9789147089451 by Smakprov Media AB

Stefan Melin

Marknadsrätt Marknadsföring och konkurrens är två huvudområden inom marknadsrätten. De centrala lagarna är marknadsföringslagen och konkurrenslagen, vilka båda kom ut i nya, reviderade versioner 2008. Den här boken ger en lättillgänglig översikt av marknadsrätten. Den riktar sig i första hand till

Marknadsrätt

jurist-, ekonomi- och handelsrättsstuderande, men även till studerande inom särskilda utbildningar inom marknadsområdet och alla som i sitt arbete behöver ha aktuella kunskaper om marknadsrättsliga regler. En väl fungerande marknad, där konkurrensen mellan företagen bedrivs på ett sunt sätt och ett högt konsumentskydd ger den enskilde trygghet, är en viktig grund för samhällsekonomin. Marknadsrättens betydelse har blivit tydligare genom Sveriges medlemskap i EU och gemen-

Marknads rätt Stefan Melin

skapsrättens roll i den inhemska rätten. Regelaktiviteten är stor och den påverkar kontinuerligt vår lagstiftning – både marknadsföringslagen och konkurrenslagen är resultatet av EG-direktiv. I boken görs därför kopplingar till EG-rätten. Boken tar även upp andra lagar, bl.a. om produktsäkerhet och avtalsvillkor, liksom marknadens egen normbildning på marknadsföringsområdet. Stefan Melin, jur.kand, har skrivit en rad juridiska böcker, bl.a. Juridikens begrepp och Juridiska begrepp för ekonomer.

in nuce är Libers serie för juridisk översiktslitteratur

Best.nr 47-08945-1

Tryck.nr 47-08945-1-00

Marknadsra tt - omslag.indd 1

09-03-10 08.00.26

Marknadsrätt ISBN 978-91-47-08945-1 © 2009 Stefan Melin och Liber AB Redaktör: Anders Abrahamsson Omslag och grafisk formgivning: Fredrik Elvander Sättning: Catharina Grahn/ProduGrafia Upplaga 1:1 Tryck: Sahara Printing, Egypten 2009

KOPIERINGSFÖRBUD Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares rätt att kopiera för undervisningsbruk enligt BONUS-avtal, är förbjuden. BONUS-avtal tecknas mellan upphovsrättsorganisationer och huvudman för utbildningsanordnare, t.ex. kommuner/universitet. Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig erlägga ersättning till upphovsman/rättsinnehavare.

Liber AB, 205 10 Malmö tfn 040-25 86 00, fax 040-97 05 50 www.liber.se Kundservice tfn 08-690 93 30, fax 08-690 93 01

Marknadsra tt.indd 2

09-03-10 08.44.27

Förord

Marknadsföring och konkurrens är två huvudområden inom marknadsrätten. De centrala lagarna är marknadsföringslagen och konkurrenslagen. Båda kom ut i nya, reviderade versioner 2008. Viktigt för näringsidkare (företag) och konsumenter är bl.a. utvidgningen av begreppet marknadsföring. En väl fungerande marknad, där konkurrensen mellan företagen bedrivs på ett sunt sätt och ett högt konsumentskydd ger den enskilde trygghet, är en viktig grund för samhällsekonomin. Marknadsrättens betydelse har blivit tydligare genom medlemskapet i EU och gemenskapsrättens (EG-rättens) roll i den inhemska rätten. Regelaktiviteten är stor och den påverkar kontinuerligt vår lagstiftning. Båda de nämnda lagarna är resultatet av EG-direktiv. Genom ändringarna har marknadsrätten fått en delvis ny profil. EU:s stora inflytande på nationell marknadsrätt innebär att kännedom om svensk rätts förhållande till gemenskapsrätten är av värde för fler än jurister och ekonomer. Kunskap om EU:s institutioner, rättsakterna, viss grundläggande terminologi m.m. behövs för att många texter och sammanhang ska bli begripliga. Det är exempelvis viktigt på flera sätt att veta vad det betyder att direktivet om otillbörliga affärsmetoder är ett fullharmoniseringsdirektiv. Ett relativt fylligt avsnitt i boken innehåller därför gemenskapsrättsliga basfakta i urval. Många begrepp i boken förklaras dessutom i direkt anslutning till ett sammanhang. Även om EU är en stark aktör i världshandeln kan det bli påfrestningar både för unionen och de enskilda medlemsländerna framöver.

Marknadsra tt.indd 3

09-03-10 08.44.27

Förord

Marknadsrätten får då sannolikt ökad betydelse. Ett avsnitt i boken tar översiktligt upp internationella handelsavtal och organisationer. Från den inhemska rättsordningen behandlas inte bara marknadsföringslagstiftningen och konkurrenslagstiftningen utan, kortfattat, också avtalsvillkorslagarna och produktsäkerhetslagen. Stefan Melin

Marknadsra tt.indd 4

09-03-10 08.44.27

Innehåll

Förord 3 1. Inledning 9

Rättsområdet 9 Marknadsföring och konkurrens 13 Konsumentskydd 13 Immaterialrätt och marknadsrätt 14 Några grundläggande begrepp 16 Modern lagskrivning 18

DEL A INTERNATIONELLA REGLER 2. Gemenskapsrätt 20

EG-rätten 20 Fördragen 22 Rättsakter 23 Direkt effekt 26 EG-domstolen 27 Tjänstedirektivet 28

3. Internationell handel 31

Handeln inom och utom EU 31 Ekonomisk globalisering 32 Internationella organisationer och handelsavtal 33

Marknadsra tt.indd 5

09-03-10 08.44.27

Innehå l l

DEL B MARKNADSFÖRINGSREGLER 4. Marknadsföring och otillbörliga affärsmetoder 38

Otillbörliga affärsmetoder 38

5. Marknadsföringslagen 44

2008 års lag 44 Kort laghistoria 46 Ramlag 49 Definitioner 50 När tillämpas marknadsföringslagen? 53

6. Otillbörlig marknadsföring 55

God marknadsföringssed 55 Aggressiv marknadsföring 58 Vilseledande marknadsföring 60 Nyansskillnader i kraven 63 Katalogregler 64 Reklamidentifiering 65 Förbudet mot vilseledande marknadsföring 66 Köperbjudanden 74 Vilseledande förpackningsstorlekar 76 Vilseledande efterbildningar 77 Konkursutförsäljningar 80 Utförsäljningar och realisationer 80 Information om garantier 82 Negativa säljmetoder 82 Förbud mot otjänliga produkter 85

7. Reklam 87

Reklam och annan marknadsföring 87 Vilseledande reklam 90 Jämförande reklam 90 Reklam och yttrandefrihet 95 Könsdiskriminerande reklam 97 Obeställd reklam 100

Marknadsra tt.indd 6

09-03-10 08.44.28

Innehå l l

8. Näringslivets egenåtgärder 102

Hedersdomstolar m.m. 103 Uppförandekoder 107

9. Distanshandel 108

Distansavtalslagen 108 Elektronisk handel 110 Telefonförsäljning 113

10. Andra lagar med regler för reklam 117

Radio- och TV-lagen 117 Tobakslagen 117 Alkohollagen, kap. 4 118 Konsumentköpsdirektivet 119

11. Avgifter och andra sanktioner 120

Förbud och åläggande 120 Marknadsstörningsavgift 121 Skadestånd 123 Talan 123 Marknadsdomstolen 124

12. Oskäliga avtalsvillkor 125

Formulärrätt 126 36 § avtalslagen 127 Oklarhetsregeln 128 Avtalsvillkor mellan näringsidkare 129

13. Produktsäkerhet 130

EU 131 Produktsäkerhetslagen 133

Marknadsra tt.indd 7

09-03-10 08.44.28

Innehå l l

DEL C KONKURRENSREGLER 14. Konkurrensrätten 140

Modernisering och effektivisering 140 Anpassning till EG-rätten 141 Två huvudtyper av lagstiftning 142 Artikel 81 och artikel 82 145 Konkurrensmyndigheter 147

15. Konkurrenslagen 149

Förbuden 150 Tillämplighet 151 Konkurrensbegränsande samarbete 152 Undantag från förbud 153 Näringsförbud 157 Dominerande ställning 164 Företagskoncentration 166 Anmälan om företagskoncentration 172 Konkurrensskadeavgift 173 Avgiftsföreläggande 177 Överklaganden 178

Referenser 180 Register 183

Marknadsra tt.indd 8

09-03-10 08.44.28

1. Inledning

Sverige har en marknadsekonomi som i den praktiska verksamheten styrs av en rad rättsregler. Länge var den inhemska rättsordningen närmast allenarådande, men sedan Sverige blev medlem i EU har gemenskapsrätten fått ett inflytande på regelsystemet som är mycket påtagligt. Ibland har gränserna blivit flytande, dvs. svensk rätt är i många avseenden gemensam med andra medlemsländers. Ett allt större inflytande på marknadsekonomin får dessutom globala regler, eftersom vi även är beroende av den internationella handeln utanför EU. Där har bl.a. medlemskapet i Världshandelsorganisationen (WTO) stor betydelse. Marknadsrättens huvudområden är konkurrensrätten och marknadsföringsrätten. Som en viktig huvuddel ingår också den marknadsrätt som gäller för EU:s inre marknad. Den här boken behandlar marknadsföringsfrågor utifrån det större helhetsperspektivet, men lägger tonvikten vid det som är grundläggande i fråga om reglering av marknadsföring och konkurrens. Den rättsliga aktiviteten i EU är större inom dessa huvudområden än inom flera andra rättsområden. EG-rättsliga direktiv har följaktligen haft betydelse för både den nya marknadsföringslagen (2008:486) och den nya konkurrenslagen (2008:579) – båda lagarna trädde i kraft 2008.

Rättsområdet I Sverige tillhör marknadsrätten huvudsakligen den offentliga rätten (den del av lagstiftningen som behandlar förhållandet mellan det allmänna och det enskilda). Civilrättsliga inslag finns dock, t.ex.

Marknadsra tt.indd 9

09-03-10 08.44.28

Mark nadsrätt

bestämmelserna om skadestånd i marknadsföringslagen. Att marknadsrätten innehåller både offentligrättsliga och civilrättsliga inslag har blivit tydligt också i Marknadsdomstolens verksamhet. Marknadsföringslagstiftningen har bl.a. varit inriktad på konsumentskyddet vid reklamkampanjer och andra traditionella marknadsföringsåtgärder. Direktivet om otillbörliga affärsmetoder (2005/29/ EG) har ökat fokus på att tillvarata konsumentintresset i det direkta mötet mellan näringsidkaren och konsumenten. Det betyder att fler situationer, som tidigare uppfattats mest som köprättsliga eller avtalsrättsliga, i fortsättningen kommer att kunna bedömas också utifrån den marknadsrättsliga regleringen. Marknadsrätten innehåller således offentlig rätt och en del civilrätt, men också inslag som inte enkelt låter sig inordnas under dessa två huvudområden av rättsordningen. Det går därför inte att kategorisera marknadsrätten som t.ex. offentlig rätt med civilrätt. Eftersom det blivit fler lagstiftningsområden som har en mer fristående karaktär, diskuteras det från och till om inte ytterligare ett huvudområde av rättsordningens regler borde definieras. Något bra namn eller någon lämplig systematisering för ett sådant har emellertid inte kommit från rättsvetenskapen. Marknadsrätten är den del av rättsordningen som innehåller regler för hur näringsverksamheter får bedrivas och agera på marknaden. Marknadsrättsliga regler förbjuder vissa beteenden från företag eller anvisar hur de ska handla inbördes och i förhållande till konsumentsidan i olika sammanhang. Normgivningen sker främst genom ramregler som särskilt behandlar företagsetablering, marknadsföring, produkter och konkurrens samt konsumentskydd. I Sverige har lagstiftningen inom marknadsrätten varit (och är) inriktad dels på en effektiv och korrekt konkurrens mellan företag på marknaden, dels på konsumentskyddet. Sedan EU kommit med i bilden måste även den fria rörligheten beaktas, liksom de centrala ambitionerna att öka integrationen på den gemensamma marknaden. EU:s marknadsrätt inrymmer olika rättsområden. Ett sådant är EU:s inre marknadsrätt, ett annat konkurrensrätten. 10

Marknadsra tt.indd 10

09-03-10 08.44.28

1. In le dning

Marknadsrätten innehåller regler som skyddar konsumenterna som kollektiv; inte regler för exempelvis avtalssituationer mellan konsumenter och näringsidkare i enskilda fall (civilrätt). Marknadsföringslagen kan alltså inte användas för att lösa en tvist mellan en konsument och en näringsidkare i samband med ett konsumentköp. Då aktualiseras i stället civilrättsliga lagar som konsumentköplagen och avtalslagen. Däremot kan överträdelser av förbud i MFL åberopas som fel i en produkt enligt civilrättsliga lagar, t.ex. konsumentköplagen. Konsumentköp är det när konsumenten köper en vara av näringsidkaren och varan huvudsakligen ska användas för enskilt bruk. Det krävs dessutom att varan säljs i näringsidkarens affärsverksamhet, inte av näringsidkaren som privatperson. Civilrätt (privaträtt) innehåller regler om enskilda rättssubjekts mellanhavanden. Rättsområdet civilrätt har två huvudindelningar: förmögenhetsrätten och familjerätten. Till förmögenhetsrätten hör bl.a. reglerna om enskilda rättssubjekts mellanhavanden genom olika avtal, bl.a. reglerna om köp. Det finns ingen riktigt skarp gräns mellan civilrätt och offentlig rätt. Offentlig rätt innehåller regler om de offentliga subjektens organisation och verksamhet, deras förhållande inbördes och till medborgarna. De offentliga subjekten är främst staten och kommunerna. Rättssubjekt är varje fysisk och juridisk person. De har rättskapacitet, dvs. förmåga att ha rättigheter och förpliktelser. Varje människa har rättskapacitet från födelsen.

Regler av olika slag Till marknadsrätten hör reglerna om marknadsföring i marknadsföringslagen (MFL) och vissa andra lagar, bl.a. lagar om konkurrens och produktsäkerhet, exempelvis konkurrenslagen och produktsäkerhetslagen. Även lagen om avtalsvillkor i konsumentförhållanden (avtalsvillkorslagen) och lagen om avtalsvillkor mellan näringsidkare hör till marknadsrätten. Marknadsföringslagstiftningen innehåller flera lagar med mark11

Marknadsra tt.indd 11

09-03-10 08.44.28

Mark nadsrätt

nadsföringsbestämmelser, inte bara MFL. Därtill regleras marknadsföringsområdet av en omfattande praxis genom Marknadsdomstolens (MD) avgöranden och en rad egenåtgärder från näringslivet. Viktiga delar av den rättspraxis som utvecklats genom MD har successivt blivit lagregler genom revideringarna av MFL och genom näringslivets egenåtgärder har bl.a. viktiga regler tillkommit för god affärssed som är en tongivande beståndsdel i begreppet god marknadsföringssed – själva grundkravet för all marknadsföring enligt den allmänna generalklausulen (5 §) i 2008 års marknadsföringslag. Dessutom tillförs i hög grad marknadsföringsregler genom EG-direktiv. Konkurrensrätten har i princip en lag, konkurrenslagen, men tillhör de rättsområden som regleras mest inom gemenskapsrätten. Flera lagar hänvisar till MFL i frågor om otillbörlig marknadsföring och sanktioner – t.ex. alkohollagen och tobakslagen och radio- och TV-lagen. Lagar som produktsäkerhetslagen och läkemedelslagen har motsvarande krav på marknadsföring som MFL, men talan ska inte föras i specialdomstol (MD) utan i allmän förvaltningsdomstol. Avtalsvillkorslagarna hänvisar inte till MFL, men marknadsföring som strider mot lagarna kan förbjudas av MD.

Svenska föreskrifter Enligt regeringsformen (RF) är föreskrifter lagar och andra bindande regler. Lagar beslutas av riksdagen. Förordningar är föreskrifter som beslutas av regeringen (förordning är också en rättsakt i EG-rätten). Även förvaltningsmyndigheter och kommuner utfärdar föreskrifter. När en förvaltningsmyndighet gör det ska ordet ”föreskrift” ingå i rubriken för att markera att det är bindande regler – i annat fall är det fråga om ”allmänna råd”. Kommunala bestämmelser kan ha olika beteckningar: författning, stadga, reglemente m.fl. Författning är grundlag. Grundlagarna är Sveriges statsförfattning (konstitution): regeringsformen, successionsordningen, tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen. Begreppet författningar används emellertid också enligt författningssamlingsförordningen (1976:725) om lagar, förordningar och andra rättsregler som beteck12

Marknadsra tt.indd 12

09-03-10 08.44.28

1. In le dning

nas ”föreskrifter” i RF. I dagligt tal är det därför vanligt att just beteckningen författningar används i stället för föreskrifter.

Marknadsföring och konkurrens För att varor och tjänster ska kunna säljas behövs marknadsföring, och för att handeln ska fungera och utvecklas är en fri och rättvis konkurrens nödvändig. Därför krävs en omfattande reglering. Marknadsrätten innehåller det system av regler som drar upp rättsliga gränser för företagens handlande på marknaden i frågor om etablering, konkurrens, marknadsföring, prissättning, produktsäkerhet, produktutformning, avtalsvillkor m.m. I vid mening reglerar marknadsrätten i huvudsak hur företag får marknadsföra varor och tjänster och hur de får konkurrera med varandra på marknaden. Enkelt uttryckt syftar den svenska marknadsrätten till ett konsumentskydd och till att konkurrensen mellan företag ska vara effektiv och korrekt – otillbörliga metoder är förbjudna. På EU-planet ingår dessutom i marknadsrätten ett av unionens huvudsyften: ökad rörelsefrihet och integration på marknaden. I en snävare betydelse omfattar marknadsrätten främst regler som rör marknadsföring av varor och tjänster.

Konsumentskydd En central uppgift för marknadsrätten är konsumentskyddet. Regler ska finnas som skyddar konsumenterna i en rad situationer. Däremot skyddas inte konsumenter i enskilda uppgörelser – då kan i stället civilrättsliga regler aktualiseras, ibland med konsumentskyddande funktion.

EU Inom EU regleras konsumentskyddet genom artikel 153 i EG-fördraget. De målsättningar som uttrycks där ska uppnås genom bl.a. åtgärder som beslutas inom ramen för förverkligandet av den inre marknaden i enlighet med artikel 95. Lissabonfördraget, som ännu 13

Marknadsra tt.indd 13

09-03-10 08.44.29

Mark nadsrätt

inte är antaget, innebär inga innehållsmässiga förändringar avseende konsumentskyddet. Enligt 153.1 och 153.3 a i EG-fördraget ska gemenskapen bidra till att uppnå en hög konsumentskyddsnivå genom åtgärder som beslutas enligt artikel 95 om tillnärmning för den inre marknaden.

Samtliga åtgärder på konsumentområdet beslutar rådet tillsammans med Europaparlamentet, enligt det s.k. medbeslutandeförfarandet. Med artikel 95 som grund har åtgärder vidtagits för att harmonisera lagstiftning, där detta varit möjligt och lämpligt. Därutöver kan konsumentskyddsmålet uppnås genom bestämmelser som understödjer, kompletterar och övervakar medlemsstaternas politik. Åtgärderna har minimikaraktär. Det betyder att medlemsstaterna har möjligheter att införa strängare nationella skyddsbestämmelser. (Prop. 2007/08:168.) När det gäller fullharmoniseringsdirektiv, som t.ex. direktivet 2005/29/EG om otillbörliga affärsmetoder, begränsas dock den möjligheten (se s. 00). Då kan det vara viktigt, för den som söker svar på frågor, att inte bara vända sig till de svenska regler som har genomfört direktivet. Det kan också vara nödvändigt att gå direkt till direktivet – särskilt om det uppkommer osäkerhet beträffande de svenska reglerna. Direktivbilaga I (”Svarta listan”) till direktivet 2005/29/EG om otillbörliga affärsmetoder finns i den här boken (s. 59–60) därför att bilagan gäller som svensk lag. I andra fall kan det vara idé att studera direktivets ingress och artiklar för att söka svar som kanske inte framgår tydligt i anslutning till de svenska regler som tillgodoser direktivets krav. Se vidare om fördrag, direktiv m.m. i kapitel 2, ”Gemenskapsrätt”.

Immaterialrätt och marknadsrätt Immaterialrätten är den del av rättsordningen som innehåller regler till skydd för intellektuella prestationer och kännetecken. Rättsom14

Marknadsra tt.indd 14

09-03-10 08.44.29

1. In le dning

rådet omfattar upphovsrätten, med närstående rättigheter, och det industriella rättsskyddet. Immaterialrättsliga lagar är upphovsrättslagen, varumärkeslagen, firmalagen, mönsterskyddslagen, patentlagen, växtförädlarrättslagen och kretsmönsterlagen. Skyddet mot illojal konkurrens och otillbörlig konkurrens inom marknadsrätten brukar också räknas till immaterialrätten. Vid uppdelning av immaterialrätten i upphovsrätt och industriellt rättsskydd hänförs upphovsrättslagen och kretsmönsterlagen till upphovsrätten och övriga lagar till det industriella rättsskyddet. Grundtanken i de immaterialrättsliga lagarna är ensamrättskonstruktionen: den person som har givit upphov till en viss prestation får ensamrätt att utnyttja denna kommersiellt. Det industriella rättsskyddet omfattar bl.a. • patenträtten (skydd för uppfinningar) • mönsterrätten (skydd för varors yttre utformning) • varumärkesrätten (skydd för varumärken och andra varukännetecken) • firmarätt (skydd för firmor och andra näringskännetecken). (Jämför bl.a. också s. 77 f. under ”Vilseledande efterbildningar”.)

Beröringspunkter Immaterialrätten innehåller regler om intellektuella prestationer och hör huvudsakligen till civilrätten. Samtidigt har immaterialrätten och marknadsrätten beröringspunkter, inte minst gäller detta de konkurrensrättsliga reglerna – och marknadsrätten har delvis kommit ur konkurrensrätten. Gränslinjen mellan marknadsrättens regler och de immaterialrättsliga reglerna är inte entydig, och ibland går rättsområdena in i varandra, t.ex. när det gäller frågor som rör varumärken och design. Det kan då bli så att antingen den immaterialrättsliga eller den marknadsrättsliga regleringen prioriteras.

Marknadsra tt.indd 15

09-03-10 08.44.29

Mark nadsrätt

Några grundläggande begrepp Marknadsrätten innehåller många begrepp. Inledningsvis beskrivs några av de grundläggande.

Marknad När man talar om marknadsrätt, marknadslagstiftning etc. kan det vara av värde att ha en uppfattning om begreppet marknad. Mer allmänt avses en plats där säljare och köpare gör affärer. Men marknad används också i mer avgränsad betydelse. Det är t.ex. vanligt med specialisering i särskilda varu- och tjänsteområden: valutamarknaden, kapitalmarknaden, byggmarknaden, båtmarknaden, hästmarknaden etc. Ibland görs geografiska avgränsningar, t.ex. så att endast Sverige eller Göteborg ska omfattas. Vi har också vant oss vid vidgade begrepp som världsmarknaden och världsmarknadspriser; däremot inte vid begrepp som främst är kända i specialiserade kretsar, exempelvis begreppet marknadspatent som avser patent med giltighet i alla EU:s medlemsstater.

Näringsidkare och konsumenter Inom marknadsekonomin har konsumenterna frihet att skaffa de produkter (varor och tjänster) de kan och vill. Näringsidkarna marknadsför och tillhandahåller produkterna. I princip har var och en rätt att driva näringsverksamhet (företag) och att bilda associationer, exempelvis bolag – det råder etableringsfrihet. Näringsidkare har också rätt att konkurrera med varandra, dvs. att ”tävla” om köpare av varor och tjänster på marknaden. Näringsidkare är enligt marknadsföringslagen (och andra svenska lagar) en fysisk eller juridisk person som handlar för ändamål som har samband med den egna näringsverksamheten. En näringsidkare som agerar i egenskapen privatperson och inte för något som har samband med den egna näringsverksamheten, räknas således inte som näringsidkare i den situationen. Näringsverksamhet är verksamhet som drivs av näringsidkare. 16

Marknadsra tt.indd 16

09-03-10 08.44.29

1. In le dning

Direktivet om otillbörliga affärsmetoder har en litet utförligare definition (se s. 42). Den svenska definitionen, som införts i många lagar, kan dock ges väsentligen samma tolkningsinnehåll. Lagstiftaren har därför inte ansett det nödvändigt att ändra definitionen. I ekonomiska sammanhang kan man ofta hitta följande korta definition av näringsidkare: ”Den som yrkesmässigt driver verksamhet av ekonomisk art.” För att vara yrkesmässig ska då en verksamhet ha viss omfattning och varaktighet. Verksamheten behöver dock inte vara inriktad på ekonomisk vinst. Konsument är enligt marknadsföringslagen en fysisk person som handlar huvudsakligen för ändamål som faller utanför näringsverksamhet. Denna definition återfinns numera i en rad lagar (jfr definitionen i direktivet om otillbörliga affärsmetoder/2005/29/EG/ s. 42). Definitionen är snävare än den som brukar finnas i ekonomisk litteratur. Där avses ofta alla som är förbrukare av varor eller tjänster för slutlig konsumtion, dvs. även andra än enskilda personer – t.ex. företag och offentliga organ. Någon enhetlig internationell definition finns inte. Med konsument enligt definitionen i svensk rätt torde således genomgående avses en fysisk person som köper för privat bruk av en näringsidkare i dennes verksamhet (eller av privatpersoner som använder näringsidkare som ombud). Privat bruk är alltså ”för ändamål som faller utanför näringsverksamhet” (jfr definitionen). Om en näringsidkare köper för privat bruk som privatperson, är han eller hon i den egenskapen också konsument – t.ex. järnhandlaren som köper hummer av fiskhandlaren till sitt hushåll. Självfallet kan gränsdragningsproblem uppkomma, både när det gäller varor och tjänster. Ibland kan det exempelvis vara svårt att avgränsa privat bruk från kommersiellt, särskilt när en kombination av dessa kan urskiljas.

Näringsidkare och företag Företagens verksamhet på marknaden bestäms bl.a. av regler för etablering, konkurrens, marknadsföring, produktsäkerhet och arbetsvillkor. Inom marknadsrätten används begreppet företag i stort sett 17

Marknadsra tt.indd 17

09-03-10 08.44.29

Mark nadsrätt

synonymt till näringsidkare: företag främst inom konkurrensrätten, inklusive gemenskapsrätten, och näringsidkare vanligen i den övriga marknadsrätten (liksom inom flertalet andra lagstiftningsområden). I konkurrenslagen avses med företag ”en fysisk eller juridisk person som driver verksamhet av ekonomisk eller kommersiell natur, dock inte till den del verksamheten består i myndighetsutövning” (5 §). Denna lydelse i den nya konkurrenslagen motsvarar den tidigare definitionen (en mindre språklig förenkling har gjorts). I paragrafens andra stycke förtydligas att begreppet företag i lagen även avser en sammanslutning av företag. Det kan tilläggas att särskilda definitioner av företag även finns i bokföringslagen (1999:1078) och i årsredovisningslagen (1995:1554). Genom att i konkurrenslagen använda begreppet företag i stället för näringsidkare, blir det överensstämmelse med EG:s konkurrensrätt.

Modern lagskrivning Den nya marknadsföringslagen (MFL) (2008:486) är ett exempel på lagstiftarens ambitioner att skapa regelverk som är förenklade men ändå effektivt täcker det som ska regleras. Effektivare lagar som förenklar för berörda är en signal om att även regelverken är ett konkurrensmedel. Regeringen har följaktligen haft motsvarande ambitioner med den nya konkurrenslagen (2008:579): ”… en effektivare, tydligare och enklare konkurrenslag som kommer att stärka konkurrensen i Sverige …” (Regeringskansliets webbplats 2008).

Marknadsra tt.indd 18

09-03-10 08.44.29

DEL A INTERNATIONELLA REGLER

Marknadsra tt.indd 19

09-03-10 08.44.29

2. Gemenskapsrätt

Begreppet europarätt omfattar rättsordningen inom EU, Europakonventionen, europarättskonventioner, internationella överenskommelser med tillämpning inom EU, t.ex. EES-avtalet, och internationella överenskommelser mellan EU:s medlemsstater angående europarättsliga frågor. Det är vanligt att EU:s hela regelverk betecknas EU-rätt eller unionsrätt. Till huvuddelen består unionsrätt av EG-rätt.

EG-rätten För att förstå den svenska lagstiftningen när en rättsakt, t.ex. ett direktiv, ligger bakom en lag eller nyheter i en lag är det nödvändigt att man har åtminstone vissa grundläggande kunskaper om EG-rätten och dess fördrag och rättsakter. EG-rätten omfattar EU:s gemensamma lagstiftning (primärrätt och sekundärrätt), EG-domstolens rättspraxis och internationella avtal. EG-rätten tolkas av EG-domstolen, med säte i Luxemburg. Gemenskapsrätt är en samlande beteckning för det som formellt utgör EG-rätt. Beteckningen inbegriper fördragstexterna, gemenskapernas lagstiftning och beslut i olika typer av rättsakter som har antagits med stöd av artiklar i grundfördragen. Även den rättsliga praxis som har utvecklats av EG-domstolen ingår. Det har blivit allt vanligare att använda begreppet gemenskapsrätt i stället för EG-rätt. Så småningom väntas ”EU-rätt” bli den samlande beteckningen. EU-rätt är en beteckning för hela det rättsliga samarbetet i EU. Det innefattar både den första och de två andra av EU:s s.k. tre pelare som brukar få illustrera EU:s verksamhet. Den första pelaren är 20

Marknadsra tt.indd 20

09-03-10 08.44.29

2. G emenskapsrätt

EG-pelaren där institutionernas normgivningskompetens (rättsakter m.m.) finns. Den andra pelaren innehåller den gemensamma utrikesoch säkerhetspolitiken (GUSP) och den tredje pelaren det polisiära och straffrättsliga samarbetet. Samarbetet är mest omfattande i den första pelaren. EG-domstolen har inte samma behörighet inom de båda andra – det är därför det fortfarande heter EG-domstolen och inte EU-domstolen (genom Amsterdamfördraget, som gäller från 1999, förstärktes dock EG-domstolens möjligheter att även bedöma frågor i tredje pelaren). En av Europeiska kommissionens huvuduppgifter är att lägga fram förslag till ny lagstiftning. Gemenskapens lagstiftningsprocess är mycket annorlunda jämfört med den svenska. Det slutliga resultatet skiljer sig t.ex. i regel väsentligt från det förslag som kommissionen lämnade. Detta måste man vara uppmärksam på vid studier av kommissionens motiveringar. Europeiska kommissionen är den institution som företräder EU:s gemensamma intressen och är unionens verkställande organ. Ofta används enbart benämningen ”kommissionen”. Europeiska kommissio nen består av en ledamot (kommissionär) från varje medlemsland. Organisatoriskt är kommissionen uppbyggd av generaldirektorat (GD) och ett antal funktioner. Generaldirektoratens ansvar omfattar avgränsade ämnesområden, t.ex. GD Handel och GD Konkurrens. Varje kommissionär ansvarar för ett (eller flera) generaldirektorat. Dessa påminner därför om regeringens departement. Till kommissionens huvuduppgifter hör att lägga fram förslag till ny lagstiftning (ensamrätt) inom den första pelaren och att genomföra de beslut som fattats av rådet och parlamentet. Europeiska unionens råd är EU:s högsta beslutande organ. I många texter används de kortare beteckningarna ”ministerrådet” eller bara ”rådet”. Ministerrådet består av en minister från varje medlemsland; när miljöfrågor ska avgöras sammanträder miljöministrarna osv. Utrikesministrarna är samordnare och möts en gång i månaden. Som högsta beslutande organ ska rådet anta all lagstiftning inom EU. Det slutliga beslutet tar rådet ensamt eller tillsammans med Europaparlamentet.

Marknadsra tt.indd 21

09-03-10 08.44.30

Mark nadsrätt

Europaparlamentet (”parlamentet”) är en EU-institution som är direktvald av folket i respektive medlemsland. Från att i stort sett enbart ha varit ett rådgivande och kontrollerande organ har parlamentets roll ökat successivt. När kommissionen har utarbetat förslag till nya regler behandlas t.ex. dessa både i Europaparlamentet och i ministerrådet – i många frågor fattar parlamentet dessutom beslut tillsammans med ministerrådet.

EU-lagen Enligt ”EU-lagen” (1994:1500) gäller EG-rätten till fullo i Sverige och med de rättsverkningar som följer av EG-domstolens verksamhet. Detta framgår av 3 § i lagen. Därmed ska fördragen betraktas som en del av svensk nationell rätt och med den effekt här som EG-rätten har. Även rättsakterna (s. 23 f.) ska vara en del av svensk rätt; rättsakterna gäller enligt EU-lagen med den verkan de har enligt fördragen. Svensk rätt är således underordnad EG-rätten, men det finns naturligtvis områden som bara är reglerade i vår nationella rätt.

Fördragen Fördragen innehåller grundläggande regler som utgör ramar för de mer detaljerade, gemensamma regler som utarbetats inom EUsamarbetet. De viktigaste är EG-fördraget och EU-fördraget (Maastrichtfördraget, Unionsfördraget). EU- och EG-samarbetet vilar på tre grundfördrag: de två nämnda och Euratom-fördraget (1957). Ett fjärde ”fundamentfördrag”, EKSG-fördraget (1951), upphörde 2002. Förutom dessa fördrag finns ett antal ändringsfördrag, bl.a. Amsterdamfördraget (1997) och Nicefördraget (2001). Ett viktigt ändringsfördrag, Lissabonfördraget, undertecknades av medlemsländernas stats- och regeringschefer 2007, men måste godkännas (ratificeras) av medlemsstaterna. Tillsammans med medlemsavtalen utgör de grundläggande fördragen den primära EG-rätten (jfr sekundärrätt nedan).

Marknadsra tt.indd 22

09-03-10 08.44.30

2. G emenskapsrätt

EG-fördraget /EUF-fördraget Romfördraget från 1957 – dvs. fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen (EEG) – bytte namn genom Maastrichtfördraget (i kraft 1993) och blev fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, EG-fördraget. När/Om Lissabonfördraget träder i kraft, byter EG-fördraget namn till fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, EUF-fördraget. Lissabonfördraget är ett ändringsfördrag. Genom fördraget ändras, flyttas, kompletteras och följaktligen även omnumreras bestämmelser i de grundläggande fördragen – EU-fördraget kvarstår i modifierad form, och EG-fördraget får alltså nytt namn och artiklarna numreras om. Detta är viktigt att känna till för den som använder EUF-fördraget och i olika källor och sammanhang får hänvisningar till EG-fördraget. I övrigt innebär EUF-fördraget bl.a. att Unionen ersätter Europeiska gemenskapen (EG) som juridisk person och att indelningen av medlemssamarbetet i tre pelare upphör. De frågor som tidigare tillhört tredje pelaren (polissamarbetet och straffrättsligt samarbete) förstärks.

Rättsakter Rättsakter är de akter som får användas av Europeiska unionens råd och Europeiska kommissionen, eller av Europaparlamentet och Europeiska unionens råd gemensamt, för att fullgöra uppgifter enligt EG-fördraget. Som rättsakter räknas: förordningar, direktiv, beslut, rekommendationer och yttranden. Rättsakterna tillhör sekundärrätten – de utfärdas med stöd av fördragen.

Förordning Förordning är en gemenskapsrättslig rättsakt som gäller alla EU:s medlemsländer och företag, myndigheter och medborgare i dessa. En förordning gäller så som den är skriven – den får inte omvandlas till andra lagar eller bestämmelser. Förordningar återfinns alltså inte 23

Marknadsra tt.indd 23

09-03-10 08.44.30

Stefan Melin

Marknadsrätt

Marknads rätt Stefan Melin

in nuce är Libers serie för juridisk översiktslitteratur

Best.nr 47-08945-1

Tryck.nr 47-08945-1-00

Marknadsra tt - omslag.indd 1

09-03-10 08.00.26