tt vara hjärnsmart – att förstå hur hjärnan fungerar – kan göra livet lättare för både dig och dina barn. Barn med hjärnsmarta föräldrar blir betydligt bättre på att lära sig nya saker, hantera förändringar och klara av livet i stort.
Foto: Jesper Koefoed
»Hjärnans funktioner är som tangenter på ett piano, men vi glömmer ofta att spela på alla tangenterna«
Anette Prehn förvandlar med lätt hand vetenskapliga teorier till praktiska tips och presenterar en rad effektiva tekniker som du kan använda dig av i vardagen. Med hjälp av begrepp som »hjärnans ficklampa«, »hjärnans suddgummi« och »amygdala-termometern« visar hon hur du med humor och lätthet kommunicerar i svåra situationer. Det handlar om att göra små justeringar i sitt eget reaktionsmönster och få hjärnan att spela med – både din egen och barnens. På så sätt stärker du ditt barns hjärna för livet.
Anette Prehn är socionom, författare och prisbelönt föreläsare. Hon driver sedan 10 år utbildningscentret Centre for Brain-Based Leadership and Learning i Danmark.
Stärk ditt barns hjärna och bli själv smartare ISBN 978-91-27-81767-8
Omslag: Lotta Kühlhorn & Söner
9 789127 817678
prehn_hjarnsmarta_.indd Alla sidor
up på k
pen
2017-01-26 12:57
Hjärnsmarta_inlaga.indd 2
2017-01-26 16:14
Innehåll Förord 7 1. Nya hjärnkunskaper 15 2. »Du får inte slåss!« 25 3. Tänk om jag gör bort mig 35 4. Det modiga barnet 39 5. Bromskloss, Vägräffla eller Stigfinnare? 47 6. Svart bälte i amygdalahantering 53 7. Statushot smittar 59 8. För stora uppgifter förlamar hjärnan 65 9. Ansiktsuttryck går rakt in i hjärtat 71 10. »Hjärnans fotograf« skapar lugn 81 11. Hur kommer man igång med omtolkning? 89 12. Lek »Hjärnans fotograf« med ditt barn 105 13. När något är svårt 115 14. Ungdomar tar nya bilder 123 15. Vad händer när amygdala ser rött? 141 16. När andras beteende stör 151 17. Värderingsmyntet 163 18. Sätt gränser med respekt och humor 169 19. Vinsten med en hjärnsmart omgivning 175 Utforska dina värderingar 177 Litteraturlista 182 Om författaren 187
Hjärnsmarta_inlaga.indd 5
2017-01-26 16:14
Hjärnsmarta_inlaga.indd 6
2017-01-26 16:14
Förord
H JÄ RNSM A RTA BA RN BEH ÖVER
hjärnsmarta vuxna. När barn har vuxna om-
kring sig som förstår hur hjärnan fungerar blir de betydligt bättre på att lära sig nya saker, hantera förändringar och klara av livet i stort. Hjärnsmarta vuxna lindar inte in barnen i bomull eller sopar banan framför deras fötter på ett curlingaktigt vis. De stöttar i stället barnen att ge sig på lagom svåra utmaningar och att genom dem bli starkare. Hjärnsmarta vuxna stärker barnens resiliens, det vill säga förmågan att känslomässigt »komma tillbaka«. När man är resilient är man som en vippmugg som alltid tippar tillbaka till balanspunkten. Man är som ett grässtrå som böjer sig för vinden utan att gå av. Man har motståndskraft. Är tålig. Om barn och ungdomar har vuxna omkring sig som inte har koll på hjärnans spelregler hamnar de lätt i vardagens hjärnfällor med stigande aggression, trots, förtvivlan eller maktlöshet som resultat. Det är synd för alla inblandade – och ofta helt onödigt. Många vardagssituationer som går överstyr beror på de vuxnas beteende och kommunikation. Barn formas efter den stimulans de får. De flesta av oss tycker nog att vi är tillräckligt bra i vårt samspel med barn och ungdomar. När vi orkar. När vi har överblick. Är utvilade. Och på bra
• 7
Hjärnsmarta_inlaga.indd 7
2017-01-26 16:14
humör. Men vad händer när vi inte är allt det? Den här boken har skrivits för att hjälpa dig att vara hjärnsmart oftare, oavsett hur du känner dig. Vi lever i en kultur där man länge har underskattat värdet av en tydlig gränsdragning i uppfostran av barn och unga. Många drar sig till och med för att kalla det uppfostran. Pendeln har svängt från »den auktoritära föräldern« till den »antiauktoritära föräldern«, men nu tycks man ha kommit på att om inte föräldrar ska uppfostra sina barn – vem ska då göra det? Om det inte är föräldrarnas uppgift att förstärka sina barns förmåga att uppföra sig på ett bra sätt i sociala situationer – vems uppgift är det då? Med den här boken får du inspiration att skapa betydelsefulla ramar för barn, samtidigt som du ger dem perspektiv och tillit till livet. Det här gör att du kan vara en värdefull auktoritet för dina barn samtidigt som du re spektfullt befinner dig på samma nivå som dem och ni kan ha roligt tillsammans. I boken finns också idéer på hur du med humor och lätthet kan kommunicera i situationer som annars snabbt skulle bli svåra, tunga och fastlåsta för barn. Här kan du gå längst fram och visa att du är en resilient vuxen, en som »kommer tillbaka«. Vetenskap ska kunna förklaras så att alla förstår. Det sa redan Albert Einstein. Det är först när vi kan förklara något på ett enkelt sätt som vi har förstått ordentligt, tycker jag. Hjärnforskningen bör kunna användas av oss alla – i vår vardag. När jag har rest runt för att hålla föredrag, leda workshops och göra observationer på uppdrag har många lärare och föräldrar kommit fram och sagt: »Det där hade jag ingen aning om«, och: »Jag kan ha hört talas om det förut, men nu inser jag att jag inte alls jobbar så!« Vi människor får höra mycket intressant och underhållande från vetenskapens värld. Teorier. Abstraktioner. Fina ord. Men det är först när vi kan se kopplingen till våra egna liv och konkret testa hur det fungerar i praktiken som det på allvar kan berika vår vardag. Det riktigt stora genombrottet kommer när vi märker vilken skillnad det nya gör och när vi vågar prova det om och om igen. Genom många exempel från vardagen, användbar kunskap från hjärn-
8 • HJÄRNSMARTA BARN
Hjärnsmarta_inlaga.indd 8
2017-01-26 16:14
forskning och socialpsykologi och med hjälp av praktiska verktyg vill jag med den här boken bjuda in dig att träna på din teknik som vuxen. Och att använda din kunskap på barnens nivå. Hemligheten är att känna till hjärnans spelregler, göra små justeringar, hitta nya vägar i ditt samspel med barnen och få hjärnan att hänga med – både din och andras. Det bästa är om du arbetar in boken ordentligt i ditt eget medvetande innan du börjar visa ditt barn verktygen och språket.
Hjärnsmarta vanor utvecklar ditt barns hjärna – och din egen. Som mamma till två, bonusmamma till två och hustru till en, jonglerar jag förmodligen lika mycket med vardag, stress och reflexmässiga reaktioner som du. I skrivande stund är mina barn och bonusbarn 18, 16, 7 och 4 år: Cecilie, Magnus, Celina och Alicia. Min man, Jens, är 50 och jag är 40. Tro inte att jag på något sätt har fått vingar av att lära mig hjärnans spelregler, inte alls. Men jag har sett, om och om igen, hur barn och unga har blivit starkare i sin förmåga att hantera vardagssituationer när de träffar vuxna som har kunskap om hur hjärnan fungerar. Exemplen i den här boken kommer förhoppningsvis att stimulera dina tankar. Min förhoppning är att du bygger broar till meningsfulla exempel från ditt eget liv och att de associationer du får berikar dig. Använd det du kan – släpp det som inte passar dig. På så sätt kan hjärnforskningen långsamt få fäste i ditt vuxenbeteende och i din kommunikation med barnet. Att jag skulle skriva en bok om hjärnsmarta barn var inget som jag hade planerat. Jag har arbetat som egen företagare i över tio år, med att hålla kurser för chefer och medarbetare. Genom åren har jag flera gånger fått höra: »Tänk att jag skulle bli så här gammal innan jag förstod hjärnans spelregler. Tänk om jag hade känt till dem när jag var barn eller tonåring – eller när jag skulle välja yrke.« Jag tänkte mycket på det där: »Tänk om jag skulle kunna översätta de här kraftfulla verktygen till något som barn Förord • 9
Hjärnsmarta_inlaga.indd 9
2017-01-26 16:14
och vuxna verkligen kan använda. Då kanske man kan bygga upp hjärn smarta vanor från början i stället för att behöva kämpa i uppförsbacke för att ändra på sina vanor senare. Varför vänta med att bli hjärnsmart tills man börjar jobba?« Så tänkte jag i flera år. I början av 2013 fick jag en inbjudan att tala om hjärnbaserat lärande på barnnivå i Gentofte i Danmark. Därefter tackade jag även ja till att delta i Projekt Hjernevenner för förskolebarn, föräldrar och pedagoger. Därmed låg vägen öppen för boken Hjärnsmarta barn. Syftet med projektet var att stärka barns resiliens med hjälp av självstyrning, empati och humor. Jag hann knappt börja förrän jag märkte en enorm efterfrågan från kunder och förlag. Då förstod jag att det här är något som många tycker är viktigt. Under projektets gång utvecklade jag en lång rad praktiska verktyg som hjärnsmarta pedagoger skulle kunna använda i sitt samspel med barnen. Till exempel »Amygdala-klockan«, »Hippocampus hoppdans« och sången »Blås in luft in pannloben«. Dessa verktyg presenteras mer konkret i boken Hjernesmart Pædagogik (2015). Den bok som du nu håller i handen ger dig den första viktiga inledningen till hur hjärnan fungerar och inspiration att använda hjärnsmarta metoder i samspelet med ditt barn. Boken är en introduktion i hjärnans spelregler för dig som förälder. Ibland förekommer enstaka ord som kan verka tekniska eller svåra. Men fatta mod! Jag gör mitt yttersta för att få ner orden på jorden och förklara, så att du ska kunna förstå och använda dem. Och om du vill lära dig ännu mer finns det en litteraturlista längst bak som kan leda dig vidare. Som jag ser det behöver världen fler vuxna som har ögonkontakt med sina barn och ställer sig på samma nivå som dem. Alltså att de sätter sig på huk när de kommunicerar med barn – för att vara i deras ögonhöjd. Och världen behöver fler människor, både barn och vuxna, som kan sätta sig in i andras situation och se saker i ett större sammanhang. Min förhoppning är att den här boken ska inspirera till just detta.
10 • HJÄRNSMARTA BARN
Hjärnsmarta_inlaga.indd 10
2017-01-26 16:14
Inget i denna bok är hugget i sten. Det finns många saker som kan diskuteras. Allt är en inbjudan att skaffa egna erfarenheter genom att experimentera sig fram. Återkoppling är en gåva och jag tar tacksamt emot sådan. Därför får du gärna skriva till mig och dela med dig av dina erfarenheter kring att vara hjärnsmart och kring metoder som du själv använder. Min e-postadress är: Njut av boken och lycka till med experimenten! Anette Prehn www.anetteprehn.com anette@anetteprehn.com PS: Om du testar något som inte fungerar, prova något annat! PPS: Om du testar något ur den här boken och inte får det resultat du ville ha – pausa och fundera på vad du, utifrån dina erfarenheter tillsammans med ditt barn, kan göra annorlunda nästa gång. Och prova det!
Förord • 11
Hjärnsmarta_inlaga.indd 11
2017-01-26 16:14
Hjärnsmarta_inlaga.indd 12
2017-01-26 16:14
En hjärnklumpig vuxen
GAT WI CK A I RP O RT.
Långt rullband. Varmkorv i handen. Min äldsta dotter, Celina, mumsar på sin kvällsmat på väg mot gaten. Hennes vänstra hand har ett fast grepp om varmkorven medan den högra glider mot rullbandets glasvägg. Jag utbrister: »Du blir smutsig av det där, Celina … så du får inte ta i maten sedan!« Varefter Celina hux flux byter och tar varmkorven med sin högra, smutsiga hand i stället. Jag säger förvånat: »Okej? Så du bara gjorde så ändå?« Då svarar Celina: »Det var för att du sa ›inte‹, mamma. Då fattar inte hjärnan.« Jag ler. Vilken tur att mitt barn kan vara hjärnsmart, när jag beter mig hjärnklumpigt.
Hjärnsmarta_inlaga.indd 13
2017-01-26 16:14
Hjärnsmarta_inlaga.indd 14
2017-01-26 16:14
K A PITEL 1
Nya hjärnkunskaper
VI BEFI N N ER OSS
mitt i en hjärnrevolution. Banbrytande ny kunskap om hjär-
nan har blivit vardagsmat. Ny teknologi gör det möjligt att titta in i hjärnan och se vad som egentligen händer där inne medan vi lever våra liv. Vad händer till exempel i hjärnan hos ett barn som känner sig utanför? Vad händer i hjärnan när du gör det som du är riktigt bra på? Och vad händer inom oss när vi lär oss något nytt? Hjärnforskarna har kommit fram till att hjärnan är plastisk, alltså formbar och föränderlig. Upplevelser förändrar hjärnan. Tankar förändrar hjärnan. Känslor förändrar hjärnan. Om vi kunde skanna din hjärna nu – när du har börjat läsa boken – och sedan skanna den igen efter att du har läst färdigt skulle vi se en förändring. Hjärnan utvecklas hela tiden och det är ny kunskap. Om vi tittar tillbaka lite i tiden, så ser vi att ända fram till slutet av 1990-talet trodde hjärnforskare att hjärnan utvecklades tills vi var 20–25 år, sedan gick det bara utför. Hjärnan fungerade sämre och sämre. Vanor blev allt svårare att ändra. Hjärncellerna dog och förnyades inte. Det såg helt enkelt mörkt ut för hjärnan.
• 15
Hjärnsmarta_inlaga.indd 15
2017-01-26 16:14
Genom att känna till hur hjärnan fungerar kan vi lära vår hjärna att reagera och handla bättre. Nu vet man bättre. Som tur är. Idag vet forskarna att hjärnan har förmåga till neurogenesis, alltså att bilda nya hjärnceller. De vet också att denna neurogenesis främjas av vissa vanor och vissa beteenden. Och de vet att neurogenesis kan pågå hela livet. Hjärnan formas av våra erfarenheter och arbetar konstant: den skapar, stärker eller försvagar förbindelser mellan hjärnceller hela tiden. Den arbetar efter principen use it or lose it« – använd det eller förlora det. Jag använder mig också av bilden av stigar i skogen. De hjärnförbindelser som används ofta stärks och blir allt lättare att aktivera. De blir som vältrampade stigar i skogen. De förbindelser som inte används ofta blir svagare. De påminner om de stigar i skogen som sällan används. De växer igen så småningom. Spåret av stigen försvinner aldrig helt i hjärnan, men det blir svårare och svårare att följa den allteftersom tiden går.
Blinda spelar basket Vi lever i en fascinerande tid, när hjärnforskare börjar påstå saker som vi trodde var omöjliga för bara några år sedan. Blinda kan lära sig spela basket. Människor som har en skada på balansnerven och inte kan stå upp kan faktiskt lära sig cykla. Förlorade funktioner kan läras in på nytt i andra områden i hjärnan. Personer som har drabbats av posttraumatisk stress kan bli av med sina symtom på fem veckor – med rätt neuroplastisk behandling. Exemplet på s. 13 med min dotter och varmkorven visar en av hjärnans spelregler i praktiken. På hjärntekniskt språk heter det »självdirigerad neuroplasticitet«. Men det räcker faktiskt med att komma ihåg uttrycket »Hjärnans ficklampa«. Det är den spelregel som jag har valt ut som den
16 • HJÄRNSMARTA BARN
Hjärnsmarta_inlaga.indd 16
2017-01-26 16:14
första du ska få lära dig använda, för att den är så grundläggande i samspelet med barn. Vi har liksom en ficklampa i hjärnan. Vad vi än riktar hjärnans uppmärksamhet mot är det just där vi skapar och stärker hjärnförbindelsen. Det som vi lyser på ger vi energi och näring till. Varje gång vi riktar uppmärksamheten mot något som vi inte vill ha mer av stärker vi detta mot vår egen vilja. Och varje gång vi riktar uppmärksamheten mot de förbindelser som vi faktiskt vill förstärka gör vi dessa tydligare och lättare att följa.
Dit vi riktar vår uppmärksamhet skapas och stärks våra hjärnförbindelser. I den här boken kommer du att få bekanta dig med det som skulle kunna kallas känslomässig och beteendemässig plasticitet. Det vill säga möjligheten att förändra vårt sätt att reagera och handla. Genom att lära sig tillräckligt mycket om hjärnans logik kan vi träna bort, lära in och lära om för att kunna reagera och handla på ett bättre sätt i alla möjliga olika situationer. Det går att ändra sina vanor, speciellt om man känner till hjärnans spelregler. Så nu tar vi en titt på Hjärnans ficklampa för att förstå lite bättre vad den gör.
»Jag får inte bli nervös« Vad händer om fotbollsspelaren Zlatan mitt i en anfallssituation skulle tänka »Jag får inte träffa stolpen, jag får INTE träffa stolpen«? Jo, då ökar sannolikheten att han ska göra just det, träffa stolpen. Ordet »inte« är en abstraktion som »suddas ut« och lätt ignoreras av hjärnan. Ordet »stolpen« däremot, är konkret, meningsbärande och styrande. Därför vet också elitspelaren att han eller hon måste fokusera på stället där bollen ska träffa, i stället för området där den inte får träffa. Fokus leder nämligen kroppens rörelser i en viss riktning och fokus gör att Zlatan Nya hjärnkunskaper • 17
Hjärnsmarta_inlaga.indd 17
2017-01-26 16:14
– och alla vi andra – kan korrigera vårt beteende så att det blir bättre. Kommer du ihåg när du tog körkort? Vad sa din körlärare om kurvor på den smala landsvägen? Är det där vi ska tänka »Jag ska inte köra in i det där trädet« eller »Bara jag inte kör in i det där trädet«? Nix. Detta fokus leder din uppmärksamhet precis i den riktning du vill undvika. Uppmärksamheten ska i stället vara åt det håll du vill köra bilen. Körläraren föreslog säkert att du ska fokusera på vägens linjer. Kanske också på de inre linjerna i kurvan. Det ökar nämligen sannolikheten att du fortsätter hålla rätt kurs.
Hjärnförbindelser som används ofta blir som väl trampade stigar i skogen: tydliga och lätta att gå på. Om jag – när jag ska föreläsa för 800 personer – börjar säga till mig själv: »Jag får inte bli nervös«, kan jag vara helt säker på att jag blir nervös. Mycket nervös till och med. Jag skulle säkert kunna framkalla ett panikanfall på scenen. Jag vet hur det fungerar. När jag var yngre funderade jag mycket över vad jag skulle bli: journalist, psykolog, lärare, ingenjör – ja, till och med sjöfartsingenjör. Men jag kommer också ihåg när jag släppte idén om att bli sjöfartsingenjör. Jag var 17 år och hade läst en broschyr om olika yrken. Där stod det att för att bli sjöfartsingenjör måste man försvara sin avhandling i ett auditorium. »Hjälp!« tänkte jag. »Det vågar jag aldrig inför så många människor. Det är inte min grej.« Och sedan tänkte jag inte mer på det yrket. Om det sedan var ödet, slumpen eller skostorleken som gjorde att jag idag lever på att tala inför hundratals främmande människor när jag håller föredrag vet jag inte. Men jag älskar det. Jag ser det som både en rolig tillfällighet och ett lysande exempel på hjärnans formbarhet. Idag vet jag att det finns andra spår. Jag har tränat upp dem. Jag har låtit min hjärna få erfarenhet av dem. Jag har även tränat på att byta spår, så att jag kan gå från nervositet till inre lugn och glädje. »Använd det eller förlora det«, så lyder alltså en av hjärnans spelregler.
18 • HJÄRNSMARTA BARN
Hjärnsmarta_inlaga.indd 18
2017-01-26 16:14
Det betyder i praktiken att de stigar du ofta går på blir starkare, medan de du sällan går på blir svagare. En annan spelregel heter Hebbs lag och lyder så här: »Hjärnceller som aktiveras samtidigt kopplas till varandra.« När jag var tonåring kopplade min hjärna ihop »föreläsning« med »prestationsångest«. Idag associerar jag på ett annat sätt: En föreläsningssal är ett rum som alla andra, där folks ögon lyser upp när vi får kontakt med varandra och jag hjälper dem att bygga broar mellan hjärnforskning och deras egen verklighet. Det är ett rum fyllt av möjligheter. Övergången från en koppling i hjärnan till en annan sker naturligtvis inte genom ett trollslag. Varje kraftfull erfarenhet har å andra sidan trampat upp de små stigarna så att de blivit tydligare, bredare och lättare att följa. Steg för steg ändras vanan. Hur vet man då vilka hjärnceller som aktiveras samtidigt i din hjärna? Vilka hjärnceller har nästan växt ihop? Om du till exempel som tonåring har druckit för många lakritsshots och kräkts av det räcker det nog med att tänka på dem för att må illa. På samma sätt bildar hjärncellerna team vad gäller positiva upplevelser. Doften av nybakade bullar får dig kanske att tänka på mormors kök. Och att se någon som du tycker mycket om får ditt hjärta att dansa.
Hur pratar vuxna med barn? Vad betyder då de här nya hjärnkunskaperna i praktiken? Och varför är det bra att känna till den som förälder? Det ska vi titta på nu. En liten förändring i hur du använder språket kan nämligen göra en enorm skillnad. Mitt arbete med barn och vuxna – och dynamiken mellan dem – har resulterat i en lång lista på meningar som vuxna ofta använder när de pratar med barn och ungdomar. Känner du igen någon av dessa?
Nya hjärnkunskaper • 19
Hjärnsmarta_inlaga.indd 19
2017-01-26 16:14
ff Man får inte slåss! Jag vill inte att du slåss! ff Sluta retas med varandra! ff Ni får inte bråka! ff Skrik inte så! ff Låt bli att trumma på bordet! ff Här knuffas vi inte! ff Du blir alltid så hysterisk! ff Nu blir det alldeles för våldsamt här! ff Du behöver inte vara rädd! ff Du får inte peka på tanten! ff Det är inte farligt! ff Ingen mer iPad nu! ff Se till att inte pärlorna hamnar på golvet. ff Akta så att du inte ramlar! ff Du får inte säga så (till mig)! ff Du behöver inte oroa dig. ff Sluta sparka på varandra. ff Det gör inget. ff Jag vill inte att du står på stolen. ff Ni får inte säga det till någon! ff Jag är inte sur längre … ff Sluta vara så jobbig. ff Är du nervös? ff Du är väl inte blyg, eller hur? ff Du är visst på dåligt morgonhumör!
20 • HJÄRNSMARTA BARN
Hjärnsmarta_inlaga.indd 20
2017-01-26 16:14
ff Gå inte över vägen … ff Det där behöver vi inte diskutera mer nu. ff Du behöver inte skrika så. ff Sluta springa. Spring inte! ff Nu orkar jag inte med mer tjat. ff Du behöver inte svära så. ff Du klättrar inte upp där! ff Det finns ingen anledning att bli ledsen. ff Du får inte gå till flickornas koja! ff Man får inte fuska på provet! ff Akta så att du inte spiller! ff Jag går inte ifrån dig! ff Det ska du inte göra! ff Det finns inga troll. ff Ni får inte dricka alkohol på skolresan. ff Det är förbjudet att ta med egen mat/dricka. ff Jag vill inte se det här igen! ff Du får inte lägga skulden på dig själv! ff Jag vill inte höra mer bråk! ff Inte den tonen till mig tack! ff Du ska inte flytta den där alls!
Alla ovanstående meningar är exempel på det som kallas från-språk. Dessa meningar riktar ficklampan mot det som den vuxna vill komma bort från. Vi vuxna har en konstig vana att sätta ord på just det vi vill undvika. Och Nya hjärnkunskaper • 21
Hjärnsmarta_inlaga.indd 21
2017-01-26 16:14
genom att använda ord om just det som vi vill dämpa eller ha bort så uppmuntrar vi det i stället. Hjärnan har lätt för att ignorera, eller »sudda ut« abstrakta ord som »inte«, »sluta« »låt bli«. Istället riktar barnet sin uppmärksamhet mot meningens konkreta, meningsbärande ord, sådana ord som är markerade med fet stil i listan. Jag brukar kalla den funktionen för Hjärnans suddgummi. Det är en bild som både barn och vuxna förstår. Men om syftet med en beteendekorrigering – och det är det ofta när vuxna pratar med barn – så är från-språket otillräckligt. Det visar barnet precis det beteende som vi vill ha mindre av. Det stärker också barnets upplevelse av det tillstånd vi vill ändra. Och det ignorerar helt och hållet det beteende och de värderingar som vi vill överföra till barnet. Om du vill att ditt barn ska ändra sitt beteende måste du använda till-språk. Vi ska snart titta närmare på det.
Vilka hjärnförbindelser tror du att du stärker när du pratar med ditt barn? Det finns barn som nästan bara för höra »det får du inte«, »låt bli det där«, »sluta nu« och »du får inte« när de är tillsammans med andra människor. Deras öron fylls med från-språk. De får hela tiden veta vad de inte ska göra. Gång på gång byggs det en mur mellan dem och vad de gör. De vuxna omkring dem ser inte värdet av att bjuda in barnet att gå på bättre stigar. Med hjärnglasögonen på blir det ganska självklart att de här barnens beteende inte kommer att fungera och att många av dem riskerar att få stämplar av sin hjärnklumpiga omgivning: stämplar som knappast stärker de viktiga hjärnförbindelser som behövs för att kunna hantera vardagssituationer på ett flexibelt och resilient sätt. När från-språket står ensamt och »fladdrar i vinden« – det vill säga utan att kompletteras med till-språk – finns det ingen konstruktiv väg att fortsätta på. I stället för att ta varje chans att låta till-språket hjälpa barnet att hitta och utföra något på ett bättre sätt lämnar vi helt enkelt barnet i stick-
22 • HJÄRNSMARTA BARN
Hjärnsmarta_inlaga.indd 22
2017-01-26 16:14
et. Vi sviker barnet. Utan att vi egentligen menar det. Visst är det viktigt, ja nödvändigt, att sätta gränser när ett barn ska formas till en väl fungerande person. Därför är det konstigt och onödigt att så många av oss sätter gränser på ett så hjärnklumpigt sätt. En liten förändring i sättet att kommunicera skulle göra stor skillnad, bara vi förstår hur det fungerar med Hjärnans suddgummi (att hjärnan »suddar ut« abstrakta ord som »inte«) och Hjärnans Ficklampa (att hjärnan förstärker det som den fokuserar på)
Använd »inte-formen« med måtta Vi använder inte-formen i vardagligt tal. Den kallas också negation. Vi använder den till exempel när vi uttrycker humor: »Det där var visst inte så smart« eller »Inte det?« Men inte-formen används också som en del av ett rikt och nyanserat språk. Den hör till. Du kommer till exempel att hitta flera »från-meningar« i den här boken, som är medvetet formulerade på det sättet. Ibland är det en kommunikativ fördel att både precisera vad något är och vad det inte är. Man blir ofta tydligare när man både talar om vad man inte tycker och vad man tycker. I vår vanliga vardagskommunikation kompletterar från-meningar och till-meningar varandra. Men när kommunikationen har till syfte att korrigera ett beteende, inspirera beteenden, förstärka värderingar eller utvidga någons perspektiv är det bara till-språket som ska aktiveras. Det är då vi trampar upp nya stigar i hjärnan.
Från-meningar och till-meningar kompletterar varandra Du har säkert märkt att från-meningar inte fungerar som du har tänkt dig. För inte så länge sedan såg jag ett lysande exempel på detta i simhallen. Två Nya hjärnkunskaper • 23
Hjärnsmarta_inlaga.indd 23
2017-01-26 16:14
7–8-åriga flickor står lugnt och duschar. En badvakt kommer, pekar på avloppet och säger till en av dem: »Kan jag bara få ta bort det där skräpet … om du inte sprutar vatten på mig?« Flickans hjärna »suddar ut« ordet »inte« och plötsligt riktar hon duschen mot skräpet vid avloppet. »Men hallå, sluta!« säger badvakten. Flickan slutar. Men så snart den vuxna har gått säger flickan retsamt till sin kompis: »Ska jag spruta på dig?« Badvaktens från-språk väckte en kul idé. Jag brukar också kalla från-dominansen i språket för »sitt-på-dina-händer-logik«. Ju mer vi missbrukar från-språket i den dagliga kommunikationen med våra barn (alltså framhäver vad barnet inte ska göra), desto mind re hör barnet våra kommentarer. Det är som om vi ständigt ropar »Vargen kommer, vargen kommer!« Barnet vänjer sig vid det vi säger, och orden upphör att betyda något. Våra ord når inte in i barnets hjärna. De slits sönder innan de kommer så långt. Barnet hör helt enkelt inte vad vi säger. Ändå använder vi vuxna från-meningar omedvetet och hela tiden – reflexmässigt. Albert Einstein sa på sin tid att det där med att fortsätta göra på samma sätt samtidigt som man förväntar sig ett annat resultat är att vara sinnessjuk. Att fortsätta säga samma sak om och om igen utan att uppnå önskad effekt handlar faktiskt om samma sak. En bra dag kanske ett från-språk gör att barnet bromsar sitt beteende här och nu. Men barnet lär sig inget om vilka alternativ som finns. Det sker inte heller någon förstärkning av ett annat beteende. Med till-språket får barnet veta mer om respekt, empati och ansvar än om du bara säger »nej« eller »det får du inte«. Vi ska nu titta på några exempel på hur det här kan se ut. Låt dig gärna inspireras av dessa när du själv börjar experimentera med ett medvetet tillspråk.
24 • HJÄRNSMARTA BARN
Hjärnsmarta_inlaga.indd 24
2017-01-26 16:14
K A PITEL 2
»Du får inte slåss!«
H U R KOM MU N I C ER A R DU
då på ett hjärnsmart sätt till exempel i en situation
där ett barn slår ett annat barn? Det beror naturligtvis på situationen, barnets ålder och övriga beteende, men här är några förslag. Vi tänker oss att Felix höjer spaden och är på väg att slå till Elias. Båda pojkarna är 3 år. Det första du gör är att skicka meningen »Du får inte slå Elias« på en blixtsnabb runda till pannloberna, som brukar kallas hjärnans chef. Den ser till att du frågar dig själv: »Vad är det egentligen som vi vill förstärka hos barnet?« När vi har klart för oss vad vi tycker är viktigt att förstärka kan vi också formulera hjärnsmarta meningar. Jag ser inte nedanstående lista som komplett utan som inspiration. Den skulle kunna se ut på ett annat sätt och den utvecklas hela tiden. Du får mer än gärna komplettera med egna förslag. Meningarna står inte i någon bestämt ordning och en del passar att använda på treåringar och andra passar för äldre barn.
• 25
Hjärnsmarta_inlaga.indd 25
2017-01-26 16:14
tt vara hjärnsmart – att förstå hur hjärnan fungerar – kan göra livet lättare för både dig och dina barn. Barn med hjärnsmarta föräldrar blir betydligt bättre på att lära sig nya saker, hantera förändringar och klara av livet i stort.
Foto: Jesper Koefoed
»Hjärnans funktioner är som tangenter på ett piano, men vi glömmer ofta att spela på alla tangenterna«
Anette Prehn förvandlar med lätt hand vetenskapliga teorier till praktiska tips och presenterar en rad effektiva tekniker som du kan använda dig av i vardagen. Med hjälp av begrepp som »hjärnans ficklampa«, »hjärnans suddgummi« och »amygdala-termometern« visar hon hur du med humor och lätthet kommunicerar i svåra situationer. Det handlar om att göra små justeringar i sitt eget reaktionsmönster och få hjärnan att spela med – både din egen och barnens. På så sätt stärker du ditt barns hjärna för livet.
Anette Prehn är socionom, författare och prisbelönt föreläsare. Hon driver sedan 10 år utbildningscentret Centre for Brain-Based Leadership and Learning i Danmark.
Stärk ditt barns hjärna och bli själv smartare ISBN 978-91-27-81767-8
Omslag: Lotta Kühlhorn & Söner
9 789127 817678
prehn_hjarnsmarta_.indd Alla sidor
up på k
pen
2017-01-26 12:57