Page 1

Kvalitetsutveckling inom omvårdnad Sjuksköterskans professionella ansvar

Ami Hommel Åsa Andersson (red.)


Kopieringsförbud Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares och studenters begränsade rätt att kopiera för undervisningsändamål enligt Bonus Copyright Access kopieringsavtal, är förbjuden. För information om avtalet hänvisas till utbildningsanordnarens huvudman eller Bonus Copyright Access. Vid utgivning av detta verk som e-bok, är e-boken kopieringsskyddad. Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till upphovsman eller rättsinnehavare. Studentlitteratur har både digital och traditionell bok­utgivning. Studentlitteraturs trycksaker är miljöanpassade, både när det gäller papper och tryckprocess.

Art.nr 39614 ISBN 978-91-44-12133-8 Upplaga 1:1 © Författarna och Studentlitteratur 2018 studentlitteratur.se Studentlitteratur AB, Lund Omslagslayout: Jens Martin/Signalera Omslagsbild: Lera Efremova/Shutterstock Printed by Interak, Poland 2018


INNEHÅLL

Författarpresentation 9 Förord 11

A m i Hom m e l & Å sa A n de r s s on

1  Kärnkompetenser för att uppnå god och säker vård  13 A m i Hom m e l De sex kärnkompetensernas framväxt  13 Personcentrerad vård  15 Samverkan i team  16 Evidensbaserad vård  18 Förbättringskunskap för kvalitetsutveckling  20 Säker vård  21 Informatik 24 Sammanfattning 26 Litteraturförteckning 27 2  Etiska aspekter på omvårdnad och prioriteringar  29 M a r i t Si l é n Den etiska koden för sjuksköterskor  29 Varför ha en etisk kod?  29 Innehållet i sjuksköterskornas etiska kod  30 Att konkretisera den etiska koden  31 Omvårdnadens värdegrund  32 Respekt för sårbarhet  32 Respekt för värdighet  32 Respekt för integritet  33 ©  F ö rfat tarna oc h S t uden t li t t erat ur

3


Innehåll

Respekt för självbestämmande  33 Upplevelse av tillit  33 Upplevelse av hopp  34 Upplevelse av mening  34 Betydelsen av mötet  35 Personcentrerad vård  36 Att arbeta personcentrerat  36 Effekter av personcentrerad vård  38 Att reflektera och diskutera kring etiska aspekter  39 Prioriteringar inom hälso- och sjukvården  40 Sammanfattning 42 Litteraturförteckning 42 3  Kvalitetsarbete inom omvårdnad – förbättringskunskap och ständiga förbättringar  45 A n n- C h r ist i n e A n de r s s on Kvalitets- och utvecklingsarbete  45 Kvalitetsutveckling och förbättring  46 Förbättringskunskap och förbättringsarbete  49 Ständiga förbättringar  50 Systemperspektiv 51 Team och mikrosystem  51 Meso- och makrosystem  52 Ledarskap för förbättringar  52 Att använda kvalitetsregister i förbättringsarbete  53 Metoder och verktyg  53 Lean healthcare  54 Smarta mål  54 Processkartläggning, flödesscheman och fiskbensdiagram  56 Värdekompassen och värdeberäkning  58 5P 59 5S 60 Förbättringsmodellen och PDSA-hjulet  61 Relationsstjärnan STAR  63 Genombrottsmetodiken 63 4

©  F ö rfat tarna oc h S t uden t li t t erat ur


Innehåll

Uthålliga förbättringar  64 Förbättringsvetenskap 65 Sammanfattning 66 Litteraturförteckning 67 4  Säker omvårdnad  69 Å sa A n de r s s on Säker vård  69 Patientsäkerhetslagen 70 Vårdskador i Sverige  71 Patienter kan bidra till en säker vård  73 Vårdskador vid omvårdnad  74 Patienters och anhörigas anmälningar av omvårdnad  75 Bristande delaktighet  76 Brister i beslut eller ställningstagande  77 Felaktiga eller ofullständiga omvårdnadsåtgärder  77 Brister i omvårdnad av personens grundläggande behov  78 Säker vård vid särskilda boenden  78 Allvarliga vårdskador på särskilda boenden  79 Bidragande faktorer till allvarliga vårdskador  80 Vanligaste allvarliga vårdskadorna  81 Sammanfattning 84 Litteraturförteckning 84 5  Lärande och kompetens – förutsättningar för förbättringsarbete inom omvårdnad  87 Å sa A n de r s s on & H e l l e W i j k Teoretisk kunskap, praktiska färdigheter och visdom  87 Kompetens inom omvårdnad – grundutbildad sjuksköterskas ansvar  88 Kompetens inom omvårdnad – specialistutbildade sjuksköterskors roll  89 Faktabaserade beslut  90 Promotivt och preventivt arbete  90 Initierar förbättringsarbete  91

©  F ö rfat tarna oc h S t uden t li t t erat ur

5


Innehåll

Teamets roll  91 Hur teamarbete kan läras och utvecklas  92 Ledningens roll – chef på avdelningsnivå, kliniknivå motsvarande och högsta ledning  93 Kvalitetsregister 95 Patientrelaterade mått  96 Nationella kvalitetsregistren är olika  97 Data från omvårdnad och rehabilitering  98 Omvårdnadsvariabler 99 Konkret exempel på ett förbättringsarbete inom omvårdnad med stöd av kvalitetsregister  101 Genomförande 101 Målsättning 101 Interventionen 102 Skarpa mått på förändring  102 Resultat 103 Jämlik hälso- och sjukvård  104 Sammanfattning 105 Litteraturförteckning 105 6  Kunskapsbaserad omvårdnad och implementering  107 E l isa bet h St r a n dbe rg & L a r s Wa l l i n Implementering 107 Kunskapsbaserad omvårdnad  108 Vilken kunskap handlar det om?  109 Evidensbaserad vård och omvårdnad  111 Kunskapssammanställningar och styrdokument  112 Vad säger forskningen om implementering?  114 Faktorer som påverkar vid implementering  116 Teoretiskt stöd för implementering  119 Processen vid implementering  119 Ramverket i-PARIHS  120 Hur gör man? Samtal med sjuksköterskor som undersökt implementering 126 Implementera – och sen då?  128 6

©  F ö rfat tarna oc h S t uden t li t t erat ur


Innehåll

Kunskapsluckor 129 Att bidra till ny kunskap – hur börjar man?  130 Sammanfattning 131 Litteraturförteckning 132 Fördjupningslitteratur 134 7  Svensk sjuksköterskeförenings kvalitetsstrategi  135 Å sa A n de r s s on & A m i Hom m e l Åtgärder på mikronivå  135 Åtgärder på mesonivå  136 Åtgärder på makronivå  136 Litteraturförteckning 136

©  F ö rfat tarna oc h S t uden t li t t erat ur

7


FÖRFAT TARPRESENTATION

Redaktörer Åsa Andersson är leg. sjuksköterska och medicine licentiat. Hon är strategisk rådgivare vid Svensk sjuksköterskeförening och är föredragande sjuk­ sköterska åt Inspektionen för vård och omsorg. Hennes forskning handlar om patientsäkerhet med fokus på omvårdnad. Ami Hommel är leg. sjuksköterska, doktor i medicinsk vetenskap, docent vid Malmö universitet och Lunds universitet samt universitetslektor vid Skånes universitetssjukhus. Hon är Svensk sjuksköterskeförenings ord­ förande och har expertuppdrag åt Sveriges kommuner och landsting samt Socialstyrelsen. Hon undervisar främst inom kvalitet, personcentrerad vård och ortopedi. Hennes forskningsområde rör patienter med höftfraktur samt nutrition och trycksår.

Författare Ann-Christine Andersson är leg. sjuksköterska, filosofie doktor i kvalitets­ teknik och anställd som lektor i kvalitetsförbättring och ledarskap på Jönköping Academy for Improvement of Health and Welfare, Jönköping ­University. Hennes forskning har mestadels ett systemövergripande perspek­ tiv, hur förbättringsarbete, samverkan och samskapande kan öka kvaliteten och värdet för dem vården och välfärden är till för. Marit Silén är leg. sjuksköterska och filosofie doktor i omvårdnad. Hon arbetar som lektor och utbildningsledare vid Högskolan i Gävle. Hon är ledamot i Svensk sjuksköterskeförenings styrelse. Hennes forskning fokuserar på etiska fråge­ställningar för vårdpersonal. ©  F ö rfat tarna oc h S t uden t li t t erat ur

9


Författarpresentation

Elisabeth Strandberg är leg. sjuksköterska med specialistutbildning i onkologisk omvårdnad och palliativ vård samt har licentiatexamen i omvårdnad. Hon är sakkunnig i forsknings- och e-hälsofrågor vid Svensk sjuksköterskeförening. Hennes forskning handlar om användning av forskningsresultat. Lars Wallin är leg. sjuksköterska och professor i omvårdnad med inriktning implementeringsforskning vid Akademin Utbildning, hälsa och samhälle, Högskolan Dalarna. Han är också forskningschef inom Landstinget Dalarna. Hans forskning är inriktad på att bättre förstå effekter av olika sätt att stödja implementering av evidens i klinisk verksamhet och faktorer som påverkar denna process. Helle Wijk är leg. sjuksköterska, doktor i medicinsk vetenskap, docent och universitetslektor vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet/ Sahlgrenska universitetssjukhuset samt affilierad forskare vid Chalmers tekniska högskola. Hon är ansvarig för specialistutbildningen för sjuk­ sköterskor inom äldrevård och undervisar även inom förbättringskunskap och teamsamverkan för vårdens utveckling. Hennes forskningsområde rör omgivningens betydelse för patienter och äldre personers funktion och välbefinnande, samt för vårdens utförande.

10

©  F ö rfat tarna oc h S t uden t li t t erat ur


FÖRORD A m i Hom m e l & Å sa A n de r s s on

Att vara sjuksköterska innebär att tillhöra en profession, vilket är något unikt som endast ett fåtal yrkesgrupper gör. Med sjuksköterskans profession följer ett stort ansvar, sjuksköterskan har en skyldighet att upprätthålla professionens nivå när det gäller yrkeskunnande och kompetens. Det innebär att sjuksköterskan på eget initiativ håller sig uppdaterad om ny forskning inom sitt område och följer lagar och föreskrifter. Sjuksköterskan ska även tillsammans med medarbetare arbeta för kvalitetsutveckling inom omvårdnad. Svensk sjuksköterskeförening har i arbetet med kvalitetsutveckling inom omvårdnad som mål att sjuksköterskor ska bidra till att vård, omvårdnad och omsorg ska vara trygg, säker och hålla hög kvalitet. Under år 2016 tog föreningen fram en strategi för kvalitetsutveckling inom omvårdnad. Denna bok är en utveckling av strategin med olika kliniska exempel för att stödja såväl sjuksköterskestudenter, grundutbildade sjuksköterskor som specialistutbildade sjuksköterskor i arbetet med att kvalitetsutveckla omvårdnaden. Boken innehåller följande kapitel: Kärnkompetenser för att uppnå god och säker omvårdnad; Etiska aspekter på omvårdnad och prioriteringar; Kvalitetsarbete inom omvårdnad – förbättringskunskap och ständiga förbättringar; Säker omvårdnad; Lärande och kompetens – förutsättningar för förbättringsarbete inom omvårdnad; Kunskapsbaserad omvårdnad och implementering och Svensk sjuksköterskeförenings kvalitetsstrategi. Vi hoppas att boken kan bidra i arbetet för hög kvalitet i omvårdnaden.

©  F ö rfat tarna oc h S t uden t li t t erat ur

11


KAPITEL 1

Kärnkompetenser för att uppnå god och säker vård A m i Hom m e l

Kompetens är grundläggande för all personal för att tillgodose en god och säker vård. I den professionella kompetensen ingår ämneskunskaper, personliga färdigheter, värderingar och etik vilket beskrivs i kapitlet Kvalitetsarbete inom omvårdnad – förbättringskunskap och ständiga förbättringar. För legitimerade sjuksköterskor är omvårdnad hens kunskapsområde. Omvårdnad om­fattar både det vetenskapliga kunskapsområdet och det patientnära arbetet grundat i en humanistisk människosyn. I dagens komplexa vård med bland annat ökande klyftor mellan personer gällande deras tillstånd av hälsa eller ohälsa, pandemier och ökat antal äldre behöver dessutom all hälso- och sjukvårds­personal kärnkompetenser. Det är Personcentrerad vård, Sam­verkan i team, Evidens­baserad vård, Förbättringskunskap för kvalitetsutveckling, Säker vård samt Informatik. Dessa bör löpa som en röd tråd med fördjupning under samtliga professioners utbildning. I denna bok återkommer de sex kärn­ kompetenserna i de olika kapitlen.

De sex kärnkompetensernas framväxt I Sverige precis som i övriga världen arbetar vårdpersonal för att förbättra kvaliteten och öka patientsäkerheten. Detta är ett arbete som pågått under många år och har lett till diskussioner kring vilka kompetenser vårdpersonal behöver för att kunna bedriva högkvalitativ vård. Under 1990-talet identifierades stora brister i patientsäkerheten av The Institute of Medicine of the National Academies (IOM) i USA. De lanserade boken To Err Is Human år 1999. Baserat på studier från Colorado och Utah rapporterades att på grund av medicinska fel avlider mellan 44 000 och 98 000 personer på sjukhus ©  F ö rfat tarna oc h S t uden t li t t erat ur

13


Ami Hommel

årligen i USA. I rapporten angavs brister i kommunikation som orsak till 65 procent av de medicinska felen. År 2003 gav IOM ut boken Health Professional Education: A Bridge to Quality med förslag på de fem kärnkompetenserna Personcentrerad vård, Samverkan i team, Evidensbaserad vård, Förbättringskunskap för kvalitetsutveckling samt Informatik för att uppnå god och säker vård. För sjuksköterskeprofessionen drevs arbetet runt de kärnkompetenserna initialt av den amerikanska organisationen Quality and Safety Education for Nurses (QSEN) som la till den sjätte kärnkompetensen Säker vård. Svensk sjuksköterskeförening samarbetar sedan flera år med QSEN.1 IOM och QSEN rekommenderar att utbildningen ska fokusera på de sex grund­ läggande kärnkompetenserna (IOM, 2003; QSEN, 2005). Samarbetsprojekt om de olika kärnkompetenserna behöver ske redan under utbildningen mellan olika vårdprofessioner för att sedan kunna implementeras i svensk hälso- och sjukvård. I Sverige har ett interprofessionellt samarbete utvecklats för att utveckla kärnkompetenserna i svensk kontext. Svensk sjuksköterskeförening och Svenska läkaresällskapet skrev tillsammans skriften Teamarbete & förbättringskunskap, två kärnkompetenser för god och säker vård som utkom 2013 och reviderades 2017 (2017a). Säker vård, en kärnkompetens för vårdens samtliga professioner (2016a) skrevs tillsammans med Svenska läkaresällskapet, Fysioterapeuterna, Sveriges arbetsterapeuter, Dietisternas riksförbund samt Sveriges tandläkarförbund. Den senaste utgivna skriften Personcentrerad vård (2018) skrevs tillsammans med Svenska läkaresällskapet, Fysioterapeuterna, Sveriges arbetsterapeuter och Dietisternas riksförbund. Kärnkompetenserna är betydelsefulla för att sjuksköterskor ska kunna utveckla omvårdnaden. Genom att förbereda sjuksköterskestudenterna redan under utbildningen kan de som grundutbildade sjuksköterskor axla ansvaret att driva ständig kvalitetsförbättring av vården samt att leda patientssäkertsarbetet (Kelly m.fl., 2014). Svensk sjuksköterskeförening (2017c) har i den nationella kompetensbeskrivningen för legitimerad sjuksköterska beskrivit sjuksköterskans självständiga ansvar för omvårdnad med utgångspunkt ur de sex kärnkompetenserna. Ett viktigt komplement till kompetensbeskrivningen är den etiska koden som fastställts av International 1 www.swenurse.se/karnkompetenser/

14

©  F ö rfat tarna oc h S t uden t li t t erat ur


1  Kärnkompetenser för att uppnå god och säker vård

Council of Nurses (ICN) och översatts till svenska av Svensk sjuksköterskeförening (2014).

Personcentrerad vård Personcentrerad vård är förmodligen den mest kända och omtalade kärnkompetensen. Svensk sjuksköterskeförening publicerade redan 2008 en skrift om personcentrerad vård, vilken uppdaterades 2016 (2016b). Ofta sägs det inom hälso- och sjukvården och omsorgen att personcentrerad vård är inget nytt, vi har alltid haft patienten i centrum. Men den stora skillnaden mellan hur vi tidigare såg på patienten och hur vi arbetar med personcentrerad vård i dag är framför allt att vi inkluderar patienten och dennes närstående som likvärdiga parter. En personcentrerad omvårdnad kräver ett medvetet etiskt förhållningssätt som baseras på respekt för personens självkänsla och vilja. Andreas Rantala, ambulanssjuksköterska visar i sin avhandling Being taken seriously (2017) hur patienter upplever sin situation. Titeln säger precis det som patienter upplever, att de inte blir tagna på allvar när ambulanspersonalen genom sin attityd och sitt språk visar patienten att hen inte skulle ha ringt efter ambulans. De egenskaper som utmärker patienten/personen kan förstärkas eller negligeras. Sjuksköterskor och all vårdpersonal måste vara medvetna om att den professionella kunskapen innebär att vi har makt, och därför också mer ansvar, vilket vi ska balansera mot patientens rätt till autonomi och integritet. Rantalas konklusion är att det är viktigt att se personen, inte patienten, även vid icke brådskande utryckningar. Det handlar om att bli lyssnad till, sedd, trodd och hörd, då kan personen bli nöjd även om hen hänvisas till vårdcentral i stället för att få åka till sjukhus. För att lyckas införa personcentrad vård på ett systematiskt sätt måste det finnas förutsättningar på olika plan i organisationen. Sjuksköterskan måste ha hög kompetens och vara grundad i omvårdnad och ha ett etiskt förhållningssätt. Det bör vara en lämplig sammansättning av olika kompetenser i arbetsgruppen, där alla parter är lika viktiga. Kontinuitet och att de olika professionerna tar ansvar för sina kunskapsområden är nödvändigt för att patienten ska våga ta rollen som likvärdig part. Då riskerar inte vården att bli fragmentarisk.

©  F ö rfat tarna oc h S t uden t li t t erat ur

15


Ami Hommel

Förslag på strategier som kan diskuteras på arbetsplatsträffar och vid reflektion i studentgrupper: • Låt sjuksköterskestudenter följa en patient under en hel dag,

diskutera vad de har upplevt.

• Bjud in anhöriga för samtal om hur de har upplevt omvårdnaden,

vad var bra och vad kunde ha gjorts bättre?

• Intervjua ett antal patienter och deras anhöriga och jämför deras

berättelser. Skiljer sig deras mål? Har de upplevt partnerskap?

Samverkan i team För att möta människors alltmer mångfasetterade vårdbehov och kunna erbjuda en god vård krävs samverkan i team mellan vårdprofessionerna. Det finns olika sorters team med olika arbetssätt. Ett arbetssätt är det interprofessionella, även kallat interdisciplinärt eller tvärprofessionellt där professionerna i teamet sätter upp gemensamma mål i en personcentrerad vård. Interdisciplinära team innebär samordnad utredning och behandling med integrerade målsättningar utifrån de olika professionernas kunskap och patientens behov. Fördelarna är synergieffekter, patienten är medlem i teamet, allas kompetens utnyttjas optimalt. Målet är att teamet ska ut­arbeta en handlingsplan baserad på patientens hela livssituation. Ett annat arbetssätt är det multiprofessionella, även kallat multidisciplinärt eller fler­professionellt där olika professioner bidrar till att uppfylla patientens vårdbehov utifrån sin kompetens. Varje profession i det multiprofessionella teamet sätter upp sina egna mål för patienten och inga direkta kontakter etableras mellan de olika professionernas kompetenser. Det multiprofessionella arbetssättet påverkar samarbetet i teamet negativt då kommunikation hindras och teammedlemmarnas kompetens inte utnyttjas optimalt. Två forskningrapporter (SBU, 2015a; SBU, 2015b) från Statens beredning för medicinsk och social utvärdering visar att interdisciplinära team räddar liv, minskar onödigt lidande och leder till att fler sköra äldre människor klarar sina dagliga behov bättre utan att kostnaderna ökar. Vid stroke blir akutvårdstillfället kortare, färre avlider och färre personer behöver hjälp med personliga aktiviteter. Vid rehabilitering efter höftfraktur har personerna såväl bättre aktivitets- och funktionsförmåga som förflyttningsförmåga. 16

©  F ö rfat tarna oc h S t uden t li t t erat ur


1  Kärnkompetenser för att uppnå god och säker vård

En historisk bakåtblick om hur sjuksköterskor har arbetat visar att det under 1960-talet var rondsystemet som rådde, ett uppgiftsorienterat arbetssätt där personalen utförde ett fåtal uppgifter eller moment hos alla patienter. I en sådan organisation behandlas patienterna som objekt, inte som unika personer med speciella behov. Tyvärr kommer det åter förslag på att införa denna organisation på nytt från olika arbetsgivare, vilket är långt från personcentrerad vård. Gruppvård växte fram som ett försök att stoppa de negativa effekterna av rondsystemet. Det var en modell där vårdlag, oftast bestående av undersköterskor och sjukvårdsbiträden, leddes av en sjuksköterska och där de tillsammans arbetade för att tillgodose patienternas behov. Efter denna modell växte parvård fram, där en sjuksköterska och en undersköterska arbetade tätt tillsammans, oftast i samma schema. Under 1980-talet infördes New Public Management (NPM), där chefskompetens ansågs viktigare än professionell kompetens och där styrning förändrades från traditionella budgetanslag till ekonomisk styrning där antal åtgärder och patienter ger underlag för ersättning. Med NPM kom olika varianter av tvättstugemodeller där den enskilda sjuksköterskan önskade ett individuellt schema. Detta har inneburit att kontinuiteten för patienterna har minskat och att den enskilda sjuksköterskan ingår i nya team på olika arbetspass. Det råder en stor variation på hur det löses på olika enheter med mer eller mindre kontinuitet. Fasta scheman har börjat komma tillbaka på många kliniker. World Health Organisation (WHO) påpekade i rapporten Working together for health (2006) vikten av interprofessionell utbildning och samarbete mellan olika professioner. Interprofessionella studentsalar och interprofessionella studentmottagningar finns för studenter som är på verksamhetsförlagd utbildning. En sjuksköterska ska genom teamsamverkan kunna medverka till en helhetssyn på patienten och ta till vara på såväl patientens som andra professioners erfarenheter och kunskap. De olika professionernas kompetenser kompletterar varandra, och ett gott samarbetsklimat är en viktig förutsättning för att teamet ska fungera. Ett team som arbetar prestigelöst, har tydliga mål och gott arbetsklimat där kritisk reflektion och återkoppling är självklara delar, når ofta goda resultat snabbare. Samarbete främjar kontinuitet, stärker säkerheten och förbättrar resultatet för patienterna. För att samarbetet ska fungera krävs ett gott ledarskap. Den som leder har ansvar för att arbetsklimatet i teamet är öppet så att alla medlemmarna i teamet ©  F ö rfat tarna oc h S t uden t li t t erat ur

17


Ami Hommel

känner att de kan komma med synpunkter och även ifrågasätta såväl metoder som arbetssätt. Förslag på strategier som kan diskuteras på arbetsplatsträffar och vid reflektion i studentgrupper: • Delta i interprofessionella ronder och studera vem som deltar

och hur de olika professionerna är delaktiga.

• Studera de olika professionernas dokumentation; skriver de

samma saker? Har de olika tonvikt på samma sak?

• Studera en patientjournal från inläggning till utskrivning.

Vad kunde ha gjorts annorlunda inom teamet?

Evidensbaserad vård Begreppet evidensbaserad medicin myntades 1992 efter att den skotske professorn Archibald Leman Cochrane sedan 1970-talet hävdat att medicinska kliniska behandlingar byggde på magert vetenskapligt underlag. I dag används begreppet evidensbaserad vård, i vilken all vårdpersonal är skyldig att arbeta evidensbaserat. Det innebär att alla måste hålla sig uppdaterade och medvetet använda bästa tillgängliga vetenskapliga information, tillsammans med klinisk erfarenhet och patienternas önskemål använda de metoder som gör störst nytta för patienterna och som är kostnadseffektiva. Sjuksköterskor ansvarar för att patienter får omvårdnad med utgångspunkt i bästa tillgängliga vetenskapliga kunskap och beprövad erfarenhet. För att arbeta evidensbaserat krävs det att vårdpersonal ställer kritiska frågor, syste­ matiskt söker, sammanställer, kritiskt granskar, tillämpar och utvärderar de befintliga forskningsresultaten. Detta arbetssätt följer fyra steg: 1. Formulera en fråga – en patientrelaterad fråga som låter sig besvaras. 2. Informationssökning – sök litteratur som svarar på frågan. 3. Kritisk granskning – är litteraturen relevant och giltig? 4. Applicera resultatet – behandla och vårda dina patienter utifrån aktuell evidens. Evidens baseras på systematiskt insamlad och värderad kunskap som sammanställts i exempelvis kunskapsöversikter, nationella riktlinjer och 18

©  F ö rfat tarna oc h S t uden t li t t erat ur


1  Kärnkompetenser för att uppnå god och säker vård

vårdprogram. Genom att analysera effekt och risk, nytta och kostnader för olika metoder och jämföra vetenskapens ståndpunkt med svensk praxis inom hälso- och sjukvård samt tandvård gör SBU oberoende utvärderingar. SBU granskar även kunskapsläget för metoder och insatser inom socialtjänst och området funktionstillstånd eller funktionshinder. Tillsammans med projektgrupper med kliniskt verksamma och vetenskapligt skolade personer tas kunskapsöversikter fram. Exempel på sådana översikter är de två rapporter som beskrevs under avsnittet Samverkan i team. Socialstyrelsen tar fram nationella riktlinjer som ska vara ett stöd vid prioriteringar och ge vägledning om vilka behandlingar och metoder som olika verksamheter inom vård och omsorg bör satsa resurser på. Exempel på en nationell riktlinje är ”Vård och omsorg vid demenssjukdom – stöd för styrning och ledning”. Vårdprogram finns, såväl nationella som regionala och lokala, och dessa anger hur och var patienter med en viss sjukdom ska vårdas på bästa möjliga sätt oavsett var de söker vård inom regionen/ landet. Vårdprogram tas ofta fram av grupper inom sjukhus, region eller specialistföreningar. Svensk sjuksköterskeförening ger ut flera olika publikationer inom omvårdnad. Under rubriken ”Svensk sjuksköterskeförening om” synliggörs föreningens ställningstaganden kring strategiskt viktiga områden för att bedriva god omvårdnad på föreningens webbplats.2 Svensk sjuksköterskeförening tar även fram Re-Aktion som är ett kunskapsunderlag som lyfter omvårdnadens betydelse för säker vård.3 Som sjuksköterska och medlem i Svensk sjuksköterskeförening blir sjuksköterskor och sjuksköterskestudenter uppdaterade om ny omvårdnadsforskning sex gånger om året när medlemstidningen Omvårdnadsmagasinet kommer hem i brevlådan, den finns också tillgänglig som app. I appen ”Omvårdnadsmagasinet” är äldre utgåvor av tidskriften tillgängliga för medlemmar. Förslag på strategier som kan diskuteras på arbetsplatsträffar och vid reflektion i studentgrupper är: 2 www.swenurse.se/Sa-tycker-vi/publikationer/Svensk_sjukskoterskeforening_om/ bland annat finns ”Svensk sjuksköterskeförening om Evidensbaserad vård och omsorg” som gavs ut 2016c 3 www.swenurse.se/Sa-tycker-vi/publikationer/ Re-Aktion-kunskapsunderlag-for-en-sakrare-vard/

©  F ö rfat tarna oc h S t uden t li t t erat ur

19


Ami Hommel är leg. sjuksköterska, docent vid Malmö universitet, Lunds universitet och universitetslektor vid Skånes universitetssjukhus. Hon är Svensk sjuksköterskeförenings ordförande och har expertuppdrag åt Sveriges kommuner och landsting samt Socialstyrelsen. Åsa Andersson är leg. sjuksköterska och medicine licentiat. Hon är strategisk rådgivare vid Svensk sjuksköterskeförening och föredragande sjuksköterska åt Inspektionen för vård och omsorg.

Kvalitetsutveckling inom omvårdnad Sjuksköterskans professionella ansvar Svensk sjuksköterskeförening är sjuksköterskornas professionella förening, som sedan 1910 har arbetat för god omvårdnad och för sjuksköterskornas professionella utveckling. Föreningens arbete med att stödja kvalitetsutveckling inom omvårdnad pågår ständigt. Målsättningen är att säkerställa att vården och omsorgen är trygg, säker samt av god kvalitet för patientens, vårdens och hela samhällets bästa. Omvårdnad är sjuksköterskornas kunskapsområde och för att bedriva kvalitetsutveckling inom omvårdnad krävs att sjuksköterskorna, tillsammans med övriga vårdprofessioner i teamet runt patienten, har förbättringskunskap och en vilja att driva kvalitetsutvecklingen framåt. Svensk sjuksköterskeförening gav 2014 ut Strategi för kvalitetsutveckling inom omvårdnad som innehåller följande avsnitt: • • • • • • •

det etiska ansvaret de sex kärnkompetenserna kvalitetsarbete och förbättringskunskap ständiga förbättringar och prioriteringar säker vård lärande och kompetens kunskapsbaserad vård och implementering.

Boken Kvalitetsutveckling inom omvårdnad tar sin grund från skriften, men har utvecklat de olika avsnitten med fördjupningar och goda exempel på hur sjuksköterskor kan arbeta strategiskt för att bedriva kvalitetsutveckling inom omvårdnad. Art.nr 39614

studentlitteratur.se

Profile for Smakprov Media AB

9789144121338  

9789144121338  

Profile for smakprov

Recommendations could not be loaded

Recommendations could not be loaded

Recommendations could not be loaded

Recommendations could not be loaded