1 Tiden går. Så heter den lilla melodi som mobiltelefonen låter studsa ut i konferensrummet, i samma stund som frågan om företagets friskvårdsgrupp mödosamt klättrar upp på dagordningen, efter ärenden som i de flestas ögon står betydligt högre upp på viktighetslistan. Det finns möjligen inte någon gömd pengapåse så att fler deltagare skulle kunna få ta del av det hälsofrämjande arbetet, undrar Katarina, medan hon rotar runt i handväskan av khakigrönt canvastyg, den som är alldeles för stor för att situationer som denna snabbt ska kunna avhjälpas. Tiden går. Var är den förbannade telefonen? Och hur kunde hon glömma att stänga av ljudet? Hon som införde nolltolerans under ledningsgruppsmötena efter en lång rad sönderhackade sammankomster. Nu är det hon själv som hamnar i brännpunkten för allas blickar. Händelsen främjar knappast tiggeriverksamheten hon just inlett, och som hon misstänker är dödsdömd på förhand. De förstår inte hennes värld. Katarina, den ensamma skumbananen i en skål stenhårda marknadskarameller. Tiden går. Äntligen lyckas hon pilla ner ljudknappen med sin trasiga nagel med avskavt pärlemorfärgat lack så att melodin tystnar. På displayen ett nummer hon inte känner
10