Just som han själv suckar, lättad över att det bara var inbillning, kommer ljudet tillbaka. Först den klagande sången, som en isande vind runt nacken, och sedan en djup suck till. Innan Åke egentligen har bestämt sig för det, har han öppnat ytterdörren. Låset tjorvar som vanligt. Åke rycker otåligt i dörren. Han kan inte förstå varför. Men det känns som om det är bråttom. Ute i loftgången är det mörkt och stilla. Det är bara i Åkes lägenhet som ljuset är tänt. Hos både Utterström och Koskinen är det mörkt. Ljuset från Åkes kök lyser upp precis utanför deras dörr. Mitt emot ytterdörren finns Åkes snowracer. Mamma har lagt en gammal trasmatta över den. När Åke står blickstilla och försöker förstå var de konstiga ljuden kommer ifrån, märker han att det rör sig under mattan. Och plötsligt ser han handen. Den blekaste hand Åke någonsin har sett sticker fram under mattan. När han ser det springer han tillbaka in i lägenheten och stänger dörren om sig. Han låser noga och andas häftigt, som om han hade sprungit långt. Sedan undrar han om han verkligen såg rätt. Han går in i köket och tittar ut mot trasmattan och snowracern. Han ser ingenting. Det är för mörkt. Han står så nära fönstret 5
Zweigbergk_Djavulsdad och anglavral.indd 5
2010-06-28 14:25:16