jag hörde det. Vad bra.
11 Hedda i det blå-inlaga.indd 11
2010-07-15 16.06
– Men konstapeln. INGA HAR TRILLAT UT GENOM FÖNSTRET! – Är du dum? – Ja! sa Dum. Janne och Loffe skrattar så galet mycket att Hedda inte heller kan hålla sig för skratt, fast hon har hört den där historien säkert 1000 gånger förut. Ett ögonblick senare är de borta. – Min mamma heter också Inga, säger Hedda. – Jag vet, säger Nova. Hon sitter just nu och ringer hem till dig. Och din pappa letar efter en bok som han ska läsa för dej. – Näe, pappa läser nästan aldrig för mig nu för tiden. Han är för trött och tycker att jag kan läsa själv. – Vuxna är trötta, säger Nova. Hedda gillar den här tjejen. Det känns som om de känt varandra länge. – Jag är för pigg, säger Hedda. Jag kan nästan aldrig sitta still. – Jag vet, säger Nova. Du kan fara runt som ett helt fyrverkeri på dan och ändå ha kvar så mycket spring i benen på kvällen att du inte kan ligga still i sängen. Och då är du tvungen att hoppa som en loppa i sängen. Eller hur? – Ja, erkänner Hedda. – Ända tills din pappa blir tokig, och säger att sängen kan gå sönder. Hedda undrar tyst för sig själv hur Nova kan veta allt det där. – Bubblor vet en del, säger Nova som om hon kunde läsa Heddas tankar. De sitter tysta ett tag och tittar på varandra. Det sprakar till och ett stort glittrande fyrverkeri lyser upp himlen. Det dånar och blixtrar i all världens färger.
12 Hedda i det blå-inlaga.indd 12
2010-07-15 16.06
– Oj, nu måste du skynda dej, säger Nova. Din pappa är på väg till ditt rum nu. – Hur kommer jag hem? – Att komma hem är enklare än att resa bort. Blunda och sug in så mycket luft att du nästan storknar. Men lova att komma tillbaka. Jag har ju knappt hunnit visa dej någonting här. – Jag lovar! Hedda blundar och suger in så mycket luft att hon nästan storknar. – Jag stannar här, säger Nova, men vi ses snart igen! Pyjamasen ligger kvar mitt på golvet, där Hedda stod innan hon försvann. Pappa öppnar sakta dörren och tittar in i Heddas rum. – Är du vaken? undrar pappa. Mamma ringde men du svarade inte när jag ropade så jag trodde att du hade somnat. Jag skulle hälsa så mycket och ge dig den här bamsekramen. Pappa luktar gott. Och kramas hårt. Men inte lika hårt som Hedda för hon kramas hårdast i hela familjen. – Jag tänkte läsa en saga för dej, innan du somnar. Men sätt på dig pyjamasen först. Hedda sätter på sig pyjamasen i ett nafs och kryper ner i sängen. Pappa skruvar på locket på såpbubblorna och sätter sig på sängkanten. – Du får lova att du bara blåser med dom här bubblorna utomhus. Det blir så kladdigt på golvet annars. Hedda svarar inte. För hon sover redan. 13 Hedda i det blå-inlaga.indd 13
2010-07-15 16.06
Hedda i det blå-omslag.indd 1
Opal
Opal
i det blå
Hedda i det blå
ISBN: 978-91-7299-406-5
Ann-Christine Magnusson / Mimmi Tollerup
Hedda får ibland nog av allas tjat om att hon ska vara mindre slarvig, mindre flamsig, mindre hoppig. Mindre Hedda helt enkelt. Då plockar hon fram sina magiska såpbubblor som kan ta henne till Landet högt ovan molnen. Där är folk inte kloka, men väldigt roliga. Och ingen tjatar på henne att hon ska vara någon annan än den hon är. Skönt!
Ann-Christine Magnusson
Mimmi Tollerup
2010-07-15 16.02