SOU 2011:16
Skälen för och emot en lagstadgad allmän skyldighet att bistå nödställda
alltjämt har giltighet. Antalet kända händelser där livsviktig hjälp uteblivit på grund av åskådares bekvämlighet eller hjärtlöshet är ytterst litet, desto fler de fall där personer riskerat liv och hälsa för att rädda andra. Det vanliga är helt enkelt att människor i allmänhet hjälper varandra i krislägen även om de inte känner varandra. Och de som inte vill eller vågar ingripa påverkas knappast alls i en akut situation av vad lagen påbjuder att de ska göra. I varje fall är effekten av en lagstadgad allmän handlingsplikt så svag och osäker att en lagstiftning inte är motiverad av just den anledningen. Det återstår därmed att undersöka styrkan hos de andra skäl som kan åberopas för en sådan lagstiftning och att väga dessa mot eventuella nackdelar.
5.6
Skäl för en lagstadgad allmän handlingsplikt
I föregående avsnitt konstaterades att ett hot om straffansvar inte annat än möjligen rent marginellt kan antas göra människor mer benägna att hjälpa varandra i krissituationer. Det finns emellertid skäl av annan art som talar för en lagstiftad allmän handlingsplikt när andra människor befinner sig i nödsituationer. Det kanske tyngsta av dessa skäl är att lagen bör återspegla den allmänna rättsuppfattningen. En svårighet härvidlag är att den allmänna rättsuppfattningen inte låter sig enkelt bestämmas, inte ens i en så relativt specifik fråga som den om skyldighet att bistå nödställda personer. Det är en sak att de flesta människor helt säkert anser det vara moraliskt berömvärt att visa civilkurage, att våga ingripa till nödställdas räddning och försvar också när detta innebär risker för en själv. En helt annan sak är huruvida den allmänna rättsuppfattningen kräver bestraffning av den som inte vågar ingripa i sådana situationer; är ingripandet förenat med en beaktansvärd risk är detta säkerligen inte fallet. Däremot skulle det sannolikt vara förenligt med den allmänna rättsuppfattningen att en straffsanktion införs för den som underlåter att ingripa när detta kan ske utan vare sig risk eller nämnvärt besvär. De flesta människor skulle nog finna det önskvärt eller åtminstone fullt rimligt att underlåtenhet i sådana fall kunde bestraffas väl så hårt som andra, till synes mindre allvarliga fall av passivitet, såsom underlåtenhet att lämna in hittegods eller att ta på sig bilbälte. Införandet av ett straffansvar för underlåtenhet att bistå nödställd
103